KALCIUM, FOSFOR OCH
KISEL FÖR VÄXANDE HÄSTAR
Näringstillsatser för förstärkning av
benbyggnad och leder.
Kalciumfosfat
och kisel är näringstillsatser som förhindrar påfrestningsskador,
ledinflammationer och benskador, speciellt hos trav- och galopphästar. Medlen
kan även ges till andra tävlande djur som lider av problem med benbyggnad,
leder och metabolism.
Det är ett
välkänt faktum att kanske endast 20-25% av fölen i ett travstall någonsin har
en chans att tävla på travbanorna. Resten lider av tillväxtstörningar, ämnesomsättnings-störningar
samt skador, fastän de i övrigt skulle vara i stånd att göra tillfredsställande
resultat.
Veka kotor,
felaktig benställning, grova utvecklingsstörningar i den nedre delen av benen,
degenerativ artrit, lösa benbitar och ojämn bentillväxt är inte så ovanligt hos
fölen. Det är viktigt för fölets hållbarhet att minska frekvensen av felaktiga
benställningar under de första månaderna.
Regelbunden
hovvård är viktig för att understödja en korrekt benställning. Men för att
utveckla ben, senor och ledbrosk är stoets utfodring och sedan fölets utfodring
i samband med att det får fast föda av största betydelse. En frisk mage och de
rätta tillskotten är a och o för att fölet skall kunna utveckla starka ben,
leder, brosk och vävnader.
Kalcium
och Fosfor
 |
| Cellsaltet har en generell vävnadsuppbyggande effekt |
Kalciumfosfat
är en beståndsdel i matsmältningsvätskorna och om det saknas uppstår brist även
om man tillför riktigt med kalcium i fodret. Det är vanligt att den unga hästen
har problem med magen på grund av utfodring med processade
kraftfoderblandningar. Dessa kan påverka matsmältningsvätskorna negativt samt
orsaka magkatarr och i värsta fall magsår och brister på näringsämnen uppstår.
Kalciumfosfat har även en stor betydelse för proteinutnyttjandet.
Kalcium- och
fosforbalansen är viktiga för att åstadkomma starka ben hos hästar och kombinationen
av kalcium och fosfor antas svara för styrkan i benbyggnaden.
Ben och blod
innehåller vardera ca dubbelt så mycket kalcium som fosfor. Om födan innehåller
för mycket fosfor, stiger fosforhalten i blodet och kalcium övergår från benet
till det cirkulerande blodet för att fylla på det akuta behovet vilket bara det
kan orsaka benskörhet.
Kisel
 |
Detta cellsalt är en beståndsdel i alla celler,
speciellt i bindväv, hud och hår.
Kisel är också en beståndsdel i broskvävnad.
|
Kisel
stärker bindväven samt organvävnaden och gör den stark och elastisk, det
stärker muskler, ledband och ger hårdare ben.
Forskning
kring effekterna av kisel har bedrivits i väldigt liten omfattning trots att
kisel, efter syre, är det näst vanligaste grundämnet i naturen. Enligt den
senaste forskningen är kisel en viktig komponent i brosk, bindvävnad och hud.
Kisel är även en viktig faktor i slempolysackaridernas metabolism (K Smidt och
W Bayer).
Kombinationen
av kisel och kalcium är kända sedan länge. År 1799 utförde Vauquelin experiment
med hönor, varvid han matade dem med endast havre. När han jämförde mängderna
kalcium och kisel i födan med de mängder som avsöndrades i avföringen och ägg,
fann han att kalcium avsöndrades i en mängd som var större än mängden i havren.
Med kisel var det precis tvärt om. Kisel omvandlades till kalcium i hönornas
metabolism.
Kisel finns
rikligt i blodkärl, senor, bindvävnader, hornhuden och slemhinnevävnader
(hjärnhinna) och brosk. Man har påvisat att kisel spelar en viktig roll vid kalkomsättningen
och således befrämjar mineraliseringen av ben. Kisel påverkar också
bindvävnaden och bildandet av vävnadsstrukturer (Charliste E.M, Ciba
Foundastion Symposium 1988, 123-39, ISSN 0300-5208). Vid djurförsök har man
konstaterat att kiselfattig föda har samband med förändringar i broskmatrisen
(Scmidt och Bayer).
Träning och
tävlande ökar markant behovet av kisel. Djuren lider av stress, men de blir
samtidigt även överaktiverade. Utsöndringen av adrenalin är speciellt stor.
Loeper och Golan har påvisat att hos råttor med adrenalin-inducerad
arterioskleros sjönk kiselhalten i aortan till 20 %. Man kunde återställa
blodkärlsväggarnas normala koncentrationer genom kiseltillskott och endast
smärre arteriosklerosrelaterade förändringar noterades i aortan. Andra studier
av Loeper och andra visar att blodkärlen hos friska (människor) innehåller 14
gånger mera kisel än blodkärlen som uppvisar patologiska förändringar
(Pfeiffer, C.C., Gothier P-I., Paris, Debard 1983, s 327-30).
Närvaron av
tillräckliga mängder kisel är därför väsentlig för hälsan i leder och
blodcirkulationen hos till exempel travhästar. A. Charnot, den ledande
medicinska forskaren i Marocco, har studerat ett flertal patienter som lider av
plågsamma reumatiska sjukdomar såsom ledgångsreumatism, ben- och
ledinflammation, Pagets sjukdom och obotlig ischiasvärk. Dosering av kisel
under ett par månader ökade patienternas rörlighet markant och minskade värken
i de flesta fallen (Piekos R, et al., Z. Anorg. Aligem. Chem. 1979, 454,7,187).
Minesyl,
Kalciumfosfat och Kiseldioxid till sto och föl
 |
| Minesyl, cellnäring |
Det är av
största vikt att många fler näringsämnen finns tillgängliga för den växande
hästen. Minesyl innehåller vitaminer och mineraler vilka är viktiga för
tillväxten och i kombination med kalciumfosfat och kisel kan göra skillnad för
fölens spänstighet, muskler, skelettets tillväxt och för att deras benstomme
skall utvecklas normalt.
Det är
viktigt att fodra stoet med de näringsämnen som stärker fostret och sedan den
växande unghästen. Travhästar har ju under lång tid fått fodertillsatser och
extra kalcium och det har ändå inte hjälpt till att förhindra svaga skelett hos
den växande hästen.
Fler viktiga ämnen för tillväxten
A-vitamin är
nödvändig för slemhinnor, skelettets tillväxt och cellernas karotinbalans, samt
för längdtillväxten av fölets benstomme.
Det är
nödvändigt för bindvävnadens och benstommens hälsa att C-vitamin samtidigt
finns närvarande. Träning och stressituationer ökar behovet av C-vitamin. Å
andra sidan har man noterat att man måste kompensera den ofördelaktiga effekt
som kalcium har på upptaget aj järn (Mehano H. et al. Fed. Froc. 46: 913,
1987). C-vitamin är nödvändigt för upptag av järn.
Man vet att
ett tillräckligt intag av D-vitamin är viktigt för utnyttjandet av kalcium i
kroppen (J-L- Greger, Am, A Cer. Chem. 1988, 796-800). D-vitamin lagras primärt
i levern men D-vitamintillägg är viktigt för att säkra ett tillräckligt
kalciumupptag, speciellt på nordliga breddgrader. Kalcium ensam förhindrar inte
missväxt i benstommen eller andra skelettrelaterade svagheter. (Niewoahner C.,
A. Cer. Chem 1988, 784-87).
Bor finns
inte i stora mängder i naturen. Bor har
använts experimentellt i över 15 år som komplettering till terapi vid
ledgångsreumatism. Bor minskar utsöndringen av kalcium, magnesium och fosfor
från kroppen. Bor deltar även i kroppens produktion av D3-vitamin. Det är
därför sannolikt att närvaron av bor förbättrar interaktionen mellan mineraler
och det kan finns anledning att anta att tillräckliga mängder av bor minskar
kalciumförlusterna.
Dessa
näringsämnen finns i Minesyl.
Våra rekommendationer
Vi baserar
våra rekommendationer på kunskap om effekterna av vissa grundämnen, spårämnen
och vitaminer på skelett, brosk, leder, bindvävnad och ämnesomsättning.
Effektiviteten hos näringstillsatserna beror troligtvis på en fördelaktig
växelverkan mellan de olika ämnena. Vi anser också att näringsämnena får den största verkan som cellnäring.
LÄS ÄVEN