lördag 2 september 2017

HÄSTEN EN HERBIVORES

HÄSTEN KATEGORISERAS SOM HERBIVORES VILKET VISAR 
ATT DESS NÄRINGSBEHOV UTGÖRS AV VÄXTKÄLLOR

Kotten och Majsan, foto Stephanie Sundgren

Ett av många sätt att kategorisera djur är baserat på deras kost och matsmältningsfysiologi.
Carnivores äter kött, frugivores äter frukt, omnivores äter en mängd olika födoämnen från både djur- och växtkällor. 

Hästar kategoriseras som herbivores men är inte idisslare. Det här är en klassificering som inkluderar andra arter som kaniner och elefanter. De icke idisslande herbivores näringsbehov utgörs av växtkällor, varav majoriteten består av fibrösa växter som gräs.

Grovfoder, som gräs, innehåller varierande mängder av både lösliga kolhydrater och olösliga kolhydrater. Enskilda djurarter har olika förmågor att smälta dessa kolhydrater - till exempel kan monogastriska (enmagade) arter lätt smälta lösliga kolhydrater, men har en mycket begränsad förmåga att smälta olösliga kolhydrater, medan idisslande arter (som nötkreatur och får) kan smälta och överleva mycket bra på extremt fibrösa ämnen som cellulosa, halm, majskolvar etc.
För att smälta de olösliga kolhydraterna från en diet på fiberrikt grovfoder har hästar (och andra icke-idisslare herbivores) utvecklat en mag-tarmkanal där den del av tarmen som kallas cecum (blindtarmen) kraftigt förstorats.Grovtarm (inklusive cecum är hos hästen 7,2-8,4 meter lång med en kapacitet på 130-138 liter.

För att smälta de olösliga kolhydraterna från en diet på fiberrikt grovfoder har hästar (och andra icke-idisslare herbivores) utvecklat en mag-tarmkanal där den del av tarmen som kallas cecum (blindtarmen) kraftigt förstorats.
Matsmältningen börjar redan i munnen där fodret tas in och mals ner av tänderna. Fodret blandas med saliv och med matsmältningsvätskor i magen och flyter sedan in i tunntarmen. I tunntarmen absorberas de flesta lösliga kolhydraterna, tillsammans med mineraler, vitaminer, fetter och proteiner. Djur som använder växternas cellulosa som näringskälla har nästan alltid mikroorganismer till hjälp vid nedbrytningen av cellulosan. Det handlar inte bara om bakterier, utan också om protister (tidigare kallade protozoer eller encelliga djur). Cellulosan bryts ned med hjälp av enzymer som kallas cellulaser.

Hästarna har, genom århundraden, utvecklat symbiotiska förhållanden med hundratals olika arter av mikroorganismer som i sin tur producerar enzymer som kan bryta dessa speciella bindningar och därmed göra maten tillgänglig för både mikroorganismerna och värddjuret. Mikroorganismerna ger sina värddjur många fler nyttigheter, bland annat bildar bakterierna aminosyror som är essentiella för hästen vilket löser aminosyrabekymmer.



EN HÄLSOSAM ELLER OHÄLSOSAM POPULATION





Ser vi på hästen är den symbiotiska mikrobiella population inte alltid stabil men för de flesta hästar som inte utsätts för kraftig stress och för arten onormal utfodring är det oftast inte ett problem att behålla en relativt hälsosam och stabil mikrobiell population.
Det finns saker som orsakar variationer i den interna miljön, såsom temperaturförändringar, pH, dehydrering, substrattillgänglighet eller behandling med antibiotika, andra läkemedel eller kemikalier. Allt detta kan påverka eller till och med förstöra mikroorganismernas populationer. Förändringar i populationen påverkar matsmältningseffektiviteten och i värsta fall kan stora delar av populationen förstöras.

Hästar som genomgår drastiska förändringar från en ytterlighet till en annan, tävlingshästar som transporteras, blir dehydrerade, är nervösa kan genomgå förändringar i matsmältningen som tillfälligt kan göra miljön i cecum mindre idealisk som jäsningskammare. Som ett resultat kan en minskning av, eller till och med hela mikropopulationer förintas. Vissa av arterna påverkas också mycket mer än andra.


HÄR ÄR ETT EXEMPEL PÅ HUR ETT FODERBYTE 
KAN ORSAKA PROBLEM I TARMENS POPULATION

En naturprodukt och ett fabrikstillverkat kraftfoder

Låt oss säga att hästen normalt utfodras med 0,5 kg kraftfoder per tillfälle och mikroorganismerna har anpassat sig och stabiliserats till den mängden. Så förändras utfodringen plötsligt med ett byte av kraftfoder. Även samma mängd av det nya kraftfodret orsakar störning i tarmfloran. Ger man också en större mängd kraftfoder innebär det att tunntarmen inte har enzymer nog att bryta ner den stora mängden vilket innebär att det kommer osmält stärkelse till cecum. 
Vissa arter i mikrobernas populationer, som t ex lactobakteriernas population växer till sig av denna typ av förändringar i utfodringen. När de sätter igång att smälta kraftfodret utsöndrar de flyktiga fett- och mjölksyror (därav namnet lactobakterier) i cecum och ut i nästa del av grovtarmen. Den här typen av bakterier förökar sig mycket snabbt och mer mjölksyra bildas och så sjunker tarmens pH och ytterligare populationer börjar dö ut som inte tål det sura pH värdet.
Så nu händer flera saker samtidigt, det är en obalanserad mikropiell population och den totala populationen är "upprörd". Vissa arter, som Clostridierna dör och då släpper de ut ett ämne som kallas endotoxin (gift från insidan). Tarmslemhinnan försöker absorbera och metabolisera toxinet men på grund av giftigheten skadas i stället slemhinnan av toxinet och kan orsaka kolik och tarminflammation. Endotoxinet absorberas nu ut i blodströmmen och orsakar en massa symptom som t ex fång, mugg/rasp, klåda/eksem, ökad känslighet för parasiter (som gillar orent blod) och muskelpåverkan med olika typer av hältor som följd. Allt det här händer enbart genom att det skapats kaos i den mikrobiella populationen.



PROBIOTIKA

Probiotika Equifilier 1 kg

Det är i det här läget som man behöver stärka upp tarmsystemet och rädda mikropopulationen från att ytterligare gå "bärsärk". Probiotika (betyder för liv) innehåller några av de vänliga arterna som normalt finns i tarmkanalen och som nu är störda och stressade. Att behandla med probiotika är att påverka populationen positivt för att behålla maximal matsmältningseffektivitet. Det är viktigt att hålla mikropopulationen på en så normal nivå som möjligt. Man kan med jämna mellanrum fylla på med goda bakterier för att undvika att allt för stora förändringar sker, vilket då minskar effektiviteten och orsakar sjukdomssymptom.
Man kan tänka på att vid varje foderbyte understödja bakteriefloran för att inte orsaka hästen lidande.


Forskning
Det finns forskning där man gett unga växande hästar probiotika och sett att förekomsten av ortopediska svagheter minskade betydligt. Man har sett att mikroorganismerna frisätter enzymer som ökar utnyttjandet av fosfor som i sin tur gynnar kvaliteten på att utveckla skelettet.
Genom undersökningen fann man också att hos fölston som fodrades med probiotika ökade fetthalten i mjölken så de föl som drack mjölken växte fortare och var välväxta, större och tyngre vid 12 - 18 månaders ålder. Vidare såg man att en stor grupp hästar som hade en kontinuerlig arbetsbelastning ökade i vikt utan att fodergivan ökades, detta enbart av att hästarna fodrades med probiotika. Man vet genom annan forskning att hästar med störningar i matsmältningsorganen ofta är tunna.


FÖR GOD MAG- OCH TARMHÄLSA HOS HÄSTEN

Gastrofor, Colofor och Equifilier förpackade i 1 kg. Gastrofor och Colofor finns även i 4 kg.
Så är jag igång igen med mitt tjat om foder.
Men det är inte meningen att ni skall få känslan av att det enda jag har att förmedla är att allt är farligt att fodra hästarna med. Min tanke är egentligen att göra det enkelt för er, att ni inte skall krångla till det i onödan. 
Om man gav hästen biologiskt anpassat foder, skötte odlingarna, betena och naturgödslade så skulle det förmodligen inte behövas en massa olika fodertillskott. Om det lilla jag säger är förvirrande så skall ni nog bara titta på hästen och lära er känna efter hur den mår, lära er hur ett bra foder skall se ut och lukta, en uppmärksam ägare vet direkt om något fattas sin häst.
Själv läser och läser jag och försöker uppdatera mig och vill förmedla vad jag tycker kan vara av intresse. Jag vill också göra er uppmärksam på att det som jag läser och skriver om är ju ur min synvinkel sett, men jag försöker sätta min in i andras synvinklar också eftersom det kanske kan lära mig något nytt.


OMODERN ?!


Grottmålning från Chauvetgrottan i södra Frankrike daterad omkring 31 000 f. Kr.

Man säger att jag är omodern men jag tror inte hästarna för omkring 31 000 år sedan hade överlevt till dags dato om den "moderna" typen av utfodring hade uppfunnits då för jag upplever att vi gör hästarna sjukare och sjukare. Jag måste säga att den "moderna utfodringen" gör mig mer och mer övertygad om att något måste vara helt galet med den, så än är jag är ohjälpligt omodern.

Att vi rekommenderar havre är av den anledningen att den är lättast för hästen att metabolisera, det är en naturprodukt, växer inte i någon fabrik och den är inte upphettat så den kan kanske klassas som omodern.
Såvitt jag kan förstå ser hästen likadan ut invändigt som för 31 000 f. Kr. och som den alltid har gjort, samma typ av matsmältning som är inställd och utvecklad sedan evolutionen.


VILKA VÄXTER VÄLJER HÄSTEN ATT BETA OM DEN SJÄLV FÅR VÄLJA? 
Den frågan ställde forskarna bakom en unik betesstudie i Ukraina.

Enligt Foderbladet Häst från SLU har studien bäring även i Sverige eftersom studien gjordes i ett klimat som liknar det i södra och mellersta Sverige samt med en flora som liknar vår.


I studien undersökte forskarna vad en grupp przewalskihästar spontant valde att beta och vilka växter de helt undvek. Området som studien utfördes i ligger nära Tjernobyl och betesmarken består av övergiven åkermark som återerövrats av vilda växter. Floran domineras av gräs men består också av baljväxter, tistlar och en rad örter, skriver Foderbladet Häst.

Av de totalt 280 växter som inventerades av forskarna betades 52 vid någon tidpunkt. De mest populära växterna bland hästarna var kvickrot, hundäxing, foderlosta, rödklöver och kråkvicker. Även kärrgröe och vitklöver valdes gärna av hästarna i studien. 
Mindre populära var exempelvis engelskt rajgräs, syror, skräppor, fräken och starr samt arter som cikoria, hundkäx och sengröe. 

Giftiga blommor som smörblommor och stånds undvek hästarna helt. Hästarnas betesval skiftade något över tiden, troligen beroende på förändringar i växternas energi- och näringsvärde.


 Läs även


Källa: Susan Garlinghouse, Lunds Universitet



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar