SENOR OCH SENSKADOR HOS HÄST

 SENOR OCH SENSKADOR HOS HÄST

Belastningen i nedslaget på framhovarna uppgår till ca 1 500 kg när hästen travar i tävlingstempo

Hos galopphästar är det oftast de ytliga böjsenorna som drabbas av skador. Senan töjs otroligt mycket och gränsen där den kan gå av är väldigt nära vilket gör att skaderisken är stor. Hos travhästen är det oftare gaffelbanden som tar stryk även om både djupa- och ytliga böjsenorna ofta drabbas av skador. Naturligtvis, beroende på vilka arbetsuppgifter en häst har, så varieras skadorna eftersom de olika senorna har olika uppgifter. Senorna har ju också till uppgift att skydda musklerna från att skadas. Senornas förmåga att generera energi och bära tunga laster under längre tidsperioder, utan att drabbas av syrebrist, beror på att de inte har lika riklig blodcirkulation och hög syreförbrukning som musklerna.

Senorna är mycket elastiska och består av längsgående kollagena fibrer som är dragfasta och elastiska. Hos en vuxen häst är senorna till största delen uppbyggda av ett kollagen som är hårdare och har högre draghållfasthet. Hos de unga hästarna består senorna till största delen av ett tunnare och mer elastiskt kollagen som inte har samma hållfasthet.

En viktig sak att tänka på när man skall läka skador på senor och ligament är att de har mycket lägre syreförbrukning än muskelvävnad vilket gör att läkningstiden blir mycket längre.

Skadorna kan visa sig som blödningar, inflammationer och bristningar i senfibrerna där orsaken kan vara att träningen har ökats för snabbt så vävnaderna inte hunnit anpassa sig. De kan ha utsatts av för hög belastning där det då orsakats trauma och det uppstår mikroinflammationer. När dessa inflammationer läker bildas det ärrvävnad och risken för nya skador på ett redan drabbat område ökar.

Andra orsaker än belastning kan ju vara att senorna blir överhettade och torra samt att det uppstår ett surt pH som också är skadligt och orsakar inflammationer. Äldre hästar är ju av naturliga orsaker mer benägna att få skador än de yngre.

KISEL - UNIVERSALMEDLET

Kisel är universalmedlet när det gäller att motverka skador i senor, bindvävnader, blodkärlen och i alla vävnadsstrukturer. Kisel påverkar bildning av bindvävnad och vid djurförsök har man konstaterat att kiselfattig föda har samband med förändringar i broskmatrisen.

Vid träning och tävling ökar behovet av kisel markant så närvaron av tillräckliga mängder kisel är därför väsentlig för uppbyggnaden av friska senor hos hästarna.

Som kuriosa kan jag nämna att vid stress hos människan ökar adrenalinhalten och man kunde konstatera att kiselhalten i aortan sjönk med 20 % men med kiseltillägg återställdes blodkärlens väggar till endast smärre förändringar. Studier på friska människor visar att blodkärlen hos dem innehöll 14 gånger mer kisel än i blodkärlen som uppvisar patologiska förändringar.

Kisel samarbetar nära med Kalciumfosfat, Kalciumfluor, Magnesium och Järn. Mineralerna finns i Kalfosmin med understödjande vitaminer.

Källa: Loeper och Golan, (Pfeiffer, C.C., Gothier P-I., Paris, Debard 1983, s 327-30). (Charliste E.M, Ciba Foundastion Symposium 1988, 123-39, ISSN 0300-5208). (Scmidt och Bayer).