LAMINITIS - FÅNG

LAMINITIS

VIKTEN AV ATT FÖRSTÅ DEN SANNA ORSAKEN

Laminitis, eller bokstavligt talat inflammation i lamellagret vilket är den stödjande mjuka vävnad som håller de inre konstruktionerna upphängda inuti den hårda hovkapseln, har blivit en epidemi med stora konsekvenser för tamhästen.

Det konventionella sättet att se tenderar till att koncentrera sig på de faktorer som utlöser inflammationen som vårens första gräs kan orsaka. Senare studier om laminitis visar att det kanske inte är den akuta sjukdom som man traditionellt har trott. Forskare från Finland, Australien och Storbritannien har tillsammans rapporterat att man har observerat sjukliga förändringar i hovarna långt innan hästarna började lida av de faktiska symptomen. Forskarna börjar närma sig sanningen men ännu en gång rapporterade man att orsaken till skadorna i hovarna endast berodde på metaboliska störningar och inget annat.

Man kan då undra hur de vilda hästarna som hela tiden utsättes för metaboliska utmaningar aldrig fick så svår laminitis och inte heller dog av det som dagens hästar så ofta gör. Inom den holistiska läran finns det en viktig förutsättning för att utveckla laminitis, det är dåligt skötta hovar med felaktiga vinklar som leder till mekaniska skador på de inre hovstrukturerna.

Vi vet att hovbensrotation med separation från lamellagret tar lång tid att utveckla. Nu är det inte alltid det uppstår hovbensrotation med separering av benet från hovväggen. Inflammationen kan utlösas av en mängd saker, dels kan den vara foderrelaterad, utlösas av kemikalier eller andra toxiska ämnen, väderförhållanden, hormoner och mekanisk stress, det är några av de vanligaste utlösande orsakerna.

I en frisk hov med optimal form och om den utlösande faktorn avlägsnas så behöver inte inflammationen orsaka nämnvärd skada på den inre vävnaden. Det är just det här man har observerat hos de vilda hästarna. Andra existerande förutsättningar är nödvändiga för att orsaka skador inuti hoven.

I en frisk hov med för hästen normala vinklar ligger hovbenet parallellt med marken eller väldigt nära marken. I den positionen fördelas tyngden lika på alla delar av hoven och lamellagren som fäster på hornets insida (G. Ramsey och co., ”Effekten av hovvinkelvariationer på dorsal laminär belastning i hästens hov”, Equine Veterinary Journal, sept., 2011).

När hovbenets läge förändras på grund av för höga trakter kommer tyngden längre framåt än normalt. Detta orsakar kronisk överbelastning på hovbenet de främre delarna av lamellagret. Ju högre trakter desto mer tvingas spetsen av hovbenet neråt och trycket på lamellerna ökar. Det här förloppet leder till en mekanisk skada på lamellerna. Så småningom separeras lamellagret från hovkapseln i tån antingen genom det mekaniska trycket av snabbt växande trakter och av det gradvisa trycket från hovbenet mot sulan.

Hästen kan ha höga trakter under en tid utan märkbara problem om den används på mjukt underlag eller är skodd. Ett tag hindrar skon hovbenet från en synlig separation från hovväggen eftersom valvet inte sjunker ner. Men skor låser hovens rörelsefrihet och minskar cirkulationen särskilt i tån. Försämrad näringstillförsel till lamellerna orsakar strukturella förändringar inuti hoven även om den ser frisk ut utanpå så kan det inte bildas friskt laminärt horn. Även utan effekten av onormal benställning äventyras sammankopplingen av lamellerna. Lamellernas upphängning blir mer benägen för överbelastning och har minskad förmåga att bära hästens vikt på hovarna. Självklart kommer en onormal benställning att påskynda denna process och lamellernas funktion blir alltmer ostabil. I det här läget kan vilken inflammatorisk utlösare som helst orsaka inflammation med hovbensrotation och separation av lamellerna.

På grund av dåligt skötta hovar kan vilken metabolisk störning som helst utlösa laminitis. Närvaron av toxiner i de av näringstillförsel skadade lamellerna orsakar svåra inflammationer. Utsöndringar av sårvätskor blandas med hornproduktionen vilket resulterar i en hornkvalitet som är för dålig för att bära hästens vikt och speciellt om hästen har felaktig benställning så separeras lamellerna från hornet.

Som ännu ett tecken på fång skiljer sig förbindelsen mellan hovbenet och hovväggen (oftast vanligen endast vid tån) och hovbenet sänker sig ner på sulan där den skarpa frontkanten trycker på och skadar sulan. Den minst smärtsamma delen av foten och det område där det vanligtvis fortfarande är en ganska solid förbindelse är då sido- och hälregionerna. Hästen flyttar sin tyngd tillbaka på trakterna och bakbenen – och står i den klassiska fångställningen.

FÅNGPAKETET

Cirkulafor 1 kg, Colofor 1 kl och MSM 1,5 kg

Köp här

Text Natalija Aleksandrova, i samarbete med Academia Liberti

Översättning Elisabeth Söderström