TOXISKA MINERALER

TOXISKA MINERALER.

                                                      

Insamlingen av glödlampor fungerar inte. Upp till 40 ton av den miljöfarliga tungmetallen bly hamnar därför i soporna varje år i Sverige. Kasserade lampor är därför en av de största kända källorna för spridning av bly i landet.

Små mängder av, det man i dagligt tal, kallar tungmetaller som intas dagligen via mat/foder eller inandas ansamlas i kroppen. Problemet är att de också lagras i kroppen och orsakar sjukdomar.

Jag kommer att beskriva en liten grupp föroreningar som finns naturligt i miljön eller mer eller mindre avsiktligt producerats inom industrin för att sedan hamna i vår inre och den yttre miljön.

De främmande ämnenas väg in i djurproduktionen är oftast via fodret som förorenas under flera steg från odling av råvaror till lagring av slutlig foderprodukt. Vissa främmande ämnen i djurproduktionen kan också komma från föroreningar av mark, där djuren får i sig ämnena under betessäsongen.

Tungmetallerna kadmium, bly och kvicksilver finns naturligt i berggrunden, men metallerna har omfördelats av mänsklig aktivitet under lång tid vilket i vissa fall har orsakat förorening av livsmedel och djurfoder.

Bly tillsattes tidigare i stor omfattning till bensin, men denna användning är numera förbjuden. Befolkningens exponering har därför sjunkit kraftigt, till nivåer som ligger relativt lågt jämfört med andra länder (Livsmedelsverket 2009). 

Kadmiumanvändningen i Sverige har också minskat, men befolkningens exponering har ännu inte sjunkit nämnvärt på grund av att kadmium har tillförts till åkermarken under lång tid (Livsmedelsverket 2010 a).

Kvicksilver, som i naturen omvandlas till metylkvicksilver (MeHg), har varit ett stort problem i Sverige under lång tid, eftersom rovfiskar i många sjöar och vattendrag har höga halter. Trots att användningen av kvicksilver i det närmaste stoppats helt i Sverige så läcker kvicksilvret långsamt ut i vattnet från omgivande marker. En sammanställning av kvicksilversituationen i Sverige antyder att halterna i fisk inte sjunker, utan snarare ökar långsamt.

Hg - KVICKSILVER

Kvicksilver är ett metalliskt grundämne som är flytande vid normal rumstemperatur. Det bildar lätt legeringar med andra metaller, och dessa kallas med ett samlingsnamn amalgamer. Det är farligt för miljön och för människors hälsa.

Riskbedömningen av metylkvicksilver har nyligen uppdaterats på grundval av senare års epidemiologiska studier av effekter hos barn som exponerats under fosterstadiet. National Research Council (NRC) i USA kom fram till ett högsta tolerabla intag på 0,1 μg/kg kroppsvikt och dag för att skydda foster. Världshälsoorganisationens (WHO) expertorgan JECFA gjorde en något annorlunda bedömning av samma data och kom fram till ett provisoriskt tolerabelt dagligt intag på 0,2 μg/kg kroppsvikt. 

I hjärnan har kvicksilver sannolikt har en halveringstid på runt 20 år.

En dos vaccin innehåller 25µg kvicksilver. Barn under 13 år ges en halv dos, det vill säga 12,5µg. Enligt myndigheter har man fasat ur kvicksilver (tiomersal) från vissa vacciner på grund av miljöhänsyn; är då inte kvicksilver farligt för den kroppsegna miljön kan man undra.

Riskerna för fosterpåverkan av oorganiskt kvicksilver är än så länge bristfälligt studerade. Fostrets exponering är jämförbar med den gravida kvinnans. Experimentella studier tyder på att oorganiskt kvicksilver ger upphov till likartade skador på det centrala nervsystemet som metylkvicksilver. 

Risken för hälsoeffekter till följd av exponering för kvicksilverånga från tandamalgam har utvärderats flera gånger under senare år. I den senaste medicinska bedömningen konstaterades att effekter av oorganiskt kvicksilver kunnat visas vid lägre nivåer än tidigare och att den säkerhetsmarginal som man tidigare trott sig ha vid kvicksilverexponering från amalgam suddats ut. Utredningen kom till slutsatsen att tandvården bör sluta att använda amalgam. I och med miljömålsarbetet ska amalgam som dentalmaterial helt försvinna inom en överskådlig framtid.

Förgiftningar:

Kvicksilverförgiftning drabbar hjärnan, nervsystemet, njurar och levern samt orsakar skadar på det centrala nervsystemet. När nervsystemet utvecklas är det som mest känsligt. Därför bör särskilt foster och små barn skyddas. Metylkvicksilver passerar över moderkakan till fostret, och kan påverka fostrets utveckling. Epidemiologiska studier har visat att kvinnor som exponerades för stora mängder metylkvicksilver födde barn med grava hjärnskador utan att själva uppvisa några symtom på förgiftning. Vid lägre exponering uppvisar barn symtom som inlärningssvårigheter och försämrad intellektuell kapacitet.

Metalliskt (oorganiskt) kvicksilver tas väl upp via inandning medan övrigt upptag är lågt. Det fördelas jämnt i vävnaderna. Metalliskt kvicksilver absorberas dåligt i mag-tarm kanalen (<1 %), medan absorptionen i lungorna av inandad kvicksilverånga är mycket stor (ca 80 %).

En förgiftning orsakar också depression, genetiska defekter och mentala störningar.

Några källor:

Amalgamfyllda tänder, säd som växt på åkrar gödslade med rötslam, fisk, skaldjur, många vacciner och industri. Kvicksilver kan komma ut i miljön bland annat från kolförbränning, smältverk, krematorier, soptippar, lampor och rötslam.

Djurfoder

Produkter framställt av vattenlevande djur, kalciumkarbonat, kalcium- och magnesiumkarbonat, mineralfoder, foderblandningar för hundar och katter har kvicksilver- värden över det rekommenderade.

Djurvacciner innehåller många gånger kvicksilver (tiomersal).

Förebyggande: Kalcium, zink, selen, C- och E-vitaminer, vitlök, fettsyror och lecitin.

Se hur en 25 år gammal amalgamfyllning avger kvicksilver.

Pl - BLY

Insamlingen av glödlampor fungerar inte. Upp till 40 ton av den miljöfarliga tungmetallen bly hamnar därför i soporna varje år i Sverige. Kasserade lampor är därför en av de största kända källorna för spridning av bly i landet.

Bly är en global förorening som förekommer allmänt i miljön (luft, mark, vatten och föda). Bly har under en mycket lång tid använts i olika produkter och för en mängd olika ändamål. Den Europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA genomförde år 2010 en utvärdering av hälsoriskerna med bly, mot bakgrund av senare års studier av effekter på barns utveckling. De gjorde bedömningen att risken är låg om det dagliga intaget hos gravida och barn underskrider 0,5 μg/kg kroppsvikt och dag. 

Gränsvärdet för bly i dricksvatten är 10 μg/liter är baserat på de nervskadande egenskaperna hos bly, och att man ska kunna dricka 2 liter vatten om dagen utan risk för hälsoeffekter.

Förgiftning:

Bly är ett enzymgift som hämmar processerna i ämnesomsättningen och förorsakar hjärnskador, mentala störningar och degenerativa nervsjukdomar.  Redan vid mycket låga doser ger bly skador på nervsystemet. Under senare år är det främst effekter på hjärnans utveckling hos foster och barn som uppmärksammats. Symptom som fördröjd utveckling, nedsatt intellektuellt kapacitet (lägre IQ) och beteendestörningar har kunnat påvisas hos barn. Det är dock oklart vid vilken som är den lägsta blyhalt som de neurotoxiska effekterna börjar uppträda.

Andra effekter som kan uppträda vid relativt låg exponering är hämmad blodbildning, nedsatt hörsel, njurpåverkan och minskad skelettillväxt hos barn.

Bly passerar över till fostret under graviditet. Marginalen mellan de blodblyhalter som uppmätts hos gravida kvinnor och barn i förskoleåldern och de nivåer där hälsoeffekter kan börja uppträda är relativt liten.

Risken för förhöjt blodtryck bedömdes vara låg vid ett intag på 1,5 μg/kg kroppsvikt och dag och risken för kronisk njursjukdom vid ett intag på 0,63 μg/kg kroppsvikt och dag.

Några källor:

Bilavgaser, färg-, batteri-, keramik- och glasindustrin. Andra källor är ammunition, kablar, lödmaterial, mynt, färgpigment, kokkärl, konservburkar, vattenledningssystem och som smakämne. Tidigare användes bly som tillsats i bensin, men denna användning har helt upphört i Sverige. 

Det har kommit nya produkter på marknaden som kan ge upphov till ökad exponering och det är doft och geléljus där veken är av bly. De introducerades julen 1999 och gav upphov till höga blyhalter i luften vid förbränning. Andra lite udda ämnen är blyglaserad keramik som används för livsmedel, vissa hälsopreparat, kosmetika och en del smycken.

Djurfoder

Grovfoder, fosfater, kalkhaltiga havsalger och kalkhaltiga marina skal, jäst, kalciumkarbonat, zinkoxid, manganoxid, järn (ll)karbonat, kopparkarbonat och magnesiumkarbonat har högre blyvärde än rekommenderat gränsvärde. Fodertillsatser som hör till gruppen bindmedel och klumpförebyggande medel, förblandningar som innehåller mineralfoder samt fodertillsatser som hör till gruppen blandningar av spårelement har också högre innehåll än rekommenderat gränsvärde. Beredningar av foder för särskilda näringsbehov som frigörs under lång tid med en koncentration av spårelement har mer än 100 gånger över det fastställda gränsvärdet.

Förebyggande: zink, koppar, järn, kalcium, A-, B1-, C- och D-vitaminer, vitlök och lecitin.

Al - Aluminium

Aluminium, en lättmetall, är den vanligaste metallen i marken. Det gör att ämnet finns överallt omkring oss i små mängder. Intaget av aluminium från baslivsmedel i Sverige har bland vuxna uppskattats till i medeltal 1 mg/kg kroppsvikt/vecka men kunskapen om hur mycket aluminium vi får i oss totalt från livsmedel är bristfällig. Gränsvärden saknas för aluminium. EU:s gränsvärde för dricksvatten är 100 μg/l (0,1 mg) och gränsvärdet är inte hälsobaserat utan är satt av tekniska orsaker.

Vid långvarig kraftig exponering kan man lagra in aluminium i skelettet och utsöndringen från skelettdepån är mycket långsam med en halveringstid på flera år.

Förgiftning:

Yrkesmässig exponering för aluminium kan ge upphov till lungfibros. Långvarig påverkan kan påverka det centrala nervsystemet. Hos dialyspatienter som exponerats för aluminium direkt i blodet har man sett hjärnskador. Detta tillstånd orsakas av en hög aluminiumbelastning hos dialyspatienter som exponerats för aluminium i dialysvätskan. 

Lindriga symptom på hjärnskador kan uppträda vid tillförsel på över 50 - 100 μg/l. Denna grad av CNS-påverkan har man inte kunna finna hos yrkesmässigt exponerade, men det finns misstankar om att långvarig aluminiumexponering kan vara orsak till neuropsykiatriska symptom. Fynd av ökade halter aluminium i hjärnor från patienter med Alzheimer har föranlett spekulationer om ett orsakssamband. 

Ett samband mellan en hög aluminiumhalt i dricksvattnet och ökad förekomst av Alzheimer har också diskuterats sedan en lång tid tillbaka.

Andra demenssymptom, parkinsons sjukdom, anemi, mag- och tarmirritationer samt skelettsjukdomar misstänks vara orsakad av aluminium.

Aluminiumsalt och vaccin

Aluminium förekommer ofta i vaccin, och då som adjuvans, dvs. ett hjälpämne som ska förbättra kroppens immunrespons säger man.

Farliga och ofarliga doser

FDA har gjort en studie har där man utgått från den maximala teoretiska mängden aluminium från vaccin som ett barn får i sig under första levnadsåret till 4,225 mg. Barnen utsätts för en långvarig exponering av aluminium som sprutas direkt in i kroppen där varje dos innehåller 05 mg. Aluminium är ett nervgift och vid exponering på små barn är det orimligt att tro att barnen inte tar skada efter upprepad påfyllning.

Ett vanligt argument från "pro-vaccin" sidan när det kommer till vacciner som innehåller aluminium är att aluminium finns överallt, att vi äter det  i vår mat (och annat). Detta argument är helt ogiltigt, eftersom det är i form av ett adjuvans i ett vaccin, som gör att aluminium förblir i kroppen. Det är precis vad den är utformad för att göra, det är syftet med ett adjuvans.

Det finns inga gränsvärden för aluminium fastslaget så hur vet man att en mängd på 4,225 mg som ett barn får genom det första årets vaccinering är ofarligt???

Några källor: Kokkärl av aluminium, målarfärg, tetraförpackningar med innanmäte av aluminium, aluminiumburkar och vacciner. Aluminium har en mycket utbredd användning både som ren metall och i legeringar, t.ex. i burkar för dryckesvaror, flygplanskroppar, båtar, motorer, bilar, fälgar, cyklar, färgämne i livsmedel (E 173), fasad- och takplåt, möbler, matfolie, leksaker, pyrotekniska produkter, raketbränsle.

Höga lufthalter kan uppstå vid aluminiumsvetsning och vid framställning av aluminiumpulver. Stort intag per os uppnås av individer som medicinerar med syraneutraliserande.

Maten står för en stor del av det aluminium vi får i oss. Om du regelbundet äter sura livsmedel, som tillagats eller förvarats i kärl av aluminium utan beläggning, kan du få i dig mer.

Förebyggande: Kalcium, magnesium och C-vitamin.

Cd – KADMIUM

Kadmium är ett metalliskt grundämne som räknas som en tungmetall.

Vi kan exponeras av kadmium från luften men handelsgödsel och avloppsslam som tillsätts åkermarken är troligtvis den största källan. Växtrötterna tar upp kadmium och halten i grödan varierar beroende på vilket växtslag, tillförsel och markförhållanden det är. Om åkermarken är försurad medför det ökad kadmiumhalt i grödan. Föroreningen av åkermarken och odlade grödor utgör nog den största källan för människor och djur.

EFSA har bedömt hälsoriskerna relaterade till förekomsten av kadmium i livsmedel genom en omfattande kartläggning av data fram till 2008. Man har sänkt gränsvärdet för kadmium till 2,5 μg/kg kroppsvikt och vecka, det är tre gånger lägre än tidigare. Under den nivån beräknar man att inte några allvarliga effekter skall förekomma. Kadmium samlas i lever och njurar hos både djur och människor.

I 2011 års kontrollprogram togs prover på kadmium och de högsta halterna hittades i ren, hjort, vildsvin och häst, i många fall över 1 mg kadmium/kg. Gränsvärdet för nöt, svin, får, och häst är 1mg/kg i njurarna för de övriga finns inga gränsvärden satta.

Förgiftning:

Kadmium ansamlas framför allt i njurarna och mängden ökar under livet beroende på att den biologiska halveringstiden är mellan 10 och 30 år. Under åren försämras njurarnas avgiftande förmåga och man får nedsatt njurfunktion under senare delen av livet.

Under de senaste årens forskning har det framkommit att kadmium påverkar risken för benskörhet och risken för frakturer i mycket större utsträckning an vad man tidigare trott och det även vid lägre exponeringsnivåer. Eftersom benskörhetsfrakturer ger stora samhällskostnader och mycket lidande för de drabbade, kan det inte uteslutas att kadmiumförgiftning orsakar ett folkhälsoproblem.

Forskning visar också att det finns starka misstankar om att kadmium ökar risken för vissa hormonberoende tumörer som till exempel bröst- och livmoderhalscancer. Man misstänker också att risken för hjärt- och kärlsjukdomar ökar och att kadmiumförgiftning kan påverka tillväxten och intelligensen hos foster och små barn.

Några källor:

Om man inte är rökare är kosten den största källan till kadmium. Det genomsnittliga dagsintaget i Sverige uppskattas till 10 till 20 μg men en del av befolkningen kan få i sig mer än 50 μg/dag. Spannmål, rotfrukter, skaldjur, inälvsmat, svamp, kakao, fröer, grönsaker, tobaksrök, burkkonserver, konstgödning, paketeringsfolie, järn- och galvaniseringsindustrin anses vara de största källorna. 

Kadmium i tobaksrök absorberas effektivt i lungorna och rökare har 4 till 5 gånger högre kadmiumhalt i blodet och 1,5 till 5 gånger höger i njurbarken jämfört med icke-rökare.

Djurfoder

Höga mängder kadmium finns fosfater, kopparoxid, manganoxid, zinkoxid och mangansulfatmonoydrat. Fodertillsatser som hör till gruppen blandningar av spårelement och förblandningar innehåller höga mängder kadmium. Beredningar av foder för särskilda näringsbehov innehåller mer än 100 gånger det fastställda gränsvärdet. Helfoder för sällskapsdjur innehåller högre värde än det fastställda gränsvärdet.

Förebyggande: zink, selen, koppar, A-, B6-, E-vitaminer, vitlök och lecitin.

Ars – ARSENIK

Arsenik finns i två huvudformer, organisk och oorganisk. Oorganisk arsenik är den som är giftig för människan. Mängden oorganisk arsenik du får i dig beror mest på hur mycket av ämnet som finns i dricksvattnet och hur mycket spannmålsprodukter du äter, framför allt ris.

Grundvatten som är förorenat med arsenik används för bevattning i många länder bland annat spannmål och rot- och bladgrönsaker. Ris verkar vara särskilt mottagligt och kan lagra höga halter. 

Efsa:s och Livsmedelsverkets uppskattade intag av arsenik ligger nära det referensvärde för negativa hälsoeffekter som identifierats av Efsa på 0,3 och 8 µg/kg kroppsvikt och dag. Efsa uppmanar medlemsstaterna att minska arsenikexponeringen så mycket som möjligt.

Resultaten från Livsmedelsverkets undersökningar visar att risbaserade produkter kan vara en betydande källa till oorganisk arsenik i Sverige.

Doser på 150 mg kan det vara dödligt.

Förgiftning: 
WHO har klassat arsenik som cancerframkallande. Risken för cancer vid långtidsexponering via dricksvatten som innehåller 10 μg arsenik per liter har uppskattats till cirka tre fall (lung- och urinblåscancer) per 1000 exponerade personer. Denna risk är högre än den lågrisknivå på ett extra cancerfall per 100 000 exponerade som brukar betraktas som "acceptabel" när man sätter hälsobaserade riktvärden.

Arsenik som intas med mat/foder verkar i kroppen genom att blockera de enymer som används för cellernas kraftförsörjning vilket leder till att kapillärerna i tarmslemhinnan förlamar och drabbar mage- och tarm med buksmärtor kräkningar och diarré som följd. Sväljsvårigheter, diarré som kan leda till uttorkning, blod i urinen, muskelkramper och svår törst. Vitlöksandedräkt kan också vara ett symptom på förgiftning.

Några källor: 

Tobaksrök, smog, öl, vin, vissa vacciner, bordssalt, färgkritor, energidryck, bekämpningsmedelsindustrier, ris, spannmål grönsaker, fisk och skaldjur, besprutnings- och avlövningsmedel, lim, kosttillskott som innehåller alger, dolomit, kalkhaltiga havsalger och dricksvatten.

Djurfoder

Det finns rätt höga mängder arsenik i tillskottsfoder för sällskapsdjur som innehåller fisk, andra vattenlevande djur och produkter som framställs därur och/eller algmjöl och foderråvaror som framställs av alger. 

Beredningar av foder för särskilda näringsbehov som frigörs under lång tid med en koncentration av spårelement som är mer än 100 gånger högre än det fastställda gränsvärdet i helfoder.
Kalciumkarbonat, magnesiumkarbonat, magnesiumoxid, magnesiumkarbonat, järnpartiklar som används som spårämnen, fodertillsatser som hör till gruppen blandningar av spårelement, zinkoxid, manganoxid och kopparoxid innehåller högre värden än satt gränsvärde. 
Ris och riskli innehåller höga värden av arsenik och borde av den orsaken inte användas som djurfoder.

Förebyggande: A-, C-, och E-vitamin, jod, svavel, zink, selen, kolin, metionin och cystein.

VISSTE DU DET HÄR OM KOPPAR?

BEHÖVS KOPPAR

Koppar är ju ett mineral som är nödvändig för att kroppen skall fungera på alla plan. En vuxen häst på ca 600 kg behöver mellan 100 och 120 mg koppar per dag. Den får i sig ca 4-8 mg/kgts från hö och gräs samt ungefär lika mycket från havre /kgts. Så från en normal diet på hö och havre så täcker den sitt behov. Hårt arbetande hästar kan behöva mer.

Rekommenderat kopparintag för människa är 1,5 mg/dag. Den koppar som finns i kosten och det vatten man dricker samt det som finns i det kosttillskott som intas är fullt tillräckligt i de allra flesta fall.

KÄLLOR

Källor till koppar är dricksvatten och det finns i alla livsmedel. Mest hittar man i lever, nötter, frön och kakao enligt livsmedelsverket. Hö, betesgräs och havre är källor för hästen.

Det finns också koppar i vårt vatten och det avges också från kopparledningar.

Man får också komma ihåg att vitaminer och mineraler integrerar med varandra, så brist på ett ämne skapar störning i hela näringsbalansen.

GIFTIG METALL

MEN samtidigt som koppar är ett livsnödvändigt mineral så är den också en giftig metall och tillhör faktiskt de jämförelsevis mest giftiga metallerna också.

Koppar kan ha negativ inverkan på mark, sjöar och vattendrag. Det sprids ofta med rötslam från avloppsreningsverk och är mycket giftigt för mikroorganismer. Runt Stockholmstrakten är kopparhalterna av naturliga skäl höga i de områden där slam från Stockholms Vattenreningsverk sprids.

VARMT VATTEN DIREKT FRÅN KRANEN

Använd INTE varmt kranvatten i hästarnas vattenbaljor, som dryck eller i matlagningen. Då ökar risken för kopparförgiftning. Låt kranvattnet rinna tills det blir kallt innan du dricker det eller använder vid matlagning, då minskar kopparhalten. Vattna hellre hästarna med kallt vatten om du inte har en termobar under vintertid.

GRÄNSVÄRDEN

Det finns ett gemensamt gränsvärde för koppar i dricksvatten inom EU som är 2 milligram/liter för människor. Det ger inga förgiftningssymptom säger man, men akut förgiftning kan uppkomma på känsliga personer om halten av koppar överstiger 3 milligram koppar/ liter. Men man får inte heller glömma att även koppar lagras in i kroppen, i levern.

Några gränsvärden för hästar har jag inte hittat.

STILLASTÅENDE VATTEN FRÅN KOPPARRÖR

Vatten från kopparrör kan innehålla flera milligram koppar per liter. I prover tagna på dricksvatten som har varit stillastående i 12 timmar så har den högsta nivån mätts till 22 milligram/liter.

Vi människor dricker på sin höjd 1-2 liter vatten dagligen men hästen drickr minst 40 liter/dag vilket kan ge ett väldigt högt kopparintag.

Kopparrör utsätts för generell korrosion, stötvågor och punktkorrosion. Den generella korrosionen är ofta förknippad med mjukt, surt vatten. Vatten med ett pH under 6,5 och en hårdhet mindre än 60 milligram/liter är mycket aggressivt mot koppar och skall inte transporteras i sådana rör. Stötvågorna uppkommer genom att hastigheten på vattnet är högt och i kombination med mjukt vatten, hög temperatur och lågt pH förvärrars situationen.

DJURSTUDIER

Beroende på vilken art som har använts vid provning så ligger värdet mellan 15 och 416 milligram per kilo kroppsvikt på den dos vid vilket 50 % av försöksdjuren avlider.

Försök som har gjorts på hundar under ett år med en oral dos på 5 milligram per kilo kroppsvikt har givit skador på levern.

STUDIER PÅ MÄNNISKOR

Uppkastning, diarré och illamående är symptom på en akut kopparförgiftning och detta är styrkt av flera olika rapporter. Den uppskattade koncentrationen av koppar som ger symptom av detta slag när det gäller dricksvatten eller andra drycker är 30 milligram per liter, men detta värde kan variera beroende på sammansättningen av vätskan.

En dödlig oral dos för människor ligger på mellan 50 och 500 milligram koppar/kilo kroppsvikt.

Fler biverkningar på koppar är en förlamande trötthet, hjärtklappning, håravfall, torra ögon, depression, yrsel/svimningskänslor, "hjärndimma", vätskeansamlingar, huvudvärk mm.

KOPPARSPIRAL ÄR DET BRA DET?

Kopparspiral är ett livmoderinlägg med en koppartråd som har vridits runt skaftet. Totala kopparytan varierar mellan de olika spiralerna från 250 mm ² till 380 mm².

Kopparspiralen verkar framförallt genom att kopparjoner utsöndras i livmodern. Man uppger från Bayer att kopparfrisättningen ligger på 0,06 mg/dag hos den gamla typen av spiral med en kopparyta på 200 mm², närmare än så hittar jag inte några värden eftersom det tydligen inte finns nyare studier. Rekommenderat kopparintag för människa är 1,5 mg/dag. 

Om man betänker att kopparspiralen sitter 5 år och fortfarande avsöndrar koppar så blir utsöndringen 2,16 mg under 1 år, 109,5 mg under 5 år vilket naturligtvis är en liten mängd men man får även beräkna att det finns fler kopparkällor och att överskott lagras i kroppen.

...och här jag har inte ens berört utfällningar från kopparamalgamfyllningar...

Källa: Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Stockholms stad. Chalmers Tekniska Högskola

 I VITAMIN OCH MINERALANALYSEN INGÅR 

ÄVEN MÄTNING AV TOXISKA METALLER

För beställning av vitamin och mineralanalys, kontakta oss på info@homeopathuset.se

Dessa analyssvar ges endast i form av tabeller.

Läs om vitaminer och mineraler

Läs om tungmetallförgiftning på hjärnnerverna

Källor: Jordbruksverket, Karolinska institutet miljömedicin, Livsmedelsverket, kemikalieinspektionen, vaccinationsmyter.se, arbets- och miljömedicin, vaccin.me.

http://ki.se/imm/start

http://www.jordbruksverket.se

http://www.ammuppsala.se/aluminium

http://www.gunnarlindgren.com/