onsdag 20 juli 2016

HÄSTENS ELEKTROLYTBALANS

HÄSTENS ELEKTROLYTBALANS


Hästen består av 60 - 70 % vatten

Det finns flera nivåer av uttorkning hos hästen och flera olika indikationer på det. En grov uppskattning av uttorkning kan man göra genom att klämma ihop en bit av huden på skuldran eller ögonlocket och notera hur snabbt det återgår till normalt igen.

Om hästen inte är uttorkad så är blodflödet normalt i huden och skinnet återgår till normalt direkt. Om det skinn som man klämt ihop påminner om ett tält och inte går tillbaka kan det indikera en farlig nivå av uttorkning.

Hästen består av 60-70 % vatten. Vätskeförluster som överstiger 10 % av kroppsvätskan är oftast livshotande för hästen. Vid mild uttorkning omkring 2-3 % har det blivit en förlängd kapilläråterfyllnadstid ned torr mun eller torra slemhinnor. Andra tecken på uttorkning inkluderar minskad aktivitet i mag- och tarmkanalen och långsam återhämtning av hjärtrytmen. Men även en mild uttorkning kan påverka hästens kondition.
Om hästen är uttorkad med 5 % så ser ögonen insjunkna ut, hudens elasticitet har försvunnit och hästen verkar svag och slö.
Måttlig uttorkning med lätt minskning av det cirkulerande blodet orsakas av låga värden på kroppssalterna natriumklorid och kalium i blodet och då triggas inte törstimpulsen igång.

Genom att inte dricka förvärras uttorkningen.  Bara för att hästen inte vill dricka betyder det inte att den inte behöver vätska utan det kan vara på gränsen till en allvarlig elektrolytobalans och då kan den vara i behov av omedelbar intravenös vätske- och elektrolytersättning.

En het dag är det möjligt för en 500 kg tung tävlingshäst att förlora 7 – 15 liter varje timme under längre tids ansträngning, långdistansritter till exempel. Under hela ritten kan den förlora stora mängder vätska, upp till mellan 20 – 40 liter, och överstiger vätskeförlusten 7-10 % av kroppsvätskan kan det leda till uttorkning och cirkulationskollaps.

En trav- eller galopphäst kan en het dag förlora upp till 7 - 8 liter vätska på en 1 600 metersbana och en het och fuktig tävlingsdag kan även en måttlig vätskeförlust sätta ner konditionen.
Hos en överhettad häst som plötsligt slutar jobba kan det uppstå blodansamlingar i musklerna, dessa ansamlingar orsakar stopp i det cirkulerande blodet vilket bidrar till tilltagande uttorkning. Om en utmattad häst vägrar att röra sig så får man massera de stora muskelgrupperna i samma rytm som hjärtslagen vilket kan hjälpa det cirkulerande blodet genom musklerna.


FÖRHINDRA UTTORKNING

Katys Jet - Bild Casie Coleman

Motion hjälper till att förhindra uttorkning. Ju bättre kondition en häst har desto mindre kräver ansträngningen av kroppen och desto mindre hetta produceras genom rörelsen och därför reduceras vätskeförlusten genom svettning.
Låt hästen dricka vid varje givet tillfälle. En varm häst kan tillåtas att dricka bara man låter den röra sig efteråt. Annars, låt den sakta svalan av och bjud honom mindre mängder vatten med jämna mellanrum.

Om hästen inte vill dricka vatten som kanske smakar annorlunda än det den är van vid så kan det vara bra att lära den dricka lite vatten med melass i. Det kan vara bra för att maskera smaken på vattnet som den inte är van vid. Eller så får man ta med eget vatten som hästen är van att dricka.

FLER SYMPTOM PÅ UTTORKNING
Symptom på saltbrist kan visa sig som att hästens päls ser ruggig ut. Andra symptom kan vara att hästen slickar på stenar och andra föremål, äter jord, biter på väggar eller krubban. Hästen kan börja slicka i sig urin och äta träck. Hos digivande ston försämras mjölkproduktionen och unghästen kan utveckla tillväxtrubbningar.


FÖR MYCKET SALT

Saltutvinning i Spanien. Senaste ”årsskörden” uppgick till 820.000 ton. Saltet används som vägsalt och för industriändamål. Bara en liten del blir bordssalt.

Det händer att hästar som inte jobbar och därmed inte svettas i kopiösa mängder ändå utfodras med mycket salt som är ”gömt” i alla olika kraftfoder som de matas med. Största problemet med för stor saltutfodring är att hästen inte har tillräcklig tillgång till vatten eller har smutsigt och oaptitligt vatten för då kan det uppstå saltförgiftning. Detta innebär matsmältningsrubbningar och i värsta fall kan hästen dö i kramper.

För höga saltkoncentrationer hämmar frisättningen av aldosteron, ett binjurebarkshormon som ingår i gruppen mineralkortikoider, hormonet understödjer balansen av elektrolyter i blodet. Hormonet reglerar saltbalansen genom att åstadkomma återvinning av salt och vatten från njurarna och utsöndring av kalium.
Vid lågt aldosteron kommer njurarna att utsöndra mycket salt vilket kan leda till blodtrycksfall, minskad blodvolym och hög puls.


ELEKTROLYTER

Hästen löddrar. Internetbild 

När hästen svettas förlorar den elektrolyter. Elektrolyter håller vattnet kvar i kroppen och behövs för att behålla hästens kroppsvikt och blodvolym. Hästen har ett känsligt system för att reglera vätskebalansen. De elektrolyter som är av största vikt är natriumklorid (vanligt koksalt) och kalium. Dessa finns i stora mängder i hästens svett vilket gör att svettningen utgör en utmaning för hästens vätskebalansreglering. En trav- eller galopphäst kan förlora 10-15 liter vätska genom svettning under en dag. En distanshäst kan på ett lopp förlora 20-40 liter. För dessa hästar krävs mer än en saltsten, de behöver definitivt ha salt i fodret. Distanshästar kan till och med behöva tillskott av salt under loppets gång eftersom de håller på så länge.
Svårast blir det att återställa natriumförlusten eftersom gräs och havre är mycket natriumfattigt lättast är att ersätta kalium eftersom det finns rikligt i hö.

Det har visat sig att snabbast återhämtning efter ett svettigt arbete får man om hästen själv dricker en saltlösning. Denna saltlösning bör innehålla 9 g per liter vatten och man bör lära hästen att dricka saltvatten men vissa kan vara svåra att få i och då kan man blanda i lite melass.

När hästen har en elektrolytbrist har svetten en skummig och tjock konsistens men ju bättre kondition en häst har desto tunnare är svetten. Det finns flera nivåer av uttorkning hos hästen och flera olika indikationer på det. En grov uppskattning av uttorkning kan man göra genom att klämma ihop en bit av huden på skuldran eller ögonlocket och notera hur snabbt det återgår till normalt igen.
Om hästen inte är uttorkad så är blodflödet normalt i huden och skinnet återgår till normalt direkt.


KALIUM OCH NATRIUMKLORID

Natriumklorid 500 g

Avsaknad av elektrolyter leder till neuromuskulär försvagning vilket betyder att musklerna svarar sakta eller inte alls på nervsignalerna genom att de arbetande musklerna frigjort dessa genom svettningen.
Förlust av natriumklorid i blodet minskar nervernas signaler till musklerna. Inte bara är natriumklorid viktig för muskelfunktionen utan natriumklorid bidrar ju till att hästen inte blir uttorkad.
Kortvarig saltförlust är vanligtvis inte ett problem men när man ökar uthållighetsträningen och hästen svettas under en längre tidsrymd, kompenserar njurarna saltförlusten genom att behålla bikarbonat från blodet vilket resulterar i en måttlig alkalos eller förhöjt pH i blodet.
När uthålligheten tränas arbetar musklerna aerobiskt (med syre) tills de blir trötta om man till exempel låter hästen klättra eller spurta. Genom större ansträngning på de arbetande muskler arbetar de anaerobt (utan syre) och producerar då mjölksyra.  En långdistanshäst är alltså mer benägna för metabolisk alkalos, än en trav- och galopphäst, om det inte produceras tillräckligt med mjölksyra för att sänka pH nivån och motverka bikarbonatet. Det är skadligt att fodra en långdistanshäst med natriumbikarbonat på grund av detta.

Kalium är en viktig elektrolyt som kontrollerar kraften i muskeln sammandragning, både skelett- och hjärtmuskulaturen. Kalium är också ansvarig för att utvidga de små artärerna så de kan förse vävnaderna med syre. Om syre- och blodförsörjningen till musklerna äventyras med kaliumförlust så uppstår muskelkramper (tying-up), korsförlamning, dålig återhämtning samt utmattningssymptom. Om utmattning, aptitlöshet eller kramper uppstår i samband med kroppsarbete bör man ge kaliumtillskott.

Kalcium- och magnesiumsalter är också elektrolyter som eventuellt bör ersättas.



NJURARNA DELTAR I ELEKTROLYTBALANSEN




Njurarnas huvudsakliga uppgift är att bilda urin. Genom att reglera urinens volym, salthalt och surhetsgrad deltar njurarna i regleringen av kroppens vätskebalans. Vätskebalansen innefattar vatten, elektrolyt- och syra-bas-balans (pH).  Om hästen får saltbrist stimuleras frisättning av hormonet aldosteron. Hormonet bidrar till att hålla kroppens kalium- och natriumbalans i normala nivåer. Frisättning av aldosteron stimuleras även av enzymet renin som bildas i njurarna. Reninet i sin tur reglerar njurarnas blodtillförsel genom att höja eller sänka blodtrycket. Renin aktiverar aldosteroninsöndringen så att natrium och kloridjoner och vatten kvarhålls i organismen och på det sättet ökas blodvolymen och hjärtats minutvolym hålls så normal som möjligt.

 Från njurarna transporteras urinen via urinledarna till urinblåsan. Urinblåsans funktion omfattar mycket mer än bara den mekaniska insamlingen och utsöndringen av urin. Den påverkar njurarnas funktionella processer antingen genom att störa dem eller att stimulera dem. Blåsan påverkar, via njurarna, vätskebalansen och svarar därigenom för avlägsnandet av toxiner.

Njurarnas urinutsöndring är organismens viktigaste metod att befria sig från ämnesomsättningens vattenlösliga slaggämnen.

SYMPTOM PÅ NJURBELASTNING
Tidiga tecken på njurbelastning är att hästen är öm i ryggen framför korset, stel över korset, svettas vitt skum, koordinerar dåligt med vänster bakben, skjuter rygg och stönar när han kissar, kissar mycket eller lite.

.

 RENEFOR UNDERSTÖDJER NJURFUNKTIONEN 
OCH STIMULERAR TÖRSTIMPULSEN

Renefor finns i 4 kg och 1 kg förpackning







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.