ANDNINGSORGANEN OCH PRESTATIONSFÖRMÅGAN

HÄSTENS ANDNINGSORGAN

Kan de muskler som är knutna till andningsorganen påverka hästens kondition?

De senaste tjugo åren har Horse Betting Levy Board (HBLB) bedrivit forskning för att förstå hur olika kroppssystem påverkas av träning. HLBL-undersökningen har till exempel visat att hjärtat hos den tävlande (galopp) fullblodshästen blir större som ett resultat av träning och att ett större hjärta associeras med bättre prestanda. Vi vet också att skelettet svarar på träning genom att anpassa sig och bli starkare och därför klarar påfrestningarna som galopphästarna utsätts för mycket bra.

Emellertid har andningens betydelse för prestationsförmågan, och även hur respirationssystemet svarar på träning, varit tämligen outforskat hos både människor och hästar. Det har, sedan lång tid, varit tämligen välkänt att människans lungor inte förändras i samband med aerobisk (med syre) träning. Det var dock först nyligen som det upptäcktes att andningsmusklerna (interkostalmusklerna – som sitter mellan revbenen i bröstkorg, diafragma och bukmusklerna) kan tränas upp och ha möjlighet att utvecklas under träning.

Kunskapen man har idag om hur andningsmusklerna hos humanidrottare fungerar har visat sig vara relevant i forskningen om sambandet mellan hästarnas andning och prestanda och HBLB sponsrar därför forskning vid Equine Sports Medicine Centre, Bristol University, där man studerar fullblodsgaloppörens andningsmuskulatur med hjälp av de tekniker som etablerats vid människostudier.

Man har delat in luftvägarnas system i två delar; det övre – näsborrar och luftstrupe, och det nedre, som omfattar lungorna.

NEDRE LUFTVÄGARNA

Vilka är musklerna som påverkar respirationssystemet?

De muskler som påverkar lungornas funktion är de som drar luft in i lungorna - diafragman, interkostalmusklerna och nackmusklerna. När interkostalmusklerna vidgar bröstkorgen och diafragman expanderar så sugs luften in.  Vid utandning minskar bröstkorgen och den elastiska lungvävnaden och luften pressas ut. Magmusklerna bidrar också till att pressa ut luften ur lungorna när den fysiska ansträngningen kräver hög andningsfrekvens.

Vad händer med andningen under fysisk ansträngning?

I vila är både människan och hästens andningsfrekvens 12 andetag i minuten, hos hästen är luftvolymen cirka 6 liter och hos människan cirka 0,5 liter. När hästen tränas ökar andningsfrekvensen och under galopp kopplas det till stegfrekvensen - varje andetag inträffar vid varje nedslag. Vid samlad galopp ökar andningsfrekvensen till i genomsnitt 120 andetag per minut med en volym av 18 liter. I full galopp (fyrsprång) kan hästen ta in mellan 1 500-2 000 liter luft per minut.

En människa har inte förmågan att andas synkroniserat med steglängden så andningsfrekvensen ligger på 50 andetag per minut med en ventilation omkring 150 liter per minut. (En manlig elitidrottare kan ventilera upp till 250 liter per minut.)

Hos både människa och häst kräver flödet av sådana stora volymer luft så snabbt, ett enormt arbete av andningsmusklerna, detta kan, hos människan, orsaka utmattning av diafragma.

I det här fallet är hästen mycket intressant därför att under galopp så ändrar bröstkorgen egentligen inte mycket i storlek - man kan notera detta vid ridning - när hästen galopperar känner man inte att bröstkorgen expanderar och drar ihop sig. Det som egentligen händer är att bröstkorgens muskler verkar stabiliserande på brösthålan och det mesta av arbetet sköts av diafragman.  Genom att vi inte kan se diafragman är det svårt att uppskatta hur hårt denna muskel får arbeta, men vi vet att det är den muskeln som gör det mesta arbetet vid höga hastigheter.

Skillnaden mellan den mänskliga atleten och hästen som atlet

Det är en väsentlig skillnad mellan det respiratoriska systemet hos de båda atleterna; människa-häst. De flesta människor kan upprätthålla blodsyrenivåerna i artärerna nära vilonivåer under ansträngande motion medan hästarnas arteriella syrehalt faktiskt faller under ansträngande motion och koldioxinhalterna ökar. Detta beror på att lungorna hos hästen inte har förmågan att helt syresätta den enorma mängd blod som pumpas genom lungorna – i ett evolutionistiskt perspektiv kan man säga att hästens hjärta har ”växt ifrån” lungorna. Det är av den anledningen som andningsorganen tros vara den begränsande faktorn till hur mycket träning tävlingshästar kan tillgodogöra sig.

Utmattade andningsmuskler

Det har nyligen konstaterats att utmattning av andningsmusklerna kan uppstå hos människor under intensiv träning och, vilket är viktigt, att detta begränsar kapaciteten. Av särskild betydelse är att en hjärtreflex med ursprung från andningsmuskulaturen och i samarbete med diafragman startar. När ansträngningen är tillräckligt stor framkallas en reflex som stryper blodtillförseln till arbetande ben- och armmuskler. Den minskade blodcirkulationen minskar syretillförseln och musklerna i extremiteterna blir trötta och det resulterar i en minskad prestationsförmåga.

De utmattade andningsmusklerna kan också resultera i minskat luftflöde in och ut ur lungorna vilket också påverkar prestandan negativt. Studier på människor har visat att specifik träning av andningsmusklerna förhindrar denna händelsekedja och att man på så sätt kan förbättra prestationsförmågan.

För närvarande vet man inte i vilken utsträckning utmattade andningsmuskler påverkar prestandan hos tävlingshästar. Eftersom kapplöpningshästarnas andningsorgan redan anses vara en begränsande faktor är det mycket troligt att utmattade andningsmuskler kan spela en stor roll när hästen inte orkar fullfölja lopp på grund av utmattning.

Aktuell forskning på hästar

Forskning på Bristol’s Equine Sports Medicine Center försöker förstå om, och i så fall i vilken utsträckning, andningsmuskelutmattning förekommer hos hästar. Utmaningen är att utveckla ett diagnosverktyg för att mäta styrkan hos hästarnas andningsmuskler. Hos människor är andningsstyrkan utvärderad genom frivilliga insatser men eftersom vi inte kan be hästarna ta ett djupt andetag på kommando så är det en faktor som skall övervinnas.

Metoder som används på intensivvårdspatienter i livsuppehållande syfte har anpassats för att uppskatta styrkan i hästens inandningsmuskler. När detta verktyg har utvärderats ytterligare kommer det att kunna användas för att bedöma hur ett normalt tävlingsprogram ökar andningsstyrkan hos tävlingshästen och om någon andningsutmattning inträffar under löpen.

ÖVRE LUFTVÄGARNA

Vilka är de övre luftvägarnas muskler?

De övre luftvägarna är i huvudsak ett rör som förbinder lungorna till omvärlden. Under inandning är trycket i lungor och övre luftvägar negativ (ett undertryck) men medan lungorna expanderar under inandning kan det negativa trycket orsaka kollaps i de övre luftvägarna. Det är tre områden i de övre luftvägarna där muskelaktivitet är nyckeln till att motverka undertrycket och hålla luftröret öppet. De tre områden är; näsborrarna, svalget och struphuvudet.

Hästars förmåga att hålla övre luftvägarna öppna är alltså beroende av en komplex aktivitet i ett flertal muskler runt de övre luftvägarna.

HINDER I ÖVRE LUFTVÄGARNA

Bild, Hästsverige.se

Många kapplöpningshästar får problem med kollaps av de övre luftvägarna under ansträngande arbete. De allra flesta av dessa besvär påverkar svalget och struphuvudet. Kollaps av de övre luftvägarna leder till luftvägshinder som orsakar ett onormalt andningsljud och dålig ork.

Övre luftvägsobstruktioner uppstår eftersom musklerna i övre luftvägarna är svaga eller för utmattade för att hålla luftvägarna stabila när de exponeras för det kraftiga undertryck som uppstår när hästen utför krävande fysiskt arbete. I många fall är orsaken till muskelsvagheten inte känd men det är sannolikt att ett flertal faktorer är involverade – till exempel spelar genetiska faktorer, infektioner och träningsfaktorer stor roll.

De flesta halsoperationer görs för att ge en mekanisk lösning på problemet men just nu finns det ingen specifik metod som kan öka styrkan i de övre luftvägsmusklerna. Av de kirurgiska alternativ som används för närvarande har vissa endast begränsade fördelar medan andra associeras med långsiktiga komplikationer.

Aktuell forskning

Det är förvisso väl känt att rörelsemuskulaturen svarar på träning och det skulle vara rimligt att förvänta sig att musklerna i de övre luftvägarna också kan svara på träningsstimulans. Forskning vid Equine Sports Medicine Centre undersöker i vilken utsträckning musklerna i hästens övre luftvägar svarar på träning och hur olika träningstekniker skulle kunna utvecklas.

Hittills finns ingen data som visar om de övre luftvägsmusklerna hos häst svarar på träning, men det är känt att andra arter svarar på träning av dessa. Hästtränare rapporterar ofta att tvååringar slutar ge ifrån sig halsljud i takt med att de blir mer vältränade vilket tyder på att det bör gå att träna upp styrkan även hos övre luftvägarnas andningsmuskler.

Vi vet att mänskliga idrottare som drabbats av specifika former av övre luftvägskollaps – som till exempel stämbandkollaps - har behandlas framgångsrikt med särskild träning av andningsmuskulaturen. Forskarnas utmaning blir nu att undersöka om denna träningsteknik kan tillämpas, antingen i förebyggande syfte eller som behandling, av övre luftvägskollaps hos tävlingshästar.

Författare: Dr. Kate Allen, Alison McConnell.Publicerat i European Trainer, nr 49/2015

DISSEKERING AV EN HÄST

Här är en länk som är mycket intressant, det är dissekering av en häst och man visar bland annat hur stora lungorna egentligen är i en häst, samt hur det ser ut när hästen har problem med halsen.
Take a look inside the horse

RESPIRAFOR 

för hästens luftvägar

Respirafor 1 kg

Respirafor fungerar bra i kombination med Colofor på grund av att lungorna också syresätter tarmen. Problem som kan uppstå när lunga/grovtarm är i obalans sätter sig i ben och hov speciellt höger fram. 
Vid slembildning är en kombination med Kolloidalt Silver och vävnadssaltet Kaliumklorid som är förpackad i burk om 500 g.

WEBBSHOP

Läs mer om lungorna här 

och här

Höger fram

VÄNSTER BAK - RENEFOR

HÄSTENS NJURAR OCH URINVÄGAR

Områden som "tillhör" urinvägarna

Det finns normalt två njurar som är cirka 15 x 20 cm stora.  De är belägna i bukhålans övre del, tätt intill ryggraden och skyddas av det nedersta revbenet. Det går inte att palpera njurarna på en häst utifrån. Det ligger för mycket vävnad emellan njurarna och huden för att det ska vara möjligt.

Njurarnas huvudsakliga uppgift är att bilda urin. Hypotalamus reglerar hästens törstimpuls och njurarna reglerar urinutsöndring, elektrolytbalans och tillsammans reglerar dessa organ hästens vätskebalans. Njurarna och lungorna reglerar tillsammans pH balansen i vävnader och organ.

Kineserna säger: ”Njurarna tar emot energi från andra organ och lagrar den. Njurarna står i förbindelse med benen, märgen och med hjärnan samt att de påverkar binjurarna och bisköldkörtlarna. Det finns ett nära samband med ryggraden genom att njurarna och urinblåsan utgör ett par och urinblåsans muskelmeridian går från nacken och utmed ryggraden”.

Njurarnas urinutsöndring är organismens viktigaste metod att befria sig från ämnesomsättningens vattenlösliga slaggämnen.

Från njurarna transporteras urinen via urinledarna till urinblåsan. Urinblåsans funktion omfattar mycket mer än bara den mekaniska insamlingen och utsöndringen av urin. Den påverkar njurarnas funktionella processer antingen genom att störa dem eller att stimulera dem.

Hur vet man att urinvägarna fungerar normalt?
Ett bra tecken på att urinvägarna är friska är att hästen dricker ordentligt med vatten och att den kissar. Om man har koll på vätskeintaget och hur mycket eller många gånger hästen kissar på ett dygn så vet man också om det skulle bli en störning.

VÄTSKEBALANSEN

Vätskebalansen

En vanlig orsak till njurbelastning är att hästen inte dricker tillräckligt med vatten. En medelstor häst i normalt arbete behöver dricka mellan 40 och 75 liter vatten per dygn. Underhållsbehovet är minst 5-15 liter vatten per 100 kg kroppsvikt och dag. Hästen suger och sväljer ca en gång per sekund. I en enda omgång kan hästen dricka ungefär fyra liter. Om det är en vattenkopp i boxen skall flödet vara minst 8 liter/minut motsvarade det hästen får i sig på samma tid om den dricker ur en hink, är flödet i vattenkoppen lägre får man kompensera med hink.

Äter hästen torrhö behöver den dricka ordentligt men går den på bete får den i sig relativt mycket vätska via gräset och kan därför dricka mindre. Om det är varmt ute och hästen motioneras och svettas mycket behöver den mer. Allt är relativt och man får utgå från vad hästen gör för hur mycket den bör dricka.

FÖR HÄSTAR I HÅRT ARBETE

Galoppör

Salt är den enda mineral som inte återfinns i tillräckliga mängder i hästens naturliga föda (bete/stråfoder) om den arbetar och svettas. Man bör därför ge hästen fri tillgång till saltsten (ren saltsten) inne som ute. Men även här får man vara på sin vakt och inte överdosera. 

För hästar som är i hård träning räcker inte saltsten. Det kan ta flera dagar innan de själva, genom att kroppen aktiverar natriumsparade mekanismer, har kompenserat saltförlusten och därför behöver den ersättas.

Att lära hästen dricka fysiologisk koksaltlösning verkar vara det bästa alternativet för att ersätta saltförlusten. Man kan börja med en svagare saltlösning.

Fysiologisk koksaltlösning består av 9 g vanligt koksalt löst i en liter vatten, det ger samma koncentration som hos blodet.

Givetvis skall hästen fortfarande erbjudas rent vatten i en hink vid sidan av koksaltlösningen.

Några orsaker till njurbelastning

• En vanlig orsak är att hästen dricker för lite vatten.

• Vid vaccinering bör man vara medveten om att det kan förekomma andra typer av biverkningar än ömhet vid injektionsstället och feber. Systematisk injicering av aluminium, kvicksilver och formaldehyd ger dokumenterade systemskador som t ex njur– och urinvägssjukdomar, allergier, abscesser, cystor, tumörer, långvariga muskel och ledsjukdomar mm.

• Hästar i hårt arbete svettas ut järn, magnesium, kalium och natrium vilket leder till uttorkning och energiförlust.

• Det kan bero på hur hästen utfodras, mycket vanligt är att ”en sur mage” orsakar belastning på njurfunktionen på grund av att negativa joner passerar från magen till njurarna.  

• Utfodrar man med för mycket protein ökar kvävehalten i kroppen vilket är toxiskt och kroppen eliminerar det via njurarna.  

• Om hästen har förhöjda värden på urinämnen och kreatin i blodet kan det bero på en belastad lever som orsakar njurfunktionsstörning.

• Ålder.

Tidiga tecken på obalans i urinorganen

Tidiga tecken på njurbelastning är att hästen börjar dra vänster bak (på grund av kramper i ilio-psoasmuskeln), är öm i vänster sidas ryggmuskler och öm framför korset. En stel vänstersida orsakar att hästen inte vill gå i vänster varv, inte tar vänster galopp så gärna samt och är stel i nacken. Onaturlig slöhet, viktminskning och försämrad pälskvalitet är också tecken på nedsatt njurfunktion.

Andra tecken på störningar i urinorganen som kan ha pågått under längre tid

• Pålagringar på kotorna som bl a orsakar spatt kan orsakas av att njurarna inte utsöndrar syror och salter och då väldigt vanligt är att det blir inflammationer. Problem i böjsenor och gaffelband är också vanligt framför allt i vänster bak.

• Ett surt pH orsakar också att hästen får problem med inflammationer i muskler, bindväv, ligament och senor.

• Andra symptom är att den skjuter rygg och stönar när den skall kissa samt att den försöker kissa ofta.

• Hästen kan också få väldigt ömma hovar på grund av att urinsyrorna samlas där (gikt) men oftast tror man att hästen har fått fång.

• Om njurar och bisköldkörtlar är i obalans kan hästen utveckla njursten vilket kan leda till att urinvägarna blir tilltäppta och hästen ställer sig i kisställning utan att det kommer något och om hästen uppvisar de symptomen bör man låta en vet, undersöka den.

• Var också uppmärksam på hingsten/valacken och håll skapet rent från den gegga som bildas och som kan orsaka ”snoppsten” som orsaka kissproblem.

• Eftersom njurarna är ett av fyra avgiftande organ och njurarna har fått en belastning så kan något av de övriga utsöndringsorganen få öka sin aktivitet. Huden, det allra största avgiftande organet, får ofta ta emot mer toxiner eftersom kroppen vill hålla de övriga inre systemen så friskt som möjligt. Istället ökar utsöndringarna via huden med diverse hudproblem som följd.

KOPPLING MELLAN NJURARNA OCH DIAFRAGMAN 

Njurarnas urinutsöndring är organismens viktigaste metod att befria sig från ämnesomsättningens vattenlösliga slaggämnen. Njurar och blåsa är nära knutet till varandra och urinblåsans funktioner omfattar mycket mer än att bara vara en behållare för urin. Blåsan påverkar njurarnas funktionella processer genom att försöka stimulera dem att utsöndra toxinerna.

Om hästen av någon anledning får en nedsatt njurfunktion påverkas kroppen på flera olika sätt. Urinutsöndringen minskar, syra-basbalansen förändras och hormonella störningar kan uppstå. En nedsatt njurfunktion kan alltså rubba funktionen i flera organ och så småningom uppstår många symptom som kan vara svårare att härleda till dålig njurfunktion.

Diafragman och psoasmusklerna
Störningar i njurfunktionen kan orsaka besvär som staser i brösthålan med hosta och astmatiska symptom som följd vilket orsakas av att psoasmusklerna sitter ihop med diafragman. Det som är väldigt speciellt med psoas är den inverkan den har på andningen.
Psoasmusklerna har sitt ursprung från ländkotor och höftben och sitt fäste på lårbenet. Den går längs ryggraden med överlappning till diafragman. Den håller samman kroppen och stabiliserar rygg och bäcken samt ger en jämn viktfördelning ända från bakbenen till frambenen. 
Som vi vet ger nerverna signaler till musklerna hur de skall arbeta och de olika muskelgrupperna har också motsatt verkan till varandra, de är antagonister.
Nerver och muskler är beroende av vissa mineraler för att behålla normal funktion. Kalcium och magnesium är två mineraler med motsatt effekt, alltså antagonister. 
Kalcium har en sammandragande effekt och magnesium har en avslappnande effekt och magnesium reglerar tillgång och användning av kalcium i cellerna. Magnesium är också den mest utarmade mineralen och när hästen utfodras med en massa kalcium ökar behovet av magnesium. Njurarna försöker hålla kvar magnesium om det blir för låg nivå i kroppen.
Allt dolt socker i djurfoder kan orsaka magnesiumbrist, men även "elitidrottande" hästar drabbas lätt av magnesiumbrist.

Hur vet man att hästens njurar fungerar normalt?
Så länge hästen dricker och kissar normalt kan man förmoda att njurarna också fungerar som dom skall. Nu kan det vara svårt att se tidiga tecken eftersom njurarna har stor kapacitet. Viktigt i förebyggande syfte är att hästen alltid har tillgång till friskt och rent vatten, vattna gärna med hink så du ser att den dricker och hur mycket. Det kan ju vara lite svårare att observera när hästarna går på lösdrift med flera andra. Man får även se över utfodringen, för stor utfodring med protein sätter njurarna i hårdare arbete.

Några orsaker till njurbelastning
Funktionsstörningar i njurarna har ofta samband med lågt vattenintag och hög proteinutfodring. Medicinering, diarré, tungmetallförgiftning från t ex vaccinationer och alger men även en dålig mag-, lever- och tarmfunktion kan orsaka störningar i njurfunktionen. Njurarna reglerar elektrolyterna och överutfodring med salt kan orsaka besvär, för stort intag av kalium från t ex grovfodret kan också påverka njurarnas funktion. Vid mycket sura mag- och syraförhållanden kan en förhöjd syrautsöndring via njurarna konstateras.

Tecken på störningar i njurarnas funktion
Tidiga tecken kan visa sig som viktnedgång, trötthet och dålig päls. Stelhet i nacken och över korset ner i vänster bak, hästen drar- eller koordinerar sämre med vänster bak. Eftersom njurarna reglerar pH så kan ett försurat tillstånd också orsaka dålig senfunktion, utfällning av kalcium från skelettet samt att försurningen orsakar inflammationer och ökar belastning i bindväven.
Kolik är vanligt förekommande speciellt under vinterhalvåret på grund av att hästen inte har tillgång till friskt vatten i rätt mängd.
Inflammation i kroppens små leder, pålagringar som ofta drabbar hasleden, hudproblem i form av nässelutslag, starkt kliande knotter och blåsor. Eksem, sår på kotor och karleder som i regel börjar på bakbenen.
Naturligtvis spelar hästens ålder en viss roll eftersom gamla djur ofta får belastning på njurarna.

Hur mycket vatten skall hästen dricka?
Som underhållsbehov räknar man med ca 5 liter/100 kg kroppsvikt i vila. En häst på 500 kg behöver då ca 25 liter i underhållsbehov. Vid ökad proteinutfodring kräver hästen mer vatten. När hästen arbetar kan den förlora upp till 10-15 liter kroppsvätska per timme, det innebär att den behöver dricka mer. Ett sto med föl vid sidan kanske dricker 50 liter/dag.
En automatisk vattenkopp kan låta bli att ha ett bra flöda och har i regel liten vattenyta. Om hästen får välja dricker den helst ur en hink. Hästens vatten skall hålla livsmedelskvalitet.

Renefor innehåller verksamma substanser i mikrodoser som stödjer drickimpulsen och njurarnas naturliga funktion.

RESPIRAFOR OCH RENEFOR en bra kombo

Renefor och Respirafor 1 kg

Respirafor understödjer lungor och luftvägar. Lungorna är kopplade till diafragmamuskeln, seratusmusklerna, interkostalmusklerna och deltoideus. 

Renefor understödjer njurarnas normala funktion och är kopplade till iliopsoas och trapetzius. Genom urinblåsan kopplas de även till djupa ryggmuskeln och böjsenorna.
Cirkulafor fungerar utmärkt att komplimentera med eftersom den jobbar i cirkulationens kapillärsystem.
Bra att understödja vätskebalansen är också Natriumklorid, finns i burk om 500 g.

Makrosyl, som innehåller magnesium är viktigt för normal funktion av njurarna och njurarnas reglering av kalium- natriumbalansen. Detta på grund av magnesium kompletterar verkan av kalium. Magnesium minimerar risken för njurförkalkning jobbar också bra ihop med Renefor. 

BRA ATT KOMBINERA

RENEFOR 4 kg och ÖRToSALT 3 kg

WEBBSHOP

Om vatten
http://homeopathuset.blogspot.se/…/vatten-internetbild-efte…

Om magnesium

http://homeopathuset.blogspot.se/…/magnesium-magnesiumunder…

KOPPLINGEN MELLAN DE HORMONELLA KÖRTLARNA

KOPPLINGEN MELLAN DE HORMONELLA KÖRTLARNA

Jag har i ett tidigare inlägg berört sköldkörteln – dess funktion och sjukdomar. Det går egentligen inte att skriva om den ena hormonella körteln utan att nämna de andra eftersom de fungerar i samverkan med varandra.

Det finns åtta olika hormonella körtlar vilka är binjurarna, äggstockarna/testiklarna, bukspottkörteln, brässen, sköldkörteln, bisköldkörtlarna, tallkottkörteln och hypofysen.

DET KVINNLIGA HORMONELLA SYSTEMET

Om vi tittar på det kvinnliga hormonella systemet så samarbetar binjurar, äggstockar och sköldkörtel mycket intimt. De får sin styrning från hypofysen och den talar om för slutorganen att tillverka hormoner. Det betyder att dessa tre hormonella körtlar är beroende av varandra för att kunna fungera optimalt. Om binjurarna är svaga så störs ofta även sköldkörtelns funktion vilket i sin tur kan orsaka problem med bland annat menscykeln och även besvär vid menopaus.

Om äggstockarnas funktion är i obalans, att de producerar för stora mängder östrogen, skapas ett förhöjt förhållande av östrogen till progesteron, då förvärras ofta en pågående hypotyreos och risken för benskörhet ökar. Det här är ett tillstånd som man till att börja med oftast inte kan se på ett blodprov.

SKÖLDKÖRTELN

Sköldkörtelprover kan uppvisa normala värden samtidigt som det kan vara brist på sköldkörtelhormoner i vävnaderna vilket diagnostiseras som subklinisk hypotyreos. Subklinisk hypotyreos står då för ett tillstånd med normala nivåer av sköldkötrelhormonerna T4 och T3 med något förhöjd TSH (hypofyshormon) men där patienten inte uppvisar några symptom. Man använder idag oftast benämningen ”mild hypotyreos” för det här tillståndet.

Om patienten har märkbara symptom och positiva prover kallar man det för klinisk hypotyreos.

ÄGGSTOCKARNA

Vid höga östrogennivåer har binjurebarken svårare att svara på signaler från hypofysen om att öka insöndring av kortisol. En kvinna som har östrogendominans kan alltså ha lågt upptag av kortisol till cellerna.

Precis som störningar i äggstockarna kan bidra till försvagade binjurar kan svaga binjurar orsaka obalans hos äggstockarna. Kotrisol tillverkas i binjurebarken av progesteron, försvagade binjurar kan alltså orsaka låg progesteronnivå och därmed östrogendominans.

BINJURARNA

Binjurarnas funktion brukar vara de första hormonella funktioner som avtar när man utsätts för stress (går i väggen) vilket oftast inte räknas som ett sjukdomstillstånd. Vad vi oftast gör för att klara de första tecknet på binjureutmattning är att öka kaffeintaget vilket döljer problemet när binjurarna lägger in överväxeln för att klara den ökade stressen.

EN KEDJEREAKTION TAR FORM

Först blir binjurarna utmattade. Nästa hormonella körtel som påverkas är den insulinproducerande delen av bukspottkörteln. Blodsockernivåerna kommer i obalans och man kompenserar det med att öka sockerintaget, sötsuget ökar helt enkelt.

Efter bukspottkörteln kommer sköldkörteln och man blir trött, trög, frusen och överviktig och de här symptomen leder till vårdcentralen där hypotyreos ofta diagnostiseras och behandlas rutinmässigt med syntetiskt sköldkörtelhormon.

Efter sköldkörteln uppstår oftast en onormal funktion hos äggstockarna där då östrogendominans är en vanlig följd. Symptomen omfattar PMS, bröstknölar och oregelbunden mens och urkalkning.

Slutligen påverkas även bisköldkörtlarna, tallkottkörteln, autonoma nervsystemet och hypotalamus, när det gått så långt har det uppstått en kraftig obalans i hela systemet. Binjuretrötthet upptäcks oftast sist trots att det uppstår först. Nyckeln till att åtgärda den här obalansen finns hos binjurarna eftersom det är här kortisolet bildas. Obalans i kortisolproduktionen leder oftast till en flerfaldig organresistens som då innefattar både sköldkörteln och äggstockarna.

FÖRVIRRANDE

Sköldkörtelobalans är nog den mest förvirrande och mest invecklade av de endokrina obalanserna. Behandling av sköldkörteln utan fullständig förståelse för de bakomliggande orsakerna är oftast värdelös. Svarar man inte på sköldkörtelbehandlingen bör man alltid överväga binjuretrötthet som en möjlig underliggande orsak. Personer som diagnostiseras med hypotyreos efter traumatiska eller starkt stressade händelser som till exempel en olycka, en infektion, en komplicerad graviditet eller förlossning, skilsmässa, dödsfall med mera bör vara särskild uppmärksam om sköldkörtelmedicinen inte hjälper.

SYMPTOM

Obalanser i binjurar, äggstockar och sköldkörtel kan ge många olika sjukdomssymptom. De vanligaste besvären visar sig som symptom från två eller alla tre organen. Östrogendominans, underfunktion i sköldkörteln och binjurarna är vanligt med symptom som kronisk trötthet, ledbesvär, sömnbesvär, torr hud, frusenhet, långsam ämnesomsättning, förstoppning, övervikt, PMS, kraftiga besvär vid menopaus, oregelbunden mens, ångest, nedsatt immunförsvar, sockeröverkänslighet, urkalkning och diabetes med mera.

BEHANDLING

Det är viktigt att undersöka vilken av de hormonella körtlarna som är dominant när man lägger upp ett återhämtningsprogram. Man bör undersöka näringsintaget, kost och övrig livsstil. Varje näringsämne har sin unika väg och bör ses i rätt förhållande för att man skall uppnå maximal effekt.

Till sköldkörteldominanta kan en vegetarisk kost fungera och vad gäller motion är den här typen bäst lämpad att utföra rytmisk och taktfast träning som löpning och simning

Äggstocksdominanta har mest fördel av en kost med mycket protein i förhållande till kolhydrater och en motion som är mentalt fokuserad träning som yoga.  

Binjuredominanta mår oftast bäst av en kost bestående av protein och fett. Inga kolhydrater eftersom man bör få bukt med blodsockerbalansen. Den träning som gäller kan ses i två kategorier, en överaktivitet hos binjurarna kräver en ansträngande träning för att bränna bort överskottsadrenalinet.

Hos personer med låg funktion är vila det viktigaste för att återställa energireserverna.

Källa: Michael Lam, leg. Läkare.

TILLSKOTT FÖR ATT UNDERSTÖDJA DET HORMONELLA SYSTEMET 
VIToMIN PULVER, SUPRAMIN, NELFATHYR OCH SELEMIN

TILL WEBBSHOP

Länkar där du kan läsa om följande:

Skelettet

Sköldkörteln

Förstoppning 

HAR HÄSTEN VERKLIGEN PROBLEM MED SI-LEDERNA

HAR HÄSTEN VERKLIGEN PROBLEM MED SI-LEDERNA

Hästens rygg - bild från Alyose.se

SI-lederna (iliosakrallederna) sitter på var sida om hästens kors och ungefär 1 dm under huden och de går inte att palpera. SI-lederna är inte särskilt rörliga och de är också sammanfogade med mycket starka ligament och dessutom ligger de inbäddad i stora muskelgrupper. Det går inte att manipulera SI-lederna eftersom de ligger så djupt.

Nu har det ofta blivit så att man lite lättvindigt använder SI-lederna som en diagnos fast de i de flesta fall inte är själva orsaken till hästens symptom. Naturligtvis kan hästen ha fått en skada om den råkat ut för en olyckshändelse men det är vanligare att problemet är muskelrelaterat. Det kan naturligtvis också vara dåligt uppbyggd muskulatur som orsakar problem med SI-lederna.

MUSKELKRAMPER

Men det vanligaste problemet med korset ”SI-lederna” är muskelkramper. Eftersom alla muskler fäster över minst en led så begränsar muskelkramperna ledernas rörlighet. Musklernas sammandragning inleds normalt genom nervimpulser. Muskelns spända tillstånd orsakar i sin tur en sämre blodgenomströmning vilket också orsakar en ökad mängd mjölksyra som ligger kvar och orsakar inflammationer.  Krampen kan naturligtvis ligga på ena sidan om leden och dra hårdare åt ett håll och hästen börjar oftast ”dra” ett bakben.

GROVTARMEN

Grovtarmens kopplingar till muskelbrupper

I de flesta fall har de här spänningarna i musklerna kopplingar till den jäsande och förgiftade grovtarmen som är slutstationen för de fasta avfallsprodukterna. Fungerar inte avgiftningen via tarmen tillfredsställande tar blodet upp toxinerna som läcker ut via tarmväggarna och transporterar dem till levern. Levern - ”silen” blir full och toxinerna följer då med ut i blodströmmen. Kroppen har sedan sin egen intelligens för att skydda de inre vitala organen, som t ex hjärtat, så blodet transporterar toxinerna och ”lämnar” av dem i bindvävnad, fettvävnad, muskelvävnad, bursor och hud. Där gör toxinerna minst skada men orsakar mest smärta och hästen börjar uppvisa olika typer av sjukdomssymptom.

Grovtarmen är genom nerver och akupunkturmeridianer sammankopplade med vissa muskelgrupper. Rectus abdominis som stödjer rygg och bål, obliquus externus abdominis som böjer bålen i sidled och drar bakbenet framåt, biceps femoris som sträcker bakbenet och höften samt böjer knäleden samt tensor faciae lata som böjer höften och sträcker knäleden. Musklerna finns naturligtvis på båda sidor av hästen men symptom från tarmen börjar oftast på höger sida. Sätter det sig i vänster sida har även njurarna belastas.

SAMVERKANDE MUSKLER 

Muskler som samverkar vid en viss rörelse kallas synergister. Två muskler vilkas kontraktioner åstadkommer motsatt rörelse i en led kallas antagonister. Som ett exempel är biceps och triceps antagonister. I olika antagonistpar finns hela tiden en grundspänning.

Om hästen är spänd stiger muskeltonusen och stora mängder energi ödslas bort. Hästen blir trött av att tonusen i de olika antagonistmusklerna spänner mot varandra. Magnesium är känd för att reglera muskeltonusen och understödja njurarnas funktion.

MAKROSYL för normalisera muskeltonusen.

RENEFOR för att understödja njurarna.

COLOFOR för att understödja en frisk grovtarm.

BESTÄLL HÄR

KOSTÄNDRING BÖR VARA ETT FÖRSTAVAL VID PSYKISK OHÄLSA

KOSTÄNDRING, VITAMINER OCH MINERALER BÖR VARA FÖRSTAHANDSVAL VID PSYKISK OHÄLSA

De läkemedelsbolag som säljer ADHD-droger sålde för 372 miljoner i Sverige år 2010. En ökning med 35 % sedan 2009 och med otroliga 319 % sedan 2006. Barn görs tidigt till livslånga ”brukare” av skadliga psykiatriska droger, och missbruket sprider sig lavinartat bland vuxna – alltmedan media okritiskt vidarebefordrar läkemedelsindustrins bästa försäljningstricks.

Allt fler får alltså diagnosen ADHD och autism. Nu visar neurobiologisk forskning att flera psykiska sjukdomar kan bero på en koppling mellan ett stört immunsystem och hjärnans utveckling. I dag vet vi att hjärna och immunsystem samverkar och att en genetisk sårbarhet parad med kända och okända miljöfaktorer påverkar vårt immunsystem. Vill nämna tre viktiga faktorer här som spelar en viktig roll för vårt mentala välbefinnande.

GLUTEN

Det finns skäl att tro att den glutenrika kosten som leder till mag- och tarmproblem är en del av orsaken. En inflammerad tarmslemhinna ökar genomsläppligheten för toxiska ämnen som kan aktivera immunsystemet. Ungefär var fjärde barn med autismtillstånd har förhöjda antikroppar mot gluten. I studier som gjorts finns rapporter om att vissa dieter kan minska symptom hos barn med framför allt diagnosen ADHD. När en autoimmun process drabbar hjärnan kan den t ex orsaka psykos, tvångssymptom, anorexia, urinvägssymptom och autism.

VACCIN

Vaccinationsbiverkningar som rapporterna summerar till är 1 742 stycken och belyser över 800 olika biverkningar, som i stort sett berör varje system och organ i kroppen: blod, hjärta, nervsystem, immunsystem, lungor, hud, sensoriska organ som syn och hörsel, det muskuloskeletala systemet, leder, urinvägar, matsmältning samt det endokrina systemet.

SOCKER

Få människor förstår hur socker, skräpmat och alkohol sakta förgiftar psyket, hjärnan och känslolivet. När kroppen väl visar symtom har hjärnan, psyket, känslolivet tagit stryk och förändrats massor. Från levnadsglad, positiv och lösningsfokuserad till negativ, trött, arg, irriterad och passiviserad.

HJÄRNAN GRUNDLADES I MAGEN

En teori hävdar att det ursprungligen var celler från tarmens nervsystem som rörde sig uppåt och grundlade hjärnan. Under utvecklingen av ett människofoster uppkommer tarmens nervsystem från samma cellstruktur som bildar centrala nervsystemet.

BUKEN ÄR EN KÄNSLOBAROMETER

På samma sätt är tarmens nervceller känsliga för signaler från resten av kroppen. När man blir glad, stressad eller förälskad, frigör kroppen hormoner och andra signalsubstanser som registreras i magen. Det är alltså ingen tillfällighet att man pratar om fjärilar i magen före en tävling, eller att man säger att man kan känna det i magen. Tarmhjärnan kan faktiskt berätta hur vi mår.

SEROTONIN

Det finns även medicinska perspektiv på upptäckten av tarmhjärnan. Signalsubstansen serotonin är känd genom att den bland annat reglerar humör och sinnesstämning. Nu har man upptäckt att över 95 procent av kroppens serotonin finns i tarmen.

Serotonin är en kemisk förening som en frisk kropp bildar själv genom omvandling av vissa proteiner och B vitaminer och den har till uppgift att reglera tarmperistaltiken och reglerar mättnadskänslan i hjärnan och som tillväxtsignal till kroppen. Serotoninet har också till uppgift att indikera för individen om den befinner sig i en gynnsam eller ogynnsam miljö. Serotoninkoncentrationen i nervsystemet påverkas av hur vi påverkas av omgivningen, den sociala statusen och att anpassa beteendet till den sociala statusen. Deprimerade människor uppfattar att de befinner sig i en ogynnsam miljö men om de behandlas med så kallade lyckopiller (serotoninhöjande) läkemedel kan man få människan att tro att hon är i en gynnsam miljö. Det här är inte positivt eftersom man tror att allt är bra fast det inte är det och kan av den orsaken inte förändra sin situation.

Läs mer om tarmhjärnan här

KOSTTILLSKOTT 60 000 GÅNGER SÄKRARE ÄN MEDICINER !

En ny undersökning visar att kosttillskott är bland det mest säkra vi kan utsättas för. Faktum är att det ligger allra lägst på riskskalan.

Källa

Kommittén för Mänskliga Rättigheter

Susanne Bejerot,psykiater, leg psykoterapeut och docent vid Karolinska institutet.

Charlotte Frendved Hansen

Bo Jonsson, överläkare och ordförande i SSOM (Svenska Sällskapet för Ortomolekylär Medicin)

WikipediA

www.vaccin.me

HJÄRNAN OCH TARMEN

Vår Fantastiska Kropp

Upptäckten av en extra hjärna i tarmen, som är äldre än den i kraniet, ger nya möjligheter att behandla sjukdomar som depression och irriterad tjocktarm.

Av Charlotte Frendved Hansen

De flesta av oss föredrar nog att matsmältningen sker utan att vi behöver tänka på den. Det behövs inte heller. Det har nämligen visat sig att tarmen kan tänka själv. Tack vare ett utbrett system av nervceller i tarmväggen kan den invecklade bearbetningen av näringsämnen ske utan att hjärnan överhuvudtaget är involverad. 

Tarmens nervsystem är faktiskt så avancerat att forskarna talar om hjärna nummer två. 

Fram tills helt nyligen ansåg man att tarmen precis som alla andra organ styrs av hjärnan och ryggmärgen. Det finns mycket riktigt många nerver som förbinder tarmen med hjärnan. Det har dock visat sig att tarmen fungerar utmärkt, även om förbindelsen med hjärnan är avbruten. 

Hos hjärndöda personer fungerar sålunda tarmen, även om resten av kroppen är förlamad. Tarmhjärnan innehåller 100 miljoner nervceller. Det är minst lika många som i hela ryggmärgen. 

Alla de över 30 olika signalsubstanser man känner från hjärnan har efter hand även identifierats i tarmen. Ett nytt forskningsområde som kallas neurogastroenterologi skall kartlägga i detalj hur tarmhjärnan fungerar. 
Forskningen förväntas få stor betydelse för de upp emot tio procent av befolkningen som har problem med magens eller tarmens funktion.

Tarmen är ett långt rör med väggar som är uppbyggda av många lager. Tarmhjärnan är placerad i ett stort närverk av nerver. Det ena ligger under slemhinnan, och det andra mellan tarmens båda muskellager. Nätverken kallas för Meissners plexus och Auerbachs plexus efter de båda anatomer som först upptäckte strukturerna. 

Det råder en livlig förbindelse med nervfibrer mellan de båda nätverken. Tittar man på dem i mikroskop, upptäcker man att tarmhjärnan har flera likheter med hjärnan i kraniet. De celler som stödjer och skyddar nervcellerna liknar de gliaceller som finns i centrala nervsystemet. På andra platser i kroppen, till exempel omkring de nerver som går till muskler i armar och ben, finns inga gliaceller utan en annan typ av stödjande celler som kallas schwannceller.

Anmärkningsvärt är även att man vid hjärnsjukdomar som Parkinson och Alzheimer kan se exakt samma karakteristiska förändringar i patienternas tarm som i deras hjärna. 

Forskarna räknar till och med att man på längre sikt skall kunna ställa alzheimerdiagnosen genom att ta ett litet vävnadsprov från ändtarmen och mikroskopera det.

Tarmen fattar beslut

Tarmens uppgift är att ta upp näringsämnen från det vi äter. Först skall maten brytas ned av matsmältningsenzymer, och sedan skall näringsämnena tas upp genom slemhinnan och in i blodkärlen. Musklerna i magens och tarmens vägg ser till att vända runt tarminnehållet och pressa det vidare från magen genom tunntarmen ned till tjocktarmen.

Tarmmusklerna gör så kallade peristaltiska rörelser. Peristaltiken, nedbrytningen av maten och upptagningen av näringsämnen genom tarmväggen kräver exakt styrning och koordination, och hela den här processen regleras av tarmens hjärna.

Att tarmens nervsystem jämställs med en hjärna beror bland annat på att den själv kan fatta beslut och sätta dem i verket. 

På andra ställen i kroppen måste signalerna ta vägen omkring centrala nervsystemet, innan man kan göra något. Tarmen kan själv bearbeta information och reagera på den. I själva slemhinnan finns det celler, som skickar ut små utlöpare till tarmens inre, som kan smaka på tarminnehållet.
De registrerar om det är socker, fett eller proteiner som väntar på att brytas ned, och de kan känna av tarminnehållets surhetsgrad. Det finns även tryckkänsliga celler, som reagerar när tarmen utvidgas av en mängd mat som är på väg. 

De små celler som övervakar tarminnehållet innehåller stora mängder av signalsubstansen serotonin, som även den finns i hjärnan. När cellerna stimuleras, frisätter de serotonin i tarmslemhinnan. Där ligger en massa nervceller redo att ta emot signalen. Från slemhinnan skickas besked till det större nervnätverket mellan tarmens muskellager, och där bearbetas informationen. 

Nätverket skickar meddelandet vidare ut till muskelcellerna om att de peristaltiska rörelserna skall påbörjas. Andra signaler går tillbaka till slemhinnan och stimulerar cellerna till att bilda slem och matsmältningsvätska. Även andra signaler ger besked till blodkärlen om att de skall vara redo att ta upp näringsämnena. 

Hjärnan grundlades i magen

Tarmens nervceller har även kontakt med andra organ som är involverade i matsmältningen. Det gäller till exempel bukspottkörteln, som bildar matsmältningsenzymer, och gallblåsan, som står för produktionen av galla, som underlättar upptaget av fetter genom tarmväggen. 

Alla dessa mekanismer är urgamla. Hos primitiva organismer kan hjärnan vara liten, men tarmsystemet är alltid välutvecklat. Under evolutionen har tarmens nervsystem uppkommit långt före storhjärnans. 

En teori hävdar att det ursprungligen var celler från tarmens nervsystem som rörde sig uppåt och grundlade hjärnan. Under utvecklingen av ett människofoster uppkommer tarmens nervsystem från samma cellstruktur som bildar centrala nervsystemet. 

I vardagen är det bra att tarmen vet vad den skall göra så att systemet kör på utan att vi märker av det. Ibland blir vi dock påminda om att vi har en mage. Om tarmhjärnan registrerar något den inte tycker om, reagerar den tvärt. 

Märker den något giftigt, vänder den på den peristaltiska rörelsen, så att tarminnehållet rör sig åt motsatt håll. Resultatet blir kräkningar. Den kan även försöka bli av med en bakterieinfektion genom att förtunna tarminnehållet, sätta fart på peristaltiken och på så sätt framkalla diarré. 

Buken är en känslobarometer

På samma sätt är tarmens nervceller känsliga för signaler från resten av kroppen. När man blir glad, stressad eller förälskad, frigör kroppen hormoner och andra signalsubstanser som registreras i magen. 
Det är alltså ingen tillfällighet att man pratar om fjärilar i magen före en tävling, eller att man säger att man kan känna det i magen. Tarmhjärnan kan faktiskt berätta hur vi mår.

Det finns även medicinska perspektiv på upptäckten av tarmhjärnan. Signalsubstansen serotonin är känd från hjärnan, där substansen är inblandad i bland annat regleringen av humör och sinnesstämning. Nu har man upptäckt att över 95 procent av kroppens serotonin finns i tarmen. 

Många läkemedel som används vid behandling av depressioner fungerar bland annat genom att öka mängden serotonin i vissa delar av hjärnan. Då serotoninet även spelar en roll i tarmen, kan effekten av depressionsmedicinen även märkas där. Dessa mediciner ger ofta biverkningar i form av diarré och andra obehagliga symptom från tarmen.

Omvänt anser forskarna att tarmsystemet även kan drabbas av ett slags depression. Upp emot tio procent av befolkningen har en irriterad tjocktarm, även kallad colon irritable eller tjocktarmskatarr. 

Symptomen är magont, luft i magen och omväxlande förstoppning och diarré. Problemen märks ofta efter en måltid. Forskarna har nu en teori om att irriterad tjocktarm kan hänga samman med ett underskott av serotonin i tarmen. 

Man har därför försökt behandla drabbade med antidepressiva medel. Vissa patienter märker en förändring, även om behandlingen inte är bra för alla. Den forskning om tarmens nervsystem som är på väg kommer utan tvekan att ge oss bättre mediciner, så att irriterad tjocktarm och en rad allvarliga sjukdomar kan behandlas effektivare.

Det är en fördel att sätta sig in i vad det är för typ av mat som passar ens konstitution.

För att få klarhet i vilken mat som passen ens konstitution kan en håranalys vara till stor hjälp