FODERSTAT

FODERSTAT

Torrt grovfoder viktigaste foderkällan

 VAD BEHÖVER HÄSTEN

För att räkna ut det gör så här

1. Gå igenom grovfoderanalysen
2. Räkna ut svavel och proteinkvoten som skall ligga mellan 10-12
3. Se över torrsubstans

• 81-87% räknas som torrt hö
• 55 räknas som hösilage
• 36 räknas som ensilage

HÄSTEN

RÄKNEEXEMPEL

Räkna ut hästens vikt

• Ålder och kön
• Hästens arbetsuppgifter
• Hästens totala behov
• Grovfodrets innehåll
• Jämför med grovfodrets innehåll och hästens behov
• Hur många kg torrsubstans behöver hästen för att täcka behovet
• Tänk på att hästen måste ata större mängder om det är ensilage/hösilage

 SAMMANSTÄLL NU MED HJÄLP AV FODERANALYSEN HÄSTENS BEHOV

• Vilket näringsbehov har exempelvis 500 kilos häst som går i lätt arbete?
• Hur mkt näring får den från högivan?
• Täcker högivan hela näringsbehovet?

Vad behöver just DIN häst?

Först räknar man ut grundbehovet av energi, MJ, och sedan tillägg beroende på hästens egenskaper och grad av arbete.

Så här räknar man ut hästens behov av MJ och här får man då använda matematiska formler.

Grundbehovet av energi till 500 kg häst. I SLUs uträkning tar man 5% (0,5) x 106 för att få fram MJ som hästens grundbehov ligger på.

Ex. hästens vikt är 500 kg. Då upphöjer man hästens vikt, 500 kg x 0,75 = 106 x 0,5 = 53 MJ

53 MJ är hästens grundbehov. 

Ex. hästens vikt är 500 kg. Då upphöjer man 500 kg x 0,75 = 106 x 0,5 = 53 MJ

53 MJ är hästens grundbehov.

Om hästen är normalfödd och arbetas lägger man på 5 % (0,5) och 10 % (0,10) på svårfödd häst.

En svårfödd häst tar man 53 (MJ) x 0.10 (10%) = 5.3.

Lägg på 5,3 till grundbehovet som var 53. Det blir 58,3.

Nu lägger vi till arbete och en normalt arbetande häst lägger man på 25% på. Hårt arbetande hästar lägger man på 50 % - 120 %.

53 (underhållsbehovet) x 0.25 (25%) = ca 13. Då plussar man på 13 på underhållsbehovet 53 som blir ca 66 MJ.

66 MJ är alltså vad man behöver ge hästen i energi för att täcka behovet, när den arbetas. Alla hästar är olika, vissa funkar efter tabellen men andra får man lägga till mer på, eller tvärtom.

Man får hålla koll med ögat och se hur hästen tar sig.

För att få fram dagsbehovet i protein tar man 66 x 6 så får man fram proteinvärdet hästen behöver. 66 x 6 = 396

Hästen behöver 396 g smältbart råprotein (smbrp) dagligen

Dela sedan 396 : 66 för att få fram kvoten som är 6

Ta fram höanalysen och jämför värdena på det hö du har, passar det DIN häst

Exempel på HÖANALYS med torrsubstans (ts) 87 % och hästen får 10 kg dagligen

• 32 g smbrp/kg x 10 = 320 g
• Hästen behöver 396 g smbrp/dag
• 7,2 MJ/kg/kg x 10 = 72
• Hästen behöver 66 MJ/dag
• Kvot 4,44

Kvoten som vore bra för din häst är 6 !

Om du har de här värdena på ditt grovfoder ser du att proteinvärdet blir 75 g för lite men energivärdet kan vara ok. Till hästen bör proteinet kompletteras.  Då får man kolla om t ex lusern är ett bra alternativ.

Så ser vi till mineralerna

Höanalysens mineralinnehåll:

• Ca 2,4 x 10 = 24 gr
• P 1,1 x 10 = 11 gr
• Mg 0.8 x 10 = 8 gr

Hästens behov av mineraler

• Ca 66 x 0,4 = 26,4 gr
• P   66 x 0,25 = 16,5 gr
• Mg 66 x 0,15 = 9,9 gr

För tilläggsfodring 

Näringsvärde i Lusern/kg ts

• Energi ME      8,5 MJ
• Smbrp              105 g
• Kalcium          13 g
• Fosfor              3 g
• Magnesium    2 g

Betfor näringsinnehåll, per kg

• Torrsubstans 91%
• Energi 11,3 MJ/kg ts
• Råprotein 66 g/kg ts
• Ca 7 g/kg ts
• P 0,1 g/kg ts
• Mg 1,1 g/kg ts

Havre/kg ts

• Energi 9,7 MJ/kg
• Protein 75 g smbRP/kg
• Kalcium 0,7 g/kg
• Fosfor 3,3 g/kg
• Magnesium 1,1 g/kg

 

Energi behöver hästen för att kunna springa och protein för uppbyggnad

   Tävlingshästen

Protein byggs upp av ett antal aminosyror och ingår i kroppens alla vävnadsceller. Dessutom består hormoner, enzymer och viktiga delar i immunförsvaret av proteiner. Proteiner ansvarar också för organismens försvar mot främmande bakterier och virus.

Kväve i fodret  (Nitrogen i fodret)

Kväve bildas under nedbrytning av protein. Det utsöndras via urin i form av urea (amoniak omvandlas till urea i levern och transporteras till njurarna). Amoniak och kreatinin är slaggämnen från njurarna. För hög proteingiva (kväve) kan bli toxisk.

Hästen dricker mer vatten för att möta upp behovet av extra urinproduktion.

Om proteingivan är hög är det extra viktigt med mycket vatten. Det är nödvändigt för borttransport av kväve (kissa ut).

GROVFODRETS INNEHÅLL

För att beräkna det totala proteinbehovet hos hästar undersöker man först vilket underhållsbehov den har och sedan eventuella tillägg för tillväxt, dräktighet, digivning eller arbete.

De hästkategorier som har största proteinbehovet är växande unghästar samt dräktiga och digivande ston. Unghästen har ett högt proteinbehov på grund av den snabba tillväxten och att de måste ansätta muskler och stödjevävnader. Proteinbehovet är störst under den första tiden av hästens liv och minskar sedan i takt med ökande ålder och avtagande tillväxt.

Den vuxna hästens underhållsbehov av protein definieras som mängden protein som behövs för att hästens grundläggande kroppsfunktioner ska kunna verka.

PROTEIN

Grovfoderanalys

Grovfodrets proteinhalt och proteinkvalitet påverkas av vilken art av växtslag som ingår, vilken mognadsgrad växtslagen har vid skördetidpunkten och var i landet det odlas. De växtslag som vanligen används i grovfoder till hästar är gräs och baljväxter, skillnaden mellan dessa är att proteinhalten generellt är högre i baljväxter än i gräs. Vanliga grässorter som ingår i grovfoder till hästar är timotej och hundäxing och de baljväxter som vanligen ingår är lusern och klöver.

För att ta reda på grovfodrets näringsmässiga sammansättning och för att kunna göra en lämplig foderstat behöver grovfodret analyseras. I analysen är just innehållet av protein en av de viktigaste komponenterna. Genom en analys framkommer det om foderstaten bör kompletteras med något annat foder för att uppfylla hästens näringsbehov och därmed även proteinbehovet.

Om grovfodret inte innehåller vad som krävs för att täcka hästens proteinbehov kan i första hand ett mer proteinrikt grovfoder, som till exempel lucern, tillsättas för att öka proteininnehållet i foderstaten. Andra proteinkällor är aspbark som innehåller 13 g rp/kg och asplöv 94 g rp/kg.

PROTEIN ÄR SAMMANSATTA AMINOSYROR

Hästen har inte metabolisk kapacitet att syntetisera alla aminosyror. De aminosyror som måste tillföras med fodret kallas för essentiella. Aminosyrorna behövs för att uppnå behoven för vävnadstillväxt, mjölksekretion och underhåll.

Lysin är den första begränsade aminosyran för hästar och underhållsbehovet är beräknat till 4,3 % av råproteinbehovet. Den andra begränsande aminosyran är treonin.

För unghästarna är lysininnehållet i fodret en avgörande faktor för tillväxten. De föl som fått för liten mängd protein, eller om proteinet varit undermåligt under sitt första år så får de en minskad koncentration av plasmaalbumin vilket är ett av kroppens viktigaste proteiner som bildas i levern och en minskad plasmakoncentration av flera essentiella aminosyror.

ESSENTIELLA AMINOSYROR (EEA)

Isoleucin, Leucin, Lysin, Metionin, Fenylalanin, Treonin, Tryptofan, Valin

OMSÄTTNINGSBAR ENERGI (OE)

Innehållet av omsättbar energi i fodret anges i enheten megajoule (MJ), det är ungefär som kalorier. Energiinnehållet i grovfodret räknas fram från en analys av fodrets smältbarhet. Med smältbarhet menas förenklat hur mycket av fodret som hästen kan bryta ned (smälta) i tarmen. Smältbarheten och energiinnehållet i grovfoder beror i huvudsak på hur stort fiberinnehållet (NDF) är i fodret. Sent skördat grovfoder har lägre smältbarhet och energiinnehåll än tidigt skördat grovfoder. Innehållet av omsättbar energi i grovfoder brukar variera mellan ca 6 till 12,5 MJ/kg ts. Energiinnehållet i halm är ca 6 - 6,5 MJ/kg ts, aspbark 3 MJ/kg och asplöv 6 MJ/kg

NDF är mått på fiberinnehållet. Ju senare skörd desto högre NDF som kan variera mellan 300 - 700 g/kg ts. Ett högt NDF ger bättre mättnad och ponnyn räknas som fiberjäsare och mår bra av ett högre NDF värde. För hög NDF kan medföra att hästen inte orkar äta tillräckligt mycket grovfoder för att klara behovet.

Det finns inga officiella rekommendationer för NDF nivåer i hästfoder är ca 550 g/kg ts till dräktiga ston och unghästar, 600 g/kg ts till tävlingshästar och 650 g/kg ts till fritidshästar kan vara ett riktmärke.

Energi och arbete

Avgörande för hur mycket energi en häst behöver för arbete är arbetets intensitet och omfattning. Tillägg för hög ålder, tillägg/avdrag för vikten. För att minska risken för utvecklandet av metaboliska svältsymptom och beteendestörningar bör viktreduceringen ske under en längre period (> 1 månad). Magra hästar kan ges fri tillgång till energirikt grovfoder alternativt att foderstaten kompletteras med lämpligt kraftfoder. Tillägg för mycket hagvistelse och hållning av hästar på lösdrift i grupp på stora ytor kan öka energibehovet eftersom hästarna rör sig mer. Hur mycket energibehovet påverkas av hagvistelse och grupphållning är inte undersökt och varierar förmodligen mellan individer och förhållanden. Regelbunden hull- bedömning är därför nödvändigt.

Tillägg för kyla bör göras då det vid fodersmältningen bildas värme som, beroende på omgivningens temperatur, både kan vara en tillgång eller en belastning för djuret. Ju mer hästen äter desto mer värme producerar den och förutsättningarna för att klara kalla klimat blir bättre. En del hästar, framförallt hästar på underhållsfoderstat (eller i lågt hull), kan behöva extra foder för att klara en kall, regnig, fuktig eller blåsig väderlek. Det är också viktigt att komma ihåg under pälsfällning- och pälssättningsperioderna kräver hästen en ökad fodergiva.

Räkna ut kvoten – Smbrp/MJ

Ett enkelt och snabbt sätt att kontrollera om det grovfoder man har passar till den hästkategori man skall utfodra, är att dividera innehållet av smältbart råprotein/kg ts med innehållet av omsättningsbar energi/kg ts.

Om kvoten blir runt 5,5 - 6,5 passar fodret till vuxna hästar, om kvoten blir runt 8 - 9 passar fodret bättre till avelshästarna. Om kvoten blir lägre än 5,5 kommer man att behöva lägga till ett proteinfodermedel i foderstaten till alla hästar.

Skulle man ha vuxna hästar som inte används i avel, och ett grovfoder med kvoten 8 - 9 g smb rp/MJ går det utmärkt att använda ändå – det man får se upp med är att hästarna inte blir överviktiga, eftersom grovfodret egentligen innehåller lite för mycket näring i förhållande till dessa hästars behov. Man kan minska högivan och fodra med havrehalm.

Ett proteinfattigt hö med bra energivärde ger en låg kvot. Ett högt proteinvärden men lågt energivärde ger en hög kvot.

http://www.freefarm.se/djur/nyhast.htm

 MINERALER

Kalcium (Ca)

För normala kroppsfunktioner fodras en relativt konstant kalciumkoncentration i blodet. Nivåregleringen sker med hjälp av hormoner från parathyroidea och D-vitamin. Samma system reglerar även fosfor. D-vitaminet måste byggas om i levern innan det kan delta i regleringen. Hög halt av kalium och stress kan störa den regleringen.

En vuxen häst har ett underhållsbehov av ca 4 g/100 kg dagligen. 

I allt grovfoder kan mängden kalcium variera rätt mycket, ofta mellan 1,5 - 4 gr/kg ts. Aspbark innehåller 6 g/kg och asplöv 12 g/kg och är bra kalciumkällor. Ett kalciuminnehåll på 1,2 % motsvarar 12 gr/kg ts.

Fosfor (P)

En vuxen häst har ett underhållsbehov av ca 2,5 g/100 kg dagligen.

En lämplig relation mellan kalcium och fosfor är 1,2:1 till 1,8:1. Detta är extra viktigt för yngre och växande djur som håller på att utveckla och etablera sitt skelett. 

Är kvoten mellan kalcium och fosfor ur balans och hästen äter mer fosfor än kalcium börjar hästen ta från sina mineraldepåer. Den största depån är skelettet och vid ett överskott av fosfor är risken att skelettet urlakas.

Magnesium (Mg)
Magnesium är en viktig makromineral för häst och brukar ingå i grovfoderanalysen. Hästen förlorar ca 0,6 g mg/100 kg kroppsvikt via träck och urin dagligen men ännu viktigare så förlorar hästen magnesium via svett. Därför är det viktigt att komma ihåg att ersätta magnesium efter hästen har svettats.

Kalium (K)

Grovfoder innehåller ofta stora mängder kalium medan spannmål har lägre innehåll. Om K är 10 g bör Mg vara 2 g och Ca 4 g.

Om K är 10 g/kg ts bör Mg vara 2 g och Ca 4 g

 Natrium (Na)

Hästen förlorar ca 1,5 g Na/100 kg kroppsvikt och dag via svettning och underhållsbehovet kan ligga på 3 - 4 g natriumklorid dagligen. 

 

HUR MYCKET SALT SKALL EN HÄST HA?

Läs mer om Himalyasalt, persilja och nässla. 3 kg här

Om hästen har ett onormalt saltbegär så finns det obalanser som bör rättas till.

Som med allt får man titta efter hästens behov eftersom hästen kan förlora ca 30 g natrium under hårt fysiskt arbete och då är det viktigt att hästen har fri tillgång till saltsten eller att man ger en elektrolytblandning. Man har sett att hästen återhämtar sig snabbast när dom druckit fysiologisk saltlösning (9 g koksalt/1 liter vatten). För lågt natrium kan naturligtvis leda till andra symptom och då kan det vara svårt för hästen att kompensera förlusten av natrium med enbart grovfoder.

DOSERING av ÖrtoSalt

• Häst 500 kg
• Underhållsdos: 2 msk (ca 26 g)
• Lätt arbete: 3 msk (ca 40 g)
• Medelhårt arbete: 4 msk (ca 53g)
• Hårt arbete: 9-10 msk (120-130 g)
• Örtsaltet kan blandas I kraftfodret eller blandas ut I ljummet vatten
• Bör förvaras torrt och svalt

Salt = natriumklorid, 1 g natrium motsvarar 2,5 g natriumklorid

TORRSUBSTANS (ts)

Torrsubstanshalten (ts-halten) beskriver helt enkelt hur mycket av fodret som består av vatten och hur mycket som är torr substans. Det är i den torra substansen som all näring och energi finns.

 Om ett foder har 60 % ts-halt, så innehåller det alltså 40 % vatten, eftersom summan av ts och vatten alltid är 100.

Man behöver känna till torrsubstanshalten för att kunna räkna ut hur mycket grovfoder som hästen behöver äta varje dag i kg.

Utfodringsregeln lyder: minst 1,5 kg ts grovfoder per 100 kg kroppsvikt och dygn.

Utfodringsregler med silage

Ensilagebalar

Ensilage innehåller mer vatten och mindre näringsrik torrsubstans per kg än vad torrt grovfoder gör. Ensilage är alltså mer "utspätt" med vatten än det torra grovfodret (ts-torrsubstans per kilo foder).

En tumregel är att ALDRIG ge mindre än 1 kg ts grovfoder per 100 kg kroppsvikt och dag. Om man räknar att hästen väger ca 500 kg är absoluta minimum ts grovfoder per dag 5 kg.

Hö har en ts-halt på 84 %. Hästen måste alltså äta 6 kg hö för att få i sig 5 kg torrsubstans (5/0,84= 5,95).

Om ensilaget har en ts-halt på 55 % måste hästen äta ca 9 kg ensilage för att få i sig ca 5 kg torrsubstans 5/0,55=9,9).

OBS! Helst bör hästen äta 1,5 - 2 kg ts grovfoder per 100 kg kroppsvikt och dag. Alltså mellan 9 - 12 kg hö per dag eller 13,5 - 18 kg ensilage (om ts-halten är 55 %).

 

Svavel - ännu ett naturligt bristämne

MSM 1,5 kg

Framför allt har man inom hästsporten sett en rad tydliga indikationer på svavelbrist, men tillskott av svavel blir också allt mer uppskattat för positiva effekter av idrottare, motionärer och inom friskvården.

Svavel är en av kroppens fem viktigaste mineraler och ingår i bildandet av alla celler. En viktig källa är växande gröda som i kretsloppet tar upp svavel från regnvatten i formen MSM.

Betande djur ska alltså normalt ha mycket god tillgång till svavel.

Svenska företag som arbetar med foder och tillskott för framför allt hästar, ser tidigt förändringar av tillgång på näringsämnen i naturen, jordbruket eller p.g.a förändrad utfodring. Hästsporten har utvecklats mot en elitidrott där hästens träning och vård är helt avgörande för resultat och hållbarhet. Indikationer på brister av näringsämne syns då tydligt, är relativt enkla att härleda och kan ofta bekräftas utan placeboeffekter.

Inom hästsporten såg man redan i början av 2000-talet förbättrad rörelsefunktion på hästar som fick tillskott av svavel. Initialt förmodades det bero på en antiinflammatorisk och smärtstillande verkan på ledmekanismen, vilket vi idag vet beror på brist och inte någon ”medicinsk” verkan av mineralen.

Stela muskler och lång uppvärmningstid är en tydlig indikation på svavelbrist, som under senare år också kunnat bekräftas av lägre svavelhalter i analyser av grovfoder.

Importerade islandshästar får allt mer problem med eksem. I många fall har dessa blivit symtomfria efter tillskott av svavel. Man kan förmoda att rasen är extra känslig för svavelbrist eftersom den utvecklats i svavelrika förhållanden.

Svavel behövs i kroppen för bindväv, ledfunktion, enzymer, hormoner och immunförsvar. Det gör cellernas membran elastiska och medverkar i cellens utbyte av näringsämnen och slaggprodukter.

I formen MSM levereras viktiga svavelbyggstenar för bildandet av aminosyran Metionin som behövs för signalsubstanser som Dopamin och Endorfiner. Metionin medverkar också bl.a i aminosyrorna Cystein (en stark antioxidant), Taurin (som binder gifter), Cystin och Kreatin.

Mineralet svavel är även del av immunoglobiner (insulin som reglerar upptaget av glukos hos cellerna), vitamin B1 och Biotin (reglerar metabolismen av kolhydrater) samt flera aminosyror. Det hjälper även till att syresätta kroppen och öka energinivån.

Förutom att svaveltillgången minskar i jordbruksprodukter, kan brister hos människan härledas till värmebehandling av livsmedel, förändrade kostvanor och aktivare livsstil. Internationellt forskning kring svavels funktioner hos människan, fokuserar allt mer på dess betydelse för näringsutbyte och utrensning i cellerna, kring hypotesen att svavelbrist kan vara en orsak till ökande mängd inflammatoriska sjukdomar.

Är kväve/svavel-kvoten i vallfodret högre än 14 är troligen svavel skördebegränsat i vallen.

Under 10 är svavelgödsling troligtvis gjord i vallen för att få större tillväxt.

Räkneexempel svavel/kväve: 60 g råprotein x 0,16 = 96 och svavelhalten i grovfodret är 1,1 g. Tag 96 : 1,1 = 8,72.

Det betyder att det är obalans i kväve (det som bildas av nedbrytning av proteiner). I sånt här fall när svavel/kväve är i obalans får man kolla balansen på aminosyror.

SPÅRÄMNEN

Järn (Fe)

För att täcka behovet av järn räcker 20 – 50 mg/kg ts.

Fe/Cu bör vara mindre än 20:1

En häst 500-900 mg järn om dagen. Den högsta rekommendationen är för dräktiga och digivande ston. Enligt fodertabellerna innehåller finskt hö 150 mg järn och betesgräs 180 mg järn per kilo torrsubstans. Järnhalten i lucern (alfalfa) anges vara 190 mg per kg torrsubstans. En normal grovfodergiva täcker därför vanligen dagsbehovet. Högt Fe kan orsaka Cu brist

Zink (Zn)

Omkring 40 – 60 mg/kg ts är en lämplig nivå, grovfoder är ofta zinkfattigt.

Koppar (Cu)

Upptag av koppar kan motverkas av molybden. Med molybdenhalter under 2 mg/kg ts räcker det med 10 – 12 mg/kg ts av koppar.

Om kvoten Cu:Mo ligger under 3 mg/kg ts kan det leda till kopparbrist även vid höga halter cu i foderstaten.

Cu:Mo över 20 mg/kg ts kan leda till kopparförgiftning.

Höga halter av S, Zn och Ca kan försvåra upptaget av koppar.

Kvoten Zn:Cu bör vara 4:1 i foderstaten.

Mangan (Mn)

Omkring 20 mg/kg ts räcker för att täcka normalbehovet.

Svavel (S)

Vomens mikrober kan bilda högvärdigt protein av ammoniumkväve och nedbrutet protein. För att detta protein skall kunna utnyttjas väl fodras att balansen mellan kväve och svavel (N:S) i foderstaten ligger mellan 10:1 och 13:1.

Ofta ligger värdet på över 15:1 vilket tyder på svavelbrist.

2 – 2,5 g/kg ts är en lämplig nivå i foderstaten. Brist på svavel visar sig ofta som proteinbrist

Selen (Se) 

Selen är ett viktigt spårämne som ingår i ett enzym som skyddar kroppens celler genom att bryta ned så kallade fria radikaler. Rekommenderad mängd per dag är 0,2 mg per 100 kg kroppsvikt.

Selenhalt i soja eller lusern är beroende på om det är selen i jorden där det växer. Selen 1 mcg kan vara ett värde.

 

MINESYL

bra att kombinera med Kalfosmin

Fodertillskott 4 kg

Köp här

 Fett i Havre

Till häst används som fettillskott olika vegetabiliska oljor eller fettrika fodermedel. I den senare kategorin hamnar havre som normalt innehåller mellan 50-60 g fett/kg ts.

Det finns dock en betydande variation mellan sorter. Den fettrikaste sorten som odlas i Sverige är Matilda som innehåller ca 87 g/kg ts medan sorten Petra innehåller hälften ca 42g/kg ts.

Att utfodra med en fetare havre är ett enkelt sätt att tillföra fett i foderstaten och därmed kan högpresterande hästar, som så behöver, få god energiförsörjning.

Hästens frånvaro av gallblåsa ställer krav på att fettet skall vara väl fördelat i fodret så att inte fett passerar tunntarmen till grovtarmen. Fett i grovtarmen orsakar försämrad grovtarmsjäsning.

Fetthalt i havre lämplig för högpresterande Hästar kg ts

• Fullblod som galopptävlas: Havre innehållande 58-60 g fett/kg
• Havresort: Freja, SW 92194, Adamo

• Varmblod som travtävlas: Havre innehållande ca 55-58 g fett/kg
• Havresort: Adamo, SW 92194, Silvano 

• Halvblod/dressyr: Havre innehållande ca 51-54g fett/kg
• Havresort: Ebene (Svart),Veli, Sang

• Halvblod/hopp: Havre innehållande ca 51-55g fett/kg
• Havresort: Silvano, Ebene (Svart),Veli, Sang

• Nordsvensk travtävlas: Havre innehållande ca 42-43g fett/kg ts
• Havresort: Gigant, Vital, Valiant, Doris

• Ponny tävlas: Havre innehållande ca 40-43g fett/kg  
• Havresort: Vital, Valiant, Doris, Petra, Hirondel (Svart)

 Fetthalt i havre

•  Havre innehållande 58-60 g fett/kg ts. 
• Havresort: Freja, SW 92194, Adamo

• Havre innehållande ca 55-58 g fett/kg ts 
• Havresort: Adamo, SW 92194, Silvano 

• Havre innehållande ca 51-54g fett/kg ts 
• Havresort: Ebene (Svart),Veli, Sang

• Havre innehållande ca 51-55g fett/kg ts 
• Havresort: Silvano, Ebene (Svart),Veli, Sang

• Havre innehållande ca 42-43g fett/kg ts 
• Havresort: Gigant, Vital, Valiant, Doris

• Havre innehållande ca 40-43g fett/kg ts 
• Havresort: Vital, Valiant, Doris, Petra, Hirondel (Svart)

 

KALFOSMIN

är ett utmärkt komplement till Minesyl

Köp här

Näringsämnena i Kalfosmin är essentiella för växande hästar eftersom de är viktiga näringstillsatser för starka ben och leder.

Kalfosmin är näringstillsatser som förebygger påfrestningsskador, ledinflammationer och benskador, speciellt hos trav- och galopphästar. Medlen kan även ges till andra tävlande djur som lider av problem med benbyggnad, leder och metabolism.

Det är ett välkänt faktum att kanske endast 20-25% av fölen i ett travstall någonsin har en chans att tävla på travbanorna. Resten lider av tillväxtstörningar, ämnesomsättnings-störningar samt skador, fastän de i övrigt skulle vara i stånd att göra tillfredsställande resultat.

Veka kotor, felaktig benställning, grova utvecklingsstörningar i den nedre delen av benen, degenerativ artrit, lösa benbitar och ojämn bentillväxt är inte så ovanligt hos fölen. Det är viktigt för fölets hållbarhet att minska frekvensen av felaktiga benställningar under de första månaderna.

Regelbunden hovvård är viktig för att understödja en korrekt benställning. Men för att utveckla ben, senor och ledbrosk är stoets utfodring och sedan fölets utfodring i samband med att det får fast föda av största betydelse. En frisk mage och de rätta tillskotten är a och o för att fölet skall kunna utveckla starka ben, leder, brosk och vävnader.

Kalfosmin ges till det dräktiga stoet ca 1 mån före fölning. Till fölet direkt om benställningen inte är normal, eller stoet har fodrats med undermåligt foder. Ges när unghästen börjar tränas. 

Här kan du läsa mer om Kalfosmin

Här kan du läsa om senskador

Här kan du läsa om sesamoiditis

Här kan du läsa om den växande unghästen

 _________________________________