torsdag 11 juli 2019

KOLESTEROL-ETT KROPPSEGET ÄMNE


KOLESTEROL – ETT KROPPSEGET ÄMNE

Bild från Jonas Bergkvist.se

Kolesterol, ett omtvistat ämne, men ett livsnödvändigt ämne som ingår som byggstenar i kroppens celler och i alla steroidhormoner. Även vitamin D är ett steroidhormon som bildas av kolesterol.
 Kolesterol intas till viss del via maten men den största mängden syntetiseras i kroppen framför allt i levern. Mängden kolesterol som bildas är beroende på hur mycket det finns i den kost vi äter. Rikligt med kolesterol i kosten minskar nyproduktionen och ökar igen vid minskat intag via kosten.
 Kolesterol utsöndras från levern till gallan och en del återupptas från tarmen och en del lämnar kroppen med avföringen. Om kolesterol samlas i höga koncentrationer i gallblåsan kristalliseras det och bildar gallstenar.

Organ som innehåller stora mängder kolesterol är levern, hjärnan, ryggmärgen och blodkärlens väggar.

LOW DENSITY LIPOPROTEIN (LDL) OCH HIGH DENSITY LIPOPROTEIN (HDL)
Kolesterol transporteras i blodet för att kunna komma fram till de celler som behöver ämnet. Transporten sker i så kallade kolesterolförpackningar som benämns VLDL, LDL och HDL.
VLDL (very low density lipoprotein) sänds FRÅN levern och ut i kroppen. I takt med att kolesterol lämnas på olika ställen i kroppen så minskar själva förpackningen och nu kallas den LDL (low density lipoprotein).
LDL kallar men det ”onda kolesterolet” och det har lättare för att härskna. Om den härsknar fastnar den lättare på en skadad kärlvägg (högt blodsocker kan skada kärlväggarna).
HDL (high density lipoprotein) kallas det ”goda kolesterolet” eftersom det samlar upp överskott av LDL och transporterar det TILL levern (högt HDL sänker risken för kärlsjukdomar).



VAD ÄR ETT NORMALT KOLESTEROLVÄRDE?

Internetbild

Mellan 90 - 95 % av kvinnor och män mellan 30 och 60-års ålder har totalkolesterolvärden mellan 5 och 8 mmol/l utan att det innebär ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar för flertalet av människor.
Ett genomgående tema för kolesterolvärden är ”Ju lägre desto bättre”, där det varit underförstått att risken för hjärt- och kärlsjukdomar minskar. Det finns data som också visar att ju högre totalkolesterol desto mindre risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Högt totalkolesterol säger ingenting om risk för sjukdom.

”HÖGT KOLESTEROL” ÄR OERHÖRT VANLIGT
Anledningen till att 90 - 95 % av befolkningen ända ner i 30 års ålder har högt kolesterolvärde beror på att man sänkte gränsvärdet för vad som ska anses vara för högt totalkolesterol för några år sedan. Detta utan att det finns några vetenskapliga belägg för att ett lägre totalkolesterol innebär några hälsofördelar!
Även för det "dåliga kolesterolet", LDL, har man sänkt gränsvärdet. Detta trots att oberoende studier visar att LDL inte är "ont", och att det INTE medför minskad risk för dödlighet om man sänker LDL.
Om LDL ökar så beror det på underliggande faktorer, som till exempel inflammation, att kroppen behöver tillverka kolesterol för att reparera skador. LDL är även en viktig komponent för immunförsvaret. 

Det råder ju inget tvivel om att budskapet från EUs riktlinjer har nått ut till den breda allmänheten genom massmedias försorg. Läkemedelsindustrins många kanaler har lång erfarenhet av hur människors intresse för kolesterolhotet kan hållas levande.

Man får inte heller underskatta den ekonomiska sidan av överbehandlingsproblematiken. I förebyggande av hjärt- och kärlsjukdomar hos friska individer där totalkolesterolet ligger < 5 mmol/l och LDL-kolesterolet ligger <3 mmol/l behandlar man med statiner. Det är inte många år sedan dessa värden angavs som målvärden vid behandling av högriskpatienter.
Lipitor, ett kolesterolsänkande läkemedel är världens mest sålda läkemedel, och 2007 såldes Lipitor för ca 90 miljarder kronor på ett år.


 ANDRA FAKTORER ÄN LDL VID KARDIOVASKULÄRA SJUKDOMAR
1985 tilldelades Nobelpriset i medicin till Michael S. Brown och Joseph L. Goldstein vid Texas Southwestern Universitetet, medicinska Center i Dallas, för sin upptäckt att det är Lp(a) (Lipoprotein (a)) och inte LDL kolesterol som ursprungligen binder till skadade blodkärl.


INFLAMMATION ÄR EN BIDRAGANDE FAKTOR TILL ÅDERFÖRKALKNING

Internetbild visar åderförkalkning

Mekanismen som komplicerar vid arterioscleros (åderförkalkning), när det gäller Lp (a) är att apo (a) (apolipoprotein (a)) har karaktären av ett klibbigt kardborrespänne som orsakar att den enkelt binder upp i blodkärlen. Apo (a)'s klibbighet gör att den lätt fångar upp LDL, VLDL, och andra infiltratörer i blodomloppet som kalcium, men även bakterier och andra cellformat, skräp som orsakar en inflammatorisk reaktion och tillströmningen av vita blodkroppar. Dessa celler försöka äta det skräp som samlats och blir förvandlade till en form av skum, celler som orsakar en ännu större blockering.
Höjd nivå av CRP (inflammationsmarkör) verkar tyda på att denna process har initierats. Sålunda en inflammatorisk process kan bara inträffa om en skada uppstått på kärlväggen ofta beroende på C-vitaminbrist och en försvagning av instabiliteten av väggen och att LP (a) har fäst till den för att reparera skadan. Flera studier har visat att C-vitamin kan sänka CRP och därmed bidra till att läka skadan på kärlväggen.



TRIGLYCERIDER

Bild från Jonas Bergkvist.se

Nämner även några ord om ett annat fettämne som finns i kroppen, nämligen triglycerider.
Triglycerider är ett fettämne som kroppen inte producerar själv utan som finns i den mat vi äter.
Triglyceriderna absorberas av tarmen och kommer på så sätt till levern. Härifrån transporteras det sedan vidare till olika delar i kroppen genom blodet för att användas som energi. Det kan även förvaras till fett i kroppens fettvävnad.
Det finns flera olika typer av triglycerider och alla innehåller de mättade-, fleromättade- och enkelomättade fettsyror.
Kraftigt förhöjda triglyceridvärden ökar risken för inflammation i bukspottkörteln, men man har sett att intag av Omega-3-preparat kan sänka triglyceridvärdena.



FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER 

Mat för hälsa eller ohälsa

De viktigaste åtgärderna för att få en bra sammansättning av blodfetterna är att minska inflammationer i kroppen. Ät antiinflammatorisk kost som förespråkar mycket bär, färska grönsaker, vildfångad fisk, nötter, fröer, avokado och räkor*.
Ta tillskott av omega 3 och Q10 vilket är ett viktigt tillskott eftersom bildningen av Q10 minskar i levern vid stigande ålder. Magnesium, D-vitamin och C-vitamin är viktiga tillskott också.
Örter som gurkmeja, ingefära, MSM och grönt te är bra att använda. Mariatistel och maskros understödjer en frisk leverfunktion. Att stressa mindre och sova ordentligt är också mycket viktiga faktorer för hälsan.



LÄKEMEDEL

www.spacedoc.com

Det finns naturligtvis läkemedel för att tvinga ner kolesterolvärdet, så kallade statiner. Att behandla med statiner inte är helt ofarligt. Vanliga biverkningar, förutom de metaboliska, nedsatt sexuell funktion, diabetes och depression är led- och muskelsmärtor med försvagning av hjärtat (som också är en muskel).
En annan biverkning är att statinerna slår ut flera viktiga ämnen bland dem Q10 och bildningen av det ämnet minskar också med stigande ålder vilket i sig bör vara en orsak att tillföra det till kroppen i stället för att sänka det.
Minnesförlust, glömska, amnesi, försämrat minne, förvirring i samband med statinanvändning, har rapporterats. Denna biverkning kan försvinna vid avbrytande av statinbehandling.
Vad som däremot inte står i läkemedelsfass är att varje 1 % man sänker kolesterolet på äldre, 65+, så ökar dödligheten med 11 %.

Dr Duane Gravline har skrivit en bok om detta: Lipitor thief of memory. Han har en hemsida kallad spacedoc.:www.spacedoc.com/ där han beskriver bland annat minnesförlusten.


ALTERNATIVA LÄKEMEDEL
Förpackning:
60 tabletter
120 tabletter
Dosering:
2 tabletter per dag (gärna på kvällen). Vid behov kan tabletterna delas, tuggas eller malas och blandas i födan. 

Det finns alternativa behandlingsformer för att understödja ett normalt kolesterolvärde eftersom behandling med statiner inte är helt ofarligt. Så vad kan man göra om man inte tål eller vill äta statiner? Ett kosttillskott på den svenska marknaden är en intressant och vettig produkt som heter Redasin**. Det är ett naturligt alternativ för den som vill hålla sitt kolesterolvärde i schack. Redasin innehåller rött ris, B6, B9, B12 och Q10 och har visat sig sänka LDL kolesterolet med 28 % och totalkolesterolet med 22 % om det är förhöjt.

Innehåll 180 kapslar, i dygnsdosen (1 kapsel): 
Fiskolja 1000 mg 
En forskningsstudie visar att dagligt intag av kosttillskottet Omega 3, jämfört med att ta kolesterolsänkande läkemedel, visade att den som åt Omega 3 hade bättre värden än de som åt statiner.

Innehåll 90 tabl.  i dygnsdos (1 tabl):
Vitamin C 1000mg (1 250 % av DRI)
Citrus Bioflavonoidkomplex 50 % 100mg**
DRI=Dagligt referensintag
** Inget DRI fastställt
Dr. Linus Pauling och Dr. Matthias Rath upptäckte att hjärt- och kärlsjukdom i första hand är en degenerativ sjukdom som orsakas av kronisk C-vitaminbrist. Den extracellulära nivån av Lp (a) och fibrinogen är en försvarsmekanism för att begränsa de skador som denna brist orsakar. Detta försvar förvandlas till en sjukdomsprocess som leder till fortsatt anhopning av plack på kärlväggarna. Detta har lett till att Lp (a) och fibrinogen/fibrin har blivit kännetecken för aterosklerotiska skador.
Rath och Pauling säger att Lp (a) stärker kärlväggen, särskilt vid C-vitaminbrist. Vid låga C-vitaminkoncentrationer är tillverkningen av kollagen och elastin nedsatt och utfällning av Lp (a) hjälper till att kontrollera den resulterande instabiliteten i kärlväggen. Ökat intag av C-vitamin eliminerar behovet av Lp (a) och stärker blodkärlen och därmed kan C-vitamin ersätta Lp (a).



TESTIMONIALS

Artiklar från nöjda användare av Redasin

Det finns berättelser från Lennart, Marita, Anders, Chatarina, Britt-Mari, Carin, Margaretha och många, många fler som inte tålde statiner eller ville utsätta sin kropp för biverkningar. De sökte i stället alternativa vägar och fann Redasin. De har fått normala kolesterolvärden när de började med naturmedlet.

Vid frågor om kolesterol, kost och naturmedel får du också gärna kontakta oss för vägledning, info@homeopathuset.se



Några förklaringar
*Räkor är inte bara goda, de är mycket nyttiga också. För inte så länge sedan varnade man för att äta för mycket räkor eftersom de innehåller mycket kolesterol. Man har dock ändrat inställning och anser nu att för majoriteten av människor är det okej att äta mycket räkor.

**Redasin innehåller rött ris som framställs genom en jäsningsprocess av svampen Monascus purpureus***, Ubikinon (Co-enzym 10) Q10)) som är ett fettlösligt vitaminliknande ämne och som finns i alla celler. Q10 spelar en viktig roll i cellernas energiproduktion och är en stark antioxidant. Hjärtat har särskilt stor nytta av Q10 på grund av dess stora energiförbrukning. Q10 bildas i levern men halten minskar med stigande ålder och som en följd av vissa sjukdomar och läkemedel.
Folsyra (B9), B6 och B12 hjälper till att sänka skadliga homocysteinnivåer**** i blodet. Ökade homocysteinnivåer kan man få av vitaminbrist. Symptom kan visa sig som kardiovaskulära sjukdomar.

***Monascus purpureus är en svampart som beskrevs av Went 1895. Monascus purpureus ingår i släktet Monascus och familjen Monascaceae. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life

****Homocystein är ett ämne som bildas i kroppen i samband med den naturliga förbränningen. Vi äter ju mat och maten omvandlas till energi i kroppen. I samband med omvandlingen uppstår en massa biprodukter och homocystein är en av dem.
Orsak till hörhöjda homocystinvärden kan vara Brist på vitamin B12, vitamin B9 och antagligen även vitamin B6. Orsaken till B-vitaminbrist kan bero på att man inte äter tillräckligt med B-vitamin eller att man har problem i mag-och tarmkanalen.
Man kan också få högt homocysteinvärde av en del mediciner, bland annat antibiotika och magmedicinerna Lanzo och Losec.

Det finns också en koppling mellan högt homocysteinvärde och hjärt-och kärlsjukdom. 




Källor: Nisse Simonsson; Överläkare, Andreas Eenfeldt; Läkare, specialist allmänmedicin, Ralf Sundberg; Docent, Uffe Ravnskog; Läkare, Malin Andersson; Läkare, SCB Befolkningsstatistik, Karolinska Universitetslaboratoriet och Gustaf Wahlberg, Läkare.



torsdag 14 mars 2019

KVICKSILVER I SKÖLDKÖRTELN


KVICKSILVER I SKÖLDKÖRTELN  
av docent Mats Hansson till Tandvårdsskadeförbundet


Många av Tandvårdsskadeförbundets medlemmar har problem med sköldkörteln (thyroidea), med antingen över- eller underproduktion av hormon eller varierande problem, sannolikt beroende på autoimmuna reaktioner mot proteiner som ingår i det hormonella regleringssystemet.

Eftersom det är väl känt att kvicksilver samlas i thyroidea och stör funktionen, verkar det knappast långsökt att knyta huvudorsaken till amalgam och för tandvårdspersonalen till både yrkesexponering och amalgam.

Funktionen hos sköldkörteln är emellertid komplicerad och en rad faktorer kan bidra till kvicksilverproblemet. Jag vill därför först ge en beskrivning av hur systemet fungerar, hur hormonerna bildas, regleras och verkar och vilka typer av felfunktioner man kan se, för att sedan återgå till kvicksilvret.

JODBRIST 



Vi som växt upp i Sverige har glömt bort vilket stort problem jodbrist och struma engång var.  I inlandet och i bergstrakter var jodbrist vanligt, något som ledde till både psykiska och kroppsliga hälsostörningar som framför allt drabbade barn. Grava fall kallades kretinism. Man började berika salt med jod 1936 och dosen höjdes 1966. 

Upptäckten att jod fanns i sköldkörteln gjordes 1905. Faktum är att stora delar av jorden egentligen är obeboeliga utan extra jod om man vill bibehålla hälsan och framför allt med friska barn. Jodbrist är ett problem över hela världen och ungefär I miljard människor lever i jodbristområden med stor risk att utveckla mer eller mindre grava störningar i sköldkörtelfunktionen. Några hundra miljoner har direkt brist. Problemet förvärras om man samtidigt har selenbrist. De jodfattiga områdena i världen är ofta men inte alltid selenbristområden. Alla selenbristområden i Kina är också jodbristområden. Däremot finns jodbristområden där selenhalten är tillräcklig. Ungefär en tredjedel av Kinas befolkning lever i jodbristområden. 

50 - 100 miljoner människor i Europa lever i riskområden och om man inte får i sig jodsalt eller jod på andra sätt får man störningar i thyroidea. Man bör därför passa upp om man har avvikande matvanor och kanske undviker det normalt jodberikade saltet som finns i handeln. Algtabletter kan tillföra det som saknas (alger från havet) men där finns risk för alldeles för stora doser eftersom alger samlar på sig helt oproportionerliga mängder jod. Titta efter alger efter jodinnehållet på etiketten och justera intaget inte efter vitaminhalter eller andra mineraler. (Alger samlar även på sig tungmetaller, min kommentar).

Lagom dagligt intag (RDA) är cirka 100 mikrogram/dag för vuxna, 35 - 40 för barn under ett år. Störningar i sköldkörteln finns hos flera procent av befolkningen i olika grader. Symtomen kan vara klassiska och lätta att känna igen men också svårtolkade som undgår upptäckt. Tyroidstimulerande hormon TS i serum är det bästa screemingtestet helst med mätning av de jodhaltiga hormonerna thyroxin T4 och trijodothyroxin T3

NÅGRA BETECKNINGAR

Struma

Thyrotoxikos, giftstruma, överproduktion av sköldkörteln med ökad mängd thyroxin T4 och/eller trijodothyroxin T3. Det toxiska i sammanhanget syftar på störningar som åstadkoms av en ökad hormonproduktion och inte på orsakerna till överaktiviteten.

Hyperthyroidism: Thyrotoxikos, orsakas av ökan syntes och sekretion av thyroidhormoner från sköldkörteln. Orsaken är antingen stimulerande faktorer i blodet eller fel på regleringen  i körteln.
Förbundet med ökat jodupptag i thyroidea. 
Det finns andra orsaker till thyrotoxikos där hormonutsöndringen är ökad utan att bildningen är ökad. Orsaken är ofta inflammatoriska, även sådan inflammation som orsakas av autoimmunitet.
Jodupptaget är inte ökat.
Thyrotropin (TSH, hypofysstimulerande hormon) är lågt i alla fall av thyrotoxikos utom vid tumörer i hypofysen som utsöndrar TSH och vid blockering av de mottagare i hypofys- eller hypotalamus (del av hjärnan) som känner av hormonhalten i blodet.
Struma: Förstoring av sköldkörteln med eller utan ökad hormonproduktion. Kan bero på jodbrist eller annan påverkan som får sköldkörteln att öka i omfång för att den får signaler om att hormonnivåerna är för låga.
Giftstruma: Struma med störande mängder ökat hormon
Hashimotos thyroidit (struma): Autoimmun reaktion mot thyroideaglobulin med inflammation, som så småningom leder till underproduktion av hormon.
Basedows sjukdom: Giftstruma av autoimmun karaktär, oftast med ögonsymptom; ökad hjärtverksamhet.
Graves sjukdom: Engelskt namn på Basedow
Hyperthyroidism: Överfunktion, se ovan.
Underfunktion av thyroidea: Behandlas med extra hormon. Ger trötthet, frusenhet. håravfall mm. 
Euthyroid: Normal sköldkörtel 
Thyroidit: Ospecificerad inflammation. Autoimmun sköldkörtelsjukdom. Kroppens immunsystem kan reagera felaktigt och angripa den egna vävnaden i thyroidea. Vanligen reagerar det mot ett enzym som heter thyroidperoxidas, ibland även thyroglobulin (hormonbindande lagringsprotein i thyroidea).

HORMONTILLVERKNING

Sköldkörtel och hypofys

Sköldkörteln bildar två jodinnehållande hormoner, thyroxin (T4) och trijodothyronin (T3). Båda utsöndras till blodet. T3 är mycket aktivare på cellernas funktioner än T4. Thyroxinet omvandlas i stor utsträckning till T3 i målorganen av ett seleninnehållande enzym.

För att enzymerna skall kunna bildas fordras jod. Sköldkörteln har en fantastisk förmåga att suga åt sig jod från jodet och vid jodbrist ökar förmågan genom inverkan av TSH, thyroidstimulerande hormon. När jod tagits upp oxideras det av ett enzym som eter thyroidperoxidas och binder därefter till aminosyran tyrosin. Tyrosin kan binda en eller två jodatomer till mono- jodotyrosin eller dijodotyrosin och komplexen är dessutom bundna till thyroglobulin som bärare. Två di-jodo eller en dijodo + en mono-jodotyrosin kan sedan slå sig ihop och bildar då thyroxin med fyra jodatomer, respektive trijodothyronin med tre stycken jodatomer och i sköldkörteln lagras ett avsevärt förråd av dessa hormon för export vid behov.

Behovet får thyroidea veta "uppifrån"
Allteftersom hormonet förbrukas minskar halten i blodet och detta känns av hjärnan (hypotalamus). Därifrån avges hormonet TRH till hypofysen  som i sin tur avger TSH till blodet. SH, det thyroidstimulerande hormonet får sköldkörteln att utsöndra T4 och T3 och stimulerar dessutom jodupptag och nybildning av hormoner.

Sänkt serum TSH och normalt serum T4 och T3 finns vid subklinisk thyrotoxikos.
Sköldkörtelhormonerna binder till mottagare i cellkärnan, receptorer i cellen i övrigt, cellmembranet och mitokondrier (som bildar nyttig energi genom att förbränna födan). Endast bindningen till cellkärnan är någorlunda känd. I kärnan aktiveras gener, i cellen aktiveras metabolismen (NADP och NADPH).

En viktig upptäckt för några år sedan var att selen är nödvändigt för att omvandlingen av T4 till det mycket aktivare T3 skall kunna ä a rum. Enzymet heter typ-I jodothyronine dejodinas. Thyroxin (T4) ges ju ofta till personer med hormonbrist eller efter operationer i sköldkörtel och strålbehandling. Det är givetvis då nödvändigt att läkaren övertygar sig om att patienten får tillräckligt med selen så det aktiva hormonet kan bildas. 

Försöker man tillföra jod vid thyroidstörningar uppkomna av för litet jodintag utan att samtidigt kompensera med selen ökar störningen i sköldkörteln och T3 och T4 nivåerna svarar inte alls lika bra på jodtillförseln. 

Även olika sjukdomar kan minska T4 till T3 omvandlingen troligen är det immunförsvarets signaler som påverkar enzymet. Man kan säkert misstänka att processer som bildar fria radikaler och framför allt de radikaler som bildas av immunceller (främst neutrofila granulocyter) inaktiverar enzymet. Kvicksilver kommer att hämma enzymet, inte bara genom att binda till selen, utan även genom att oxidera svavelgrupper. 

För att undvika missförstånd kan det vara befogat att beröra effekten av radioaktiv jod. Sådant bildas i atomkraftverk och orsakar skador på sköldkörteln och till och med thyroideacancer. Blir man utsatt för radioaktiv jod, genom inandning eller nedsväljning kommer sköldkörteln att specifikt samla upp jod och koncentrerad på ett litet område där då radioaktiviteten blir mycket hög. Motmedel är att
"späda ut" radioaktiviteten genom att tillföra vanligt, icke-radioaktivt jod, och skölja ut radioaktiviteten. 
Den stora jodtillförseln i sådana fall kan då visserligen ställa till thyroideaproblem, men dessa är långt mindre än vad radioaktiviteten orsakar. Radioaktiv jod används kliniskt för att undersöka sköldkörtelns förmåga att ta upp jod och hur snabbt detta omsätts. Det är då fråga om spårmängder utan nämnvärda strålningsrisker. Större mängder används vid hyperthyroidism och då i avsikt att förstöra delar av körteln för att minska hormonproduktionen. Alternativet är att operera bort en del eller tillföra cellgifter.

MILJÖPÅVERKAN

Rökning skadar sköldkörteln

Det t är känt att en rad ämnen har en gifteffekt på sköldkörteln eller på regleringen av hormonproduktionen. En del ger måttlig påverkan, t.ex. alkohol, brysselkål (och andra växter av samma släkte), soja m.fl. Normalt har detta ingen större betydelse om födan är varierad, men kan, om man har avvikande matvanor och dessutom får i sig lite jod, ge påtagliga störningar.

Tiocyanat och perklorat bromsar upptaget av jod. Tiocyanat bildas i kroppen om man är rökare och rökning trycker alltså ner sköldkörtelfunktionen. En person med hypothyreos bör alltså inte röka. Vid hyperthyreos motverkas detta tillstånd. 

Vissa ämnen blockerar bindningen av jod till tyrosin och därmed hormonbildningen. Dit hör sulfonamider (sulfa), thiourea (en organosulfatförening), propyltiotyrasil, metimazole och aminotriazole. Sulfa finns som bekant i DEL (isolering vid tandlagning). Metimazole och besläktade ämnen samt propylthiotyrasil används som läkemedel för att bromsa sköldkörteln. Aminotriazole (Amitrole) används som jordbruksgift (genom att det hämmar katalas och ökar mängden fria radikaler. 
Amitrol är ett tidigare mycket använt växtbekämpningsmedel, bland annat som avlövningsmedel i samband med bomullsskörd. Användning av amitrol förbjöds 1972 i Sverige på grund av risk för cancerframkallande effekter) och var klassat som carcinogen. 
En stor grupp ämnen påverkar hormonbalansen mer eller mindre genom att aktivera och öka nedbrytning av hormoner i levern. Phenobarbital, benzodiazepiner, calciumblockerare som nicardipine, nifedipine, steroider, retmoider, DDT, Dioxin, PCB och PPD räknas dit.  Dricksvatten med höga nitrathalter ger hypertrofi av thyroidea.

FÖR MYCKET JOD

För mycket jod
I Sverige är salt jodberikat och vi har inte längre några möjligheter att avgöra om det finns negativa effekter på befolkningen. På andra håll har man undersökt effekterna i samband med införande av berikning. I Spanien (Galicien, N-V hörnet) testades jodtillförseln. Ett område (Vigo) hade redan tillräckligt med jod och befolkningen fick nu extra tillskott. Jodtillförseln ökade påtagligt antalet fall av tyrotoxikos (ökat T4 och sänkt TSH) då individer och populationer varierar kraftigt i behov av och reaktioner mot överskott jod.
Jodtillförsel kan orsaka både hyper- och hypothyroidism och även utlösa autoimmunitet. Samma gäller om man tillför thyroxin och inte håller noggrann kontroll på att det blir för mycket. Även jodbrist kan utlösa autoimmuna reaktioner. Lagom är bäst. Man har länge känt till att desinfektionsmedel, även sådana man använder på huden, kan ge ett alltför stort jodtillskott och hos känsliga personer och utlösa varierande sköldkörtelstörningar. Det finns till och med fall av delirium beskrivna efter användande av jodoform som desinfektionsmedel. 
Tyvärr tycker även tandvården att jodhaltiga medel är lämpliga att använda i munnen och jodoform och tymoljodid finns i en rad rotfyllningsmaterial. Det är mig obekant hur mycket de används idag.

DIVERSE OBSERVATIONER

Urkalkning

Vid Graves sjukdom (Basedow) har man noterat att suppressor-T-celler inte reagerar normalt. Om de autoimmuna störningarna mot thyroidea och mot ögonvävnad (utstående ögon) orsakas av Tcellerna eller om T-cellerna störs av sköldkörtelrubbningen är inte känt.
Hyperthyroidism ökar fria radikaler i hjärtat och musklerna. Man har även sett att flertalet patienter har störningar i kalcium- och magnesiummetabolismen.
Jodbrist försämrar intellektuell och neuro-motorisk utveckling även om det inte leder till uppenbara sköldkörtelstörningar.
Vid primärt Sjögrens syndrom är det vanligt med autoimmunitet mot thyroglobulin. Man har sett kopplingar till flera typer av Immunstörningar vid sköldkörtelrubbningar, bl.a. finns hög frekvens thyroideastörning vid vitiligo (pigmentförlust i huden).

Av stort och aktuellt intresse är flera observationer (på djur och människa) att hyperthyroidism (thyrotoxikos) ger osteoporos (bennedbrytning, benskörhet). Experimentellt kan man framkalla det med hög dos thyroxin. Följdriktigt minskar bennedbrytningen vid hypothyreos. Thyroideahomonerna reglerar inte bara cellandning utan även balansen i benvävnad.  

PSYKISKT

Det är välkänt att hyper- och hypothyroidism kan ge psykiska störningar. Det omvända är emellertid mer kontroversiellt. Åsikterna hos insiktsfulla forskare är att en del depressiva patienter har hypothyroidism och att thyroideafunktion noga bör kontrolleras hos deprimerade patienter.
 
Vid SAD, (Seasonal affective disorder, seasonal neurovegetative dysregulation), det som man numera behandlar med starkt ljus, finner man thyroideastörningar. Av 49 patienter hade 17 förhöjt TSH vilket tyder på mild hypothyroidism. Ytterligare 8 hade andra störningar. Författaren anser att SAD delvis är en modern beteckning på vad man tidigare klassificerat som höst-vinternedgång hos hypothyroida patienter.

KVICKSILVER

Amalgamfyllningar
Att kvicksilver kunde påverka sköldkörteln noterades redan på 1930-talet och sporadiska rapporter, fallbeskrivningar och experimentella undersökningar har kommit sedan dess. Stock (1940) verkar ha varit den förste som mätte kvicksilverhalten i sköldkörteln hos människa. Han noterade att organet verkade ansamla kvicksilver, dock inte i lika hög grad som hypofysen. 

Ytterligare ett antal mätningar finns på människor. 
Kosta och medarbetare mätte kvicksilver och selen hos avlidna, tidigare arbetare vid kvicksilvergruvan i Idria, tidigare Jugoslavien, samt hos befolkningen i omgivningen. Hos arbetarna, som alltså inte varit gruvan på åratal, varierade halten mellan 7,8 och 101 mikrogram per gram och var något högre än i hypofysen och högre än i njurarna. Hg-halten korrelerade med selenhalten i thyroidea och hypofys. Magnus Nylander mätte Hg-halten i sköldkörteln hos två avlidna tandläkare och fann 28 och 0,288 mikrogram/g.

En del vacciner innehåller kvicksilver
Vid djurförsök (Vimy's försök på får och apor som fått radioaktivt amalgam insatt) fann man efter en månad 0,044 mikrogram/gram (44 ng/g) hos får och 0,004 (4 ng/g) hos apa.
Kliniskt har man sett sköldkörtelstörningar i en del studier av arbetare som utsätts för kvicksilver, medan andra inte visat effekter på hormonbalansen. Ett mönster verkar vara att hyperthyroidism är vanligare vid lågdosexponering, innan grava förgiftningssymptomtom uppträder, vanligare hos unga personer och hos kvinnor. Hos kraftigt exponerade personer är sköldkörtelstömingar ovanliga, även om sådana fallbeskrivningar finns.
 
Klor-alkaliarbetare visar en sänkning av T3, förenligt med en inhibering av det selenhaltiga monojodinas-enzymet. Ryska studier av radioaktivt jodupptag vid lågdosexponering visar en tendens mot hyperthyroidism och 24 timmars upptag av jod om 32 % jämfört med 20 % hos kontroller. Ryssarna anger att personerna med förhöjt upptag visar symtom på körtelstöningar: förstoring, domningar av fingrar, emotionell labilitet mm. Ryska djurförsök med lågdosexponering (10 - 30 mikrogram/m3) visar också en klar ökning av jodupptaget.

Goldman & Blackburn (1979) bekräftade att Hg-exponering stimulerar sköldkörteln att både ta upp och avge radioaktiv jod (avgivandet i form av hormon) när kvicksilverexponeringen var kortvarig; hyperthyreodism, men långvarig behandling i stället tryckte ner aktiviteten; hypothyreodism. Den senare kvarstod när Hg-tillförseln avbröts. Författarna anser att detta stämmer med kliniska observationer hos arbetare, där man sett både stimulering och nedtryckning av körtelaktiviteten.

Nishida och medarbetare (1989) studerade om det fanns någon skillnad mellan metylkvicksilver* och oorganiskt kvicksilver (HgC12) vad avsåg effekter på thyroidea. Utseendet på thyroideacellerna visade tillväxt och svullnad vid oorganiskt Hg och ett utplattat utseende vid metyl-Hg. Båda formerna av metallen togs upp av cellerna. Oorganiskt Hg inhiberade thyroid peroxidase medan metyl-Hg inte hade någon sådan effekt. Oorganiskt Hg orsakade hyperthyroidism genom att kompensera för hormonsänknigen men att metyl-Hg ger hypothyroidism.

Givetvis kan mekanismen kvicksilvereffekten vara mer komplicerade än enstaka experiment anger. Det är knappast förvånande att sköldkörteln samlar på sig kvicksilver eftersom det är välkänt att metallen binder starkt till jod. Man kan använda utfällning av röd kvicksilverjodid för att mäta kvicksilver. Immunreaktioner kan komplicera eller komplettera bilden och vara relevant för en del personer. Dessa reaktioner studerar man hos djur med speciella ärftliga egenskaper. 

Guld och amalgam ökar utsöndring av tungmetaller och kvicksilver

När det gäller amalgampatienter så fann vi tidigt (Tf-bladet nr. l, 1986) att en del av de som svarade på enkäten visste att de hade sköldkörtelstörningar som också till stor del gick tillbaka efter amalgamborttagande. Fallbeskrivningar finns från långt tidigare; Schwarzkopf rapporterade 1965 en rad amalgamfall och vilka typer av problem som kunde uppkomma, bl.a. två fall av thyrotoxikos som gick tillbaka efter amalgamsanering.

Bengt Lindqvist, medicinkliniken i Umeå, skrev i Läkartidningen (83, 1986, 473) under rubriken "Oral galvanism - en rubbning i Immunförsvaret?" om sina iakttagelser. Han fann att av 32 patienter hade 17 antikroppar mot tyroidea-globulin och, att i de fall man lyckades få biopsier från sköldkörteln, tydde resultatet på thyroidit. Även ultraljudundersökning gav påfallande ofta avvikande resultat.

En intressant undersökning gjordes på 1960-talet i Gorno-Altai regionen i Ryssland, ett jodfattigt område långt österut. En del av området hade kvicksilverhaltig mark och befolkningen var följaktligen ständigt utsatta för en lågdosexponering. I området var sjukligheten (även kariesfrekvensen) påtagligt högre än i det kvicksilverfria. Sköldkörtelrubbningar var vanliga i båda områdena. Vid jodtillförsel till befolkningen gick rubbningarna tillbaka i det kvicksilverfria området men inte i kvicksilverområdet.

Elektromagnetism

Slutligen: ett ryskt arbete har publicerats om effekterna av elektromagnetiska fält på sköldkörtelfunktionen. Efter fem dagars exponering, 6,5 tim/dag, ökade påtagligt upptaget av radioaktiv jod i thyroidea, på samma sätt som kvicksilver.

Mats Hanson




*Bildning av metylkvicksilver i sam­band med slutavverkning av skog


Metylkvicksilver (MeHg) är ett nervgift som bildas i våtmarker, sediment och tillfälligt vattenmättade jordar. Idag har mer än 40 000 av Sveriges sjöar högre halter av MeHg i fisk än vad hälsovårdsmyndigheter rekommen­derar för daglig konsumtion. Orsaken står att finna i biogeo­kemiska processer i sjöars till­rinnings­områden, som omvandlar oorganiskt kvicksilver (Hg) till MeHg.











onsdag 6 mars 2019

LÖSA BENBITAR - OCD


OSTEOCHONDROS – ”LÖSA BENBITAR”


Bild: Tidningen Hippson

Osteochondros är en skelettsjukdom som drabbar tillväxtbrosken hos unga växande hästar. När man hör namnet ”lösa benbitar” så kan man tro att det alltid handlar om lösa benfragment som simmar omkring, så är det inte. Oftast sitter de här broskfragmenten fast eller inkapslade.

Vad som är den utlösande orsaken till osteochondros vet man inte riktigt säkert, det har gjorts en del forskning och skrivits en hel del om det och man har kommit fram till att det finns vissa faktorer som man tror kan påverka sjukdomen. Några av de faktorer som brukar nämnas är ärftlighet, hormonella störningar, våld/trauma (unghästen börjar jobbas hårt för tidigt), foder och hästens kroppsstorlek.

THE SWEDISH DISEASE
Under 70 talet beskrev Sven Erik Olsson som var veterinär vid högskolan i Stockholm för förta gången skelettförändringar – osteochondros hos djur. Det fick till följd att sjukdomen internationellt kallades för ”the Swedish disease” nu vet man tack vare olika studier att osteochondros även finns utanför Sveriges gränser.

SAMLINGSNAMN
Osteochondros är ett samlingsnamn, man kan under det här namnet hitta olika benämningar efter var förändringarna finns, men vad som ska finnas under samlingsnamnet osteochondros är inte riktigt klart. Den vedertagna beteckningen för osteochondros är OCD.

• Osteochondritis dissecans OCD
Här har osteochondros förändringarna gått längre och ostechondrala benbitar har lossnat eller stöts bort från underliggande ben. Om benbiten lossnar helt från sitt fäste så får vi det som brukar kallas för ”lösa benbitar” ett annat namn som används är fri ledmus, OCD brukar vara smärtsamt för hästen.

• Chipfraktur DOF
Förkommer oftast på framsidan av kotlederna i hästens framben, idag anser inte forskarna
att den här skadan ska räknas till osteochondros eftersom den utlösande faktorn SANNOLIKT ÄR TRAUMA (unghästarna jobbas för hårt).

• Birkelandfraktur POF
Har fått sitt namn efter den som först beskrev den här förändringen, norrmannen Birkeland. Birkelandsfraktur, förekommer oftast i hästens bakben och det är i kotbenet som man ser de här förändringarna. Birkelandsfraktur anses något mera vanlig hos travhästar. Även här är man tveksam om ”sjukdomen” ska ingå under samlingsnamnet osteochondros.

• Hörnstödsfraktur
Även här är det i hästens kotben som förändringarna finns, men det är som namnet säger i hörnstöden som fragmenten finns, det kan vara delar av hörnstödet som är lösa.

• Subchondrala bencystor
Bencystor kan förekomma i många av hästens leder, vanligast är dock i hästens knäled. När man har tittat på sjukdomsbilden för bencystor så har man dragit slutsatsen att osteochondros är den vanligaste orsaken till dessa. Tittar man på äldre hästar som har bencystor så är man dock lite mera tveksam, där kan det nog ofta vara ett trauma som är utlösande faktor.


I förebyggande för de hästar som är i träning och i behandlingssyfte för hästar som drabbats har vi bra resultat med Glucosafor, MSM och VitoMin C. Pulvren mixas och ges två gånger dagligen. Det finns många fler behandlingsalternativ om hästarna har olika symptombilder. Det kan ibland behövas ett magmedel, Gastrofor, för att understödja upptaget av t ex calciumfosfat.

Understödjande medel för sto och foster, samt när fölen har sin största växtperiod mellan    0 - 1 år är Kalciumfosfat, Kiseldioxid och Gastrofor.

 Minesyl rekommenderas som ett understödjande foderkomplement.





måndag 25 februari 2019

LAMINITIS - FÅNG

LAMINITIS


VIKTEN AV ATT FÖRSTÅ DEN SANNA ORSAKEN


Vanvårdade hovar

Laminitis, eller bokstavligt talat inflammation i lamellagret vilket är den stödjande mjuka vävnad som håller de inre konstruktionerna upphängda inuti den hårda hovkapseln, har blivit en epidemi med stora konsekvenser för tamhästen.

Det konventionella sättet att se tenderar till att koncentrera sig på de faktorer som utlöser inflammationen som vårens första gräs kan orsaka. Senare studier om laminitis visar att det kanske inte är den akuta sjukdom som man traditionellt har trott. Forskare från Finland, Australien och Storbritannien har tillsammans rapporterat att man har observerat sjukliga förändringar i hovarna långt innan hästarna började lida av de faktiska symptomen. Forskarna börjar närma sig sanningen men ännu en gång rapporterade man att orsaken till skadorna i hovarna endast berodde på metaboliska störningar och inget annat.


Hovar från vildhäst
Man kan då undra hur de vilda hästarna som hela tiden utsättes för metaboliska utmaningar aldrig fick så svår laminitis och inte heller dog av det som dagens hästar så ofta gör. Inom den holistiska läran finns det en viktig förutsättning för att utveckla laminitis, det är dåligt skötta hovar med felaktiga vinklar som leder till mekaniska skador på de inre hovstrukturerna.

Vi vet att hovbensrotation med separation från lamellagret tar lång tid att utveckla. Nu är det inte alltid det uppstår hovbensrotation med separering av benet från hovväggen. Inflammationen kan utlösas av en mängd saker, dels kan den vara foderrelaterad, utlösas av kemikalier eller andra toxiska ämnen, väderförhållanden, hormoner och mekanisk stress, det är några av de vanligaste utlösande orsakerna.

I en frisk hov med optimal form och om den utlösande faktorn avlägsnas så behöver inte inflammationen orsaka nämnvärd skada på den inre vävnaden. Det är just det här man har observerat hos de vilda hästarna. Andra existerande förutsättningar är nödvändiga för att orsaka skador inuti hoven.
I en frisk hov med för hästen normala vinklar ligger hovbenet parallellt med marken eller väldigt nära marken. I den positionen fördelas tyngden lika på alla delar av hoven och lamellagren som fäster på hornets insida (G. Ramsey och co., ”Effekten av hovvinkelvariationer på dorsal laminär belastning i hästens hov”, Equine Veterinary Journal, sept., 2011).

När hovbenets läge förändras på grund av för höga trakter kommer tyngden längre framåt än normalt. Detta orsakar kronisk överbelastning på hovbenet de främre delarna av lamellagret. Ju högre trakter desto mer tvingas spetsen av hovbenet neråt och trycket på lamellerna ökar. Det här förloppet leder till en mekanisk skada på lamellerna. Så småningom separeras lamellagret från hovkapseln i tån antingen genom det mekaniska trycket av snabbt växande trakter och av det gradvisa trycket från hovbenet mot sulan.

Hästen kan ha höga trakter under en tid utan märkbara problem om den används på mjukt underlag eller är skodd. Ett tag hindrar skon hovbenet från en synlig separation från hovväggen eftersom valvet inte sjunker ner. Men skor låser hovens rörelsefrihet och minskar cirkulationen särskilt i tån. Försämrad näringstillförsel till lamellerna orsakar strukturella förändringar inuti hoven även om den ser frisk ut utanpå så kan det inte bildas friskt laminärt horn. Även utan effekten av onormal benställning äventyras sammankopplingen av lamellerna. Lamellernas upphängning blir mer benägen för överbelastning och har minskad förmåga att bära hästens vikt på hovarna. Självklart kommer en onormal benställning att påskynda denna process och lamellernas funktion blir alltmer ostabil. I det här läget kan vilken inflammatorisk utlösare som helst orsaka inflammation med hovbensrotation och separation av lamellerna.




På grund av dåligt skötta hovar kan vilken metabolisk störning som helst utlösa laminitis. Närvaron av toxiner i de av näringstillförsel skadade lamellerna orsakar svåra inflammationer. Utsöndringar av sårvätskor blandas med hornproduktionen vilket resulterar i en hornkvalitet som är för dålig för att bära hästens vikt och speciellt om hästen har felaktig benställning så separeras lamellerna från hornet.

Som ännu ett tecken på fång skiljer sig förbindelsen mellan hovbenet och hovväggen (oftast vanligen endast vid tån) och hovbenet sänker sig ner på sulan där den skarpa frontkanten trycker på och skadar sulan. Den minst smärtsamma delen av foten och det område där det vanligtvis fortfarande är en ganska solid förbindelse är då sido- och hälregionerna. Hästen flyttar sin tyngd tillbaka på trakterna och bakbenen – och står i den klassiska fångställningen.


Text Natalija Aleksandrova, i samarbete med Academia Liberti
Översättning Elisabeth Söderström