STÖTVÅGSBEHANDLING PÅ HÄST

Stötvågsterapi: Ny forskning lägger fram möjlig koppling till katastrofala skador

Stötvågsbehandling utanför kroppen

By Dan Ross

I Kalifornien finns ett förslag på en ny regel, som om den går igenom, kommer att förbjuda all tävling på Carlifornia Horse Racing Board (CHRB) -drivna anläggningar med hästar som inom 30 dagar genomgått behandling med stötvåg (chockwave). För närvarande får hästar inte tävla eller träna 10 dagar efter stötvågsterapi. Om regeln träder i kraft skulle det vara den absolut tuffaste i sitt slag i hela landet.

Samtidigt återger den föreslagna regeländringen den debatt som pågår om en av de mer kontroversiella veterinärtekniken inom den modern veterinärmedicin. Det lyfter svåra frågor om sådana maskiners lämplighet på amerikanska tävlingsbanor och träningscentra vid en tidpunkt med laserfokuserad undersökning av djur.

Å ena sidan finns de som ser det terapeutiska värdet för stötvågsterapi så länge det används med en lämplig diagnos och behandlingsplan. Å andra sidan finns de som ser maskinens smärtstillande effekter som tillräckligt skäl för att i grunden begränsa användningen.

Att förbättra vår förståelse för stötvågsterapi kan bara skapa klarhet i denna dialog.

Vi vet till exempel att den smärtstillande effekten som följer med en behandling försvinner efter cirka tre dagar. Men vet vi exakt hur och varför stötvågsterapi verkar vara till nytta vid behandlingen av vissa skador? Inte riktigt. Dessutom har det funnits få eller inga faktabaserade data för att avgöra om stötvågbehandlingar är förknippade med en högre risk för katastrofala skador hos tävlingshästar, som många fruktar.

En studie

En nyligen genomförd studie på University of Glasgow, som Tim Parkin, en professor i veterinärmedicinsk epidemiologi genomförde för praktiserande tävlingspersonal som ville lära sig mer om och få viktiga insikter inom just detta område.

I samarbete med den praktiserande tävlingspersonalen och genom att använda Equine Injury Database (EID) undersökte Parkin de hästar som fanns uppsatta på veterinärens lista för stötvågsbehandling. Parkin räknade antalet dagar och lopp efter behandlingen och innan hästen skadades så allvarligt att det resulterade i dess död.

Parkin fann det ”statistiskt signifikant” att hästar som fick stötvågsterapi under de senaste 90 - 180 dagar och däremellan var 54 % - 79 % mer benägna att drabbas av en så allvarlig skada att det ledde till döden till skillnad mot de hästar som aldrig hade fått sådana behandlingar.

För hästar som fick stötvågsterapi under de senaste 30 till 60 dagarna ökade också risken för livshotande skador med 26 % respektive 65 %. På grund av att detta var en liten studie med ett litet antal hästar som behandlades nära tävlingsdagar så var den inte statistiskt signifikant.

Den konfidentiella studien - utförd för forskningsändamål var inte publicerad i någon vetenskapligt granskad tidskrift - är inte ett definitivt bevis på att stötvågsbehandling är den enda faktorn som predisponerar att hästar med större sannolikhet får livshotande skador.

Till exempel identifierades inte platsen på kroppen där stötvågsbehandlingen utfördes i studien vilket är en viktig punkt om orsakssamband ska göras mellan behandling och plats där den katastrofala skadan uppstått (mer om detta senare i berättelsen).

”Siffrorna tyder emellertid på att det kan finnas ett samband mellan underliggande fysiska problem som kräver stötvågsbehandlingar och en högre prevalens för katastrofala skador,

I själva verket så är det hälsotillstånd som orsakade användningen av stötvågsbehandling eller orsaken till att hästen kommit med på veterinärens lista för behandling, så ökar risken för skador hos den hästen under resten av dess tävlingskarriär” säger Parkin.

Läs om senskador hos häst

Vad är stötvågsterapi?

Sammanfattningsvis fungerar en stötvågsmaskin så här: den avger ljudvågor i doser som kan ökas och minskas, beroende på skadornas allvar. Behandlingar ges vanligtvis flera gånger under några veckor.

Hur påskyndar och främjar dessa ljudvågor läkningsprocessen? Studier på människor och djur visar att de utlöser ett antiinflammatoriskt* svar i kroppen och främjar tillväxten av nya blodkärl, bland andra effekter.

Exakt hur det fungerar på tävlingshästar är fortfarande öppet för debatt.

*https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19601786

Generellt säger veterinärer som använder maskinen att den är mest effektiv vid överbelastning på senor, muskelspänningar, ömhet i skenbenen, problem med sakroiliakledern och ihållande smärttillstånd hos tävlingshästar. Enligt den franskfödda tränaren Leonard Powell används den i Frankrike för att behandla ryggproblem med större frekvens än i USA. "Ryttaren spendera mycket mer tid på hästens rygg i Frankrike samt att ryttaren i allmänhet är lite tyngre där än i USA", förklarade Powell.

När det gäller smärtstillande effekter från applicering av stötvåg är den vetenskapliga konsensusen att den varar mellan två till tre dagar efter behandlingen*. En studie från 2004 visade att smärtstillande effekten kunde vara i upp till 35 dagar efter behandlingen, men experter hävdar att parametrarna för den specifika studien inte är relevanta för hur chockvågbehandlingar administreras till hästar.

*https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16273900

De flesta jurisdiktioner (med befogenhet att behandla) följer antingen helt eller delvis Association of Racing Commissioners Internationals modellregel om användning av stötvågor. Detta inkluderar krav på att stötvågsmaskiner är registrerade hos en provision (som tillhandahåller) och endast används av licensierade veterinärer på utsedda platser, samt hur hästar som får en behandling placeras på en veterinärs lista och förhindras att tävla eller träning i minst 10 dagar.

Vem får använda maskinen

Får endast används av licensierade veterinärer

Men medan de flesta som tillhandahåller maskinen är strikta med vem som får använda den, kräver ändå färre av dem att stötvågsterapi ska utföras på specifika platser på en licensierad anläggning*. Dock finns det inget sätt att testa om en häst fått stötvågsbehandling eller inte, det leder veterinärer och andra till denna centrala oro: Utan adekvat tillsyn kan maskinen användas på en häst för att bedöva smärtan vid en skada före träning eller lopp.

Denna rädsla är anledningen till Mary Scollay, den nyligen utnämnda Racing Medication and Testing Consortium verkställande direktör, oroat sig för att hästar flyttas till platser som faller utanför jurisdiktion för en tävlingskommission. "Det trotsar reglering i Kentucky till följd av det och jag har en verklig motvilja mot att skriva regler som inte kan verkställas. Jag tror att det begränsar de människor som skulle göra rätt sak ändå och ger istället ökade möjligheter till de människor som fattar felaktiga beslut." säger Scollay.

På grund av dessa rapporteringshål säger Scollay att hon inte kan mäta den fulla omfattningen av användning av stötvågsbehandling i Kentucky. Som ett exempel på hur överraskande stötvågsbehandling används på andra ställen, fanns det 143 individuella stötvågbehandlingar under sommarens Del Mar-möte.

*https://www.thoroughbredracing.com/articles/what-do-we-really-know-about-what-shockwave-machines-are-used/

Ryan Carpenter, en praktiserande veterinär i södra Kalifornien

Samtidigt finns det sådana som Ryan Carpenter, en praktiserande veterinär i södra Kalifornien, som betraktar stötvågsterapi som en legitim veterinärpraxis när den används enligt reglerna och med nödvändig försiktighet.

"Det får ett dåligt rykte och människor antar automatiskt att det är en dålig sak och det är inte det. All vetenskap stöder hur vi använder det som säkert och effektivt och att godtyckligt ta bort det eftersom man inte förstår det har ingen mening för mig" sade Carpenter.

Under 2017 författade Carpenter och Jeff Blea, nuvarande ordförande för American Association of Equine Practitioners 'Racing Committee, en rapport om stötvågsterapi för CHRB när kommittén senast övervägde en ändring av stötvågens regler. Rapportens resultat visade att inte ytterligare skärpning av reglerna var nödvändiga och den föreslagna förändringen upphävdes.

Det sätt på vilket Carpenter använder stötvåg, sa han, har blivit mer konservativ med tiden och hans metodik innan en behandling ser normalt ut så här.

Dagen efter att en häst arbetats kommer Carpenter att utvärdera den med hjälp av ett eller flera av en mängd olika verktyg, inklusive nervblock, röntgenbilder, ultraljud och nukleär scintigrafi*. Om under utvärderingen visas att hästen har ett problem i något av de övre ligamenten, "då är det är en perfekt kandidat för stötvåg, och att hästen gynnas av den proceduren", sa Carpenter, som tillade att hästen sedan kommer att ställas på lätt arbete - bara promenader, jogging eller långsam galopp.

*Nukleär Scintigrafi (eller nukleär medicin) innebär att man injicerar en låg dos av radioaktivt medel som strålar inifrån kroppen under några timmar. Med hjälp av en gammakamera registreras strålningen och kan omvandlas till digitala bilder.

"Det är osannolikt att en enskild individ har patologiska förändringar på endast ett ställe"

Detta tar oss tillbaka till den studie som Parkin nyligen genomförde och vikten av hans resultat.

Carpenter sa att cirka 90 % av stötvågbehandlingarna som han utför är från de högre ligamenten och till skenbenet. ”Katastrofiska nedbrytningar relaterade till skenbenet och spänningar/skador i de högre ligamenten är i huvudsak obefintliga. Det vi oroar oss för hos tävlingshästen är kotleden”, sa Carpenter.

"Vi stötvågbehandlar inte på områden där de har katastrofala skador" tillade Carpenter. "Du kan inte säga att för att hästen var stötvågbehandlad, att det är anledningen till att de bröts ner. "Titta på diagnosen - vad var det för fel, var det en felaktig diagnos? ”

Under sin tid som Kentuckys medicinska chef, var Scollay medveten om endast en incident med dödlig utgång av en häst som skadats efter att fått ytterligare en stötvågsbehandling. Den fysiska behandlingen gavs inte på platsen för skadan, bekräftade hon.

Ändå skulle Scollay inte bli förvånad ”om det finns ett samband mellan ett ställe som behandlas och efterföljande fel”, sade hon och tillade ”att det ligger i linje med nuvarande kunskap om redan existerande sjukdomar, och ackumuleringen av skador över tid”.

Dessutom finns det kvarvarande frågor om exakt varför stötvåg är en effektiv teknik och de specifika biologiska svar som utlöses via en behandling. Som leder till vad hon kallar den större frågan:

"Finns det ett samband mellan stötvågsbehandling och en dödlig skada på en annan plats?" sa hon. "Förorsakar chockvågen en systematisk frisättning av lokalt frisatta inflammatoriska ämnen som kan utöva effekter någon annanstans i kroppen - vilket kan öka risken för till exempel benskador?"

Parkin sa att han var överens om att området för stötvågbehandlingen inte nödvändigtvis överensstämmer med platsen för ett katastrofalt sammanbrott. Snarare betonade han hur behandlingen, och hästens inkludering på veterinärens lista, är en indikator på förhöjd risk för katastrofisk skada - att hästen troligen är halt, troligtvis lider av sjukliga förändringar av något slag och behöver behandling.

”Det är osannolikt att en enskild individ har en sjuklig förändring på endast ett ställe”, tillade han.

Det förklarar varför den här typen av information är "en extra bit i pusslet" för regulatorer att använda som ett screeningverktyg, sa Parkin. "Ju mer information vi får, desto bättre kan vi vara med att förutse vilken risk som föreligger före ett lopp."

Konsten, tillade Parkin, är att den information som ges regulatorer är så detaljerad och specifik som möjligt. "För tillfället har vi en hel del osäkerhet om alla dessa riskprofiler, men ju mer detaljer vi har om exakt vad hästar har upplevt, då kan riskbedömningen vara mer exakt" fortsatte han.

"Det finns massor av saker som vi gärna skulle vilja få information om, vi skulle vilja titta på hela hästens historia när det gäller veterinärjournaler, allt som har gått fel med den. Du kan vara ganska säker på att många av dessa saker vardera skulle bidra till en viss risk för det enskilda djuret" fortsätter Parkin.

Just nu breddar Parkin undersöksområdet. Han och hans forskare kodar för närvarande cirka 150 miljoner datapunkter under en tioårsperiod och använder så många som 50 olika variabler - saker som arbetsdata, ras och stötvågsanvändning. Ensamt, har cirka 3 1/2 miljon individuella starter matats in, säger Parkin.

"Koden körs en vecka i taget för att generera nya variabler" säger han.

Från den stora nationella databasen kommer Parkin då att kunna nollställa regionala jurisdiktioner, bygga en individuell modell för specifika tävlingsbanor, för att se om saker som stötvågsanvändning representerar en betydande risk eller inte på den speciella platsen - något han för närvarande gör för södra Kalifornien.

"Vi kan se en förhöjd risk genom chockvågen i södra Kalifornien eller det kan försvinna helt och hållet för det står för andra saker" sade han och tillade att han hoppas ha resultat före Breeders 'Cup i år.

"Tävlingen skiljer sig så mycket från norr till öst till söder till väst och vi vet verkligen inte vad vi kommer att hitta."

Växande unghästar

__________________________________

Stötvågsbehandling och regler i de nordiska travländerna

Från och med den 1 juli 2013 förlängs karenstiden för tävling för Shockwave Therapy till 10 dygn. Dessutom får behandlingen endast utföras under veterinärs ansvar.

Bakgrunden till att Shockwave Therapy ska utföras under veterinärs ansvar är att den är en potent behandlingsmetod med risk för vävnadsskador vid felaktig användning. Den kan också vara smärtsam.

Förlängningen av karenstiden beror på att behandlingen har smärtstillande effekt och att den framkallar en inflammation hos hästen.

Hur har beslutet tagits?

Förslaget till det nya beslutet har arbetats fram i NEMAC (Nordic Equine Medication and Antidoping Committee) och tillsammans med Samverkansgruppen för hästvälfärd, där representanter från travets basorganisationer finns med. Förslaget är sedan överlämnat till Nordisk Travkommitté där det beslutats att ändringen genomförs från och med 1 juli 2013. Förändringen för Shockwave Therapy gäller samtliga nordiska travländer.

Några ord om bindväven

Fascia forskaren, cellbiologen och biofysikern Dr. James Oschman citerade nyligen en biologibok, (Man on His Nature av Sir Charles Sherrington som publicerades första gången 1940), och citatet lyder: ”Trots att de inte har något nervsystem kan en encellig organism simma som en delfin, undvika varelser som försöker äta den (vita blodkroppar), hitta näring och någon att para sig med”. Hur är detta möjligt? Hur kan en encellig organism göra alla dessa saker utan att hjärnan eller nervsystemet deltar för att styra och ge budskap?

Den ökande mängden vetenskaplig forskning visar att vissa celler som finns i facian inte bara kommunicerar direkt med nervsystemet, utan de kan faktiskt också kommunicera med varandra - potentiellt över stora avstånd.

Dr Alfred Pischinger (1899-1982) var chef för institutionen för histologi och embryologi* vid universitetet i Wiens medicinska högskola. Dr Pischinger beskrev var nervkontrollen av substanserna som finns mellan cellerna kom från och han har teorier om att all sjukdom börjar här, i facian, något som många fler forskare alltmer har kännedom om.

Dr. Oschman visar hur all kroppslig rörelse, oavsett hur liten, genererar elektriska fält som orsakas av kompression, omformation och sträckning av ligament, senor, fascia, ben och andra kollagenbaserade vävnader. På ett nervliknande sätt sprids dessa budskap i de omgivande vävnaderna som ”krusningar” på vatten och ger information till andra delar av kroppen. Så det som händer är att dessa meddelanden reser genom den extracellulära substansen (vätskan mellan cellerna) med ljudets hastighet, 1 207 km/timmen i motsats till drygt 241 km/timmen, vilket är den hastighet som nervsignalerna har.

Pischinger var en av de första som kände igen fascians otroliga betydelse när han sade för ett halvt sekel sedan: "Fascian måste ses som ett enda organ, en enhetlig helhet, miljön där alla kroppssystem påverkas."

Dr. Helen Langevin på University of Vermonts (en neurolog och endokrinolog som också är ansluten till Harvard) har visat att fascian bildar ett kroppsomspännande nätverk som fungerar som ett nervliknande signalsystem. Det stoppar dock inte där utan förändringar i vävnader, mekanisk belastning, celldeformation och förändrad kroppshållning som medför ett förändrat rörelsemönster också överför impulser. Dessa impulser förändras av den nedsatta funktion som orsakas av kronisk smärta eller skador i form av mikroskopisk ärrvävnad.

Intressant nog fortsätter Dr. Langevin att gå så långt att hon diskuterar sannolikheten för ett samband mellan fascian och organen/organsystemen. Kartläggningen av detta samband har visat sig i in vitro (utanför kroppen) studier och man har ännu inte kunnat studera det hos levande människor. Man har sett att fascian har funktionella samband genom kanaler där flödet av vätska och partiklar sker och dessa kanaler har stor likhet med akupunkturmeridianerna som är kopplade till organsystemen.

Hur fungerar bindväven

Det fungerar som en anatomisk "bälte" för att binda och hålla musklerna samman på ett kompakt sätt.

Det upprätthåller rätt position för de enskilda muskelfibrerna, blodkärlen och nerverna i musklerna och förhindrar dem från att röra sig överallt under rörelse eller muskelsammandragning.

Det hjälper till att förhindra skada genom att jämnt fördela krafter och laster för enhetlig överföring av dessa krafter och laster över hela muskeln.

Det skapar en jämn och slät yta som väsentligen smörjer de olika vävnaderna som kommer i kontakt med varandra under rörelse. Detta hjälper till att förebygga friktionsskador och efterföljande vävnadsgenerering och nedbrytning.

Det gör att musklerna kan ändra form eftersom de både är sträckta och förkortade (sammandragna).

Vad är stötvåg

Stötvågsbehandling utvecklades för ungefär 20 år sedan inom humanmedicinen för att man utan kirurgiska ingrepp skulle kunna krossa njurstenar. 

Stötvåg är ljudtryckvågor som kan fokuseras eller radiellt överföras till behandlingsområdet. Vävnad som ligger utanför området för den fokuserade tryckvågen påverkas bara minimalt (läs om bindväven). Tryckvågen kan ställas på olika djup men kan nå så djupt som 12 cm in i kroppen.

Det finns ännu inte någon vetenskaplig förklaring på de verkningsmekanismer som ligger bakom verkningsmekanismen hos stötvågen.

                     KALFOSMIN   2 kg                 

Läs mer om Kalfosmin här och   Köp här

Länk till Tim Parkin, professor

Länk till bindväv

Länk till artikel

Länk till STC

Översättning av artikeln: Elisabeth Söderström

KVICKSILVER I SKÖLDKÖRTELN

KVICKSILVER I SKÖLDKÖRTELN  

av docent Mats Hansson till Tandvårdsskadeförbundet

Många av Tandvårdsskadeförbundets medlemmar har problem med sköldkörteln (thyroidea), med antingen över- eller underproduktion av hormon eller varierande problem, sannolikt beroende på autoimmuna reaktioner mot proteiner som ingår i det hormonella regleringssystemet.

Eftersom det är väl känt att kvicksilver samlas i thyroidea och stör funktionen, verkar det knappast långsökt att knyta huvudorsaken till amalgam och för tandvårdspersonalen till både yrkesexponering och amalgam.

Funktionen hos sköldkörteln är emellertid komplicerad och en rad faktorer kan bidra till kvicksilverproblemet. Jag vill därför först ge en beskrivning av hur systemet fungerar, hur hormonerna bildas, regleras och verkar och vilka typer av felfunktioner man kan se, för att sedan återgå till kvicksilvret.

JODBRIST

Vi som växt upp i Sverige har glömt bort vilket stort problem jodbrist och struma engång var.  I inlandet och i bergstrakter var jodbrist vanligt, något som ledde till både psykiska och kroppsliga hälsostörningar som framför allt drabbade barn. Grava fall kallades kretinism. Man började berika salt med jod 1936 och dosen höjdes 1966. 

Upptäckten att jod fanns i sköldkörteln gjordes 1905. Faktum är att stora delar av jorden egentligen är obeboeliga utan extra jod om man vill bibehålla hälsan och framför allt med friska barn. Jodbrist är ett problem över hela världen och ungefär I miljard människor lever i jodbristområden med stor risk att utveckla mer eller mindre grava störningar i sköldkörtelfunktionen. Några hundra miljoner har direkt brist. Problemet förvärras om man samtidigt har selenbrist. De jodfattiga områdena i världen är ofta men inte alltid selenbristområden. Alla selenbristområden i Kina är också jodbristområden. Däremot finns jodbristområden där selenhalten är tillräcklig. Ungefär en tredjedel av Kinas befolkning lever i jodbristområden. 

50 - 100 miljoner människor i Europa lever i riskområden och om man inte får i sig jodsalt eller jod på andra sätt får man störningar i thyroidea. Man bör därför passa upp om man har avvikande matvanor och kanske undviker det normalt jodberikade saltet som finns i handeln. Algtabletter kan tillföra det som saknas (alger från havet) men där finns risk för alldeles för stora doser eftersom alger samlar på sig helt oproportionerliga mängder jod. Titta efter alger efter jodinnehållet på etiketten och justera intaget inte efter vitaminhalter eller andra mineraler. (Alger samlar även på sig tungmetaller, min kommentar).

Lagom dagligt intag (RDA) är cirka 100 mikrogram/dag för vuxna, 35 - 40 för barn under ett år. Störningar i sköldkörteln finns hos flera procent av befolkningen i olika grader. Symtomen kan vara klassiska och lätta att känna igen men också svårtolkade som undgår upptäckt. Tyroidstimulerande hormon TS i serum är det bästa screemingtestet helst med mätning av de jodhaltiga hormonerna thyroxin T4 och trijodothyroxin T3

NÅGRA BETECKNINGAR

Thyrotoxikos, giftstruma, överproduktion av sköldkörteln med ökad mängd thyroxin T4 och/eller trijodothyroxin T3. Det toxiska i sammanhanget syftar på störningar som åstadkoms av en ökad hormonproduktion och inte på orsakerna till överaktiviteten.

Hyperthyroidism: Thyrotoxikos, orsakas av ökan syntes och sekretion av thyroidhormoner från sköldkörteln. Orsaken är antingen stimulerande faktorer i blodet eller fel på regleringen  i körteln.

Förbundet med ökat jodupptag i thyroidea. 

Det finns andra orsaker till thyrotoxikos där hormonutsöndringen är ökad utan att bildningen är ökad. Orsaken är ofta inflammatoriska, även sådan inflammation som orsakas av autoimmunitet.

Jodupptaget är inte ökat.

Thyrotropin (TSH, hypofysstimulerande hormon) är lågt i alla fall av thyrotoxikos utom vid tumörer i hypofysen som utsöndrar TSH och vid blockering av de mottagare i hypofys- eller hypotalamus (del av hjärnan) som känner av hormonhalten i blodet.

Struma: Förstoring av sköldkörteln med eller utan ökad hormonproduktion. Kan bero på jodbrist eller annan påverkan som får sköldkörteln att öka i omfång för att den får signaler om att hormonnivåerna är för låga.

Giftstruma: Struma med störande mängder ökat hormon

Hashimotos thyroidit (struma): Autoimmun reaktion mot thyroideaglobulin med inflammation, som så småningom leder till underproduktion av hormon.

Basedows sjukdom: Giftstruma av autoimmun karaktär, oftast med ögonsymptom; ökad hjärtverksamhet.

Graves sjukdom: Engelskt namn på Basedow

Hyperthyroidism: Överfunktion, se ovan.
Underfunktion av thyroidea: Behandlas med extra hormon. Ger trötthet, frusenhet. håravfall mm. 

Euthyroid: Normal sköldkörtel 

Thyroidit: Ospecificerad inflammation. Autoimmun sköldkörtelsjukdom. Kroppens immunsystem kan reagera felaktigt och angripa den egna vävnaden i thyroidea. Vanligen reagerar det mot ett enzym som heter thyroidperoxidas, ibland även thyroglobulin (hormonbindande lagringsprotein i thyroidea).

HORMONTILLVERKNING

Sköldkörteln bildar två jodinnehållande hormoner, thyroxin (T4) och trijodothyronin (T3). Båda utsöndras till blodet. T3 är mycket aktivare på cellernas funktioner än T4. Thyroxinet omvandlas i stor utsträckning till T3 i målorganen av ett seleninnehållande enzym.

För att enzymerna skall kunna bildas fordras jod. Sköldkörteln har en fantastisk förmåga att suga åt sig jod från jodet och vid jodbrist ökar förmågan genom inverkan av TSH, thyroidstimulerande hormon. När jod tagits upp oxideras det av ett enzym som eter thyroidperoxidas och binder därefter till aminosyran tyrosin. Tyrosin kan binda en eller två jodatomer till mono- jodotyrosin eller dijodotyrosin och komplexen är dessutom bundna till thyroglobulin som bärare. Två di-jodo eller en dijodo + en mono-jodotyrosin kan sedan slå sig ihop och bildar då thyroxin med fyra jodatomer, respektive trijodothyronin med tre stycken jodatomer och i sköldkörteln lagras ett avsevärt förråd av dessa hormon för export vid behov.

Behovet får thyroidea veta "uppifrån"

Allteftersom hormonet förbrukas minskar halten i blodet och detta känns av hjärnan (hypotalamus). Därifrån avges hormonet TRH till hypofysen  som i sin tur avger TSH till blodet. SH, det thyroidstimulerande hormonet får sköldkörteln att utsöndra T4 och T3 och stimulerar dessutom jodupptag och nybildning av hormoner.

Sänkt serum TSH och normalt serum T4 och T3 finns vid subklinisk thyrotoxikos.

Sköldkörtelhormonerna binder till mottagare i cellkärnan, receptorer i cellen i övrigt, cellmembranet och mitokondrier (som bildar nyttig energi genom att förbränna födan). Endast bindningen till cellkärnan är någorlunda känd. I kärnan aktiveras gener, i cellen aktiveras metabolismen (NADP och NADPH).

En viktig upptäckt för några år sedan var att selen är nödvändigt för att omvandlingen av T4 till det mycket aktivare T3 skall kunna ä a rum. Enzymet heter typ-I jodothyronine dejodinas. Thyroxin (T4) ges ju ofta till personer med hormonbrist eller efter operationer i sköldkörtel och strålbehandling. Det är givetvis då nödvändigt att läkaren övertygar sig om att patienten får tillräckligt med selen så det aktiva hormonet kan bildas. 

Försöker man tillföra jod vid thyroidstörningar uppkomna av för litet jodintag utan att samtidigt kompensera med selen ökar störningen i sköldkörteln och T3 och T4 nivåerna svarar inte alls lika bra på jodtillförseln. 

Även olika sjukdomar kan minska T4 till T3 omvandlingen troligen är det immunförsvarets signaler som påverkar enzymet. Man kan säkert misstänka att processer som bildar fria radikaler och framför allt de radikaler som bildas av immunceller (främst neutrofila granulocyter) inaktiverar enzymet. Kvicksilver kommer att hämma enzymet, inte bara genom att binda till selen, utan även genom att oxidera svavelgrupper. 

För att undvika missförstånd kan det vara befogat att beröra effekten av radioaktiv jod. Sådant bildas i atomkraftverk och orsakar skador på sköldkörteln och till och med thyroideacancer. Blir man utsatt för radioaktiv jod, genom inandning eller nedsväljning kommer sköldkörteln att specifikt samla upp jod och koncentrerad på ett litet område där då radioaktiviteten blir mycket hög. Motmedel är att

"späda ut" radioaktiviteten genom att tillföra vanligt, icke-radioaktivt jod, och skölja ut radioaktiviteten. 

Den stora jodtillförseln i sådana fall kan då visserligen ställa till thyroideaproblem, men dessa är långt mindre än vad radioaktiviteten orsakar. Radioaktiv jod används kliniskt för att undersöka sköldkörtelns förmåga att ta upp jod och hur snabbt detta omsätts. Det är då fråga om spårmängder utan nämnvärda strålningsrisker. Större mängder används vid hyperthyroidism och då i avsikt att förstöra delar av körteln för att minska hormonproduktionen. Alternativet är att operera bort en del eller tillföra cellgifter.

MILJÖPÅVERKAN

Det t är känt att en rad ämnen har en gifteffekt på sköldkörteln eller på regleringen av hormonproduktionen. En del ger måttlig påverkan, t.ex. alkohol, brysselkål (och andra växter av samma släkte), soja m.fl. Normalt har detta ingen större betydelse om födan är varierad, men kan, om man har avvikande matvanor och dessutom får i sig lite jod, ge påtagliga störningar.

Tiocyanat och perklorat bromsar upptaget av jod. Tiocyanat bildas i kroppen om man är rökare och rökning trycker alltså ner sköldkörtelfunktionen. En person med hypothyreos bör alltså inte röka. Vid hyperthyreos motverkas detta tillstånd. 

Vissa ämnen blockerar bindningen av jod till tyrosin och därmed hormonbildningen. Dit hör sulfonamider (sulfa), thiourea (en organosulfatförening), propyltiotyrasil, metimazole och aminotriazole. Sulfa finns som bekant i DEL (isolering vid tandlagning). Metimazole och besläktade ämnen samt propylthiotyrasil används som läkemedel för att bromsa sköldkörteln. Aminotriazole (Amitrole) används som jordbruksgift (genom att det hämmar katalas och ökar mängden fria radikaler. 

Amitrol är ett tidigare mycket använt växtbekämpningsmedel, bland annat som avlövningsmedel i samband med bomullsskörd. Användning av amitrol förbjöds 1972 i Sverige på grund av risk för cancerframkallande effekter) och var klassat som carcinogen. 

En stor grupp ämnen påverkar hormonbalansen mer eller mindre genom att aktivera och öka nedbrytning av hormoner i levern. Phenobarbital, benzodiazepiner, calciumblockerare som nicardipine, nifedipine, steroider, retmoider, DDT, Dioxin, PCB och PPD räknas dit.  Dricksvatten med höga nitrathalter ger hypertrofi av thyroidea.

FÖR MYCKET JOD

I Sverige är salt jodberikat och vi har inte längre några möjligheter att avgöra om det finns negativa effekter på befolkningen. På andra håll har man undersökt effekterna i samband med införande av berikning. I Spanien (Galicien, N-V hörnet) testades jodtillförseln. Ett område (Vigo) hade redan tillräckligt med jod och befolkningen fick nu extra tillskott. Jodtillförseln ökade påtagligt antalet fall av tyrotoxikos (ökat T4 och sänkt TSH) då individer och populationer varierar kraftigt i behov av och reaktioner mot överskott jod.

Jodtillförsel kan orsaka både hyper- och hypothyroidism och även utlösa autoimmunitet. Samma gäller om man tillför thyroxin och inte håller noggrann kontroll på att det blir för mycket. Även jodbrist kan utlösa autoimmuna reaktioner. Lagom är bäst. Man har länge känt till att desinfektionsmedel, även sådana man använder på huden, kan ge ett alltför stort jodtillskott och hos känsliga personer och utlösa varierande sköldkörtelstörningar. Det finns till och med fall av delirium beskrivna efter användande av jodoform som desinfektionsmedel. 

Tyvärr tycker även tandvården att jodhaltiga medel är lämpliga att använda i munnen och jodoform och tymoljodid finns i en rad rotfyllningsmaterial. Det är mig obekant hur mycket de används idag.

DIVERSE OBSERVATIONER

Vid Graves sjukdom (Basedow) har man noterat att suppressor-T-celler inte reagerar normalt. Om de autoimmuna störningarna mot thyroidea och mot ögonvävnad (utstående ögon) orsakas av Tcellerna eller om T-cellerna störs av sköldkörtelrubbningen är inte känt.

Hyperthyroidism ökar fria radikaler i hjärtat och musklerna. Man har även sett att flertalet patienter har störningar i kalcium- och magnesiummetabolismen.

Jodbrist försämrar intellektuell och neuro-motorisk utveckling även om det inte leder till uppenbara sköldkörtelstörningar.

Vid primärt Sjögrens syndrom är det vanligt med autoimmunitet mot thyroglobulin. Man har sett kopplingar till flera typer av Immunstörningar vid sköldkörtelrubbningar, bl.a. finns hög frekvens thyroideastörning vid vitiligo (pigmentförlust i huden).

Av stort och aktuellt intresse är flera observationer (på djur och människa) att hyperthyroidism (thyrotoxikos) ger osteoporos (bennedbrytning, benskörhet). Experimentellt kan man framkalla det med hög dos thyroxin. Följdriktigt minskar bennedbrytningen vid hypothyreos. Thyroideahomonerna reglerar inte bara cellandning utan även balansen i benvävnad.  

PSYKISKT

Det är välkänt att hyper- och hypothyroidism kan ge psykiska störningar. Det omvända är emellertid mer kontroversiellt. Åsikterna hos insiktsfulla forskare är att en del depressiva patienter har hypothyroidism och att thyroideafunktion noga bör kontrolleras hos deprimerade patienter.

 

Vid SAD, (Seasonal affective disorder, seasonal neurovegetative dysregulation), det som man numera behandlar med starkt ljus, finner man thyroideastörningar. Av 49 patienter hade 17 förhöjt TSH vilket tyder på mild hypothyroidism. Ytterligare 8 hade andra störningar. Författaren anser att SAD delvis är en modern beteckning på vad man tidigare klassificerat som höst-vinternedgång hos hypothyroida patienter.

KVICKSILVER

Att kvicksilver kunde påverka sköldkörteln noterades redan på 1930-talet och sporadiska rapporter, fallbeskrivningar och experimentella undersökningar har kommit sedan dess. Stock (1940) verkar ha varit den förste som mätte kvicksilverhalten i sköldkörteln hos människa. Han noterade att organet verkade ansamla kvicksilver, dock inte i lika hög grad som hypofysen. 

Ytterligare ett antal mätningar finns på människor. 

Kosta och medarbetare mätte kvicksilver och selen hos avlidna, tidigare arbetare vid kvicksilvergruvan i Idria, tidigare Jugoslavien, samt hos befolkningen i omgivningen. Hos arbetarna, som alltså inte varit gruvan på åratal, varierade halten mellan 7,8 och 101 mikrogram per gram och var något högre än i hypofysen och högre än i njurarna. Hg-halten korrelerade med selenhalten i thyroidea och hypofys. Magnus Nylander mätte Hg-halten i sköldkörteln hos två avlidna tandläkare och fann 28 och 0,288 mikrogram/g.

Vid djurförsök (Vimy's försök på får och apor som fått radioaktivt amalgam insatt) fann man efter en månad 0,044 mikrogram/gram (44 ng/g) hos får och 0,004 (4 ng/g) hos apa.

Kliniskt har man sett sköldkörtelstörningar i en del studier av arbetare som utsätts för kvicksilver, medan andra inte visat effekter på hormonbalansen. Ett mönster verkar vara att hyperthyroidism är vanligare vid lågdosexponering, innan grava förgiftningssymptomtom uppträder, vanligare hos unga personer och hos kvinnor. Hos kraftigt exponerade personer är sköldkörtelstömingar ovanliga, även om sådana fallbeskrivningar finns.

 

Klor-alkaliarbetare visar en sänkning av T3, förenligt med en inhibering av det selenhaltiga monojodinas-enzymet. Ryska studier av radioaktivt jodupptag vid lågdosexponering visar en tendens mot hyperthyroidism och 24 timmars upptag av jod om 32 % jämfört med 20 % hos kontroller. Ryssarna anger att personerna med förhöjt upptag visar symtom på körtelstöningar: förstoring, domningar av fingrar, emotionell labilitet mm. Ryska djurförsök med lågdosexponering (10 - 30 mikrogram/m3) visar också en klar ökning av jodupptaget.

Goldman & Blackburn (1979) bekräftade att Hg-exponering stimulerar sköldkörteln att både ta upp och avge radioaktiv jod (avgivandet i form av hormon) när kvicksilverexponeringen var kortvarig; hyperthyreodism, men långvarig behandling i stället tryckte ner aktiviteten; hypothyreodism. Den senare kvarstod när Hg-tillförseln avbröts. Författarna anser att detta stämmer med kliniska observationer hos arbetare, där man sett både stimulering och nedtryckning av körtelaktiviteten.

Nishida och medarbetare (1989) studerade om det fanns någon skillnad mellan metylkvicksilver* och oorganiskt kvicksilver (HgC12) vad avsåg effekter på thyroidea. Utseendet på thyroideacellerna visade tillväxt och svullnad vid oorganiskt Hg och ett utplattat utseende vid metyl-Hg. Båda formerna av metallen togs upp av cellerna. Oorganiskt Hg inhiberade thyroid peroxidase medan metyl-Hg inte hade någon sådan effekt. Oorganiskt Hg orsakade hyperthyroidism genom att kompensera för hormonsänknigen men att metyl-Hg ger hypothyroidism.

Givetvis kan mekanismen kvicksilvereffekten vara mer komplicerade än enstaka experiment anger. Det är knappast förvånande att sköldkörteln samlar på sig kvicksilver eftersom det är välkänt att metallen binder starkt till jod. Man kan använda utfällning av röd kvicksilverjodid för att mäta kvicksilver. Immunreaktioner kan komplicera eller komplettera bilden och vara relevant för en del personer. Dessa reaktioner studerar man hos djur med speciella ärftliga egenskaper. 

Så här mycket läcker en 25 år gammal amalgamfyllning.

När det gäller amalgampatienter så fann vi tidigt (Tf-bladet nr. l, 1986) att en del av de som svarade på enkäten visste att de hade sköldkörtelstörningar som också till stor del gick tillbaka efter amalgamborttagande. Fallbeskrivningar finns från långt tidigare; Schwarzkopf rapporterade 1965 en rad amalgamfall och vilka typer av problem som kunde uppkomma, bl.a. två fall av thyrotoxikos som gick tillbaka efter amalgamsanering.

Bengt Lindqvist, medicinkliniken i Umeå, skrev i Läkartidningen (83, 1986, 473) under rubriken "Oral galvanism - en rubbning i Immunförsvaret?" om sina iakttagelser. Han fann att av 32 patienter hade 17 antikroppar mot tyroidea-globulin och, att i de fall man lyckades få biopsier från sköldkörteln, tydde resultatet på thyroidit. Även ultraljudundersökning gav påfallande ofta avvikande resultat.

En intressant undersökning gjordes på 1960-talet i Gorno-Altai regionen i Ryssland, ett jodfattigt område långt österut. En del av området hade kvicksilverhaltig mark och befolkningen var följaktligen ständigt utsatta för en lågdosexponering. I området var sjukligheten (även kariesfrekvensen) påtagligt högre än i det kvicksilverfria. Sköldkörtelrubbningar var vanliga i båda områdena. Vid jodtillförsel till befolkningen gick rubbningarna tillbaka i det kvicksilverfria området men inte i kvicksilverområdet.

Slutligen: ett ryskt arbete har publicerats om effekterna av elektromagnetiska fält på sköldkörtelfunktionen. Efter fem dagars exponering, 6,5 tim/dag, ökade påtagligt upptaget av radioaktiv jod i thyroidea, på samma sätt som kvicksilver.

Mats Hanson

*Bildning av metylkvicksilver i sam­band med slutavverkning av skog

Metylkvicksilver (MeHg) är ett nervgift som bildas i våtmarker, sediment och tillfälligt vattenmättade jordar. Idag har mer än 40 000 av Sveriges sjöar högre halter av MeHg i fisk än vad hälsovårdsmyndigheter rekommen­derar för daglig konsumtion. Orsaken står att finna i biogeo­kemiska processer i sjöars till­rinnings­områden, som omvandlar oorganiskt kvicksilver (Hg) till MeHg.

LÖSA BENBITAR - OCD

OSTEOCHONDROS – ”LÖSA BENBITAR”

Osteochondros är en skelettsjukdom som drabbar tillväxtbrosken hos unga växande hästar. När man hör namnet ”lösa benbitar” så kan man tro att det alltid handlar om lösa benfragment som simmar omkring, så är det inte. Oftast sitter de här broskfragmenten fast eller inkapslade.

Vad som är den utlösande orsaken till osteochondros vet man inte riktigt säkert, det har gjorts en del forskning och skrivits en hel del om det och man har kommit fram till att det finns vissa faktorer som man tror kan påverka sjukdomen. Några av de faktorer som brukar nämnas är ärftlighet, hormonella störningar, våld/trauma (unghästen börjar jobbas hårt för tidigt), foder och hästens kroppsstorlek.

THE SWEDISH DISEASE
Under 70 talet beskrev Sven Erik Olsson som var veterinär vid högskolan i Stockholm för förta gången skelettförändringar – osteochondros hos djur. Det fick till följd att sjukdomen internationellt kallades för ”the Swedish disease” nu vet man tack vare olika studier att osteochondros även finns utanför Sveriges gränser.

SAMLINGSNAMN
Osteochondros är ett samlingsnamn, man kan under det här namnet hitta olika benämningar efter var förändringarna finns, men vad som ska finnas under samlingsnamnet osteochondros är inte riktigt klart. Den vedertagna beteckningen för osteochondros är OCD.

• Osteochondritis dissecans OCD
Här har osteochondros förändringarna gått längre och ostechondrala benbitar har lossnat eller stöts bort från underliggande ben. Om benbiten lossnar helt från sitt fäste så får vi det som brukar kallas för ”lösa benbitar” ett annat namn som används är fri ledmus, OCD brukar vara smärtsamt för hästen.

• Chipfraktur DOF
Förkommer oftast på framsidan av kotlederna i hästens framben, idag anser inte forskarna
att den här skadan ska räknas till osteochondros eftersom den utlösande faktorn SANNOLIKT ÄR TRAUMA (unghästarna jobbas för hårt).

• Birkelandfraktur POF
Har fått sitt namn efter den som först beskrev den här förändringen, norrmannen Birkeland. Birkelandsfraktur, förekommer oftast i hästens bakben och det är i kotbenet som man ser de här förändringarna. Birkelandsfraktur anses något mera vanlig hos travhästar. Även här är man tveksam om ”sjukdomen” ska ingå under samlingsnamnet osteochondros.

• Hörnstödsfraktur
Även här är det i hästens kotben som förändringarna finns, men det är som namnet säger i hörnstöden som fragmenten finns, det kan vara delar av hörnstödet som är lösa.

• Subchondrala bencystor
Bencystor kan förekomma i många av hästens leder, vanligast är dock i hästens knäled. När man har tittat på sjukdomsbilden för bencystor så har man dragit slutsatsen att osteochondros är den vanligaste orsaken till dessa. Tittar man på äldre hästar som har bencystor så är man dock lite mera tveksam, där kan det nog ofta vara ett trauma som är utlösande faktor.

I förebyggande för de hästar som är i träning och i behandlingssyfte för hästar som drabbats har vi bra resultat med Glucosafor, Nypon+C, MSM och VitoMin C. Pulvren mixas och ges två gånger dagligen. Det finns många fler behandlingsalternativ om hästarna har olika symptombilder. Det kan ibland behövas ett magmedel, Gastrofor, för att understödja upptaget av t ex calciumfosfat.

Understödjande medel för sto och foster, samt när fölen har sin största växtperiod mellan    0 - 1 år är Kalfosmin och Gastrofor.

 Minesyl rekommenderas som ett understödjande foder komplement.

Läs om Kalfosmin här

WEBBSHOP

LAMINITIS - FÅNG

LAMINITIS

VIKTEN AV ATT FÖRSTÅ DEN SANNA ORSAKEN

Laminitis, eller bokstavligt talat inflammation i lamellagret vilket är den stödjande mjuka vävnad som håller de inre konstruktionerna upphängda inuti den hårda hovkapseln, har blivit en epidemi med stora konsekvenser för tamhästen.

Det konventionella sättet att se tenderar till att koncentrera sig på de faktorer som utlöser inflammationen som vårens första gräs kan orsaka. Senare studier om laminitis visar att det kanske inte är den akuta sjukdom som man traditionellt har trott. Forskare från Finland, Australien och Storbritannien har tillsammans rapporterat att man har observerat sjukliga förändringar i hovarna långt innan hästarna började lida av de faktiska symptomen. Forskarna börjar närma sig sanningen men ännu en gång rapporterade man att orsaken till skadorna i hovarna endast berodde på metaboliska störningar och inget annat.

Man kan då undra hur de vilda hästarna som hela tiden utsättes för metaboliska utmaningar aldrig fick så svår laminitis och inte heller dog av det som dagens hästar så ofta gör. Inom den holistiska läran finns det en viktig förutsättning för att utveckla laminitis, det är dåligt skötta hovar med felaktiga vinklar som leder till mekaniska skador på de inre hovstrukturerna.

Vi vet att hovbensrotation med separation från lamellagret tar lång tid att utveckla. Nu är det inte alltid det uppstår hovbensrotation med separering av benet från hovväggen. Inflammationen kan utlösas av en mängd saker, dels kan den vara foderrelaterad, utlösas av kemikalier eller andra toxiska ämnen, väderförhållanden, hormoner och mekanisk stress, det är några av de vanligaste utlösande orsakerna.

I en frisk hov med optimal form och om den utlösande faktorn avlägsnas så behöver inte inflammationen orsaka nämnvärd skada på den inre vävnaden. Det är just det här man har observerat hos de vilda hästarna. Andra existerande förutsättningar är nödvändiga för att orsaka skador inuti hoven.

I en frisk hov med för hästen normala vinklar ligger hovbenet parallellt med marken eller väldigt nära marken. I den positionen fördelas tyngden lika på alla delar av hoven och lamellagren som fäster på hornets insida (G. Ramsey och co., ”Effekten av hovvinkelvariationer på dorsal laminär belastning i hästens hov”, Equine Veterinary Journal, sept., 2011).

När hovbenets läge förändras på grund av för höga trakter kommer tyngden längre framåt än normalt. Detta orsakar kronisk överbelastning på hovbenet de främre delarna av lamellagret. Ju högre trakter desto mer tvingas spetsen av hovbenet neråt och trycket på lamellerna ökar. Det här förloppet leder till en mekanisk skada på lamellerna. Så småningom separeras lamellagret från hovkapseln i tån antingen genom det mekaniska trycket av snabbt växande trakter och av det gradvisa trycket från hovbenet mot sulan.

Hästen kan ha höga trakter under en tid utan märkbara problem om den används på mjukt underlag eller är skodd. Ett tag hindrar skon hovbenet från en synlig separation från hovväggen eftersom valvet inte sjunker ner. Men skor låser hovens rörelsefrihet och minskar cirkulationen särskilt i tån. Försämrad näringstillförsel till lamellerna orsakar strukturella förändringar inuti hoven även om den ser frisk ut utanpå så kan det inte bildas friskt laminärt horn. Även utan effekten av onormal benställning äventyras sammankopplingen av lamellerna. Lamellernas upphängning blir mer benägen för överbelastning och har minskad förmåga att bära hästens vikt på hovarna. Självklart kommer en onormal benställning att påskynda denna process och lamellernas funktion blir alltmer ostabil. I det här läget kan vilken inflammatorisk utlösare som helst orsaka inflammation med hovbensrotation och separation av lamellerna.

På grund av dåligt skötta hovar kan vilken metabolisk störning som helst utlösa laminitis. Närvaron av toxiner i de av näringstillförsel skadade lamellerna orsakar svåra inflammationer. Utsöndringar av sårvätskor blandas med hornproduktionen vilket resulterar i en hornkvalitet som är för dålig för att bära hästens vikt och speciellt om hästen har felaktig benställning så separeras lamellerna från hornet.

Som ännu ett tecken på fång skiljer sig förbindelsen mellan hovbenet och hovväggen (oftast vanligen endast vid tån) och hovbenet sänker sig ner på sulan där den skarpa frontkanten trycker på och skadar sulan. Den minst smärtsamma delen av foten och det område där det vanligtvis fortfarande är en ganska solid förbindelse är då sido- och hälregionerna. Hästen flyttar sin tyngd tillbaka på trakterna och bakbenen – och står i den klassiska fångställningen.

FÅNGPAKETET

Cirkulafor 1 kg, Colofor 1 kl och MSM 1,5 kg

Köp här

Text Natalija Aleksandrova, i samarbete med Academia Liberti

Översättning Elisabeth Söderström

ÖGONENS SJUKDOMAR

ÖGONENS ANATOMI OCH SJUKDOMAR

BESKRIVNING AV DE UPPBYGGANDE DELARNA I ÖGAT

Bindhinnan är en blodkärlsrik slemhinna som klär insidan av ögonlocken och ögats främre del fram till hornhinnan. Den skyddar ögat, producerar smörjande ämnen till tårvätskan och underlättar ögonlockens rörelser. Om bindhinnan blir irriterad blir ögonvitan röd, vilket kan tyda på en bindhinneinflammation.

Senhinnan (sclera) är den näst yttersta av de hinnor som omger ögat. Den består av fast, vitglänsande fascia (bindväv), och har till uppgift att skydda ögat och ge stadga så att det kan behålla sin form. Den främre delen av senhinnan är det man kallar ögonvitan. 

I främre delen av ögat övergår senhinnan i den klara hornhinnan som består av fascia (bindväv) och epitel. Normalt finns inga blodkärl i hornhinnan. Sjukdomar kan förorsaka gråa fläckar i hornhinnan, och då kan det också växa in blodkärl i den. Följden kan bli att man ser suddigt.

Hornhinnan har rikligt med smärtnerver. Om ett hårstrå kommer åt hornhinnan, sticker det till. Om det finns ett litet skräp under ögonlocket och det skaver på hornhinnan, gör det mycket ont. Om hornhinnan blir torr, känns det som om någon sticker i ögat med en sticka. Smärtan försvinner om man blundar.

Hornhinnan saknar helt blodkärl och får istället sin näring från ögats tårfilm och kammarvatten. Hornhinnan är ungefär en halv millimeter tjock och består av fem skikt: epitel, Bowmans membran, stroma, Descemets membran och endotel.

Hornhinnan kan grumlas och svullna tillfälligt i samband med en inflammation, vid allergier eller om ögat utsätts för skada, till exempel våld mot ögat.

När en hornhinna blir svullen blir den gråaktig och förlorar sin genomskinlighet. Man ser som genom dimma och ser färgade ringar kring ljuskällor. Ofta ser man sämst på morgonen och bäst på kvällen. Förutom synnedsättningen besväras man av bländning, irritation och att det skaver i ögat, ibland med sveda.

Det yttersta skiktet av hornhinnan, epitelet, har till uppgift att skydda ögat mot smuts och yttre skador. I epitelet bildas det hela tiden nya celler som gör att lagret ständigt förnyas. Detta gör att hornhinnans yttersta lager har en väldigt god läkningsförmåga och ytliga skador läker snabbt. Epitelet har också rikligt med nerver och är mycket känsligt för beröring. Om en främmande kropp vidrör hornhinnan utlöser epitelet en reflex som gör att ögonlocket stängs.

Hornhinnan bryter ljuset i ögat.

Förutom att skydda ögat, ska hornhinnan också hjälpa till att bryta ljuset som kommer in i ögat. Faktum är att hornhinnan står för så mycket som två tredjedelar av ögats ljusbrytning. Resten av ljuset ska brytas av linsen i ögat. Ljusstrålarna behöver brytas vid en och samma punkt på näthinnan för att du ska kunna se skarpt. Om de istället bryts framför eller bakom näthinnan, resulterar det i oskarp syn. Hornhinnan är därmed mycket viktig för att vi ska kunna se bra.

Grumlingar i hornhinnan uppstår när skada eller infektion skapar ärrbildning på hornhinnan. Det är den fjärde vanligaste orsaken till blindhet i världen, varje år rapporteras 1,5-2 miljoner nya fall av blindhet på ett öga. Ärrbildningen som kan leda till förlorad syn, hindrar ljus från att passera genom hornhinnan till näthinnan, vilket får hornhinnan att se vit eller grumlig ut.

Regnbågshinnan (iris), är en grå, blå eller brun ring, som syns bakom hornhinnan. Hålet i mitten av ringen är pupillen. Genom den når ljuset in i ögat. Pupillen blir mindre, när det är ljust och i mörker är pupillen större.

VANLIGA ÖGONSJUKDOMAR

Ögats uppbyggnad består alltså fascia (bindväv) av olika typer. Fascian räknas som kroppens största organ, en enhetlig enhet, miljön där alla kroppens system och organ påverkas. Eftersom ögonen också består av fascia förstår vi kanske bättre att även ögonen involveras om det blir belastningar i fascian.

Dr. Helen Langevin på University of Vermonts (en neurolog och endokrinolog som också är ansluten till Harvard) har visat att fascian bildar ett kroppsomspännande nätverk som fungerar som ett nervliknande signalsystem.

Det stoppar dock inte där utan förändringar i vävnader, mekanisk belastning, celldeformation och förändrad kroppshållning som medför ett förändrat rörelsemönster också överför impulser. Dessa impulser förändras av den nedsatta funktion som orsakas av kronisk smärta eller skador i form av mikroskopisk ärrvävnad.  Intressant nog fortsätter Dr. Langevin att går så långt att hon diskuterar sannolikheten för ett samband mellan fascian och organen/organsystemen. Man har sett att fascian har funktionella samband genom kanaler där flödet av vätska och partiklar sker och dessa kanaler har stor likhet med akupunkturmeridianerna som är kopplade till organsystemen.

Toxiska ämnen som av olika orsak inte kan brytas ner i levern och utsöndras normal väg, går via ”bakvägen” ut med blodet och hamnar genom olika steg i fascian.  

Djupvågsbehandling är en kraftfull frigörare av toxiner som sitter i fascian (bindväven) och namnet på maskinen säger vad den gör; behandlar fascian värdigt djupt.

Bindvävsmassage, vanlig massage frigör också toxiner men går inte så djupt utan är en mjukare typ av behandling, men likväl orsakar behandlingen reaktioner i kroppen och massören rekommenderar också kunden att dricka mycket vatten efter behandling.

Vid mekanisk behandling av fascian förs det toxiska ämnena mycket snabbt genom vätskan mellan cellerna och på så sätt sprids de genom kroppsliga rörelser. Toxiska ämnen kan hamna var som helst på den fysiska kartan och orsaka olika typer av symptom.

Bild 1, pågående ögoninflammation och Bild 2, utläkt ögoninflammation

Att ögonen är extra känsliga beror på flera faktorer, flera av kroppens organsystems energikanaler börjar och slutar omkring ögonen. Magen-, urinblåsan-, gallan och trippelvärmren är organsystem som har anknytning till ögonen och de reaktioner som kan framkallas av toxiner i fascian.

Den troliga orsaken till missfärgning eller brunfärgning av senhinnan (vitögat) är att det finns en leverbelastning och levern har en direktkoppling med gallan. Ytterligare en viktig faktor är de luftföroreningar vi dagligen utsätts för. Ögonen och huden är de skyddande barriärer som utsätts för ultimata påfrestningar.

Men, hur kommer t ex levergifterna till ögonvitan? Ja, det mest troliga är att toxinerna transporteras via fascian och man vet att levertoxinerna är gulbruna eller bruna.

Bilderna visar samma häst före behandling och under behandlingens gång

Bilderna visar hornhinneinflammation med en väldigt brun sclera före behandling. Under behandlingen ser man här att dimman börjat avta. Denna reaktion är utlöst av maskmedel och symptomen uppstod bara dagar efter behandlingen. Man har sett att vacciner, medicinsk behandling, kemisk ämnen som t ex finns i foder och vår egen mat kan orsaka kraftiga belastningar i kroppen och med dålig avgiftning så belastas fascian.

När den gråaktiga svullna hornhinnan har förlorar sin genomskinlighet och hästar som drabbats ser dåligt, kan de bli skrämda och reagera ”oförklarligt”. För människor innebär det problem med bland annat mörkerkörning genom att man ser färgade ringar kring ljuskällor från mötande trafik. Det här är några få tillstånd som beskrivits.

UNDERSTÖDJ RENINGSVERKEN

Min rekommendation är att innan man tar en mekanisk behandling (djupvåg/bindvävsmassage) av fascian är att förbereda kroppen genom att understödja de utsöndrande organen, framför allt lever, tarm och njurar.

Vara noga med att dricka mycket rent vatten och gärna något renande örtte och göra det kanske en vecka före beräknad behandling och fortsätta efter behandlingen någon vecka också.

Att understödja reningen av fascian bör göras regelbundet och helst innan man har fått sjukdomssymptom.

Bra medel för människor och smådjur att använda inför och efter behandling av fascian är Dr Reckeweg nr 7 för levern, nr 18 för njurarna och nr 60 för blodrening.

Till häst rekommenderas Colofor för lever-tarm och Renefor för njurarna. Om hästen har en pågående inflammation tillsätter man även Immufor för immunsystemet.

Om skadan redan är skedd och någon form av inflammation är ett faktum:
Badda ögonen med outspädd Kolloidalt Silver samt kontakta oss för rekommendationer till behandling.

Ett annat tillskott för att understödja läkning på sikt är Renu28, en salva från ASEA.

Läs mer om fascian

Webb shop