SKELETTET

SKELETTET

Eftersom skelettet består av mineraler och är hårt kan man få den uppfattningen att det inte är levande vävnad. Men skelettet i djur och människor består av levande vävnad men också av icke levande substanser.

Levande vävnad är blodkärl, nerver, kollagen och celler i form av osteoblast och osteoklast. Dessutom innehåller skelettet också celler som kallas osteocyter, det är mogna osteoblaster som slutat sitt benbildande uppdrag, Dessa celler har ett metaboliskt utbyte med det blod som flyter genom benen.

Den icke levande vävnaden, men mycket viktiga ämnen för att bygga skelett är mineralsalterna.

Förutom den metaboliskt aktiva celldelen av benvävnad består den av en *matrix (protein- och kollagetrådar) av olika material som inkluderar kalciumsalterna. Kalciumsalterna i matrix och ben är sammansatt huvudsakligen av en kombination av kalcium och fosfor.

Det är i synnerhet de kollagena fibrerna och kalciumsalterna som bidrar till att stärka skelettet. Benens kollagenfibrer har en stor draghållfasthet medan kalciumsalterna har stor kompressionsstyrka. De här kombinerade egenskaperna samt graden av bindning ger en benig struktur som har både extrem draghållfasthet och kompressionshållfasthet.

Man kan likna skelettets konstruktion vid hur armerad betong är konstruerad. Armeringsjärnet ger draghållfasthet medan cementen ger kompressionshållfasthet. Men skelettets kompressionsstyrka är större än den bästa armerade betongen och draghållfastheten är nästan lika stark. Men varken betong eller ben har så hög nivå av vridstyrka utan där är den svaga punkten och vid vridmoment uppstår skadorna.

Olika strukturella komponenter i vårt skelett

De olika delarna som skelettet består av har olika former t ex långa ben, platta ben och oregelbundna ben.

Ett långt ben har på varje ände en del som kallas epifysen vilken bildar en fog med ett annat ben. Delen mellan epifyserna kallas diafys. Med undantag för ledbrosk som täcker ändarna av epifyserna är benet omslutet av en stark hinna; benhinnan. Innanför benhinnan ligger det kompakta benet och som är fast och motståndskraftigt mot böjning. Epifyserna består till största delen av spongiöst (svampigt) ben vilket ger den största mängden elastisk styrka eftersom epifysen utsätts för den största komprimeringen.

I fosterstadiet anläggs först en mall för skelettet som består av brosk vilket är en böjlig form av bindväv som inte består av några mineraler ännu. Under tillväxtåren ser osteoblasterna till att byta ut brosket mot benvävnad. Skelettet bildas genom aktiviteten av osteoblaster och olseoklaster och att tillsatser av mineraler och salter tillsätts. Kalciumföreningar måste finnas för att benbildning skall kunna ske när blodet transporterar ämnena till skelettet.

I de långa benen fortsätter tillväxten från födseln till puberteten. Tillväxten av benen uppnås genom att benet mellan de två ledhuvudena blir längre. Hos människan är benbildningen komplett vid 25 års ålder, hos olika djurslag naturligtvis också vid olika åldrar. 

Osteoblast och Osteoklast

När längden på benen är färdigutvecklad så växer de inte mer på längden. Men även tjockleken på de olika benen måste kontinuerligt upprätthållas av kroppen. Det vill säga att gammalt ben ersätts med nytt ben.

Ben bildas av *osteoblasterna och på samma gång bryts gammalt ben ner av *osteoklasterna. 
En liten mängd osteoblastisk aktivitet sker kontinuerligt i alla levande ben så att nytt ben ständigt bildas. I samma takt sker en nedbrytning av gammalt ben så att den totala massan ben förblir konstant.

Vanligtvis finns osteoklaster i små men koncentrerade mängder och de äter bort små mängder av gammalt ben under cirka tre veckor, de äter ur en ”tunnel” som kan vara så stor som 1 mm i diameter och flera mm långa. Vid slutet av den perioden försvinner osteoklasterna och osteoblasterna tar i stället över och nytt ben börjar produceras. 

Under flera månader byggs det nya benet upp i olika skikt tills hålrummet fylls. Förloppet med nybildning av ben stannar när det når de blodkärl som försörjer det aktuella området. På ett år har ca 10 % av kroppens benmassa förnyats och bytts ut.

Hos människan avstannar denna process i förtioårsåldern och då börjar också skelettet blir sprödare. En kvinna i klimakteriet kan ha en benförlust på 1-1,5 % av benmassan i bäckenet under ett år.

Hormonernas inverkan

Ett normalt fungerande hormonellt system är av största vikt för att utveckla och behålla ett friskt skelett. De hormonella körtlar som deltar i den processen är hypofysen, sköldkörteln, bisköldkörtlar, äggstockar och testiklar. 
Hypofysen t ex utsöndrar ett hormonet GH (somatropin) vilket ökar aktiviteten i epifysbrosket och det spelar många roller i kroppen genom stimulans av bentillväxt och är en viktig del för muskeltillväxt. 
Både äggstockar och testiklar är viktiga för att kontrollera nivån av blodkalcium.

När en låg kalciumhalt föreligger i blodet svarar bisköldkörtlarna med att släppa ut PTH (parathormon), det stimulerar osteoklasterna att bryta ner benvävnad och som ett resultat släpps kalciumsalter ut i blodet. 

Om kalciumhalten i blodet är för hög svarar sköldkörteln med att släppa ett hormon som kallas kalcitonin och dess effekt är det motsatta mot PTH det hämmar osteoklasternas aktivitet och stimulerar osteoblasterna att bilda benvävnad.

Viktiga faktorer för ett friskt skelett

Skelettets utveckling och styrka påverkas av ett antal faktorer och där ingår bra kosthållning och att vistas i solljus. Näringsämnen som A-, C- och D-vitaminer är nödvändiga för normal bentillväxt och utveckling. Vitamin D är nödvändig för att kalcium skall absorberas i tunntarmen. Vid låga värden av vitamin D tas kalcium upp dåligt och man kan utveckla vissa skelettsjukdomar. 
Kalciumfosfat ingår även i matsmältningsvätskan och störningar i magen som magkatarr och magsår kan orsaka försämrat upptag av vävnadssaltet.

Förutom en hälsobefrämjande kost kan det vara en god ide att tillföra extra vitaminer och mineraler. 

VitoMin pulver och vävnadssalterna Kalciumphosphat och Silicea

Beställ här:

För våra husdjur

Det händer ungefär samma saker när skelettet utvecklas för våra husdjur. Det tar olika lång tid för djuren att utvecklas och hur det ser ut för hästens utveckling av skelettet i olika åldrar kan du läsa om här.

Läs om Hästens rörelseapparat här

*Osteoblaster är polära celler med en kärna. De har förmåga att bilda ny bensubstans. De syntetiserar benets intercellulärsubstans genom att bilda kollagen. De sköter också om mineraliseringen av bensubstansen. 

*Osteoklasterna utvecklas utgående från monocyt-makrofaglinjens stamceller och är dom enda celler som kan bryta ner ben. 

*Matrix är den del av vävnaden som finns mellan cellerna. Ofta används benämningen extracellulär matrix. Extracellulär matrix består fibrösa proteiner såsom kollagen och elastin samt proteoglykaner. 
Vävnad som är rik på extracellulär matrix kallas ofta bindväv. Som exempel kan nämnas senor, brosk och kärlväggen i stora blodkärl. Skelett består av mineraliserat matrix.

VÄXTNÄRING TILL DEN VÄXANDE UNGHÄSTEN

Kalfosmin 2 kg

Källa: NSBRI, Sand 2007, Henriksson 2007