söndag 24 november 2019

GIKT


VAD ÄR GIKT OCH VAD ORSAKAS TILLSTÅNDET AV

Gikt, Artritis Urica, är en mycket smärtsam form av artrit som orsakas av att det samlas urinsyra i blodet. Urinsyran är ett resultat av sönderdelningen av ämnen som kallas puriner. Puriner är en form av kväveföreningar och finns i kroppens alla vävnader. Puriner finns även i livsmedel/foder som bönor, ärtor och linser samt köttextrakt men även andra proteinrika livsmedel.


Det danska konsumentprogrammet Madmagasinet har med hjälp av Köpenhamns universitet undersökt innehållet i buljongtärningar från olika tillverkare och funnit att köttextrakt endast utgör ett fåtal procent hos de flesta tillverkare. Fettet från kött byts istället ut mot palmfett och umamismaken ersätts av smakförstärkare, medan mer än hälften av tärningen oftast utgörs av salt. ”Köttfärgen” i sin tur kommer från karamelliserat socker. Tillsammans utgör salt, palmfett och smakförstärkare nästan hela 90 procent av tärningen.

Vid höga halter kan de bilda kristaller som inflammerar lederna. Friska njurar filtrerar ut urinsyran som finns i blodet via urinen.
Om njurarna av någon orsak inte hinner med så ansamlas syran huvudsakligen i bindväven (fascian) som man också kan säga är kroppens sopstation. Bindväven skyddar de inre vitala organen från att komma till skada och i bindvävnaden gör toxinerna minst skada men gör mest ont.  Vi vet definitivt att något blivit fel när det gör ont någonstans.
Blir det mer syra kvar i kroppen än den kan neutralisera och utsöndra så fastnar alltså urinsyran i form av små kristaller där cirkulationen är sämst och det är ofta kring lederna.

Vid upplagring av de försurande syrorna frigörs kalcium när kroppen försöker neutralisera dem vilket i sin tur kan orsaka urkalkning.

Gikt kan alltså orsaka ledinflammationer genom att det bildas kristaller av urinsyran i leden. Kristallerna blir som vassa nålar och orsakar kraftig smärta där dessa kristaller fastnar. Urinsyrekristallerna sätter sig oftast i fötterna (gikt i stortån), hälarna (hälsporre), fotleder, handleder och armbågar. Symptom är svullna och ömmande leder som med tiden blir allt stelare och orörligare. Urinsyra kan även orsaka symptom som fibromyalgi, reumatism, vandrande smärtor och njursten.


DET FINNS FLERA ORSAKEN TILL ANSAMLING AV URINSYRA

En amerikansk studie, publicerad i BMJ (British Medical Journal) visar att ett högt fruktosintag ökar risken för gikt. Fruktos ingår som sötningsmedel i bland annat läskedrycker och bland dem som konsumerade mer än två läsk per dag ökade risken för utveckling av gikt med 85 procent jämfört med dem som konsumerade mindre än en läsk i månaden. Ett tydligt dosrelaterat samband bekräftades, d.v.s. ju högre konsumtion av fruktos, desto större risk för gikt.


VAD ÄR FRUKTOS?

Fruktos är en sockerart som finns naturligt i vissa livsmedel, exempelvis i frukt och honung.
Men fruktos kan också gömma sig bakom en rad beteckningar och här är några: Fructose, HFCS, (high fructose corn syrup) tillverkat av majs)), HFS (high fructos syrup) tillverat av annan stärkelse)), E1442, juicekoncentrat, modifierad majsstärkelse och fruktsocker.
Fruktos är en vanlig ingrediens i det industriella köket och även i industriellt tillverkade djurfoder. Djurstudier har visat att just fruktos stimulerar nyproduktion av fett, blodtrycksförändringar och insulinresistens. Liknande korttidsstudier på människor har bekräftat liknande förändringar.
Fruktos kan ge fettlever med samma skador som hos en alkoholist. Levercellerna blåses upp som ballonger och sprängs och detta kan inte kroppen reparera själv.
En amerikansk studie som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Journal of Nutrition visar att fruktos omvandlas extremt lätt till fett. "Kroppen gör fett av fruktos väldigt fort" säger Elisabeth Parks som lett studien.

Fabrikanterna har kommit på att de kan ändra namnet på HFCS. Det har tydligen blivit HFCS90, med 90 procent fruktos i stället för 55. De kan också kalla den ‘Natural sweetener’.

”Fruktos är vad jag ger råttorna i labbet för att de ska bli feta, få diabetes, höga blodfetter, njurproblem och högt blodtryck”, säger sockerforskaren Tore Persson vid Karolinska institutet.


HÄST

Hästar kan drabbas av gikt likväl och hos hästen orsakar urinsyrekristallerna pålagringar, kraftig smärta och inflammation i framför allt de små lederna och vanligt är att pålagringarna lägger sig i hasen och då kallas det för spatt. Men även hovarna drabbas och ofta så kallas det fång som har blivit ett samlingsnamn för hovinflammation oberoende av vad symptomet orsakas av.


Foderrelaterad fång nämns ibland som hästens motsvarighet till gikt, genom sin koppling mellan kost och ledproblem. Ömhet i musklerna på grund av att syrorna samlas i bindväven är mycket vanligt hos hästar.
När det gäller hästar så pratar man idag, lustigt nog, om att orsaken till fång bland annat anses bero på ökad utfodring med fruktos. Man har ju även sett att fång kan utlösas genom att spruta fruktos i blodet på hästar.

Mycket beror på konstitutionen och hur organsystemen arbetar, om det är en häst som lätt får belastning på njurarna bör man se över utfodring med extra protein eftersom det orsakar försurningar och syrorna kan orsaka pålagringar.


FÖR STOR UTFODRING MED PROTEINRIKA ÄMNEN KAN ORSAKA GIKT


Kan kvaliteten på grovfodrets protein ha någon betydelse i sammanhanget? Ja, fodrar man hästen med ett grovfoder som innehåller undermåligt protein som i sin tur ofta orsakas av kvävegödsling kan det skapa en mängd hälsoproblem bland annat njurbelastning. Fodrar man därtill med bönor, ärtor o.d. så ökar problemet för njurarna att kunna utsöndra urinsyrorna.


HUND OCH KATT DRABBAS OCKSÅ


Gikt eller artrit är ett vanligt symptom hos äldre djur. Man kanske inte ser så mycket av symptomet till att börja med. Det kanske dröjer ett par år innan det gått så långt så man lägger märke till att katten till exempel inte kan hoppa upp på bänken eller klättra i träd, blir trött, sover mer och rör sig mindre. Man kanske inte lägger så stor vikt vid att hunden börjar gå långsamt, att den kan visa stelhet när den skall hoppa in i bilen, eller haltar till när den går.
Orsaken hos våra husdjur är oftast densamma som för oss människor, foderrelaterad. Visst kan det röra sig om ärftlighet eller vara en rasdefekt men det kanske aldrig behövt bryta ut om man fodrar djuren med för rasen biologiskt anpassat foder i stället för det industrifoder som oftast används. Övervikt är även det ett vanligt problem som verkar utlösande för att inflammationer skall uppstå lättare och igen; rätt foder är en grundförutsättning för att djuren skall vara friska.

När det väl har utvecklats en inflammation i leden och den inte blir rätt omhändertagen börjar brosket i leden brytas ner och det uppstår en ond cirkel och blir betydligt svårare att förhindra rörlighet och ytterligare skador i leden. Det bästa sättet att behandla gikt är att förebygga så att det inte utvecklas.


FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER
Nässla i form av ört, som örtte och homeopatiskt Uritca Urens
Brännässla är ett ört som man med stor framgång behandlat gikt med. Om man har en reumatisk läggning, allergier och njursten/njurgrus kan det vara av värde att dricka nässelte.
Brännässlan är milt urindrivande och kan lindra fång och sommareksem.
Brännässlan tillhör de mest näringsrika växterna och innehåller rikligt med järn och vitamin C. 
Nässlan är basbildande och kan med fördel användas vid gikt och reumatiska besvär. Även till vissa hudbesvär som t ex nässelutslag och lättare brännsår kan den användas. Nässlan är också verksam för djuren som är stela i leder och muskler.
Man kan kombinera nässlan med njurmedel för att förstärka effekten. Bra för smådjur är ReVet 19, för människor R 64 och till hästar Renefor. 

Askorbinsyra 1 kg och 200 g
Man har också konstaterat att vitamin C fungerar utmärkt som förebyggande samt att vitaminet är verksamt när det brutit ut ett giktanfall. Ta ½ - 1 tesked natriumaskorbat eller om man tål det för magen, askorbinsyra i ett glas vatten dagligen i förebyggande om man har anlag för att utveckla gikt.
Beställ Här

Nypon är antiinflammatiorska och fungerar bra vid alla reumatiska sjukdomar.

Om man behöver smärtlindrande så fungerar Arnimin bra för människor, ReVet 25 för djur och Cirkulafor för häst.










torsdag 14 november 2019

DEGENERERAD LEVER HOS OSS OCH VÅRA HUSDJUR


DEGENERERAD LEVER HOS BÅDE OSS OCH VÅRA HUSDJUR


Det är dags att göra en uppdatering om leverns funktion igen. När jag gör analyser så finns det nästan inget av djuren eller människor vilka jag analyserar som har en frisk lever! 

Levern har många uppgifter och en av dom är att filtrera bort toxiner från blodet. Levern är organismens överlägset största körtel och den filtrerar över 600 liter blod (på en människa) varje dygn. Den framställer ämnen för nedbrytning av inträngande virus och bakterier, bryter ner mjölksyra, avgiftar skadliga ämnen från kemikalier. Levern bildar bl a enzymer (Q10), lecitin, kolesterol och blodalbumin. Levern lagrar järn, koppar och spårämnen och de fettlösliga vitaminerna. Det kan ju vara av intresse att veta att de stora doser vitamin D som rekommenderas inte gör någon nytta om levern inte kan bilda enzymer som kan aktivera det.

Även den industrialiserande maten belastar levern mer än någonsin. Vad är det som orsakar denna ”sjukaleverepidemi” kan man ju undra. Enligt min erfarenhet finns ingen annan förklaring än att det är kopplat till våra födoämnen, djurens utfodring, kemisk behandling, mekanisk behandling och livsmiljö!


TÅL HÄSTAR VANLIGT GRÄS


Vi pratar ju om att växterna tar upp mineralämnen från jorden, men växtens rötter tar även upp föroreningar från jorden och vissa växter mer än andra.
Vissa ämnen som används i jordbruket förorenar jorden och kan gå ut i grundvattnet. Andra ämnen som tungmetaller och luftföroreningar hamnar i naturen och följer med ner i markerna när det regnar. De här är toxiska ämnen som växtens rötter suger upp till bladverket där det lagras i bladens vävnader. Växter och träd fungerar som luftrenare och många har förmåga att frigöra metaller och andra ämnen från jordkolloiderna, för att i nästa steg kunna absorbera dem.

Det är inte alls ovanligt att jag blir ifrågasatt när jag säger att man bör avgifta hästarna med jämna mellanrum. "Min häst går på bete, äter bara hö/hösilage och inget annat så hur skulle den kunna få i sig de där ämnena som du talar om, varför skulle han behöva avgiftas och är det vetenskapligt bevisat att hästar behöver avgiftas" är några av argumenten.  

Men, om man tänker efter, hästarna äter växter, örter, bark, grenar, ja de är växtätare. Så hur kan det komma sig att hästar blir sjuka av att äta vad naturen ger? Kan det vara så att åkermarken blir mer och mer förgiftad, att det som odlas på åkermarken suger upp toxiska ämnen vi rötterna. Kan det vara så att det färska gräset fortfarande innehåller mycket toxiska ämnen? När man torkar gräset så avdunstar mycket av gifterna? Stannar det mer toxiner kvar i silage/hösilage som ju inte fått torka på samma sätt? Ja det är några frågetecken kring det här.


TÅL DJUREN FODER FRÅN DET INDUSTRIELLA KÖKET


Nej, det gör dom oftast inte! Orsakerna som jag ser det är den ”kokkonst” som bedrivs i de industriella köken. Människan är den enda art i världen som värmer upp sin mat, alla andra arter äter den rå, så även hästen! Kokt mat till hästen, i reklamen säger man, har genomgått en ”Unik Kokningsprocess”, eller är ”Microniserad” (upphettad) eller Hydrotermisk (kokt i vatten). Det enda unika, som vi ser det, är väl att hästarna och de övriga djuren har börjat få ”kokt mat”. Det som händer med den kokta spannmålen är att enzymerna inaktiveras vid temperaturer över 40° C. Så den ”råkostdiet” som är biologiskt naturligt för djuren innehåller enzymer som ar nödvändiga för att smälta maten, och de frigör vitaminer, mineraler och aminosyror och det är borta ur den kokta maten.

När det gäller hund- och kattmat får läsa noggrant på innehållsförteckningar och det man inte begriper får man GOOGLA eller fråga tillverkaren. Oftast kan man inte få reda på råvarornas ursprung, på majs t ex kan vara väldigt svårt att få ursprungsland. ”Köttet” som deklareras kan vara allt man kan tänka sig, eller inte ens kan tänka sig, från ett djur. Se länk under bilden.

Färdigfodren innehåller ofta så kallad modifierad stärkelse. Modifierad stärkelse används som förtjocknings- och stabiliseringsmedel i olika produkter. Stärkelsen kan komma från olika källor såsom potatis, majs, tapioka och ris, men även från vete.
De flesta pelleterade fodren innehåller vetefodermjöl (vetegluten) som tillsammans med olja klistrar ihop pellets.
Djurstudier har visat att just fruktos stimulerar nyproduktion av fett, Fruktos kan ge fettlever genom att levercellerna blåses upp som ballonger och sprängs och detta kan inte kroppen reparera själv.

För att inte tala om all olja som tillsätts och kvalitén på densamma. Utfodring med olja orsakar degeneration i levern hos många djurslag. Det står oftast inget om vad det är för olja man använder. Om det är majs- eller sojaolja så är de dom mest besprutade och genmanipulerade som finns. Kanske är det återvunnen högförädlad vegetabiliska specialfetter och palmolja – jag vet inte.
För häst är fett och olja ett främmande ämne eftersom deras naturliga foder, gräs, innehåller 2 – 3 % fett. En produkt på marknaden är olja i pulverform, tillverkad på vegetabiliska oljor som har gjorts vattenlöslig och har gått igenom ”en mycket komplicerad vetenskaplig process” men trots det så får hästarna kraftig leverbelastning med diverse symptom som följd!

Mögel kan förekomma i både foder, även det pelleterade, samt i den miljö djuren vistas.
Mögel orsakar ett brett spektrum av sjukdomar. Mögelsporernas egenskaper som allergener, deras benägenhet för kolonisation av hålrum och invasion av blodkärl, ger speciella problem och leverbelastning.


KEMIKALIER

På grund av felutfodring så får djuren allehanda symptom som man ofta behandlar på kemisk väg. Metacam och Fenylbutazon hör till de mest förskrivna läkemedlen på häst. Preparaten ingår i gruppen NSAID och har inflammationsdämpande, smärtlindrande och febernedsättande verkningar. NSAID återfinns framförallt i plasma och en större del utsöndras via gallan medan urinen endast innehåller spår av den u­rsprungliga substansen. Typiska NSAID biverkningar såsom minskad aptit, kräkningar, diarré, blod i avföringen, förhöjda leverenzymvärden, magsår och njursvikt har rapporterats.
Man sprutar lederna med kortison när hästen blivit halt, bara det ger ger kraftig leverbelastning. Överdosering vid kemisk avmaskning är vanlig på grund av att maskmedlen lagras i fettcellerna, varifrån det långsamt frisätts och bryts ner i levern till mindre fettlösliga metaboliteter genom oxidativ biotransformering. Den aktiva substansen utsöndras i huvudsak via gallan och avföringen. Det tar cirka 3 månader för en FRISK lever att bryta ner och utsöndra avmaskningsmedlet.



Veterinär Dr Christina Chambreau säger: "Sedan jag blev en praktiserande veterinär kan jag säga att det inte finns någon sjukdom som jag inte har kopplat till vacciner hos vissa djur. Beteendestörningar, astma, autoimmuna sjukdomar, cancer och tumörer, hudsjukdomar, demodex (hårsäckskvalster), sköldkörtelsjukdomar, DM (diabetes), DI (binjuresjukdomar), Addisons, Cushing, allergier, hjärtmuskelinflammation, hältor, analkörtelstörningar, leversjukdomar, bukspottkörtelsjukdomar, IBD (inflammerad grovtarm), UTI (urinvägsinfektion), akut njursvikt med många fler. Jag skulle säga att vaccinerna, på grund av att de skall ges så ofta som man börjat göra under de senaste decennierna, är den främsta orsaken till sjukdom hos våra djur”.



FASCIABEHANDLING

bilden visar hur bindvävslagren ligger.  

Till och med fasciabehandling med maskiner kan frigöra så mycket toxiner från bindväven så levern belastas ytterligare. Fascian får ofta fungera som lagringsplats för toxiner som reningsverken inte klarat av att bryta ner. När man skakar loss fascian väldigt kraftfullt följer toxinerna med vätskorna och hamnar sålunda tillbaka i levern och orsakar ytterligare skador.


VAD STÄDAR OCH SKYDDAR LEVERN

Vi vet att vår lever är mycket hårt arbetande organ. Den rengör blodet, fungerar som ett filter till förmån för hela organismen.


HAVRE
Ett av de enklaste och mycket effektiva sätten att göra det på är att rengöra levern med havre. 
Havre är mycket användbart eftersom det innehåller ett stort antal vitaminer, såsom B1, B2, B6, samt mineraler vilka är nödvändiga för kroppen som kalium, magnesium, fosfor, jod, zink, kisel, krom, fluor med flera.
Havre innehåller även idealiska proportioner av fett, kolhydrater och protein vilket även gör den utmärkt som näringskälla.

Att rengöra levern med havre
Jo, man kan göra havreavkok genom att i en liter vatten tillsätta 2,5 dl havre. Oskalad havre är att föredra. Koka på låg värme till den ursprungliga mängden vatten halverats. Sila av havren och tillsätt lite honung om så önskas. Fördela drycken under dagen.

Som levermedel kan man även använda den som profylax eller som behandling under en månad.



MASKROS

Om maskrosen hade varit känd under antiken skulle den sannolikt också ha uppträtt i litteraturen; före år 1400 omnämns den emellertid inte av någon botaniker eller läkare. Hieronymus Bock uppgav 1546 att maskrosen är urindrivande; Tabernaemontanus, en tysk apotekare och läkare som verkade på 1500-talet, betraktade maskrosen som ett oöverträffat sårmedel. Maskrosen - såväl roten som bladen - kom tidigt in i farmakopéerna, och örten används fortfarande inom folkmedicinen vid allehanda sjukdomar och besvär.
Dess goda anseende är inte oförtjänt, ty kliniska prov har visat att den befordrar gallsekretionen och verkar urindrivande, det franska namnet pissenlit, sängvätare, anspelar helt oförblommerat på denna egenskap. 
Till de åkommor som maskros använts mot i folkmedicinen hör lever- och gallbesvär och kroniska eksem; dessutom har den brukats som blodrenande och magstärkande medel.
Maskrosens unga blad kan anrättas till en välsmakande sallad. Roten rostades förr för att användas som kaffesurrogat. 
Örten har även tillskrivits magiska krafter - man hängde upp den som skydd mot häxor och troll.

Medicinsk verkan: Roten är urin-, bukspott- och galldrivande samt milt laxerande. Aptitstimulerande, antireumatisk effekt.

Örttinktur
100 g blad och rot finfördelas
5 dl 40 % sprit
(en del ört och 5 delar alkohol)
Rör om så örten är täckt av spriten.
Rör varannan dag i 14 dagar
Sila i en saftduk och tappa upp på flaskor
20 droppar i vatten


MARIATISTEL

Mariatisteln hör hemma i Medelhavsområdet och Orienten; i vårt land förekommer den endast odlad som prydnadsväxt, men den kan även någon gång påträffas förvildad.
Sitt namn har den fått av de iögonfallande vita strimmorna på bladen, som enligt legenden härrör från några droppar mjölk som föll från Jungfru Marias bröst när hon skulle rädda Jesus undan Herodes förföljelser.
Sedan gammalt är mariatisteln känd som köksväxt. Av de späda bladen kan man bereda en sallad; rötterna och blomkorgarna kan ätas kokta i vatten - i Frankrike kallas örten ibland vild kronärtskocka.

Hackad tjänar den på sina håll som kreatursfoder, och fröna är omtyckta av fåglarna. Mariatisteln användes tidigt av läkarna. Dioskorides ansåg den verksam bl.a. som kräkmedel, och örten har även ansetts kunna bota eller lindra hjärt- och cirkulationsbesvär. Frukterna har använts mot håll, mjält- och leverbesvär.
Vissa av de verksamma ämnena i örten tycks ha en gynnsam inverkan vid förgiftningar och kunna skydda levern.
Förekomst: Växer på torra ställen vid vägkanter och på avfallsplatser i hela Medelhavsområdet. I Mellaneuropa liksom i Sverige blott sällsynt, förvildad och kultiverad i trädgårdar.
Kännetecken: En grov, 30-150 cm hög tistel. Tvåårig. Stjälk upprätt och ogrenad, något hårig. Blad stora och blanka med vita nerver, flikiga, taggtandade i kanterna. Blommor rödvioletta (juli-augusti), rörlika, i ofta ensamma halvklotformiga korgar omgivna av vassa holkfjäll.
Frukter svarta, glänsande eller med gula fläckar upptill med gula fjädertofsar. Rot spolformig, tjock. Luktlös. Smak liknande kronärtskockans.
Använda växtdelar: Blad, frukter. Innehållsämnen: Flera flavonoider, främst silymarin, uppbyggt av dihydroquercitin och koniferylalkohol.
Eterisk olja, histamin, tyramin


Medicinsk verkan: Stimulerar produktion och sekretion av galla. Silymarin har leverskyddande effekt. 

Mariatisteltinktur
100 g Mariatistelfrön
Mixa fröna (magic bullit är bäst)
5 dl 40 % sprit
(en del ört och 5 delar alkohol)
Rör om så fröna är täckta av spriten.
Rör varannan dag i 14 dagar
Sila i en saftduk och tappa upp på flaskor
20 droppar i vatten



HOMEOPATISKA MEDEL



ReVet 5 och R 7 innehåller bl a mariatistel




R 7 Indikerade för organiska och funktionella besvär av lever och gallblåsan, hepatopati (leverdysfunktion på grund av venös stockning), gulsot, gallblåsinflammation, calculi (stenar), ascites (vätska i buken som ofta orsakas av skrumplever), kolangit (infektion i gallfången), hepatit (leverinflammation), svullnad i buken, aptitlöshet, bitter smak i munnen, flatulens (uppkört), förstoppning, trötthet efter måltid, irritation, hypokondri (onormal kronisk ångest om hälsa). Leversjukdom kan orsaka humörförändringar och trötthet.


ReVet 5 Indikation: Lever skydd. Förgiftning, ännu inte avgiftade tillstånd, bukspottkörlsjukdomar, leversjukdomar, foderberusning, matsmältningsbesvär, störning av matsmältningen.


Här





onsdag 30 oktober 2019

OLJA TILL HÄST


ATT UTFODRA HÄSTEN MED OLJA – ÄR DET BRA?

Gräs innehåller omkring 2-2,5 % fett

Att utfodra hästen med olja har blivit vanligt förekommande. Det kan ju vara av intresse att fundera över om hästen mår bra av extra olja utöver det fett den naturligt får från en individanpassad utfodring. För att få en bättre inblick i varför man kanske skall tänka sig för innan man utfodrar med olja är att titta på hästens anatomi och tillverkning av olja.

Eftersom hästen inte har någon gallblåsa så förstår man att hästens naturliga föda inte heller är fet och att den i normalt tillstånd äter väldigt lite fett. Hos hästen producerar levern konstant en liten mängd galla som rinner ut i tolvfingertarmen och nedbrytningen av fett går långsamt. I tolvfingertarmen tillsätts också enzymet lipas, som produceras i mindre mängd, just på grund av att hästen inte är skapad att äta stora mängder koncentrerat fett.

Om man av någon orsak väljer att utfodra med olja så bör man som hästägare veta att det finns begränsningar på mängd per dygn. Från vissa håll rekommenderas det att inte utfodra med mer än ca 4 dl olja till en häst som väger ca 500 kg och då fördelat på 2-3 gånger per dygn.

”Ätbara” oljor tillsätts också i de fabrikstillverkade pelleterade- och myslifodren för att minska dammrisken, som bindemedel i pelleteringen och kallas då ”foderfett”, som smörjning i pelletmaskinerna och det är inte den kallpressade extra fina olivoljan som man använder. Det är alltså inte bara mängden olja som kan göra hästen sjuk utan också typen av olja. Kanske köper man också in begagnad matolja och palmolja – vad vet vi?

Frånsett all den olja hästen får i sig ofrivilligt så utfodrar man också hästen med olja och min uppfattning om utfodring med olja ÄR ATT DET INTE ÄR BRA! 


FRAMSTÄLLNING AV OLJA
Kallpressning av olja, där man får den bästa oljan - Jungfruoljan. Den här typen av framställningen är ofta en dyr tillverkningsmetod. Den kallpressade oljan är den man kan använda som matolja utan att den manipulerats ytterligare.

Oljehalten i det som blir kvar efter kallpressning är stor, därför används varmpressning där tryck och temperatur ökas ända upp till 120° för att få ut den sista oljan. Den här oljan har inte samma höga kvalitet som den kallpressade oljan. Vanliga matoljor är i regel varmpressade.

De sista dropparna olja får man ut genom extrahering. Man blandar materialet med det flyktiga lösningsmedlet hexan (extraktionsbensin) och skakar. När fettet har lösts från det fasta materialet centrifugeras det bort. Rester av extraktionsmedlet eller omvandlingsprodukten finns kvar i den färdiga produkten på grund av att det är tekniskt omöjligt att få bort. Oljeutvinningen är så effektiv att bara ca 1 % fett återstår i restprodukten.

Sist raffineras oljan genom filtrering, rening med fosforsyra eller citronsyra, blekning, deodorisering och vinterisering

Varmpressad olja har förlorat det mesta av sin näring. I den extraherade oljan, som också är den billigaste, finns inga näringsämnen kvar. Däremot finns rester av lösningsmedel, pesticider och extraktionsbensin kvar i oljan. Hexan (extraktionsbensin) klassificeras som miljöfarligt, brandfarligt och hälsoskadligt. Hexan kan bland annat orsaka nedsatt fortplantningsförmåga, kan ge lungskador vid förtäring och orsaka nervskador.

Efter oljeutvinningen från linfrö blir det kvar vad man kallar linfrökaka som används som djurfoder. Efter oljeutvinning från raps får man en återstod som efter pressning kallas rapsexpeller eller rapskaka som efter pressning och extrahering kallas rapsmjöl. Den viktigaste användningen av rapsmjöl och rapsexpeller är som djurfoder.

En annan form av modifiering går ut på att man kopplar en molekyl med en fet och en vattenvänlig ände till stärkelsen, så att den kan lösa fett i vatten. Det finns alltså också olja som är vattenlöslig. Till exempel gör man det med havreolja och då kallas den polära lipider.


FÖR ATT NÄMNA NÅGRA OLIKA SORTERS OLJOR

Sojaolja är den olja som det produceras mest av i hela världen, USA, Brasilien och Argentina producerar 75 % av världens soja. Av det är minst en tredjedel genmanipulerad och varifrån den mesta svenska importen kommer.
Restprodukten efter extraktionen av sojaolja krossas till ett mjöl och sojamjölet används i hästutfodringen. Sojaoljan innehåller mest extraktionsbensin och när det gäller livsmedelskvalitet försäkrar livsmedelsverket att 1 mg/kg är ofarligt. Det finns å andra sidan forskning på djur som tyder på motsatsen. Oljan innehåller också lösningsmedel och pesticider efter besprutning.

Näst efter soja ar majs den gröda som genmanipuleras mest, särskilt i USA. Den mesta majsen blir djurfoder, och kött från djur som fötts upp på genmanipulerad majs behöver inte märkas. Majsoljan är till stor del en biprodukt vid framställning av stärkelse. Majs hör till de mest gödslade, besprutade och genmanipulerade grödorna. Majs och majsolja innehåller föroreningar från hexan och pesticider. Forskning visar att den genmanipulerade majsen i djurfoder orsakar skador på vita och röda blodkroppar.


Den konventionellt odlade rapsen som odlas i Sverige är, enligt Carlshamns Mejeri, för hårt besprutad och därmed för giftig för att kunna kallpressas. Svenskt odlad ekologisk raps finns att få i små mängder men används knappast i djurfoder på grund av priset. Efter att EU-regler om jordbruksstöd ändrades drastiskt så har rapsodlingen minskad då den blivit olönsam. Så den raps som mestadels används idag odlas till största delen i Tyskland, Frankrike, Kanada, USA, Kina och Indien. Majoriteten av den rapsolja som produceras i världen är genmodifierad, och därmed även Roundup-behandlad. Dock inte den svenska enligt uppgift?
Rapsolja är giftig för levande varelser och är ett utmärkt insektsmedel. Plantskolor använder den för att döda bladlöss bland annat. Rapsolja är en industriell olja och är inte mat för vare sig folk eller fä!

Sojaolja kommer från soja, majsolja från majs, rapsolja från raps men var kommer canola oljan från? Jo, canolaoljan är utvecklad från raps, det vill säga genmodifierad. Livsmedelsindustrin påstår att genmanipulationen innebär att det inte längre är ”raps” utan ”canola”. Även om man då ändrar på namnet så är den fortfarande en rapsväxt! Så namnet betyder egentligen Kanadaolja. Canola är namnet som getts till en växt genmodifierad från raps.
Canolaoljan är utvecklad i Kanada, och subventionerad för livsmedelsindustrin av den kanadensiska regeringen.

Solrosolja, fröna mals och skalen ger mycket färg, lukt och smak. Skalen kan tas bort före pressningen eller så pressar man med skalen och raffinerar bort färgen efteråt. Det senare är det vanliga, eftersom det är billigare att raffinera efteråt än att skala före.
Kallpressning: Fröpulvret pressas utan värme (under 30°).
Varmpressning: Fröpulvret pressas med värme (80-120°).
Extrahering: Pressresterna extraheras med lösningsmedel, till exempel med hexan.
Raffinering: Alltid, för att få bort vaxrester, färg, lukt och smak. Kan omfatta filtrering, rening med syror och alkalier, blekning med uppsugande pulver, deodorisering med het vattenånga, rensning från vaxrester med kyla.
Solrosolja har väldigt låg näringstäthet, alltså mycket näringsfattig.

Med 1,865,498 ton är Ryssland den största producenten av solrosolja. Odlingen av solrosfrön i landet tar upp cirka 6.8 miljoner hektar mark med de viktigaste odlingsregionerna Krasnodar, Rostov, Belgorod, Saratov och Voronezh. Bearbetningsanläggningar ligger också i regionerna för att minska kostnaderna för transport av solrosfrön. Under år 2014 var volymen solrosolja som producerades i landet nästan 4.8 miljoner ton.
Odlingen av solrosfrö och bearbetning av solrosolja har enorma ekonomiska fördelar för nationen. Man drar också nytta av biprodukten, solrosfrö, som de antingen exporterar eller använder lokalt för att göra djurfoder.


VAD KAN HÄNDA MED MED ÖVERUTFODRING MED OLJA


Om vi håller oss till enbart hur olja omhändertas av matsmältningsorganen så skall den brytas ner av den galla som levern producerar. Om hästen överutfodras med mer olja i fodret än den hinner bryta ner så påverkas hela matsmältningskanalen negativt.
För att de fettdropparna inte skall slå ihop sig till större, krävs ett stabiliserande ämne vilket är emulgatorer och det tillförs med gallan. Hästen har ingen gallblåsa och kan således inte ha något förråd av galla, utan den tillförs i den takt den produceras i levern. Produktionen kan ökas vid behov, men det kommer aldrig så mycket på en gång, som det kan göra om där suttit en gallblåsa.
Oförbränt fett passerar tunntarmen och när det kommer till grovtarmen så påverkas tarmens bakteriepopulation negativt och kan då störa nedbrytning av fibrer. Oljan försämrar grovtarmsjäsningen på grund av den skadade tarmfloran. Det innebär att immunförsvaret blir påverkat och de antikroppar som är på vakt mot föroreningar aktiveras och det uppstår inflammationer i tarmarna.
Levern blir också belastad av utfodring med olja. En vanlig störning hos många av dagens hästar är en degenererad lever. Levern blir kraftigt belastad när fettet i tarmarna orsakar feljäsning och det ekologiska systemet slås ut.

Levern har inte några nerver kopplade till sig och är alltså okänslig för smärta. Däremot kan den ge ett obehagligt tryck under revbensbågen på höger sida och hästen kan då reagera när jorden dras åt eller blir stelare på höger sida av kroppen.
Försämrad aptit och avmagring kan man se vid kroniska leverskador och en plötslig viktminskning kan hos hästar riskera att utlösa leverinflammation.
Långt gången leversjukdom kan yttra sig som vätska runt buken (acites). Njursvikt kan ibland ses som en allvarlig komplikation i vissa fall av akut leversjukdom.

Studier har visat att konsumtion av genmodifierade organismer är kopplade till nedsatt immunförsvar, allergier, neurotoxicitet samt lever- och njurproblem. En ökning av cellskador genom oxidation i de områden som är fettrikast, till exempel i hjärnan visar också studier. Intag av olja förbrukar även vitamin E i kroppen, om hästen därtill utfodras med ensilage så är mängden vitamin E så gott som obefintlig i detta fodermedel.
Det är bara några få symptom jag berör när det gäller sjukdomar hos hästen som en följd av utfodring med olja.


HUR FUNGERAR DET MED TILLFÖRSEL AV FETT FRÅN HAVRE


Om man fodrar med fettrikare fodermedel som till exempel högfettshavre kan det visa på fördelar som att djuren inte behöver utnyttja sina glykogendepåer i samma utsträckning som annars. Hästarna kan i större utsträckning utnyttja fettet som substrat i aerobt muskelarbete och därmed kan toppar med mjölksyra i muskler och blod undvikas. Hästens frånvaro av gallblåsa ställer krav på att fettet skall vara väl fördelat i fodret. Med högfettshavre kan fördelningen av fett ökas på ett enkelt sätt och fördelningen mellan fett och stärkelse blir annorlunda.
En studie där man fodrade med havre som innehöll hög fetthalt gav även lydigare hästar och genom studien såg man att beteende och temperament påverkades av näringstillförseln.
Högfettshavren Matilda provades på galoppörer och man såg att det gick att ge stora mängder av havren utan att hästarna blev uppskruvade.
”Det fungerade jättebra även för våra fullblod som inte annars tål havre eftersom de blir för heta. Nu ger vi dem sex-sju kilo Matildahavre om dagen utan att de förlorar ridbarheten. Tidigare var vi tvungna att blanda flera olika kraftfoder, nu räcker det med havre och betfor” säger Piia Pantsu som deltog i undersökningen tillsammans med Anders Herlin, Alnarp.

Nu är det främst högpresterande hästar som har svårt att lägga på sig hull och har lätt för att bli uppskruvade som stora mängder högfettshavre kan vara ett alternativ. För övrigt anser Anders Herlin att det råder kraftfoderhysteri inom hästvärlden. Den som har ett bra grovfoder som innehåller 10-11 MJ/kg ts och 70 g/smb råprotein/kg ts behöver inget kraftfoder alls eller väldigt lite. Det är väldigt vanligt att hästägare ger för stora mängder kraftfoder och dessutom för mycket på samma gång säger Anders Herlin.
Många ger sina hästar korn i tron att de skall bli lugnare men det betraktar Anders Herlin som en myt. Det krossade kornet kan orsaka mag- och tarmproblem hos hästen eftersom kornets stärkelse är mer svårsmält. Havre är det sädesslag som har den mest lättsmälta stärkelseformen men den skall ges hel.

Det finns rätt stora olikheter i fetthalten hos olika havresorter. Matildahavren har den högsta fetthalten och är energität.


Källor: Ett utdrag från en studie som gjordes av Anders Herlin lektor vid Sveriges lantbruksuniversitet Alnarp, Margareta Rundgren, Sveriges lantbruksuniversitet Uppsala och Mia Lundberg, Flyinge, Hippocampus, Shenet – Oljor, Safesoil. Gunnar Lindgren, SVA




tisdag 1 oktober 2019

STÖTVÅGSBEHANDLING PÅ HÄST


Stötvågsterapi: Ny forskning lägger fram möjlig koppling till katastrofala skador


Stötvågsbehandling utanför kroppen
By Dan Ross
I Kalifornien finns ett förslag på en ny regel, som om den går igenom, kommer att förbjuda all tävling på Carlifornia Horse Racing Board (CHRB) -drivna anläggningar med hästar som inom 30 dagar genomgått behandling med stötvåg (chockwave). För närvarande får hästar inte tävla eller träna 10 dagar efter stötvågsterapi. Om regeln träder i kraft skulle det vara den absolut tuffaste i sitt slag i hela landet.

Samtidigt återger den föreslagna regeländringen den debatt som pågår om en av de mer kontroversiella veterinärtekniken inom den modern veterinärmedicin. Det lyfter svåra frågor om sådana maskiners lämplighet på amerikanska tävlingsbanor och träningscentra vid en tidpunkt med laserfokuserad undersökning av djur.

Å ena sidan finns de som ser det terapeutiska värdet för stötvågsterapi så länge det används med en lämplig diagnos och behandlingsplan. Å andra sidan finns de som ser maskinens smärtstillande effekter som tillräckligt skäl för att i grunden begränsa användningen.
Att förbättra vår förståelse för stötvågsterapi kan bara skapa klarhet i denna dialog.

Vi vet till exempel att den smärtstillande effekten som följer med en behandling försvinner efter cirka tre dagar. Men vet vi exakt hur och varför stötvågsterapi verkar vara till nytta vid behandlingen av vissa skador? Inte riktigt. Dessutom har det funnits få eller inga faktabaserade data för att avgöra om stötvågbehandlingar är förknippade med en högre risk för katastrofala skador hos tävlingshästar, som många fruktar.

En studie
En nyligen genomförd studie på University of Glasgow, som Tim Parkin, en professor i veterinärmedicinsk epidemiologi genomförde för praktiserande tävlingspersonal som ville lära sig mer om och få viktiga insikter inom just detta område.
I samarbete med den praktiserande tävlingspersonalen och genom att använda Equine Injury Database (EID) undersökte Parkin de hästar som fanns uppsatta på veterinärens lista för stötvågsbehandling. Parkin räknade antalet dagar och lopp efter behandlingen och innan hästen skadades så allvarligt att det resulterade i dess död.
Parkin fann det ”statistiskt signifikant” att hästar som fick stötvågsterapi under de senaste 90 - 180 dagar och däremellan var 54 % - 79 % mer benägna att drabbas av en så allvarlig skada att det ledde till döden till skillnad mot de hästar som aldrig hade fått sådana behandlingar.
För hästar som fick stötvågsterapi under de senaste 30 till 60 dagarna ökade också risken för livshotande skador med 26 % respektive 65 %. På grund av att detta var en liten studie med ett litet antal hästar som behandlades nära tävlingsdagar så var den inte statistiskt signifikant.

Den konfidentiella studien - utförd för forskningsändamål var inte publicerad i någon vetenskapligt granskad tidskrift - är inte ett definitivt bevis på att stötvågsbehandling är den enda faktorn som predisponerar att hästar med större sannolikhet får livshotande skador.
Till exempel identifierades inte platsen på kroppen där stötvågsbehandlingen utfördes i studien vilket är en viktig punkt om orsakssamband ska göras mellan behandling och plats där den katastrofala skadan uppstått (mer om detta senare i berättelsen).

”Siffrorna tyder emellertid på att det kan finnas ett samband mellan underliggande fysiska problem som kräver stötvågsbehandlingar och en högre prevalens för katastrofala skador,
I själva verket så är det hälsotillstånd som orsakade användningen av stötvågsbehandling eller orsaken till att hästen kommit med på veterinärens lista för behandling, så ökar risken för skador hos den hästen under resten av dess tävlingskarriär” säger Parkin.

Vad är stötvågsterapi?
Sammanfattningsvis fungerar en stötvågsmaskin så här: den avger ljudvågor i doser som kan ökas och minskas, beroende på skadornas allvar. Behandlingar ges vanligtvis flera gånger under några veckor.
Hur påskyndar och främjar dessa ljudvågor läkningsprocessen? Studier på människor och djur visar att de utlöser ett antiinflammatoriskt* svar i kroppen och främjar tillväxten av nya blodkärl, bland andra effekter.
Exakt hur det fungerar på tävlingshästar är fortfarande öppet för debatt.
Generellt säger veterinärer som använder maskinen att den är mest effektiv vid överbelastning på senor, muskelspänningar, ömhet i skenbenen, problem med sakroiliakledern och ihållande smärttillstånd hos tävlingshästar. Enligt den franskfödda tränaren Leonard Powell används den i Frankrike för att behandla ryggproblem med större frekvens än i USA. "Ryttaren spendera mycket mer tid på hästens rygg i Frankrike samt att ryttaren i allmänhet är lite tyngre där än i USA", förklarade Powell.

När det gäller smärtstillande effekter från applicering av stötvåg är den vetenskapliga konsensusen att den varar mellan två till tre dagar efter behandlingen*. En studie från 2004 visade att smärtstillande effekten kunde vara i upp till 35 dagar efter behandlingen, men experter hävdar att parametrarna för den specifika studien inte är relevanta för hur chockvågbehandlingar administreras till hästar.

De flesta jurisdiktioner (med befogenhet att behandla) följer antingen helt eller delvis Association of Racing Commissioners Internationals modellregel om användning av stötvågor. Detta inkluderar krav på att stötvågsmaskiner är registrerade hos en provision (som tillhandahåller) och endast används av licensierade veterinärer på utsedda platser, samt hur hästar som får en behandling placeras på en veterinärs lista och förhindras att tävla eller träning i minst 10 dagar.

Vem får använda maskinen

Får endast används av licensierade veterinärer

Men medan de flesta som tillhandahåller maskinen är strikta med vem som får använda den, kräver ändå färre av dem att stötvågsterapi ska utföras på specifika platser på en licensierad anläggning*. Dock finns det inget sätt att testa om en häst fått stötvågsbehandling eller inte, det leder veterinärer och andra till denna centrala oro: Utan adekvat tillsyn kan maskinen användas på en häst för att bedöva smärtan vid en skada före träning eller lopp.

Denna rädsla är anledningen till Mary Scollay, den nyligen utnämnda Racing Medication and Testing Consortium verkställande direktör, oroat sig för att hästar flyttas till platser som faller utanför jurisdiktion för en tävlingskommission. "Det trotsar reglering i Kentucky till följd av det och jag har en verklig motvilja mot att skriva regler som inte kan verkställas. Jag tror att det begränsar de människor som skulle göra rätt sak ändå och ger istället ökade möjligheter till de människor som fattar felaktiga beslut." säger Scollay.
På grund av dessa rapporteringshål säger Scollay att hon inte kan mäta den fulla omfattningen av användning av stötvågsbehandling i Kentucky. Som ett exempel på hur överraskande stötvågsbehandling används på andra ställen, fanns det 143 individuella stötvågbehandlingar under sommarens Del Mar-möte.


Ryan Carpenter, en praktiserande veterinär i södra Kalifornien

Samtidigt finns det sådana som Ryan Carpenter, en praktiserande veterinär i södra Kalifornien, som betraktar stötvågsterapi som en legitim veterinärpraxis när den används enligt reglerna och med nödvändig försiktighet.
"Det får ett dåligt rykte och människor antar automatiskt att det är en dålig sak och det är inte det. All vetenskap stöder hur vi använder det som säkert och effektivt och att godtyckligt ta bort det eftersom man inte förstår det har ingen mening för mig" sade Carpenter.

Under 2017 författade Carpenter och Jeff Blea, nuvarande ordförande för American Association of Equine Practitioners 'Racing Committee, en rapport om stötvågsterapi för CHRB när kommittén senast övervägde en ändring av stötvågens regler. Rapportens resultat visade att inte ytterligare skärpning av reglerna var nödvändiga och den föreslagna förändringen upphävdes.

Det sätt på vilket Carpenter använder stötvåg, sa han, har blivit mer konservativ med tiden och hans metodik innan en behandling ser normalt ut så här.
Dagen efter att en häst arbetats kommer Carpenter att utvärdera den med hjälp av ett eller flera av en mängd olika verktyg, inklusive nervblock, röntgenbilder, ultraljud och nukleär scintigrafi*. Om under utvärderingen visas att hästen har ett problem i något av de övre ligamenten, "då är det är en perfekt kandidat för stötvåg, och att hästen gynnas av den proceduren", sa Carpenter, som tillade att hästen sedan kommer att ställas på lätt arbete - bara promenader, jogging eller långsam galopp.

*Nukleär Scintigrafi (eller nukleär medicin) innebär att man injicerar en låg dos av radioaktivt medel som strålar inifrån kroppen under några timmar. Med hjälp av en gammakamera registreras strålningen och kan omvandlas till digitala bilder.


"Det är osannolikt att en enskild individ har patologiska förändringar på endast ett ställe"

Detta tar oss tillbaka till den studie som Parkin nyligen genomförde och vikten av hans resultat.

Carpenter sa att cirka 90 % av stötvågbehandlingarna som han utför är från de högre ligamenten och till skenbenet. ”Katastrofiska nedbrytningar relaterade till skenbenet och spänningar/skador i de högre ligamenten är i huvudsak obefintliga. Det vi oroar oss för hos tävlingshästen är kotleden”, sa Carpenter.
"Vi stötvågbehandlar inte på områden där de har katastrofala skador" tillade Carpenter. "Du kan inte säga att för att hästen var stötvågbehandlad, att det är anledningen till att de bröts ner. "Titta på diagnosen - vad var det för fel, var det en felaktig diagnos? ”

Under sin tid som Kentuckys medicinska chef, var Scollay medveten om endast en incident med dödlig utgång av en häst som skadats efter att fått ytterligare en stötvågsbehandling. Den fysiska behandlingen gavs inte på platsen för skadan, bekräftade hon.
Ändå skulle Scollay inte bli förvånad ”om det finns ett samband mellan ett ställe som behandlas och efterföljande fel”, sade hon och tillade ”att det ligger i linje med nuvarande kunskap om redan existerande sjukdomar, och ackumuleringen av skador över tid”.

Dessutom finns det kvarvarande frågor om exakt varför stötvåg är en effektiv teknik och de specifika biologiska svar som utlöses via en behandling. Som leder till vad hon kallar den större frågan:
"Finns det ett samband mellan stötvågsbehandling och en dödlig skada på en annan plats?" sa hon. "Förorsakar chockvågen en systematisk frisättning av lokalt frisatta inflammatoriska ämnen som kan utöva effekter någon annanstans i kroppen - vilket kan öka risken för till exempel benskador?"

Parkin sa att han var överens om att området för stötvågbehandlingen inte nödvändigtvis överensstämmer med platsen för ett katastrofalt sammanbrott. Snarare betonade han hur behandlingen, och hästens inkludering på veterinärens lista, är en indikator på förhöjd risk för katastrofisk skada - att hästen troligen är halt, troligtvis lider av sjukliga förändringar av något slag och behöver behandling.

Det är osannolikt att en enskild individ har en sjuklig förändring på endast ett ställe”, tillade han.
Det förklarar varför den här typen av information är "en extra bit i pusslet" för regulatorer att använda som ett screeningverktyg, sa Parkin. "Ju mer information vi får, desto bättre kan vi vara med att förutse vilken risk som föreligger före ett lopp."

Konsten, tillade Parkin, är att den information som ges regulatorer är så detaljerad och specifik som möjligt. "För tillfället har vi en hel del osäkerhet om alla dessa riskprofiler, men ju mer detaljer vi har om exakt vad hästar har upplevt, då kan riskbedömningen vara mer exakt" fortsatte han.

"Det finns massor av saker som vi gärna skulle vilja få information om, vi skulle vilja titta på hela hästens historia när det gäller veterinärjournaler, allt som har gått fel med den. Du kan vara ganska säker på att många av dessa saker vardera skulle bidra till en viss risk för det enskilda djuret" fortsätter Parkin.

Just nu breddar Parkin undersöksområdet. Han och hans forskare kodar för närvarande cirka 150 miljoner datapunkter under en tioårsperiod och använder så många som 50 olika variabler - saker som arbetsdata, ras och stötvågsanvändning. Ensamt, har cirka 3 1/2 miljon individuella starter matats in, säger Parkin.
"Koden körs en vecka i taget för att generera nya variabler" säger han.

Från den stora nationella databasen kommer Parkin då att kunna nollställa regionala jurisdiktioner, bygga en individuell modell för specifika tävlingsbanor, för att se om saker som stötvågsanvändning representerar en betydande risk eller inte på den speciella platsen - något han för närvarande gör för södra Kalifornien.

"Vi kan se en förhöjd risk genom chockvågen i södra Kalifornien eller det kan försvinna helt och hållet för det står för andra saker" sade han och tillade att han hoppas ha resultat före Breeders 'Cup i år.
"Tävlingen skiljer sig så mycket från norr till öst till söder till väst och vi vet verkligen inte vad vi kommer att hitta."

__________________________________


Stötvågsbehandling och regler i de nordiska travländerna
Från och med den 1 juli 2013 förlängs karenstiden för tävling för Shockwave Therapy till 10 dygn. Dessutom får behandlingen endast utföras under veterinärs ansvar.
Bakgrunden till att Shockwave Therapy ska utföras under veterinärs ansvar är att den är en potent behandlingsmetod med risk för vävnadsskador vid felaktig användning. Den kan också vara smärtsam.
Förlängningen av karenstiden beror på att behandlingen har smärtstillande effekt och att den framkallar en inflammation hos hästen.

Hur har beslutet tagits?
Förslaget till det nya beslutet har arbetats fram i NEMAC (Nordic Equine Medication and Antidoping Committee) och tillsammans med Samverkansgruppen för hästvälfärd, där representanter från travets basorganisationer finns med. Förslaget är sedan överlämnat till Nordisk Travkommitté där det beslutats att ändringen genomförs från och med 1 juli 2013. Förändringen för Shockwave Therapy gäller samtliga nordiska travländer.



Några ord om bindväven

Fascia forskaren, cellbiologen och biofysikern Dr. James Oschman citerade nyligen en biologibok, (Man on His Nature av Sir Charles Sherrington som publicerades första gången 1940), och citatet lyder: ”Trots att de inte har något nervsystem kan en encellig organism simma som en delfin, undvika varelser som försöker äta den (vita blodkroppar), hitta näring och någon att para sig med”. Hur är detta möjligt? Hur kan en encellig organism göra alla dessa saker utan att hjärnan eller nervsystemet deltar för att styra och ge budskap?
Den ökande mängden vetenskaplig forskning visar att vissa celler som finns i facian inte bara kommunicerar direkt med nervsystemet, utan de kan faktiskt också kommunicera med varandra - potentiellt över stora avstånd.

Dr Alfred Pischinger (1899-1982) var chef för institutionen för histologi och embryologi* vid universitetet i Wiens medicinska högskola. Dr Pischinger beskrev var nervkontrollen av substanserna som finns mellan cellerna kom från och han har teorier om att all sjukdom börjar här, i facian, något som många fler forskare alltmer har kännedom om.

Dr. Oschman visar hur all kroppslig rörelse, oavsett hur liten, genererar elektriska fält som orsakas av kompression, omformation och sträckning av ligament, senor, fascia, ben och andra kollagenbaserade vävnader. På ett nervliknande sätt sprids dessa budskap i de omgivande vävnaderna som ”krusningar” på vatten och ger information till andra delar av kroppen. Så det som händer är att dessa meddelanden reser genom den extracellulära substansen (vätskan mellan cellerna) med ljudets hastighet, 1 207 km/timmen i motsats till drygt 241 km/timmen, vilket är den hastighet som nervsignalerna har.

Pischinger var en av de första som kände igen fascians otroliga betydelse när han sade för ett halvt sekel sedan: "Fascian måste ses som ett enda organ, en enhetlig helhet, miljön där alla kroppssystem påverkas."

Dr. Helen Langevin på University of Vermonts (en neurolog och endokrinolog som också är ansluten till Harvard) har visat att fascian bildar ett kroppsomspännande nätverk som fungerar som ett nervliknande signalsystem. Det stoppar dock inte där utan förändringar i vävnader, mekanisk belastning, celldeformation och förändrad kroppshållning som medför ett förändrat rörelsemönster också överför impulser. Dessa impulser förändras av den nedsatta funktion som orsakas av kronisk smärta eller skador i form av mikroskopisk ärrvävnad.

Intressant nog fortsätter Dr. Langevin att gå så långt att hon diskuterar sannolikheten för ett samband mellan fascian och organen/organsystemen. Kartläggningen av detta samband har visat sig i in vitro (utanför kroppen) studier och man har ännu inte kunnat studera det hos levande människor. Man har sett att fascian har funktionella samband genom kanaler där flödet av vätska och partiklar sker och dessa kanaler har stor likhet med akupunkturmeridianerna som är kopplade till organsystemen.



Hur fungerar bindväven
Det fungerar som en anatomisk "bälte" för att binda och hålla musklerna samman på ett kompakt sätt.
Det upprätthåller rätt position för de enskilda muskelfibrerna, blodkärlen och nerverna i musklerna och förhindrar dem från att röra sig överallt under rörelse eller muskelsammandragning.
Det hjälper till att förhindra skada genom att jämnt fördela krafter och laster för enhetlig överföring av dessa krafter och laster över hela muskeln.
Det skapar en jämn och slät yta som väsentligen smörjer de olika vävnaderna som kommer i kontakt med varandra under rörelse. Detta hjälper till att förebygga friktionsskador och efterföljande vävnadsgenerering och nedbrytning.

Det gör att musklerna kan ändra form eftersom de både är sträckta och förkortade (sammandragna).


Vad är stötvåg
Stötvågsbehandling utvecklades för ungefär 20 år sedan inom humanmedicinen för att man utan kirurgiska ingrepp skulle kunna krossa njurstenar. 
Stötvåg är ljudtryckvågor som kan fokuseras eller radiellt överföras till behandlingsområdet. Vävnad som ligger utanför området för den fokuserade tryckvågen påverkas bara minimalt (läs om bindväven). Tryckvågen kan ställas på olika djup men kan nå så djupt som 12 cm in i kroppen.

Det finns ännu inte någon vetenskaplig förklaring på de verkningsmekanismer som ligger bakom verkningsmekanismen hos stötvågen.






Översättning av artikeln: Elisabeth Söderström

torsdag 14 mars 2019

KVICKSILVER I SKÖLDKÖRTELN


KVICKSILVER I SKÖLDKÖRTELN  
av docent Mats Hansson till Tandvårdsskadeförbundet



Många av Tandvårdsskadeförbundets medlemmar har problem med sköldkörteln (thyroidea), med antingen över- eller underproduktion av hormon eller varierande problem, sannolikt beroende på autoimmuna reaktioner mot proteiner som ingår i det hormonella regleringssystemet.

Eftersom det är väl känt att kvicksilver samlas i thyroidea och stör funktionen, verkar det knappast långsökt att knyta huvudorsaken till amalgam och för tandvårdspersonalen till både yrkesexponering och amalgam.

Funktionen hos sköldkörteln är emellertid komplicerad och en rad faktorer kan bidra till kvicksilverproblemet. Jag vill därför först ge en beskrivning av hur systemet fungerar, hur hormonerna bildas, regleras och verkar och vilka typer av felfunktioner man kan se, för att sedan återgå till kvicksilvret.

JODBRIST


Vi som växt upp i Sverige har glömt bort vilket stort problem jodbrist och struma engång var.  I inlandet och i bergstrakter var jodbrist vanligt, något som ledde till både psykiska och kroppsliga hälsostörningar som framför allt drabbade barn. Grava fall kallades kretinism. Man började berika salt med jod 1936 och dosen höjdes 1966. 

Upptäckten att jod fanns i sköldkörteln gjordes 1905. Faktum är att stora delar av jorden egentligen är obeboeliga utan extra jod om man vill bibehålla hälsan och framför allt med friska barn. Jodbrist är ett problem över hela världen och ungefär I miljard människor lever i jodbristområden med stor risk att utveckla mer eller mindre grava störningar i sköldkörtelfunktionen. Några hundra miljoner har direkt brist. Problemet förvärras om man samtidigt har selenbrist. De jodfattiga områdena i världen är ofta men inte alltid selenbristområden. Alla selenbristområden i Kina är också jodbristområden. Däremot finns jodbristområden där selenhalten är tillräcklig. Ungefär en tredjedel av Kinas befolkning lever i jodbristområden. 

50 - 100 miljoner människor i Europa lever i riskområden och om man inte får i sig jodsalt eller jod på andra sätt får man störningar i thyroidea. Man bör därför passa upp om man har avvikande matvanor och kanske undviker det normalt jodberikade saltet som finns i handeln. Algtabletter kan tillföra det som saknas (alger från havet) men där finns risk för alldeles för stora doser eftersom alger samlar på sig helt oproportionerliga mängder jod. Titta efter alger efter jodinnehållet på etiketten och justera intaget inte efter vitaminhalter eller andra mineraler. (Alger samlar även på sig tungmetaller, min kommentar).

Lagom dagligt intag (RDA) är cirka 100 mikrogram/dag för vuxna, 35 - 40 för barn under ett år. Störningar i sköldkörteln finns hos flera procent av befolkningen i olika grader. Symtomen kan vara klassiska och lätta att känna igen men också svårtolkade som undgår upptäckt. Tyroidstimulerande hormon TS i serum är det bästa screemingtestet helst med mätning av de jodhaltiga hormonerna thyroxin T4 och trijodothyroxin T3

NÅGRA BETECKNINGAR


Thyrotoxikos, giftstruma, överproduktion av sköldkörteln med ökad mängd thyroxin T4 och/eller trijodothyroxin T3. Det toxiska i sammanhanget syftar på störningar som åstadkoms av en ökad hormonproduktion och inte på orsakerna till överaktiviteten.

Hyperthyroidism: Thyrotoxikos, orsakas av ökan syntes och sekretion av thyroidhormoner från sköldkörteln. Orsaken är antingen stimulerande faktorer i blodet eller fel på regleringen  i körteln.
Förbundet med ökat jodupptag i thyroidea. 
Det finns andra orsaker till thyrotoxikos där hormonutsöndringen är ökad utan att bildningen är ökad. Orsaken är ofta inflammatoriska, även sådan inflammation som orsakas av autoimmunitet.
Jodupptaget är inte ökat.
Thyrotropin (TSH, hypofysstimulerande hormon) är lågt i alla fall av thyrotoxikos utom vid tumörer i hypofysen som utsöndrar TSH och vid blockering av de mottagare i hypofys- eller hypotalamus (del av hjärnan) som känner av hormonhalten i blodet.
Struma: Förstoring av sköldkörteln med eller utan ökad hormonproduktion. Kan bero på jodbrist eller annan påverkan som får sköldkörteln att öka i omfång för att den får signaler om att hormonnivåerna är för låga.
Giftstruma: Struma med störande mängder ökat hormon
Hashimotos thyroidit (struma): Autoimmun reaktion mot thyroideaglobulin med inflammation, som så småningom leder till underproduktion av hormon.
Basedows sjukdom: Giftstruma av autoimmun karaktär, oftast med ögonsymptom; ökad hjärtverksamhet.
Graves sjukdom: Engelskt namn på Basedow
Hyperthyroidism: Överfunktion, se ovan.
Underfunktion av thyroidea: Behandlas med extra hormon. Ger trötthet, frusenhet. håravfall mm. 
Euthyroid: Normal sköldkörtel 
Thyroidit: Ospecificerad inflammation. Autoimmun sköldkörtelsjukdom. Kroppens immunsystem kan reagera felaktigt och angripa den egna vävnaden i thyroidea. Vanligen reagerar det mot ett enzym som heter thyroidperoxidas, ibland även thyroglobulin (hormonbindande lagringsprotein i thyroidea).

HORMONTILLVERKNING


Sköldkörteln bildar två jodinnehållande hormoner, thyroxin (T4) och trijodothyronin (T3). Båda utsöndras till blodet. T3 är mycket aktivare på cellernas funktioner än T4. Thyroxinet omvandlas i stor utsträckning till T3 i målorganen av ett seleninnehållande enzym.

För att enzymerna skall kunna bildas fordras jod. Sköldkörteln har en fantastisk förmåga att suga åt sig jod från jodet och vid jodbrist ökar förmågan genom inverkan av TSH, thyroidstimulerande hormon. När jod tagits upp oxideras det av ett enzym som eter thyroidperoxidas och binder därefter till aminosyran tyrosin. Tyrosin kan binda en eller två jodatomer till mono- jodotyrosin eller dijodotyrosin och komplexen är dessutom bundna till thyroglobulin som bärare. Två di-jodo eller en dijodo + en mono-jodotyrosin kan sedan slå sig ihop och bildar då thyroxin med fyra jodatomer, respektive trijodothyronin med tre stycken jodatomer och i sköldkörteln lagras ett avsevärt förråd av dessa hormon för export vid behov.

Behovet får thyroidea veta "uppifrån"
Allteftersom hormonet förbrukas minskar halten i blodet och detta känns av hjärnan (hypotalamus). Därifrån avges hormonet TRH till hypofysen  som i sin tur avger TSH till blodet. SH, det thyroidstimulerande hormonet får sköldkörteln att utsöndra T4 och T3 och stimulerar dessutom jodupptag och nybildning av hormoner.

Sänkt serum TSH och normalt serum T4 och T3 finns vid subklinisk thyrotoxikos.
Sköldkörtelhormonerna binder till mottagare i cellkärnan, receptorer i cellen i övrigt, cellmembranet och mitokondrier (som bildar nyttig energi genom att förbränna födan). Endast bindningen till cellkärnan är någorlunda känd. I kärnan aktiveras gener, i cellen aktiveras metabolismen (NADP och NADPH).

En viktig upptäckt för några år sedan var att selen är nödvändigt för att omvandlingen av T4 till det mycket aktivare T3 skall kunna ä a rum. Enzymet heter typ-I jodothyronine dejodinas. Thyroxin (T4) ges ju ofta till personer med hormonbrist eller efter operationer i sköldkörtel och strålbehandling. Det är givetvis då nödvändigt att läkaren övertygar sig om att patienten får tillräckligt med selen så det aktiva hormonet kan bildas. 

Försöker man tillföra jod vid thyroidstörningar uppkomna av för litet jodintag utan att samtidigt kompensera med selen ökar störningen i sköldkörteln och T3 och T4 nivåerna svarar inte alls lika bra på jodtillförseln. 

Även olika sjukdomar kan minska T4 till T3 omvandlingen troligen är det immunförsvarets signaler som påverkar enzymet. Man kan säkert misstänka att processer som bildar fria radikaler och framför allt de radikaler som bildas av immunceller (främst neutrofila granulocyter) inaktiverar enzymet. Kvicksilver kommer att hämma enzymet, inte bara genom att binda till selen, utan även genom att oxidera svavelgrupper. 

För att undvika missförstånd kan det vara befogat att beröra effekten av radioaktiv jod. Sådant bildas i atomkraftverk och orsakar skador på sköldkörteln och till och med thyroideacancer. Blir man utsatt för radioaktiv jod, genom inandning eller nedsväljning kommer sköldkörteln att specifikt samla upp jod och koncentrerad på ett litet område där då radioaktiviteten blir mycket hög. Motmedel är att
"späda ut" radioaktiviteten genom att tillföra vanligt, icke-radioaktivt jod, och skölja ut radioaktiviteten. 
Den stora jodtillförseln i sådana fall kan då visserligen ställa till thyroideaproblem, men dessa är långt mindre än vad radioaktiviteten orsakar. Radioaktiv jod används kliniskt för att undersöka sköldkörtelns förmåga att ta upp jod och hur snabbt detta omsätts. Det är då fråga om spårmängder utan nämnvärda strålningsrisker. Större mängder används vid hyperthyroidism och då i avsikt att förstöra delar av körteln för att minska hormonproduktionen. Alternativet är att operera bort en del eller tillföra cellgifter.

MILJÖPÅVERKAN


Det t är känt att en rad ämnen har en gifteffekt på sköldkörteln eller på regleringen av hormonproduktionen. En del ger måttlig påverkan, t.ex. alkohol, brysselkål (och andra växter av samma släkte), soja m.fl. Normalt har detta ingen större betydelse om födan är varierad, men kan, om man har avvikande matvanor och dessutom får i sig lite jod, ge påtagliga störningar.

Tiocyanat och perklorat bromsar upptaget av jod. Tiocyanat bildas i kroppen om man är rökare och rökning trycker alltså ner sköldkörtelfunktionen. En person med hypothyreos bör alltså inte röka. Vid hyperthyreos motverkas detta tillstånd. 

Vissa ämnen blockerar bindningen av jod till tyrosin och därmed hormonbildningen. Dit hör sulfonamider (sulfa), thiourea (en organosulfatförening), propyltiotyrasil, metimazole och aminotriazole. Sulfa finns som bekant i DEL (isolering vid tandlagning). Metimazole och besläktade ämnen samt propylthiotyrasil används som läkemedel för att bromsa sköldkörteln. Aminotriazole (Amitrole) används som jordbruksgift (genom att det hämmar katalas och ökar mängden fria radikaler. 
Amitrol är ett tidigare mycket använt växtbekämpningsmedel, bland annat som avlövningsmedel i samband med bomullsskörd. Användning av amitrol förbjöds 1972 i Sverige på grund av risk för cancerframkallande effekter) och var klassat som carcinogen. 
En stor grupp ämnen påverkar hormonbalansen mer eller mindre genom att aktivera och öka nedbrytning av hormoner i levern. Phenobarbital, benzodiazepiner, calciumblockerare som nicardipine, nifedipine, steroider, retmoider, DDT, Dioxin, PCB och PPD räknas dit.  Dricksvatten med höga nitrathalter ger hypertrofi av thyroidea.

FÖR MYCKET JOD

I Sverige är salt jodberikat och vi har inte längre några möjligheter att avgöra om det finns negativa effekter på befolkningen. På andra håll har man undersökt effekterna i samband med införande av berikning. I Spanien (Galicien, N-V hörnet) testades jodtillförseln. Ett område (Vigo) hade redan tillräckligt med jod och befolkningen fick nu extra tillskott. Jodtillförseln ökade påtagligt antalet fall av tyrotoxikos (ökat T4 och sänkt TSH) då individer och populationer varierar kraftigt i behov av och reaktioner mot överskott jod.
Jodtillförsel kan orsaka både hyper- och hypothyroidism och även utlösa autoimmunitet. Samma gäller om man tillför thyroxin och inte håller noggrann kontroll på att det blir för mycket. Även jodbrist kan utlösa autoimmuna reaktioner. Lagom är bäst. Man har länge känt till att desinfektionsmedel, även sådana man använder på huden, kan ge ett alltför stort jodtillskott och hos känsliga personer och utlösa varierande sköldkörtelstörningar. Det finns till och med fall av delirium beskrivna efter användande av jodoform som desinfektionsmedel. 
Tyvärr tycker även tandvården att jodhaltiga medel är lämpliga att använda i munnen och jodoform och tymoljodid finns i en rad rotfyllningsmaterial. Det är mig obekant hur mycket de används idag.

DIVERSE OBSERVATIONER


Vid Graves sjukdom (Basedow) har man noterat att suppressor-T-celler inte reagerar normalt. Om de autoimmuna störningarna mot thyroidea och mot ögonvävnad (utstående ögon) orsakas av Tcellerna eller om T-cellerna störs av sköldkörtelrubbningen är inte känt.
Hyperthyroidism ökar fria radikaler i hjärtat och musklerna. Man har även sett att flertalet patienter har störningar i kalcium- och magnesiummetabolismen.
Jodbrist försämrar intellektuell och neuro-motorisk utveckling även om det inte leder till uppenbara sköldkörtelstörningar.
Vid primärt Sjögrens syndrom är det vanligt med autoimmunitet mot thyroglobulin. Man har sett kopplingar till flera typer av Immunstörningar vid sköldkörtelrubbningar, bl.a. finns hög frekvens thyroideastörning vid vitiligo (pigmentförlust i huden).

Av stort och aktuellt intresse är flera observationer (på djur och människa) att hyperthyroidism (thyrotoxikos) ger osteoporos (bennedbrytning, benskörhet). Experimentellt kan man framkalla det med hög dos thyroxin. Följdriktigt minskar bennedbrytningen vid hypothyreos. Thyroideahomonerna reglerar inte bara cellandning utan även balansen i benvävnad.  

PSYKISKT

Det är välkänt att hyper- och hypothyroidism kan ge psykiska störningar. Det omvända är emellertid mer kontroversiellt. Åsikterna hos insiktsfulla forskare är att en del depressiva patienter har hypothyroidism och att thyroideafunktion noga bör kontrolleras hos deprimerade patienter.
 
Vid SAD, (Seasonal affective disorder, seasonal neurovegetative dysregulation), det som man numera behandlar med starkt ljus, finner man thyroideastörningar. Av 49 patienter hade 17 förhöjt TSH vilket tyder på mild hypothyroidism. Ytterligare 8 hade andra störningar. Författaren anser att SAD delvis är en modern beteckning på vad man tidigare klassificerat som höst-vinternedgång hos hypothyroida patienter.

KVICKSILVER

Att kvicksilver kunde påverka sköldkörteln noterades redan på 1930-talet och sporadiska rapporter, fallbeskrivningar och experimentella undersökningar har kommit sedan dess. Stock (1940) verkar ha varit den förste som mätte kvicksilverhalten i sköldkörteln hos människa. Han noterade att organet verkade ansamla kvicksilver, dock inte i lika hög grad som hypofysen. 

Ytterligare ett antal mätningar finns på människor. 
Kosta och medarbetare mätte kvicksilver och selen hos avlidna, tidigare arbetare vid kvicksilvergruvan i Idria, tidigare Jugoslavien, samt hos befolkningen i omgivningen. Hos arbetarna, som alltså inte varit gruvan på åratal, varierade halten mellan 7,8 och 101 mikrogram per gram och var något högre än i hypofysen och högre än i njurarna. Hg-halten korrelerade med selenhalten i thyroidea och hypofys. Magnus Nylander mätte Hg-halten i sköldkörteln hos två avlidna tandläkare och fann 28 och 0,288 mikrogram/g.

Vid djurförsök (Vimy's försök på får och apor som fått radioaktivt amalgam insatt) fann man efter en månad 0,044 mikrogram/gram (44 ng/g) hos får och 0,004 (4 ng/g) hos apa.
Kliniskt har man sett sköldkörtelstörningar i en del studier av arbetare som utsätts för kvicksilver, medan andra inte visat effekter på hormonbalansen. Ett mönster verkar vara att hyperthyroidism är vanligare vid lågdosexponering, innan grava förgiftningssymptomtom uppträder, vanligare hos unga personer och hos kvinnor. Hos kraftigt exponerade personer är sköldkörtelstömingar ovanliga, även om sådana fallbeskrivningar finns.
 
Klor-alkaliarbetare visar en sänkning av T3, förenligt med en inhibering av det selenhaltiga monojodinas-enzymet. Ryska studier av radioaktivt jodupptag vid lågdosexponering visar en tendens mot hyperthyroidism och 24 timmars upptag av jod om 32 % jämfört med 20 % hos kontroller. Ryssarna anger att personerna med förhöjt upptag visar symtom på körtelstöningar: förstoring, domningar av fingrar, emotionell labilitet mm. Ryska djurförsök med lågdosexponering (10 - 30 mikrogram/m3) visar också en klar ökning av jodupptaget.

Goldman & Blackburn (1979) bekräftade att Hg-exponering stimulerar sköldkörteln att både ta upp och avge radioaktiv jod (avgivandet i form av hormon) när kvicksilverexponeringen var kortvarig; hyperthyreodism, men långvarig behandling i stället tryckte ner aktiviteten; hypothyreodism. Den senare kvarstod när Hg-tillförseln avbröts. Författarna anser att detta stämmer med kliniska observationer hos arbetare, där man sett både stimulering och nedtryckning av körtelaktiviteten.

Nishida och medarbetare (1989) studerade om det fanns någon skillnad mellan metylkvicksilver* och oorganiskt kvicksilver (HgC12) vad avsåg effekter på thyroidea. Utseendet på thyroideacellerna visade tillväxt och svullnad vid oorganiskt Hg och ett utplattat utseende vid metyl-Hg. Båda formerna av metallen togs upp av cellerna. Oorganiskt Hg inhiberade thyroid peroxidase medan metyl-Hg inte hade någon sådan effekt. Oorganiskt Hg orsakade hyperthyroidism genom att kompensera för hormonsänknigen men att metyl-Hg ger hypothyroidism.

Givetvis kan mekanismen kvicksilvereffekten vara mer komplicerade än enstaka experiment anger. Det är knappast förvånande att sköldkörteln samlar på sig kvicksilver eftersom det är välkänt att metallen binder starkt till jod. Man kan använda utfällning av röd kvicksilverjodid för att mäta kvicksilver. Immunreaktioner kan komplicera eller komplettera bilden och vara relevant för en del personer. Dessa reaktioner studerar man hos djur med speciella ärftliga egenskaper. 


När det gäller amalgampatienter så fann vi tidigt (Tf-bladet nr. l, 1986) att en del av de som svarade på enkäten visste att de hade sköldkörtelstörningar som också till stor del gick tillbaka efter amalgamborttagande. Fallbeskrivningar finns från långt tidigare; Schwarzkopf rapporterade 1965 en rad amalgamfall och vilka typer av problem som kunde uppkomma, bl.a. två fall av thyrotoxikos som gick tillbaka efter amalgamsanering.

Bengt Lindqvist, medicinkliniken i Umeå, skrev i Läkartidningen (83, 1986, 473) under rubriken "Oral galvanism - en rubbning i Immunförsvaret?" om sina iakttagelser. Han fann att av 32 patienter hade 17 antikroppar mot tyroidea-globulin och, att i de fall man lyckades få biopsier från sköldkörteln, tydde resultatet på thyroidit. Även ultraljudundersökning gav påfallande ofta avvikande resultat.

En intressant undersökning gjordes på 1960-talet i Gorno-Altai regionen i Ryssland, ett jodfattigt område långt österut. En del av området hade kvicksilverhaltig mark och befolkningen var följaktligen ständigt utsatta för en lågdosexponering. I området var sjukligheten (även kariesfrekvensen) påtagligt högre än i det kvicksilverfria. Sköldkörtelrubbningar var vanliga i båda områdena. Vid jodtillförsel till befolkningen gick rubbningarna tillbaka i det kvicksilverfria området men inte i kvicksilverområdet.


Slutligen: ett ryskt arbete har publicerats om effekterna av elektromagnetiska fält på sköldkörtelfunktionen. Efter fem dagars exponering, 6,5 tim/dag, ökade påtagligt upptaget av radioaktiv jod i thyroidea, på samma sätt som kvicksilver.

Mats Hanson

*Bildning av metylkvicksilver i sam­band med slutavverkning av skog


Metylkvicksilver (MeHg) är ett nervgift som bildas i våtmarker, sediment och tillfälligt vattenmättade jordar. Idag har mer än 40 000 av Sveriges sjöar högre halter av MeHg i fisk än vad hälsovårdsmyndigheter rekommen­derar för daglig konsumtion. Orsaken står att finna i biogeo­kemiska processer i sjöars till­rinnings­områden, som omvandlar oorganiskt kvicksilver (Hg) till MeHg.