tisdag 7 juni 2016

FÖR DEN VÄXANDE HÄSTEN

KALCIUM, FOSFOR OCH KISEL FÖR VÄXANDE HÄSTAR 



Näringstillsatser för förstärkning av benbyggnad och leder.
Kalciumfosfat och kisel är näringstillsatser som förhindrar påfrestningsskador, ledinflammationer och benskador, speciellt hos trav- och galopphästar. Medlen kan även ges till andra tävlande djur som lider av problem med benbyggnad, leder och metabolism.

Det är ett välkänt faktum att kanske endast 20-25% av fölen i ett travstall någonsin har en chans att tävla på travbanorna. Resten lider av tillväxtstörningar, ämnesomsättnings-störningar samt skador, fastän de i övrigt skulle vara i stånd att göra tillfredsställande resultat.

Veka kotor, felaktig benställning, grova utvecklingsstörningar i den nedre delen av benen, degenerativ artrit, lösa benbitar och ojämn bentillväxt är inte så ovanligt hos fölen. Det är viktigt för fölets hållbarhet att minska frekvensen av felaktiga benställningar under de första månaderna.

Regelbunden hovvård är viktig för att understödja en korrekt benställning. Men för att utveckla ben, senor och ledbrosk är stoets utfodring och sedan fölets utfodring i samband med att det får fast föda av största betydelse. En frisk mage och de rätta tillskotten är a och o för att fölet skall kunna utveckla starka ben, leder, brosk och vävnader.



Kalcium och Fosfor
Cellsaltet har en generell vävnadsuppbyggande effekt

Kalciumfosfat är en beståndsdel i matsmältningsvätskorna och om det saknas uppstår brist även om man tillför riktigt med kalcium i fodret. Det är vanligt att den unga hästen har problem med magen på grund av utfodring med processade kraftfoderblandningar. Dessa kan påverka matsmältningsvätskorna negativt samt orsaka magkatarr och i värsta fall magsår och brister på näringsämnen uppstår. Kalciumfosfat har även en stor betydelse för proteinutnyttjandet.

Kalcium- och fosforbalansen är viktiga för att åstadkomma starka ben hos hästar och kombinationen av kalcium och fosfor antas svara för styrkan i benbyggnaden.
Ben och blod innehåller vardera ca dubbelt så mycket kalcium som fosfor. Om födan innehåller för mycket fosfor, stiger fosforhalten i blodet och kalcium övergår från benet till det cirkulerande blodet för att fylla på det akuta behovet vilket bara det kan orsaka benskörhet.


Kisel
Detta cellsalt är en beståndsdel i alla celler, speciellt i bindväv, hud och hår. 
Kisel är också en beståndsdel i broskvävnad.

Kisel stärker bindväven samt organvävnaden och gör den stark och elastisk, det stärker muskler, ledband och ger hårdare ben.

Forskning kring effekterna av kisel har bedrivits i väldigt liten omfattning trots att kisel, efter syre, är det näst vanligaste grundämnet i naturen. Enligt den senaste forskningen är kisel en viktig komponent i brosk, bindvävnad och hud. Kisel är även en viktig faktor i slempolysackaridernas metabolism (K Smidt och W Bayer).

Kombinationen av kisel och kalcium är kända sedan länge. År 1799 utförde Vauquelin experiment med hönor, varvid han matade dem med endast havre. När han jämförde mängderna kalcium och kisel i födan med de mängder som avsöndrades i avföringen och ägg, fann han att kalcium avsöndrades i en mängd som var större än mängden i havren. Med kisel var det precis tvärt om. Kisel omvandlades till kalcium i hönornas metabolism.

Kisel finns rikligt i blodkärl, senor, bindvävnader, hornhuden och slemhinnevävnader (hjärnhinna) och brosk. Man har påvisat att kisel spelar en viktig roll vid kalkomsättningen och således befrämjar mineraliseringen av ben. Kisel påverkar också bindvävnaden och bildandet av vävnadsstrukturer (Charliste E.M, Ciba Foundastion Symposium 1988, 123-39, ISSN 0300-5208). Vid djurförsök har man konstaterat att kiselfattig föda har samband med förändringar i broskmatrisen (Scmidt och Bayer).

Träning och tävlande ökar markant behovet av kisel. Djuren lider av stress, men de blir samtidigt även överaktiverade. Utsöndringen av adrenalin är speciellt stor. Loeper och Golan har påvisat att hos råttor med adrenalin-inducerad arterioskleros sjönk kiselhalten i aortan till 20 %. Man kunde återställa blodkärlsväggarnas normala koncentrationer genom kiseltillskott och endast smärre arteriosklerosrelaterade förändringar noterades i aortan. Andra studier av Loeper och andra visar att blodkärlen hos friska (människor) innehåller 14 gånger mera kisel än blodkärlen som uppvisar patologiska förändringar (Pfeiffer, C.C., Gothier P-I., Paris, Debard 1983, s 327-30).
Närvaron av tillräckliga mängder kisel är därför väsentlig för hälsan i leder och blodcirkulationen hos till exempel travhästar. A. Charnot, den ledande medicinska forskaren i Marocco, har studerat ett flertal patienter som lider av plågsamma reumatiska sjukdomar såsom ledgångsreumatism, ben- och ledinflammation, Pagets sjukdom och obotlig ischiasvärk. Dosering av kisel under ett par månader ökade patienternas rörlighet markant och minskade värken i de flesta fallen (Piekos R, et al., Z. Anorg. Aligem. Chem. 1979, 454,7,187).


Minesyl, Kalciumfosfat och Kiseldioxid till sto och föl

Minesyl, cellnäring
Det är av största vikt att många fler näringsämnen finns tillgängliga för den växande hästen. Minesyl innehåller vitaminer och mineraler vilka är viktiga för tillväxten och i kombination med kalciumfosfat och kisel kan göra skillnad för fölens spänstighet, muskler, skelettets tillväxt och för att deras benstomme skall utvecklas normalt.
Det är viktigt att fodra stoet med de näringsämnen som stärker fostret och sedan den växande unghästen. Travhästar har ju under lång tid fått fodertillsatser och extra kalcium och det har ändå inte hjälpt till att förhindra svaga skelett hos den växande hästen.


Fler viktiga ämnen för tillväxten
A-vitamin är nödvändig för slemhinnor, skelettets tillväxt och cellernas karotinbalans, samt för längdtillväxten av fölets benstomme.

Det är nödvändigt för bindvävnadens och benstommens hälsa att C-vitamin samtidigt finns närvarande. Träning och stressituationer ökar behovet av C-vitamin. Å andra sidan har man noterat att man måste kompensera den ofördelaktiga effekt som kalcium har på upptaget aj järn (Mehano H. et al. Fed. Froc. 46: 913, 1987). C-vitamin är nödvändigt för upptag av järn.

Man vet att ett tillräckligt intag av D-vitamin är viktigt för utnyttjandet av kalcium i kroppen (J-L- Greger, Am, A Cer. Chem. 1988, 796-800). D-vitamin lagras primärt i levern men D-vitamintillägg är viktigt för att säkra ett tillräckligt kalciumupptag, speciellt på nordliga breddgrader. Kalcium ensam förhindrar inte missväxt i benstommen eller andra skelettrelaterade svagheter. (Niewoahner C., A. Cer. Chem 1988, 784-87).

Bor finns inte i stora mängder i naturen.  Bor har använts experimentellt i över 15 år som komplettering till terapi vid ledgångsreumatism. Bor minskar utsöndringen av kalcium, magnesium och fosfor från kroppen. Bor deltar även i kroppens produktion av D3-vitamin. Det är därför sannolikt att närvaron av bor förbättrar interaktionen mellan mineraler och det kan finns anledning att anta att tillräckliga mängder av bor minskar kalciumförlusterna.
Dessa näringsämnen finns i Minesyl.

Våra rekommendationer
Vi baserar våra rekommendationer på kunskap om effekterna av vissa grundämnen, spårämnen och vitaminer på skelett, brosk, leder, bindvävnad och ämnesomsättning. Effektiviteten hos näringstillsatserna beror troligtvis på en fördelaktig växelverkan mellan de olika ämnena. Vi anser också att näringsämnena får den största verkan som cellnäring.

LÄS ÄVEN

OSTEOCHONDROS – ”LÖSA BENBITAR”
Osteochondros är en skelettsjukdom som drabbar tillväxtbrosken hos unga växande hästar. När man hör namnet ”lösa benbitar” så kan man tro att det alltid handlar om lösa benfragment som simmar omkring, så är det inte. Oftast sitter de här broskfragmenten fast eller inkapslade.
Vad som är den utlösande orsaken till osteochondros vet man inte riktigt säkert, det har gjorts en del forskning och skrivits en hel del om det och man har kommit fram till att det finns vissa faktorer som man tror kan påverka sjukdomen. Några av de faktorer som brukar nämnas är ärftlighet, hormonella störningar, våld/trauma (unghästen börjar jobbas hårt för tidigt), foder och hästens kroppsstorlek.
THE SWEDISH DISEASE
Under 70 talet beskrev Sven Erik Olsson som var veterinär vid högskolan i Stockholm för förta gången skelettförändringar – osteochondros hos djur. Det fick till följd att sjukdomen internationellt kallades för ”the Swedish disease” nu vet man tack vare olika studier att osteochondros även finns utanför Sveriges gränser.
SAMLINGSNAMN
Osteochondros är ett samlingsnamn, man kan under det här namnet hitta olika benämningar efter var förändringarna finns, men vad som ska finnas under samlingsnamnet osteochondros är inte riktigt klart. Den vedertagna beteckningen för osteochondros är OC.
• Osteochondritis dissecans OCD
Här har osteochondros förändringarna gått längre och ostechondrala benbitar har lossnat eller stöts bort från underliggande ben. Om benbiten lossnar helt från sitt fäste så får vi det som brukar kallas för ”lösa benbitar” ett annat namn som används är fri ledmus, OCD brukar vara smärtsamt för hästen.
• Chipfraktur DOF
Förkommer oftast på framsidan av kotlederna i hästens framben, idag anser inte forskarna
att den här skadan ska räknas till osteochondros eftersom den utlösande faktorn SANNOLIKT ÄR TRAUMA (unghästarna jobbas för hårt).
• Birkelandfraktur POF
Har fått sitt namn efter den som först beskrev den här förändringen, norrmannen Birkeland. Birkelandsfraktur, förekommer oftast i hästens bakben och det är i kotbenet som man ser de här förändringarna. Birkelandsfraktur anses något mera vanlig hos travhästar. Även här är man tveksam om ”sjukdomen” ska ingå under samlingsnamnet osteochondros.
• Hörnstödsfraktur
Även här är det i hästens kotben som förändringarna finns, men det är som namnet säger i hörnstöden som fragmenten finns, det kan vara delar av hörnstödet som är lösa.
• Subchondrala bencystor
Bencystor kan förekomma i många av hästens leder, vanligast är dock i hästens knäled. När man har tittat på sjukdomsbilden för bencystor så har man dragit slutsatsen att osteochondros är den vanligaste orsaken till dessa. Tittar man på äldre hästar som har bencystor så är man dock lite mera tveksam, där kan det nog ofta vara ett trauma som är utlösande faktor.

I förebyggande för de hästar som är i träning och i behandlingssyfte för hästar som drabbats har vi bra resultat med Glucosafor, MSM och VitoMin C. Pulvren mixas och ges två gånger dagligen. Det finns många fler behandlingsalternativ om hästarna har olika symptombilder. Det kan ibland behövas ett magmedel, Gastrofor, för att understödja upptaget av t ex calciumfosfat.











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar