fredag 16 september 2022

Allt om flingor

 Hjärnan – biokemisk bakgrund


Raffinerade kolhydrater, som ger en snabb energikick, har på bara ett par generationer smugit sig in som en viktig beståndsdel i massor av livsmedel. Inte minst s k light-produkter ersätter ofta fettet med socker, risstärkelse eller andra raffinerade kolhydrater som vitt mjöl eller pasta. För många blir effekten raka motsatsen till ”light”.

Ända upp till 75 procent av oss har en medfödd ärftlig känslighet för raffinerat socker, dvs vid intag av sockerhaltig föda svänger blodsockret kraftigt. En fjärdedel av dessa är extremt känsliga.

För oss sockerkänsliga kan socker i alla former, raffinerat vitt mjöl och pasta vara lika beroendeframkallande som kokain eller heroin. Börjar man äta kan man inte sluta, kroppens krav är obevekliga.

Socker påverkar signalsubstanserna

Socker och andra snabba kolhydrater, liksom även alkohol, påverkar kroppens egna signalsubstanser, som gör att vi mår bra och känner oss tillfreds. Är man genetiskt lagd åt det hållet blir lyckoeffekten av sockret extra kraftig, men klingar av snabbare. Då vill man ha mer, och får man inte det drabbas man av abstinens i form av humörsvängningar och rastlöshet. När man då äter mer kolhydrater känner man sig tillfälligt bättre, men blodsockerhalten åker jojo.

Humörsvängningar

Sockerkänsliga kan vara både under-, normal- och överviktiga. De kan vara matmissbrukare men behöver inte vara det. Att vara sockerkänslig innebär att ha ett obönhörligt sug efter fel slags mat, som i sin tur leder till kraftiga humörsvängningar och låga energinivåer. Den sockerkänsliga blir något av en ”Dr Jekyll och Mr Hyde”. Ena stunden kan hon ha depressioner och/eller aggressioner, vara våldsam, oförutsägbar, glömsk och impulsiv. Hon kan ha kort stubin, vara virrig och ofokuserad och prata mycket och fort. Men hon kan också vända på en sekund och visa sig kreativ, klarsynt, charmig, energisk, lekfull och kärleksfull. En sådan person är det jobbigt både att vara och att leva med.

Snabba kolhydrater – hög insulinnivå

Det här med mjöl och pasta kan kräva sin förklaring. De består av snabba kolhydrater, som i magen omvandlas till kroppens eget bränsle glukos – precis som sockret. Två och en halv deciliter pasta ger samma effekt som tio rågade teskedar rent socker.

När kroppen försöker kompensera sig för sockertillförseln producerar den mer insulin. Detta tvingar fram en hög insulinnivå, som i sin tur leder till att insulinmottagarna på kroppens celler gör sig mindre känsliga för insulin, vilket resulterar i lägre fettförbränning. Även om maten innehåller mindre fett än normalt, blir det oftare kvar i bilringarna runt midjan.

Vid stora svängningar i hjärnans näringstillförsel – hjärnan kan inte lagra sitt bränsle, glukos – stiger också halten av stresshormonet cortisol. Detta skapar ännu mer obalans.

Blodsocker- och hormonsvängningar…

Kombinationen av svängande blodsocker, låg halt av betaendorfin – som bland annat styr självkänslan – och låg halt av ”må-bra-hormonet” serotonin får oss att må både fysiskt och psykiskt dåligt.

Att i det läget orka med att hålla diet eller motionera är ofta omöjligt. Hurtfriska kommentarer om att ta sig i kragen och börja motionera är grymt mot en sockerberoende. De visar bara att den som säger det inte begriper hur det här fungerar – vilket i och för sig är förståeligt eftersom hans/hennes egen kropp inte alls reagerar på samma sätt

kräver en kombination av åtgärder

För att komma ur den här härvan av blodsocker- och hormonsvängningar krävs en kombination av åtgärder. Kunskap om hur min egen kropp fungerar är en viktig del. God mat utan raffinerade kolhydrater är en annan, träning för tanke, känsla och kropp är en tredje del.

Vi ser det också i högsta grad som ett andligt bristtillstånd, där uppgivenhet är det allvarligaste symptomet. Här gäller det att tillföra andlig energi i många olika former.

Många behandlingsmodeller ser bara en eller två delar av det här problemet. Vi har en holistisk syn och hävdar att sjukdomen måste angripas ur alla synvinklar samtidigt.

Hjärnans belöningssystem

Det fysiska beroendet skapas i hjärnans belöningssystem och fungerar på exakt samma sätt vare sig drogen utgörs av socker, nikotin, alkohol, tabletter, eller till och med olika handlingar som shopping, risktagande, spel, arbete mm.

För att förstå vad det egentligen är som händer behöver vi ta en titt på hur hjärnans olika celler talar med varandra. Jämförelsen med ett telefonsamtal kan hjälpa till att förklara det.

Drogerna ger vår hjärna falska order

När vi talar i telefon förvandlas vårt tal till elektriska signaler, som färdas genom tråden – och sedan förvandlas till tal igen i mottagarens telefon. När hjärnans celler talar med varandra, handlar det om elektriska signaler, som förvandlas till kemiska signaler, för att sedan bli elektriska signaler igen i nästa cells nervända. Detta sker i det som kallas axonen,dvs den punkt där två cellers yttersta nervändar möts. Och det är just här drogerna ger sig in och trasslar till signalerna för oss, genom att störa vår kommunikation och ge vår hjärna falska order.

Dopamin – glädjemolekylen

Drogerna påverkar många olika signalsubstanser. Några av de vanligaste är serotonin, betaendorfin och adrenalin. Men det ämne som gör oss beroende – åtminstone tyder de senaste årens forskningsupptäckter på det – är dopamin.

Dopamin är hjärnans glädjemolekyl, det ämne som gör att vi mår bra och livet leker. Om vi äter när vi är hungriga, söker upp värme när vi är frusna, går på toa när vi är nödiga eller uppfyller något annat av vår kropps elementära behov, då belönar vi oss själva med en dos dopamin. Det känns skönt.

När vi löst en svår uppgift på jobbet, köpt något vi behöver till ett bra pris eller lagat något trasigt därhemma känner vi tillfredsställelse. Åter är det hjärnan som sprider ut lite dopamin.

När vi lever i goda relationer med människor runt omkring oss, när kärleken blommar upp, när vi tar hand om våra barn eller när vi upplever ett andligt möte – då är dopaminet också inblandat. Det ger oss glädje och tillfredsställelse.

Genväg till njutningen

Exakt samma känsla kan droger framkalla på kemisk väg. De går direkt in i axonen och höjer dopaminhalten. Hjärnan luras att ge kroppen en belöning som den inte gjort sig förtjänt av.

En del droger stimulerar nervändarna att sända ut extra mycket dopamin. Andra imiterar dopaminet och lurar den mottagande nervändan att tro att den fått en signal, fast ingen sänts ut. Åter andra stör återtransporten av signalsubstansen, så att signaleffekten inte klingar ut som den ska. Effekten blir i vilket fall som helst densamma: en övertydlig signal. Det är som att skrika ett meddelande i örat på någon.

Effekter som gör oss beroende

Detta får tre effekter som samverkar till att göra oss beroende

  • Minnet av den sköna upplevelsen får oss att ta drogen igen för att få samma belöning.
  • Vi kommer efterhand att glömma bort de ”naturliga” sätten att få belöning, eftersom det är jobbigare och tar längre tid. Det är som att trampa upp en genväg i en skog: ju oftare man går den nya stigen, desto lättare blir den att hitta. Samtidigt växer gamla stigar igen när de inte används längre, och till slut ser man dem inte alls.
  • Hjärnan anpassar sig till överstimulansen genom att ”skruva ner mottagningen”, så att det ständigt krävs högre doser för att uppnå samma effekt. Fysiskt sker det genom att det bildas nya dopaminreceptorer för att svara upp mot överdosen. Sedan finns de receptorerna kvar, och när dopamin inte tillförs på nytt i lika hög grad som tidigare, tolkar de det som en brist på dopamin, och detta ger en massa obehagliga symptom.

Dopaminbrist ger abstinens

I svåra fall av abstinens påminner symptomen om de hos en patient med Parkinsons sjukdom, som uppkommer när kroppen har för lite dopamin.

Parkinsons sjukdom innebär att kroppens förmåga att producera dopamin är för liten, medan drogberoende innebär att kroppens efterfrågan på dopamin blivit högre än normalt. Symptomen, till exempel svårighet att kontrollera sina lemmars rörelse, blir därför likartade.

Sett mot den här bakgrunden är det inte så konstigt att ”sockerråttorna” också löper ökad risk att bli alkoholister och narkomaner. Redan från barnsben har deras hjärna reagerat annorlunda på socker, vilket orsakat en ”ombyggnad” av hjärnans belöningsbanor. Genvägen är väl upptrampad. Sötsakerna är det första steget på vägen mot tyngre droger – och de är därmed också ofta den sista och svåraste drogen att göra sig av med.

Länk till artikel


POPPADE FLINGOR ÄR DET BRA DET?


Varning för frukostflingor! Råttors reaktioner på olika typer av frukostflingor har givit skrämmande resultat. Biokemisten och kostupplysaren Paul Stitt har grävt fram gamla undersökningar som aldrig publicerats i facktidskrifter. Kanske dags att rensa i skafferiet bland torrfodret? I alla fall om du är råtta.

Frukostflingor utgör många barnfamiljers favoritstart på dagen. De paketeras ofta i förföriska kartonger som ger sken av att produkterna är hälsosamma. Men gammal forskning från 60- talet som aldrig publicerats i vetenskapliga tidskrifter tyder på att dessa flingor och flarn kanske istället är rena giftet. I denna artikel ska jag kort redogöra för två undersökningar som studerat detta på råttor.

Experiment med poppade vetekorn

Paul Stitt har skrivit om dessa undersökningar i boken Fighting the Food Giants. Den första studien handlar om så kallade vetepops. Försöksdjuren delades in i fyra grupper. Den första gruppen fick äta hela vetekorn, vatten, mineraler och syntetiska vitaminer. Den andra gruppen fick poppade vetekorn, vatten, mineraler och syntetiska vitaminer. Den tredje gruppen fick en kost bestående enbart av vatten och vitt socker och den fjärde gruppen fick vatten, mineraler och syntetiska vitaminer.

I grupp ett som fick hela vetekorn överlevde råttorna mer än ett år. I grupp fyra som fick vatten och kosttillskott var överlevnadstiden bara i två månader. I den tredje gruppen som fick vatten och socker så var överlevnadstiden cirka en månad. Sämst gick det för grupp två, den grupp som fick poppade vetekorn tillsammans med vatten och kosttillskott. De dog inom två veckor, till och med före dem som överhuvudtaget inte fick något foder. Råttorna dog alltså inte av undernäring.

 Resultatet visar på att det var något mycket giftigt i det poppade vetet som fick dem att dö tidigare.

Kartongexperimentet

Det kanske mest överraskande resultatet visade ett annat försök med tre olika grupper av laboratorieråttor. En grupp föddes upp med företrädesvis cornflakes, en annan med papp och kartong som var sönderriven i småbitar och en tredje fick reguljärt råttfoder. Experiment utfördes 1960 på Ann Arbor Universitetet men kom aldrig att publiceras. Totalt omfattade försöket 18 råttor som indelades med sex i varje grupp.

Den första gruppen fick äta cornflakes och vatten. Grupp två fick äta av själva kartongen som rivits sönder i småbitar och vatten och grupp tre tjänade som kontrollgrupp och utfodrades med sedvanligt råttfoder. De råttor som åt vanliga cornflakes dog först, men innan de dog utvecklade de schizofrena drag med plötsliga anfall. De bet varandra och dog slutligen i kramper. Vid obduktionen avslöjades att det hade uppstått funktionsnedsättningar i bukspottkörtel, lever och njurar och en degeneration av nerverna i ryggen – alla symtom på en insulinchock.

De råttor som fått äta av kartongen blev inaktiva och apatiska och dog till slut på grund av näringsbrist.

Råttorna i kontrollgruppen förhöll sig friska under hela försöket. Det som överraskade i detta försök var naturligtvis att det tydligen var mer näring i kartongpappen än i flingorna.

Försöket var från början upplagt som ett skämt men resultatet var inte roligt. Försöket offentliggjordes aldrig i fackpressen och liknande enkla försök har inte upprepats.

Vad gör dessa livsmedel farliga?

Flingor framställs med en metod som kallas extrusion eller utpressning. Flingfabrikanterna köper majsen billigt från lantbrukarna och förvandlar kornen till en blöt massa i en tank. Senare utsätts de för pressning. Under hög temperatur och högt tryck pressas massan ut genom små hål och formas till små kulor, eller som flingor eller blir uppblåst till det som vi kallar vetepops. Varje litet vetepop har blivit utpressat genom ett munstycke och fått ett överdrag av en tunn oljehinna och socker. Det gör att de inte blir uppblötta när de hamnar i frukosttallrikens mjölk utan behåller sin knapriga konsistens.

Den ödesdigra raffineringen

Författaren och biokemisten Paul Stitt har granskat den process – extrusion – som används för att förvandla majs till flingor under högt tryck och hög temperatur. Processen förstör det mesta av näringen i kornet. Den omvandlar fettsyrorna och den förstör också de tillsatta vitaminerna. Under denna process omvandlas aminosyrorna till giftiga varianter. Detta gäller speciellt aminosyran lysin*. Med denna process framställs de flesta av frukostprodukterna till och med de som man kan köpa i hälsokostbutiken. De är framställda på samma sätt och oftast på samma fabrik. Alla torra frukostflingor som kommer i kartonger är vete eller majskorn som genomgått denna process.

De frukostflingor som säljs i hälsokostbutiken kanske är framställda av hela korn. Det socker som är tillsatt kanske är av en bättre kvalitet men de är raffinerade på samma sätt. Efter denna genomgång av tidigare okända råttförsök kan det vara en god idé att rensa skafferiet från denna typ av processat torrfoder. 

....och låta dina barn äta naturliga och oprocessade livsmedel istället.



Lever och pankreas

 

Redoxreaktioner i leverns sjukdomsmekanism

Sammanfattning

Elektronflöden pågår hela tiden inom den cellulära metabolismen. Att ge och ta emot elektroner är en av dom viktigaste egenskaperna hos bioenergetiska nätverk.

Dessa redoxreaktioner* uppfyller viktiga fysiologiska fenomen som celltillväxt, ärftliga olikheter, näringanpassningar och redoxberoende cellulär signalering. När redoxreaktionerna inte fungerar normalt uppstår allvarliga sjukdomar, degenerativa och metaboliska störningar.

Levern är ett viktigt metaboliskt organ och redoxreaktionerna spelar en strategisk roll i dess huvudfunktioner. Dessa funktioner är bearbetning av näringsämnen, fastesvar*, kemiska substanser och dygnsaktivitet.

Levern är också mycket känslig för ämnen som stör redoxtillståndet som tillexempel etanol* CCI-4*, aflatoxiner*. Den är också väldigt känslig för faktorer som innefattar hyperkaloridieter, hormonstörande ämnen och stressiga livssituationer.

Den här information handlar om relaterade redoxreaktioner i levern samt de metaboliska aspekterna av reaktiva syreatomer ROS. Detta för att öka förståelsen för sjukdomsmekanismen i leven och andra metaboliska organ gällande redoxreaktioner.

Redoxmolekyler som metaboliska regulatorer

Man trodde att reaktiva syrearter (ROS) var skadliga molekyler som var förknippade med de huvudsakliga patologiska konsekvenserna av oxidativ stress. Men på senare tid har många rapporter visat att ROS och reaktiva kvävearter (RNS) också spelar viktiga roller i signalvägar. På så sätt är nutidens perspektiv på prooxidantreaktioner i cellmiljön att de utgör en del av det fysiologiska svaret på interna och miljömässiga regulatoriska faktorer

*Redox är förkortning på reduktion-oxidation-reaktion

*Fasta är ett näringsingrepp som består i att begränsa näringsintaget under en relativt lång tidsperiod. 

*Etanol innefattar alkoholdrycker som öl, vin och sprit, en framställning som oftast sker genom jäsning av sockerhaltiga vätskor från kolhydratrika jordbruksprodukter som sockerrör och spannmål.

*Koltetraklorid – ett lösningsmedel som är en färglös vätska vars ånga har större densitet än luft, det finns i atmosfären, vattnet i floderna, havet och havets yta. Det anses att koltetraklorid närvarande i röda alger syntetiseras av samma organism. De huvudsakliga mekanismerna som orsakar leverskador är oxidativ stress och förändringen av kalciumhomeostas. Det finns en koppling mellan många fall av berusning med koltetraklorid och alkoholkonsumtion. Överdrivet intag av alkohol orsakar leverskador, vilket leder till levercirros i vissa fall. Det har observerats att toxiciteten hos koltetraklorid ökar med barbiturater, eftersom dessa har några liknande toxiska effekter.

*Aflatoxin – mögelgift.

Levern är ett idealexemplar på ett ämnesomsättningsorgan.

Magsäck, pankreas och lever

Varje cell och vävnad i kroppen har en metabolisk aktivitet. Ser man på levern får man ta särskild hänsyn eftersom den är det huvudsakliga organet i den biokemiska bearbetningen av näringsämnen och kroppsfrämmande toxiska ämnen och allopatiska mediciner.

Levern omvandlar vissa ämnen till glukos. Den måste göra sig av med urinämnen från nedbrytning av protein. Fett transporteras i blodet som droppar överdragna med enzymer och skall spjälkas i levern och nyttjas som energikälla eller lagras i fettvävnaden. Leverns mitokondrier producerar ketonkroppar som en reaktion på låga glukosnivåer och för att tillgängliggöra energi som lagrats som fettsyror. Levern skall också producera fettsyror med hjälp av enzymer och den skall bilda och lagra kolesterol som sedan transporteras ut från levern till kroppens vävnader via blodet. Sist men inte minst skall den metabolisera främmande kemiska ämnen.

Levermetabolismen omfattar uppbyggande (anabola) och nedbrytande (katabola) vägar, var och en regleras av särskilda faktorer. Oxidativa* reaktioner är dominerande i mitokondrier medan reduktiva* reaktioner är vanligare i den vätska som cirkulerar i cellerna.

**Oxidation och reduktion sker samtidigt i en kemisk reaktion. Det ena ämnet skickar ut elektroner, medan det andra tar dem till sig.

Redoxmolekyler som metaboliska regulatorer

Cell med cellkärna och mitokondrier vilka är cellernas kraftverk

Man trodde tidigare att reaktiva syrearter, ROS*, var skadliga molekyler som var förknippade med de huvudsakliga patologiska konsekvenserna av oxidativ stress. Men på senare tid har många rapporter visat att ROS och reaktiva kvävearter, RNS*, också spelar viktiga roller i cellernas signalvägar. 

På så sätt är nutidens perspektiv på vinst eller förlust av elektroner i cellmiljön att de utgör en del av det fysiologiska svaret på interna och miljömässiga regulatoriska faktorer. Eftersom levern är ett av de viktigaste metaboliska organen, är signaleffekterna av ROS och RNS mycket relevanta i levervävnaden.

Det är välkänt att mitokondriell aktivitet är huvudkällan för ROS-produktion, med konsekvenser i den oxidativa fosforyleringskopplingen som är en viktig funktion i ämnesomsättningen och som påverkar mitokondriell membranpotential samt flera mitokondriella metaboliska nätverk. 

Så småningom kan viktiga processer som celltillväxt och celldöd utlösas genom vinst eller förlust av elektroner i cellmiljön.

*ROS, reaktiva syrearter-fria radikaler* – en biprodukt från kroppens energiförbränning i de flesta däggdjursceller och är därför starkt involverade i oxidativ stress*, där ökad ROS-produktion kan bidra till mitokondriell skada i en rad sjukdomar.

*RNS, reaktiva kvävearter verkar tillsammans med reaktiva syreatomer (ROS) för att skada kroppens celler och orsaka nitrosativ stress. 

Redox förändringar i levertoxicitet

Alkoholrelaterade sjukdomar i levern

Den roll som det cellulära redoxtillståndet spelar i levercellernas sjukdomsmekanism är inte så väldokumenterad. I själva verket har levertotoxicitet varit mycket kopplad till den oxidativa statusen och bristerna i leverns antioxidantsystem. 

Till exempel, i fallet med den alkoholrelaterade leversjukdomen ALD (akut leversvikt) som huvudsakligen är representerad av ett kroniskt stadium av fettlever (ASH, orsakad av alkohol)), har förändringar i cellredoxtillståndet varit inblandade i skadade leverceller.

Akut leversvikt (ALS) är ett syndrom som definieras som snabbt fortskridande leversjukdom med humörsvängningar, förvirring och ökad blödningsbenägenhet hos en individ utan tidigare känd leversjukdom. Svårighetsgraden beror på hur svår levernekrosen är.

Etanol metaboliseras via alkoholdehydrogenas* (ADH), det mikrosomala etanoloxiderande systemet, och av enzymet katalas i levercellerna, även om aktiviteten hos ADH är ansvarig för det mesta av etanolkatabolismen. 

»Insulinresistens anses vara en minst lika vanlig orsak till fettlever som överkonsumtion av alkohol.«

1, frisk lever, 2 skrumplever (cirros), 3 cancer i levern

Leversteatos (fettlever) är den vanligaste leversjukdomen i Sverige och en vanlig orsak till utredning på grund av förhöjda levervärden i blod. Överförbrukning av alkohol var länge ansedd som den dominerande orsaken till fettlever. Man har på senare år sett att inlagring av fett i kombination med förekomst av inflammation i levern orsakar fettlever.

Fettlever uppkommer genom en ansamling av fett, framförallt triglycerider, i levercellernas cytoplasma. Det föreligger ett mycket nära samband mellan NAFLD (non alcoholic fet liver deasese) och sjukdomar som kan relateras till metabola syndromet, där insulinresistens är en gemensam nämnare. NAFLD orsakas av en obalans i den normala metabolismen av lipider i levern. Såväl inflödet av fett till levern som levercellernas omsättningen av lipider verkar vara förändrade. Inflödet av fettsyror till levern är kraftigt ökat. Det här kan uppkomma vid ökat intag av fett, men den främsta mekanismen är ökad lipolys i fettväven på grund av insulinresistens.

ATT LÄKA EN SKADAD PANKREAS
INSULIN OCH GLUKAGON
Diabetes och insulinresistens beror på att pankreas inte fungerar som den skall.
Pankreas reglerar blodsockret och är ett fantastiskt organ. För att förstå pankreas egentliga funktion måste vi gå tillbaka till våra förfäder, även när det gäller djuren.
Vårkänslor och höst- och vinterkänslor
För att våra förfäder skulle överleva vinter och svält var pankreas det kroppsorgan som tog dem genom vintern genom att den ökade bildning av hormonet insulin.
Man kan kalla det att pankreas fick höst- och vinterkänslor, vilket då innebar att kroppen började lagra energi inför vintern.
Det är ett mycket energisparande tillstånd när pankreas producerar insulin. Om inte det här hade fungerat skulle våra förfäder inte överlevt vintern och vi har ju inte heller funnits.
När vintern var över ändrade pankreas sitt tillstånd till vårkänslor vilket betyder att insulinnivån sjunker och istället producerar pankreas ett annat hormon nämligen glukagon. Detta hormon ökar metabolismen för att förbränna energin som inte behövs när vintern är slut. När pankreas har fått vårkänslor ökar fettförbränningen och allt överflödigt fett försvinner.
Detta är väl inte så svårt att förstå.
Höst och vår ändrar pankreas sin hormonproduktion.
När kroppen hela tiden producerar insulin så skadas pankreas och produktionen minskar och man utvecklar diabetes. Man kan även bli insulinresistent vilket betyder att det produceras insulin men det går inte in i cellerna och förbränner alltså inte fett. Vi utvecklar fetma.
När blodet blir sött skadar det blodkärlens väggar vilket orsakar att plack fastnar efter kärlväggarna. Det i sin tur leder till att blodproppar bildas och kan orsaka stroke, sött blod orsakar att nervcellerna dör, vi utvecklar artrit, ryggproblem samt ögonpåverkan med glaukom och synnedsättningar. Även njursjukdomar, trötthet, huvudvärk, sömnproblem eftersom man måste upp och kissa flera gånger under natten orsakas av en sjuk pankreas. Hudsjukdomar på grund av dålig cirkulation, sprickor i händer och fötter, fotsvamp, bensår och även amputation kan bli en följd av den dåliga cirkulationen.
Allt det här händer därför att pankreas haft höst -och vinterkänslor och producerat insulin under lång tid.
Pankreas bör nu i stället få vårkänslor och producera glukagon
Våra förfäder hade bara tillgång till säsongsbetonade födoämnen som frukter, grönsaker och kött. Det fanns inte socker, pizza, bröd och andra så kallade snabba kolhydrater och därför ökade inte insulinproduktionen.
När vi idag äter en massa kolhydrater säger vi till pankreas att ”vintern är på väg” och att kroppen måste spara energi. Genom att vi äter så mycket kolhydrater som t ex pasta, potatis och ris hela tiden så har pankreas stannat i höstkänslorna vilket innebär att den producerar insulin hela tiden utan att ta paus.
Så att år efter år har den överproducerat insulin vilket leder till att den skadas. Den kommer inte att sluta fungera utan fortsätter att arbeta men den blir stressad och utarbetad.
Hur läker man pankreas
När pankreas har vårkänslor kommer den att göra arbetet så vad vi behöver göra är att stimulera säsongsfunktionerna genom att tillsätta några extra matvaror i den dagliga rutinen. Man måste ”kickstarta” produktionen av glukagon så det sänker blodsockret på naturligt sätt. Vi bör ta en paus från den ”vanliga” maten som vi vet triggar igång insulinproduktionen och då svänger pankreas till vårkänslor av sig själv, den säger: Jag klarade vintern och behöver inte extra vikt längre.
Så i stället för att hela tiden producera insulin börjar den nu producera glukagon och förändrar metabolismen vilket leder till att blodsockret är stabilt.
Detta innebär att pankreas får vila från insulinproduktionen och gå över från att lagra fett till att förbränna fett. När pankreas har vårkänslor startar kroppens läkning och många krämpor försvinner.
Forskningen visar att glukagon i cellerna säger till lever och muskler att omvandla glukagon till glukos och sedan frigöra det i kroppen så cellerna kan använda det som energi. När man förbrukar glukos blir blodsockret naturligt. Man har stirrat sig blind på insulin när glukagon är den felande länken för helande och att läka ut diabetes.
Man vet inom sjukvården att om man injicerar glukagon till en medvetslös patient som fått blodsockerfall så kvicknar den till.
För att äta rätt bör man avprogrammera sinnet och se igenom matindustrins lögner.
Matindustrin är mer manipulativ och oetisk än tobaksindustrin någonsin var. Här gör man allt man kan för att öka sin omsättning utan tanke på hur det påverkar individen i form av socialt liv och hälsa.
Industrimaten är totalt utan näring och i stället fullproppat med socker. Man använder minst femtio olika namn på socker, för att nämna några är sorbitol, dextros, fruktos mannitol, xylitol, isomalt, laktitol, erytritol, maltitol och polyglycitolsirap. De är så kallade sockeralkoholer och som räknas som livsmedelstillsatser.
Genom att äta dessa ämnen blir du mer hungrig och mer matberoende. Allt detta socker i maten minskar kraften hos oss och i stället manipulerar det kroppskemin. Detta förlopp har industrin studerat till fullo, dom vet att kroppen kräver mer socker efter varje gång du äter det.
På 1960-tlet betalade sockerindustrin forskare för att skylla övervikt på fettkonsumtionen enligt The American Medical Association. I och med det kunde man tillverka lowfat produkter som i stället var fyllda med socker.
Kan ju även nämna fruktjuicer, en väldigt lyckad kampanj som matindustrin sålde som en hälsodrink till frukost, ”det är ju frukt” så det är väl nyttigt trodde man. I de flesta fall är dessa juicer sockerrikare än coca cola.
Frukostflingor, inte att förglömma, sockerfyllda flingor som gör dig jättehungrig vid lunch och orsakar att du kräver mer socker.
Om din diabetesläkare säger att det är ditt eget fel att du har diabetes så är inte det riktig sanningsenligt. Det är de företag som spenderar billions av dollar varje dag för att hjärntvätta samhället som är en stor orsak.
Även husse och matte utsätts för hjärntvätt vilket innebär att våra husdjur utsätts för samma sockerfyllda pellets som vi ger våra barn till frukost. Djuren blir lika sockerberoende som oss människor.
Vad som är nödvändigt är att omprogrammera hjärnan så man tycker det är godare och längtar efter att äta frukt, grönsaker, fisk och fågel än att äta en pizza eller hamburgare.
översatt från mindvalley.

ATT LÄKA EN SKADAD PANKREAS, forts.
En intressant artikel från Dagens Medicin
FÖRSÄMRADE MITIKONDRIER NYCKELN TILL DIABETES?
En defekt i mitokondriernas funktion kan vara av central betydelse för uppkomsten av typ 2-diabetes.
När mitokondierna, som brukar beskrivas som cellens energifabriker, inte fungerar som de ska minskar nedbrytningen av socker i skelettmuskelceller. Det leder till att fett ansamlas i muskelcellerna; vilket i sin tur orsakar ökad insulinresistens och så småningom typ 2-diabetes.
Samtidigt kan samma defekt hos mitokondrierna leda till försämrad insulinproduktion i bukspottkörtelns betaceller - något som påskyndar utvecklingen av typ 2-diabetes.
Så kan, mycket förenklat, en studie i förra veckans utgåva av tidskriften New England Journal of Medicine sammanfattas. Studien kan bidra till att nysta upp en 20 år gammal gordisk knut om orsakerna bakom typ 2-diabetes, påpekas entusiastiskt i en perspektivartikel i samma utgåva.
I studien ingick barn till personer med typ 2-diabetes. Försökspersonerna, barnen, var friska och inte överviktiga men hade insulinresistens. Jämfört med kontrollpersoner med normal insulinkänslighet var upptaget av glukos i muskelcellerna 60 procent lägre samtidigt som cellernas fettinnehåll var nästan dubbelt så högt. Denna skillnad kunde till största delen förklaras med försvagad mitokondriefunktion.
Studiens slutsatser ligger i linje med det andra forskare visade för ett par år sedan. Då kunde forskarna dels konstatera att mitokondrier hos typ 2-diabetiker hade sämre förmåga att bryta ned socker, dels att mitokondrierna var hälften så stora, jämfört med friska personer.
Att lösa upp en gordisk knut med skarpa biologiska argument känns onekligen mer tilltalande än att ett frustrerande problem skulle lösas med ett alexanderhugg. Svärd är ett trubbigt instrument för vetenskapen.
Publicerad: 18 februari 2004, 09:06 i Dagens Medicin
FÖRUTOM ATT STIMULERA PANKREAS HÖST- OCH VÅRKÄNSLOR, KAN VI HJÄLPA DEN PÅ FLER SÄTT ÄN GENOM KOSTEN KANSKE?

HH 14 är ett örtpreparat som innehåller maskros och mariatistel Köp här

Dr Reckeweg R7, ett homeopatiskt medel, Köp här


Till hästarna fungerar Endofor för henne och Gentifor för honom väldigt bra för det endokrina systemet..