VET DU ATT HÄSTEN HAR SAMMA TYP AV SÖMN SOM OSS MÄNNISKOR
De olika sömndjupen kallas REM-sömn och orotsömn (NREM-sömn). Hästen sover inte åtta timmar i sträck utan deras sömnperioder är uppdelad till cirka femton minuter åt gången och omkring tre till fyra timmar per dygn.
Dom sover mer på natten än på dagen och deras sömnperioder består, kan man säga, av tre faser. Dom sover oftast i grupp om dom har möjlighet och det alltid en vaken som håller vakt.
En fas är när hästen dåsar vilket den gör stående genom att den kan låsa vissa senor i benen. Den står och hänger med huvudet, tappar läppen och vilar på bakbenen, ett i taget.
Den andra sömnfasen är den vanliga orotsömnen som den kan göra stående men också liggande på mage med benen under sig och med nosen i marken. Den tredje fasen är REM-sömnen och den kan hästen bara komma in i när den ligger utsträckt på sidan med stöd åt huvudet. Hästen har stort behov av REM-sömnen och den kan inte kompenseras med någon av de andra faserna.
Hästen behöver alltså en trygg och lugn plats för att få sin viktiga REM-sömn så tänk på det när ni utformar hagar, att det finns torra ställen som är inbjudande med bra sikt eller att det är lugnt i stallet.
Eftersom den är ett flyktdjur är det inte helt ovanligt att hästen inte kan slappna av och sova på grund av stress, oroliga boxgrannar eller något annat som stör den. Det här med sömnen kanske man inte tänker på utan tror att hästen får den sömn eller vila den skall ha, men vi ser ofta i håranalyserna att hästarna är ”sömnlös”.
Om man märker att hästen inte kan sova eller dåsa av på grund av till exempel stress kan man ge den Räddningsdroppar eller blanda en specialblandning till den för att minska stressen.
Hästar har speciella senor i benen som göra att benen kan låsas och inte trillar omkull vid sömn, vilket vi människor skulle gjort. Detta gör att hästen inte behöver använda så mkt muskelstyrka för att stå och sova. När hästen ligger ner trycks kroppen ihop delvis vilket gör det svårare att andas för hästen, därför väljer de ofta att stå, men de flesta hästar ligger ner ca en gång per dygn, förutom gamla och sjuka hästar eller ston som ska föla. Det är tungt att lägga sig och resa sig för hästen. Ett föl har det lättare och gör det därför oftare.
Systemet är emellertid inte helautomatiskt, och därför kan djuren inte sova
stående under längre perioder. Systemet med att låsa lederna har antagligen
utvecklats för att det är för farligt för växtätarna att ligga ned och sova
under längre tid.
"Äkta" narkolepsi förekommer på häst men är inte så vanligt. Det är
mer vanligt att de får narkolepsiliknande symtom, men att de symtomen beror på
brist på sömn/vila och att hästen på grund av mental utmattning får dessa
symtom.
Typiska symtom är att hästen somnar stående, och att benen viker sig och hästen
faller för att direkt gå upp igen och "vakna". En anledning till den
mentala utmattningen kan vara en ny häst i stallet/hagen, miljöbyte, ändrade
rutiner när det gäller utevistelse/andra hästar i hagen eller i närliggande
hagar. Hästen får ett behov av att "hålla koll" på sin omgivning och
kopplar inte av, får inte vilan som han behöver och blir så trött att att han i
vissa fall får narkolepsiliknande symtom.
Om man kommer tillrätta med varför hästen inte kan vila och ändrar detta
försvinner symtomen efter en tid.
Som tur är sover många djur mycket lite och endast korta stunder varje gång – för vissa arters vidkommande bara ett par minuter. De flesta djur lägger sig även ned då och då. Systemet med att låsa lederna har antagligen utvecklats för att det är för farligt för växtätarna att ligga ned och sova under längre tid. Det är dock en myt att en sovande häst eller ko inte skulle kunna resa sig upp igen, om den har trillat.
Osteochodros av halskotpelaren, artros av facettleder i halskotpelaren, trauma till kotpelaren eller huvudet och virusinfektioner är några av de vanligaste orsakerna till neurologiska symtom i Sverige. I övriga världen tillkommer en del andra diagnoser. Kraftig leverpåverkan kan också orsaka neurologiska symtom.