OLJA TILL HÄST

ATT UTFODRA HÄSTEN MED OLJA – ÄR DET BRA?

Gräs innehåller omkring 2-2,5 % fett

Att utfodra hästen med olja har blivit vanligt förekommande. Det kan ju vara av intresse att fundera över om hästen mår bra av extra olja utöver det fett den naturligt får från en individanpassad utfodring. För att få en bättre inblick i varför man kanske skall tänka sig för innan man utfodrar med olja är att titta på hästens anatomi och tillverkning av olja.

Eftersom hästen inte har någon gallblåsa så förstår man att hästens naturliga föda inte heller är fet och att den i normalt tillstånd äter väldigt lite fett. Hos hästen producerar levern konstant en liten mängd galla som rinner ut i tolvfingertarmen och nedbrytningen av fett går långsamt. I tolvfingertarmen tillsätts också enzymet lipas, som produceras i mindre mängd, just på grund av att hästen inte är skapad att äta stora mängder koncentrerat fett.

Om man av någon orsak väljer att utfodra med olja så bör man som hästägare veta att det finns begränsningar på mängd per dygn. Från vissa håll rekommenderas det att inte utfodra med mer än ca 4 dl olja till en häst som väger ca 500 kg och då fördelat på 2-3 gånger per dygn.

”Ätbara” oljor tillsätts också i de fabrikstillverkade pelleterade- och myslifodren för att minska dammrisken, som bindemedel i pelleteringen och kallas då ”foderfett”, som smörjning i pelletmaskinerna och det är inte den kallpressade extra fina olivoljan som man använder. Det är alltså inte bara mängden olja som kan göra hästen sjuk utan också typen av olja. Kanske köper man också in begagnad matolja och palmolja – vad vet vi?

Frånsett all den olja hästen får i sig ofrivilligt så utfodrar man också hästen med olja och min uppfattning om utfodring med olja ÄR ATT DET INTE ÄR BRA! 

FRAMSTÄLLNING AV OLJA

Kallpressning av olja, där man får den bästa oljan - Jungfruoljan. Den här typen av framställningen är ofta en dyr tillverkningsmetod. Den kallpressade oljan är den man kan använda som matolja utan att den manipulerats ytterligare.

Oljehalten i det som blir kvar efter kallpressning är stor, därför används varmpressning där tryck och temperatur ökas ända upp till 120° för att få ut den sista oljan. Den här oljan har inte samma höga kvalitet som den kallpressade oljan. Vanliga matoljor är i regel varmpressade.

De sista dropparna olja får man ut genom extrahering. Man blandar materialet med det flyktiga lösningsmedlet hexan (extraktionsbensin) och skakar. När fettet har lösts från det fasta materialet centrifugeras det bort. Rester av extraktionsmedlet eller omvandlingsprodukten finns kvar i den färdiga produkten på grund av att det är tekniskt omöjligt att få bort. Oljeutvinningen är så effektiv att bara ca 1 % fett återstår i restprodukten.

Sist raffineras oljan genom filtrering, rening med fosforsyra eller citronsyra, blekning, deodorisering och vinterisering

Varmpressad olja har förlorat det mesta av sin näring. I den extraherade oljan, som också är den billigaste, finns inga näringsämnen kvar. Däremot finns rester av lösningsmedel, pesticider och extraktionsbensin kvar i oljan. Hexan (extraktionsbensin) klassificeras som miljöfarligt, brandfarligt och hälsoskadligt. Hexan kan bland annat orsaka nedsatt fortplantningsförmåga, kan ge lungskador vid förtäring och orsaka nervskador.

Efter oljeutvinningen från linfrö blir det kvar vad man kallar linfrökaka som används som djurfoder. Efter oljeutvinning från raps får man en återstod som efter pressning kallas rapsexpeller eller rapskaka som efter pressning och extrahering kallas rapsmjöl. Den viktigaste användningen av rapsmjöl och rapsexpeller är som djurfoder.

En annan form av modifiering går ut på att man kopplar en molekyl med en fet och en vattenvänlig ände till stärkelsen, så att den kan lösa fett i vatten. Det finns alltså också olja som är vattenlöslig. Till exempel gör man det med havreolja och då kallas den polära lipider.

FÖR ATT NÄMNA NÅGRA OLIKA SORTERS OLJOR

Sojaolja är den olja som det produceras mest av i hela världen, USA, Brasilien och Argentina producerar 75 % av världens soja. Av det är minst en tredjedel genmanipulerad och varifrån den mesta svenska importen kommer.

Restprodukten efter extraktionen av sojaolja krossas till ett mjöl och sojamjölet används i hästutfodringen. Sojaoljan innehåller mest extraktionsbensin och när det gäller livsmedelskvalitet försäkrar livsmedelsverket att 1 mg/kg är ofarligt. Det finns å andra sidan forskning på djur som tyder på motsatsen. Oljan innehåller också lösningsmedel och pesticider efter besprutning.

Näst efter soja ar majs den gröda som genmanipuleras mest, särskilt i USA. Den mesta majsen blir djurfoder, och kött från djur som fötts upp på genmanipulerad majs behöver inte märkas. Majsoljan är till stor del en biprodukt vid framställning av stärkelse. Majs hör till de mest gödslade, besprutade och genmanipulerade grödorna. Majs och majsolja innehåller föroreningar från hexan och pesticider. Forskning visar att den genmanipulerade majsen i djurfoder orsakar skador på vita och röda blodkroppar.

Den konventionellt odlade rapsen som odlas i Sverige är, enligt Carlshamns Mejeri, för hårt besprutad och därmed för giftig för att kunna kallpressas. Svenskt odlad ekologisk raps finns att få i små mängder men används knappast i djurfoder på grund av priset. Efter att EU-regler om jordbruksstöd ändrades drastiskt så har rapsodlingen minskad då den blivit olönsam. Så den raps som mestadels används idag odlas till största delen i Tyskland, Frankrike, Kanada, USA, Kina och Indien. Majoriteten av den rapsolja som produceras i världen är genmodifierad, och därmed även Roundup-behandlad. Dock inte den svenska enligt uppgift?

Rapsolja är giftig för levande varelser och är ett utmärkt insektsmedel. Plantskolor använder den för att döda bladlöss bland annat. Rapsolja är en industriell olja och är inte mat för vare sig folk eller fä!

Sojaolja kommer från soja, majsolja från majs, rapsolja från raps men var kommer canola oljan från? Jo, canolaoljan är utvecklad från raps, det vill säga genmodifierad. Livsmedelsindustrin påstår att genmanipulationen innebär att det inte längre är ”raps” utan ”canola”. Även om man då ändrar på namnet så är den fortfarande en rapsväxt! Så namnet betyder egentligen Kanadaolja. Canola är namnet som getts till en växt genmodifierad från raps.

Canolaoljan är utvecklad i Kanada, och subventionerad för livsmedelsindustrin av den kanadensiska regeringen.

Solrosolja, fröna mals och skalen ger mycket färg, lukt och smak. Skalen kan tas bort före pressningen eller så pressar man med skalen och raffinerar bort färgen efteråt. Det senare är det vanliga, eftersom det är billigare att raffinera efteråt än att skala före.

Kallpressning: Fröpulvret pressas utan värme (under 30°).
Varmpressning: Fröpulvret pressas med värme (80-120°).
Extrahering: Pressresterna extraheras med lösningsmedel, till exempel med hexan.
Raffinering: Alltid, för att få bort vaxrester, färg, lukt och smak. Kan omfatta filtrering, rening med syror och alkalier, blekning med uppsugande pulver, deodorisering med het vattenånga, rensning från vaxrester med kyla.

Solrosolja har väldigt låg näringstäthet, alltså mycket näringsfattig.

Med 1,865,498 ton är Ryssland den största producenten av solrosolja. Odlingen av solrosfrön i landet tar upp cirka 6.8 miljoner hektar mark med de viktigaste odlingsregionerna Krasnodar, Rostov, Belgorod, Saratov och Voronezh. Bearbetningsanläggningar ligger också i regionerna för att minska kostnaderna för transport av solrosfrön. Under år 2014 var volymen solrosolja som producerades i landet nästan 4.8 miljoner ton.

Odlingen av solrosfrö och bearbetning av solrosolja har enorma ekonomiska fördelar för nationen. Man drar också nytta av biprodukten, solrosfrö, som de antingen exporterar eller använder lokalt för att göra djurfoder.

VAD KAN HÄNDA MED MED ÖVERUTFODRING MED OLJA

Om vi håller oss till enbart hur olja omhändertas av matsmältningsorganen så skall den brytas ner av den galla som levern producerar. Om hästen överutfodras med mer olja i fodret än den hinner bryta ner så påverkas hela matsmältningskanalen negativt.

För att de fettdropparna inte skall slå ihop sig till större, krävs ett stabiliserande ämne vilket är emulgatorer och det tillförs med gallan. Hästen har ingen gallblåsa och kan således inte ha något förråd av galla, utan den tillförs i den takt den produceras i levern. Produktionen kan ökas vid behov, men det kommer aldrig så mycket på en gång, som det kan göra om där suttit en gallblåsa.

Oförbränt fett passerar tunntarmen och när det kommer till grovtarmen så påverkas tarmens bakteriepopulation negativt och kan då störa nedbrytning av fibrer. Oljan försämrar grovtarmsjäsningen på grund av den skadade tarmfloran. Det innebär att immunförsvaret blir påverkat och de antikroppar som är på vakt mot föroreningar aktiveras och det uppstår inflammationer i tarmarna.

Levern blir också belastad av utfodring med olja. En vanlig störning hos många av dagens hästar är en degenererad lever. Levern blir kraftigt belastad när fettet i tarmarna orsakar feljäsning och det ekologiska systemet slås ut.

Levern har inte några nerver kopplade till sig och är alltså okänslig för smärta. Däremot kan den ge ett obehagligt tryck under revbensbågen på höger sida och hästen kan då reagera när jorden dras åt eller blir stelare på höger sida av kroppen.

Försämrad aptit och avmagring kan man se vid kroniska leverskador och en plötslig viktminskning kan hos hästar riskera att utlösa leverinflammation.

Långt gången leversjukdom kan yttra sig som vätska runt buken (acites). Njursvikt kan ibland ses som en allvarlig komplikation i vissa fall av akut leversjukdom.

Studier har visat att konsumtion av genmodifierade organismer är kopplade till nedsatt immunförsvar, allergier, neurotoxicitet samt lever- och njurproblem. En ökning av cellskador genom oxidation i de områden som är fettrikast, till exempel i hjärnan visar också studier. Intag av olja förbrukar även vitamin E i kroppen, om hästen därtill utfodras med ensilage så är mängden vitamin E så gott som obefintlig i detta fodermedel.

Det är bara några få symptom jag berör när det gäller sjukdomar hos hästen som en följd av utfodring med olja.

HUR FUNGERAR DET MED TILLFÖRSEL AV FETT FRÅN HAVRE

Om man fodrar med fettrikare fodermedel som till exempel högfettshavre kan det visa på fördelar som att djuren inte behöver utnyttja sina glykogendepåer i samma utsträckning som annars. Hästarna kan i större utsträckning utnyttja fettet som substrat i aerobt muskelarbete och därmed kan toppar med mjölksyra i muskler och blod undvikas. Hästens frånvaro av gallblåsa ställer krav på att fettet skall vara väl fördelat i fodret. Med högfettshavre kan fördelningen av fett ökas på ett enkelt sätt och fördelningen mellan fett och stärkelse blir annorlunda.

En studie där man fodrade med havre som innehöll hög fetthalt gav även lydigare hästar och genom studien såg man att beteende och temperament påverkades av näringstillförseln.

Högfettshavren Matilda provades på galoppörer och man såg att det gick att ge stora mängder av havren utan att hästarna blev uppskruvade.

”Det fungerade jättebra även för våra fullblod som inte annars tål havre eftersom de blir för heta. Nu ger vi dem sex-sju kilo Matildahavre om dagen utan att de förlorar ridbarheten. Tidigare var vi tvungna att blanda flera olika kraftfoder, nu räcker det med havre och betfor” säger Piia Pantsu som deltog i undersökningen tillsammans med Anders Herlin, Alnarp.

Nu är det främst högpresterande hästar som har svårt att lägga på sig hull och har lätt för att bli uppskruvade som stora mängder högfettshavre kan vara ett alternativ. För övrigt anser Anders Herlin att det råder kraftfoderhysteri inom hästvärlden. Den som har ett bra grovfoder som innehåller 10-11 MJ/kg ts och 70 g/smb råprotein/kg ts behöver inget kraftfoder alls eller väldigt lite. Det är väldigt vanligt att hästägare ger för stora mängder kraftfoder och dessutom för mycket på samma gång säger Anders Herlin.

Många ger sina hästar korn i tron att de skall bli lugnare men det betraktar Anders Herlin som en myt. Det krossade kornet kan orsaka mag- och tarmproblem hos hästen eftersom kornets stärkelse är mer svårsmält. Havre är det sädesslag som har den mest lättsmälta stärkelseformen men den skall ges hel.

Det finns rätt stora olikheter i fetthalten hos olika havresorter. Matildahavren har den högsta fetthalten och är energität.

Produktinformation

Källor: Ett utdrag från en studie som gjordes av Anders Herlin lektor vid Sveriges lantbruksuniversitet Alnarp, Margareta Rundgren, Sveriges lantbruksuniversitet Uppsala och Mia Lundberg, Flyinge, Hippocampus, Shenet – Oljor, Safesoil. Gunnar Lindgren, SVA