HEADSHAKING SYNDROME

HEADSHAKING SYNDROME

Internetbild

Huvudskakning hos häst från senaste numret av Veterinär Magazinet

Forskare vid University of Bristol har provat en ny behandlingsmetod för hästar med så kallad Headshaking Syndrome.

Orsaken till huvudskakningar, så kallad Headshaking Syndrome, hos häst är inte känd men det finns kliniska likheter med trigeminusneuralgi hos människa som innebär intensiv smärta i och runt ansiktets trigeminusnerv (5;te kranialnerven, n trigeminus, trillingnerven).

I försöket ingick 7 hästar som diagnostiserats med huvudskakningar med ursprung i trillingnerven. Alla hästarna sederades inför behandlingen. En PENS-elektrod fördes in under huden intill trillingnerven och nerven stimulerades med elektriska impulser i 25 minuter med varierande frekvens. Därefter gjordes behandlingen om på andra sidan av huvudet.

Totalt behandlades hästarna tre till fyra gånger och behandlingarna upprepades när huvudskakningarna återkom. Av de sju hästarna svarade sex stycken bra på den initiala behandlingen och kunde återgå till att bli ridna på samma nivå som innan huvudskakningarna började. Fem av hästarna fortsatte att svara på efterföljande behandlingar.

Vår studier visar att PENS-terapi bör vara det främsta behandlingsalternativet för hästar med trigeminusmedicinerad huvudskakning som inte blir bättre med andra metoder, som nät över mulen säger forskningsledaren Veronica Roberts i ett pressmeddelande.

Källa : University of Bristol

Internetbild, häst med nät över mulen

När jag läste denna notis här ovan i Veterinär Magazinet kom jag att tänka på en annan artikel jag läste för några år sedan om spridning av tungmetaller, bakterietoxiner och virus via nerver och nervtrådar. Samlare som jag är så letade jag fram det här gamla materialet om hjärnnerverna.

I artikeln från Veterinär Magazinet står inget om att man har hittat själva grundorsaken till huvudskakningen hos hästen utan enbart behandlingsmetoden.

FORSKNING PÅ SPRIDNING AV TOXISKA ÄMNEN VIA TRIGEMINUSNERVEN

I ett djurförsök kunde forskarna följa att virus, herpes virus, som ympades in i ögat hos kaniner spred sig med nervbanorna i trigeminusnerven och hamnade till slut i hjärnstammen och förlängda märgen. Den här studien gjordes 1923 (Marinesco &- Draganesco 1923) men fick praktiskt taget ingen uppmärksamhet.

Bilden lånad från dokument Patreck Störtebecker

Den här upptäckten borde ha lett till att om virus sprids från en liten rispa på hornhinnan i ögat, så kan virus också spridas från andra områden i huvudet och längs olika hjärnnerver med passage in till hjärnan. En annan logisk slutsats borde redan 1923 självfallet ha blivit att en spridning längs med trigeminusnerven av både virus och bakteriegifter kan ske även från tänderna in till hjärnan.

Nu hände inte det utan först 30 år senare togs forskningen upp på nytt av patologen Payling Wright vid Guy’s Hospital i London (1953, 1956, 1958). Han kunde visa att transporten av virus partiklar längs nerverna vid experimentell polio hos apor skedde med en hastighet av 2-3 millimeter per timme, det betydde att viruset kunde avverka en sträcka på 5-7 centimeter om dygnet.

Den svenska neuropatologen Kristiansson (1970) har gjort omfattande studier beträffande spridning av både virus och andra substanser längs med nervbanor och såg följande: Intradermal insprutning (innanför huden), som ympning av herpes virus i bakbenet på möss medförde att de fick en förlamning i samma bakben på den fjärde dagen efter ympningen. Virus kunde påträffas i ryggmärgen så tidigt som på andra dagen efter ympningen.

Internetbild. Mus i fokus

Intramuskulär insprutning (i muskeln) av virus i bakbenet på möss gav upphov till spridning av virus längs med motoriska nervbanor, d.v.s. nerver som försörjer musklerna och framkallar rörelser. Redan på andra dagen efter denna ympning kunde virus återfinnas inne i ryggmärgen. Samma snabba spridning längs nerver var även giltigt för andra ämnen bl.a. spårämnen. Som spårämnen har används olika substanser bl.a. radioaktivt laddade äggviteämnen för studier av transporten längs med nerver i olika djurförsök (Cowan & Cuenod 1975). De här upptäckterna bör ge en stor förståelse för uppkomsten av ett flertal olika nervsjukdomar.

Internetbild. Smådjursvet. studio.
Kan möjligen virus och tungmetaller från vaccinering påverka trigeminusnerven?

Lite närmare beskrivning har gjorts om ett flertal hjärnnerver och bl.a. Nervus trigeminus – femte hjärnnerven (trillingnerven).

NERVUS TRIGEMINUS

Femte hjärnnerven – trigeminusnerven, utgör ansiktets stora känselnerv och den ombesörjer alla impulser från tänderna i form av smärta som t ex tandvärk. Spridningsmöjligheter av toxiner från tänderna och längs med trigeminusnerven har länge varit ett försummat kapitel. Men på senare år har enstaka studier påbörjats i syfte att kartlägga spridningsvägen från olika spårämnen från själva tandpulpan och längs trigeminusnerven.

Internetbild. Ansiktsnerver hos häst

I djurförsök på råttor och kattor har mycket intressanta rön angående spridning från tandpulpan och längs med trigeminusnerven gjorts helt oberoende av varandra av forskare i USA och Sverige (Furstman1975, Arvidsson 1975). Metodiken har bestått i att man följer spridningen av enzymsubstansen HRP i nerver och att man sedan med olika metoder bestämde enzymaktiviteten i nervcellerna.

Tandläkare Jan Arvidsson vid Anatomiska institutionen på Karolinska Institutet i Stockholm, har på katt deponerat små mängder av HRP i tandpulpan i hörntanden i över- respektive underkäke och studerat transporten längs trigeminusnerven till nervknuten på skallbasen. Efter 12-72 timmar undersöktes katten och det visade sig då att HRP positiva vervceller förekom i hjärnan på samma sida som den preparerade tanden.

Arvidsson kunde påvisa att enzymsubstansen HRP redan efter 24 timmar hade spritt sig från tandpulpan till trigeminusnerven och fanns redan i hjärnan. Furstman, Saporta & Kruger (1975) i Los Angeles har publicerat liknande fynd från experiment med råttor vad beträffar en spridning från tandpulpan längs med trigeminusnerven.

Konsekvensen av de här djurförsöken angående spridning från tandpulpa blir att praktiskt taget allt möjligt från kemiska ämnen som appliceras inne i pulpan i en tand i samband med tandbehandling, speciellt vid rotfyllningar skulle ha möjlighet att sprida sig från pulpan och längs trigeminusnerven för att sedan komma ända in i hjärnstammen. I synnerhet måste ju detta resonemang även vara giltigt vad beträffar alla bakterietoxiner som förekommer i tandpulpan och omkring rötterna vid svår tandröta som gått på djupet och framkallar inflammationer, tandfickor och tandlossning.

Källa Patrick Störtebecker

 

Internetbild. Foderinpackning hos häst

Mina tankar är då om karies och tandinpackningar som har blivit så vanligt hos hästarna idag kan orsaka inflammation i trigeminusnerven och orsaka symptom som headshaking syndrome?

Intressant är också att femte hjärnnerven – trigeminusnerven är kopplad till grovtarmen (enligt akupunkturen), kan det vara så att de gifter som går ut från en av toxiska ämnen läckande tarm (LGS) också orsakar förgiftning på just trigeminsunerven och kan orsaka headshaking syndrome hos häst och tillika trigeminusneuralgi hos människor.

Internetbild. Karies hos häst

Kan även de tungmetaller som ligger i spårmängder i vacciner och sprutas intramuskulärt sprida sig i nervbanorna och orsaka diverse symptom som t ex headshaking hos hästarna?

I studien som gjorts på University of Bristol var det några hästar som inte svarade på de elektriska impulserna, kan det vara så att de i stället hade problem med magen som i sin tur är kopplad till ”nickmusklerna”?

Vi rekommenderar att skicka in för en mananalys eftersom man i många fall får sätt in homeopatisk behandling på en häst med ”äkta” headshaking.

Du kan läsa mer om mananayls här.

Läs gärna också mitt KLARGÖRANDE.