Den växande unghästen

 

Utveckling av skelettet hos unghästar, från födsel till tävling 
- sett ur näringsperspektiv

Nyfött föl Foto Maria Norgren

Underhållning av hästens skelett är avgörande för att garanteras optimal utveckling för den växande unghästen, minimerar risken för skador hos tävlingshästen samt gynnar långt liv och god hälsa.

Skelettets utveckling och hälsa hos den unga hästen börjar redan i livmodern och säkerhetsställer att fölmärren fodras med en korrekt uträkning av nyckelmineralerna, det är livsnödvändigt för det växande ofödda fölet.

Dag 320

För att stoet skall kunna producera mjölk av hög kvalitet så orsakar det en betydande förbrukning av hennes mineralreserver. Att underhålla mineralintaget genom ökad laktation är av absolut största betydelse för att säkerställa att fölet erhåller den bästa näringen för att understödja den snabba skelettutvecklingen i de tidiga veckorna och månaderna i dräktigheten. Under den här tiden genomgår skelettet, kroppsstorleken och muskelmassan, en massiv ökning.

Defekta ben

Risk för defekta ben och relaterad vävnads utveckling ökar vid en eller flera av följande orsaker:

• Undermåligt grovfoder med felaktig balans på energi och näringsämnen i den dagliga utfodringen.
• Otillräckliga mängder av kalcium och fosfor.
•  Omvänd balans på kalcium och fosfor (mer fosfor än kalcium).
• Lågt zink- och kopparvärde i grovfodret.
• Låg nivå av vitamin D.

Fullblodssto 2 år. Det är på svansen man kan se att det är en unghäst.

Att utfodra en unghäst för maximal tillväxt är inte heller önskvärd eftersom benets förhårdnad släpar långt efter benlängden. Vid 12 månaders ålder kan unghästen nått omkring 90 – 95 % av sin normalhöjd men endast 75 % av vad hans vuxna benmineral skall innehålla.

Det idealiska är om en unghäst går upp i vikt i en takt som deras ben under utveckling lätt kan bära. 

Development Orthopedic Disorders (DOD)
Växande ben, bindväv, senor, ligament och muskler har inte samma styrka att bära en snabb viktökning från överutfodrning, speciellt från energi (socker).

För snabb viktökning kan också orsaka andra onormala skelettmissbildningar. I dessa fall ökar risken för DOD (Development Orthopedic Disorders) och andra sjukliga förändringar ökar.

DOD och andra sjukliga förändringar kan också uppstå vid ojämn tillväxt. Till exempel ändra utfodringen till en långsamtväxande häst till en näringsrik diet som tillåter snabb tillväxt, det ökar också risken för DOD. Föl mellan 3 – 9 månader är då i största farozonen för DOD.

Grovfoderanalys bör alltid göras för att veta mineralinnehållet*

Bra grovfoder, till exempel att beta gräs ger oftast inte nog med mineraler som kalcium och fosfor för en växande häst. Det kan vara stora skillnader i kalcium- och fosfornivån i allt grovfoder men speciellt det konserverade fodren som silage/hösilage.

För unga snabbväxande hästar måste fodret innehålla mängden kalcium och fosfor i rätt kvot för normal bentillväxt och om man ser till kvoten måste kalcium alltid ligga högre. Hästar är mer tolerant för en utfodring med högt kalcium än andra djurslag.

I praktiken är det en bra grundregel att kvoten kalcium/fosfor ligger mellan 1,5:1 till 2,5:1.

Säd, tillexempel havre, innehåller mer fosfor än kalcium och är ingen bra kalciumkälla. Vid utfodring med havre bör man balansera kvoten utifrån hästens behov.

 Om något grovfoder innehåller bra balans mellan kalcium och fosfor är det ofta vanligt att det ändå innehåller mindre än 20 % av det dagliga behovet av spårmineralerna. Tillskott av spårämnen blir ofta nödvändig för att understödja normal utveckling av skelettet.

Är kvoten mellan kalcium och fosfor ur balans och hästen äter mer fosfor än kalcium börjar hästen ta från sina mineraldepåer. Den största depån är skelettet och vid ett överskott av fosfor är risken att skelettet urlakas.

För att möta kravet på nyckelmineraler är det rådigt att fodra den dagliga kvoten till växande hästar och unga hästar som börjar jobbas. Var noga med att kalcium och fosfor likväl som övriga näringsämnen, vilka också stödjer bentillväxten, bor, koppar, mangan, zink och kisel samt att A, C- och D-vitaminer ingår i utfodringen.

Även om man ger koncentrat är det viktigt att ha koll på att övriga mineraler och spårämnen är i balans. Vitamin A understödjer kollagenet vilket är en nyckelkomponent vid understödjande av ledstrukturen, senor och ligament. Vitamin D tillsätts för att öka upptaget av kalcium.

Bra närings- och kalciumkällor som du kan ge din unghäst

-        Timotej, Phleum Pratense, är en rik näringskälla för protein, fibrer och flera viktiga näringsämnen som A-, C-, E-, K-, och B-komplex, järn och kalcium.

-        Rödklöver, Trifolium pratense, är en rik källa på protein, kalcium, krom, magnesium, kalium, fosfor, B- och C-vitaminer samt fytohormoner.

-        Lusern, Medicago sativa, rik proteinkälla och kalcium, fosfor, magnesium, järn, koppar, mangan, zink, selen och kobolt.

-        Timjan, Tymus vulgaris, innehåller flavonoider, järn och kalcium.

-        Betfor näringsinnehåll: Kalcium, fosfor, magnesium och kalium.

-        Brännässla, Urtica dioica, Klorofyll, serotonin, karotin, histamin, myrsyra, B-,C- och K-vitaminer, kalium, magnesium, kisel, järn, fosfor, zink och lecitin.

Tillväxten saktas ner vid 2 års ålder

Hursomhelst, tillväxten saktas ner efter två års ålder men de är fortfarande sköra i skelettet. Utvecklingen av särskilda tillväxtzoner som bogblad och bakknän.

De ser ut som fullvuxna djur men det är fortfarande viktigt att möta upp det näringsmässiga behovet speciellt när hästen börjar tränas och arbeta.

En gång i tiden var det här ett välkänt faktum att hästar inte skulle tränas hårt före 4 års ålder och för majoriteten av de, för utbildning, valda hästarna ansågs inte mogna förrän vid 15 års ålder!

Skelettets Utveckling

Sto och föl foto Maria Norgren

Några timmar efter födseln kan fölet följa stoet. Men skelettet hos fölet är inte på långa vägar färdigt utan det består mest av broskvävnad. Hästen växer och mer och mer kalcium koncentreras i skelettet och broskvävnaden utvecklas till ben.

Varje skelettdel har sedan en egen deadline för benbildning vilket beror på art, kön och ålder, skötsel och utfodring:

• - Skallen - 3-4 år
• - Ryggkotorna – 5 år
• - Korsbenet – 10 år.
• - Benen – 3 - 3,5 år
• - Bäckengördeln – 4 - 4,5 år
• - Symphysen - 6 år

Med tillägget av träning och arbete ändras näringsbehovet. Den ökade kraften från grundarbete till de långa benen och ökat behov av andra näringsämnen bör man komma ihåg elektrolyter också.

Slutligen, alla hästar växer och utvecklar olika behov på grund av genetiska faktorer. En del behöver mer understöd, en del längre tid än andra så varje unghäst bör hanteras individuellt.

KARPUS (framknän)

Här är en röntgenbild av en nästan två år gammal häst. Det är den tiden på året när folk blir entusiastiska över att få sina tvååringar till en tränare för att komma igång under sadeln. Här är ett perfekt exempel på varför man inte ska ha så bråttom.

Den här hästen blir två i maj och när vi skickade dessa röntgenbilder av hans knän/carpus till en specialist på ett universitet. Vi fick höra att den här hästen inte skulle startas i ett träningsprogram på ytterligare 10-12 månader eftersom hans tillväxtplattor i knäna inte var tillräckligt stängda.

Att starta en häst som inte är fysiskt mogen nog kan ha långtidseffekter som artros och kroniska problem med hälta. Om du är osäker kan du alltid låta göra röntgenbilder för att se om tillväxtplattorna är tillräckligt stängda för det arbete som krävs av ett träningsprogram.

Näring för rörelseapparaten

Ju högre krav som ställs på hästens tillväxt och prestation, ju högre krav ställs naturligtvis även på de fodermedel som ska ge hästen den näring han behöver. Ett fullgott vallfoder täcker väl den vuxna icke arbetande hästens näringsbehov och ett utomordentligt bra vallfoder täcker det dräktiga och digivande stoets behov.

Till prestationshästen och till unghästen under första vintern behövs ofta någon form av mer koncentrerad energi än vad som finns i vallfoder vilket innebär att ett tillskott av protein och mineraler är av vikt.

Drabbade områden 

Uppkomsten av skador i ledbrosk, senor, ligament och benvävnad är ofta relaterad till höga belastningsnivåer. 

Senornas uppgift är att överföra kraften från musklerna till skelettet och de fungerar dessutom som en buffert för att skydda musklerna från skador. De är elastiska strukturer som är kapabla att vid utsträckning absorbera och förvara energi. Vid rörelse är denna energibevarande funktion viktig och en stor del av musklernas arbete kanaliseras just via senor. Ju mer hästen anstränger sig, desto större belastning utsätts senorna för. 

Senor som ofta drabbas av skador är den ytliga böjsenan och gaffelbandet. Även den djupa böjsenan, den djupa böjsenans förstärkningsband och sträcksenorna drabbas lätt. 

De olika senorna har alla olika uppgifter och aktiveras på olika sätt och i olika omfattning beroende på vilket arbete hästen utför. Sålunda skiljer sig också skadebilden åt beroende på inom vilken disciplin hästen verkar. 

Så är t ex skador på böjsenor vanligare inom galoppsporten, medan gaffelbandsskador är vanligare inom travsporten.

Syreförbrukningen hos senor och ligament är 7,5 gånger lägre än den är i muskelvävnad. Den låga ämnesomsättningsgraden kombinerat med förmågan att generera energi trots låg syretillförsel ger senorna en unik förmåga att bära tunga laster och utstå höga spänningar under långa tidsperioder, utan att drabbas av den bristande blodförsörjning och celldöd som annars skulle kunna uppstå som en följd därav. Just dessa egenskaper gör tyvärr också att läkningstiden blir mycket lång om skador i senorna skulle uppstå. 

Debatt om tvåårslopp inom travet.

Travsporten inledde under 2000-talet en satsning på tvåårsloppen genom att successivt höja prispengarna för att få fler hästar att debutera som tvååringar.

Tränare har i intervjuer i travmedia berättat att de känt att hästägarna efter tvåårssatsningen blivit mer otåliga och vill att hästarna ska starta tidigare än förut. Många aktiva inom travet menar att det finns en risk att unga hästar pressas för hårt och att de “körs sönder” om de startar för tidigt, därför har kritiken mot tvåårsloppen bitvis varit mycket hård.

Andelen tvååringar som kommer till start har också stadigt ökat, från att ha varit drygt 1-2% av årskullen i början av 80-talet till att bli 8-10% av årskullen i mitten på 2000-talet. Även Svensk Travsport själva medger att tvååriga hästar inte har vuxit klart och att vissa tränare maximerar hur hästen utrustas i tvåårsloppen, vilket leder till att hastigheten i loppen ökar vilket i sin tur kan vara skadligt för hästen.

“Hästarna kommer ned i hastigheter deras kroppar inte är mogna för.” På senare år har Svensk Travsport återigen minskat fokus på tvååringarna och unghästsatsningen har nu istället riktas mot treåringarna. Man menar att detta görs för att öka efterfrågan på unghästar vid unghästauktionerna. Som en del i detta höjde man prispengarna i treåringsloppen med 40% under 2018.

Det förs ett informellt retorikkrig kring unghästloppen inom travsporten. De tränare som är kritiska till att starta mycket unga hästar använder uttryck som att “köra sönder” och “köra slut” på hästarna, medan de tränare som gjort sig ett namn inom unghästsatsningen menar att andra tränare “bara förvarar” sina tvååringar istället för att starta dem och att de saknar känslan för hur en tvååring ska förvaltas.

Debatten om tvåårsloppen har dock dämpats betydligt de senaste åren efter att ST minskade sitt fokus på de yngsta hästarna.  

Om du köper en häst som är tidigt tränad så kan den hästen låta bli att utvecklas ordentligt, den kan t ex låta bli att växa till normal höjd. Om en häst som fulltränats för tidigt kommer den inte att kunna visa sina bästa egenskaper som snabbhet och styrka. Hästen kan, i stället för att vara frisk och glad, bli invalidiserad eftersom alla fogar och leder utsatts för hårdare arbete än de klarat av. Likaså förkortas livslängden hos hästen som blivit utsatt för detta.

• Hästen skall inte utföra kraftig fysisk aktivitet före 3-4 års ålder.
• Man kan rida hästen bara korta stunder från 4-4,5 års ålder.
• Hästen kan vara i full samling endast från 6 års ålder.
• Krävande fysisk aktivitet, som t ex skolor, kan tillåtas först efter 10 års ålder. 

Hästens Livslängd

Det här är ett problem som har blivit mycket mer påtagligt inom hästsporten. Normalt, vid en ålder av 10 -15 år så har hästen utvecklat sina allra bästa egenskaper, men dagens sporthästar får obotliga skador i skelett och leder. På tävlingar i internationell nivå så kan vi se hästar på 10 -15 år och de verkar friska. Men veterinärerna vet sanningen bakom framgångarna, de sprutar leder, bedövar och när inget annat hjälper mot hältan skär de av nerver ner i benen. Hästen känner inte längre smärta, han haltar inte längre men lederna blir helt förstörda. Efter tävlingarna får skötaren tillbringa natten med hästarna, ge bad massera benen och lägga på liniment mm. Allt detta måste göras för att hästen skall klara av att gå ut från stallet nästa dag.

Normalt lever hästen tills den är 30 - 40 år, men sporthästar lever tills de är 15 - 20 år samtidigt som de är sjuka och halta (”enligt försäkringsdata är medellivslängden på en tävlingshäst 7 - 8 år” min kommentar). Naturligtvis kan det finnas fler saker som skadar och dödar hästarna inom idrotten men den tidiga hårdträningen förstör det muskuloskeletala systemet.

Att utsätta en unghäst för hårt arbete leder ofta till många obotliga skador. Förutom skador i leder, senor och ligament skadas deras psyke. Att ge hästen tid kan ge den ytterligare 10 års friskt liv.

FÖRSLAG PÅ UNDERSTÖDJANDE MINERALER

Minesyl 4 kg, MSM 1,5 kg och Kalfosmin 2 kg

Köp här

Läs om Minesyl här

Läs om MSM här

Läs om Kalfosmin här

Uppsats frånSJV om karpalleden

_________________________