ATT UTFODRA HÄSTEN MED OLJA –
ÄR DET BRA?
Gräs innehåller omkring 2-2,5 % fett
|
Att utfodra
hästen med olja har blivit vanligt förekommande. Det kan ju vara av intresse
att fundera över om hästen mår bra av extra olja utöver det fett den naturligt
får från en individanpassad utfodring. För att få en bättre inblick i varför
man kanske skall tänka sig för innan man utfodrar med olja är att titta på
hästens anatomi och tillverkning av olja.
Eftersom
hästen inte har någon gallblåsa så förstår man att hästens naturliga föda inte
heller är fet och att den i normalt tillstånd äter väldigt lite fett. Hos
hästen producerar levern konstant en liten mängd galla som rinner ut i
tolvfingertarmen och nedbrytningen av fett går långsamt. I tolvfingertarmen
tillsätts också enzymet lipas, som produceras i mindre mängd, just på grund av
att hästen inte är skapad att äta stora mängder koncentrerat fett.
Om man av
någon orsak väljer att utfodra med olja så bör man som hästägare veta att det
finns begränsningar på mängd per dygn. Från vissa håll rekommenderas det att
inte utfodra med mer än ca 4 dl olja till en häst som väger ca 500 kg och då
fördelat på 2-3 gånger per dygn.
”Ätbara”
oljor tillsätts också i de fabrikstillverkade pelleterade- och myslifodren för
att minska dammrisken, som bindemedel i pelleteringen och kallas då
”foderfett”, som smörjning i pelletmaskinerna och det är inte den kallpressade
extra fina olivoljan som man använder. Det är alltså inte bara mängden olja som
kan göra hästen sjuk utan också typen av olja. Kanske köper man också in
begagnad matolja och palmolja – vad vet vi?
Frånsett all
den olja hästen får i sig ofrivilligt så utfodrar man också hästen med olja och
min uppfattning om utfodring med olja ÄR ATT DET INTE ÄR BRA!
FRAMSTÄLLNING AV OLJA
Kallpressning
av olja, där man får den bästa oljan - Jungfruoljan. Den här typen av
framställningen är ofta en dyr tillverkningsmetod. Den kallpressade oljan är
den man kan använda som matolja utan att den manipulerats ytterligare.
Oljehalten i
det som blir kvar efter kallpressning är stor, därför används varmpressning där
tryck och temperatur ökas ända upp till 120° för att få ut den sista oljan. Den
här oljan har inte samma höga kvalitet som den kallpressade oljan. Vanliga
matoljor är i regel varmpressade.
De sista
dropparna olja får man ut genom extrahering. Man blandar materialet med det
flyktiga lösningsmedlet hexan (extraktionsbensin) och skakar. När fettet har
lösts från det fasta materialet centrifugeras det bort. Rester av
extraktionsmedlet eller omvandlingsprodukten finns kvar i den färdiga produkten
på grund av att det är tekniskt omöjligt att få bort. Oljeutvinningen är så
effektiv att bara ca 1 % fett återstår i restprodukten.
Sist
raffineras oljan genom filtrering, rening med fosforsyra eller citronsyra,
blekning, deodorisering och vinterisering
Varmpressad
olja har förlorat det mesta av sin näring. I den extraherade oljan, som också
är den billigaste, finns inga näringsämnen kvar. Däremot finns rester av
lösningsmedel, pesticider och extraktionsbensin kvar i oljan. Hexan (extraktionsbensin)
klassificeras som miljöfarligt, brandfarligt och hälsoskadligt. Hexan kan bland
annat orsaka nedsatt fortplantningsförmåga, kan ge lungskador vid förtäring och
orsaka nervskador.
Efter
oljeutvinningen från linfrö blir det kvar vad man kallar linfrökaka som används
som djurfoder. Efter oljeutvinning från raps får man en återstod som efter
pressning kallas rapsexpeller eller rapskaka som efter pressning och
extrahering kallas rapsmjöl. Den viktigaste användningen av rapsmjöl och
rapsexpeller är som djurfoder.
En annan
form av modifiering går ut på att man kopplar en molekyl med en fet och en
vattenvänlig ände till stärkelsen, så att den kan lösa fett i vatten. Det
finns alltså också olja som är vattenlöslig. Till exempel gör man det med
havreolja och då kallas den polära lipider.
FÖR
ATT NÄMNA NÅGRA OLIKA SORTERS OLJOR
Rapsfält
Restprodukten
efter extraktionen av sojaolja krossas till ett mjöl och sojamjölet används
i hästutfodringen. Sojaoljan innehåller mest extraktionsbensin och när det
gäller livsmedelskvalitet försäkrar livsmedelsverket att 1 mg/kg är ofarligt.
Det finns å andra sidan forskning på djur som tyder på motsatsen. Oljan
innehåller också lösningsmedel och pesticider efter besprutning.
Näst efter
soja ar majs den gröda som genmanipuleras mest, särskilt i USA. Den mesta
majsen blir djurfoder, och kött från djur som fötts upp på genmanipulerad majs
behöver inte märkas. Majsoljan är till stor del en biprodukt vid framställning
av stärkelse. Majs hör till de mest gödslade, besprutade och genmanipulerade
grödorna. Majs och majsolja innehåller föroreningar från hexan och pesticider.
Forskning visar att den genmanipulerade majsen i djurfoder orsakar skador på
vita och röda blodkroppar.
Den
konventionellt odlade rapsen som odlas i Sverige är, enligt Carlshamns Mejeri, för hårt besprutad och därmed för giftig för att kunna kallpressas.
Svenskt odlad ekologisk raps finns att få i små mängder men används knappast i
djurfoder på grund av priset. Efter att EU-regler om jordbruksstöd ändrades
drastiskt så har rapsodlingen minskad då den blivit olönsam. Så den raps som
mestadels används idag odlas till största delen i Tyskland, Frankrike, Kanada,
USA, Kina och Indien. Majoriteten av den rapsolja som produceras i världen är
genmodifierad, och därmed även Roundup-behandlad. Dock inte den svenska enligt
uppgift?
Rapsolja är
giftig för levande varelser och är ett utmärkt insektsmedel. Plantskolor
använder den för att döda bladlöss bland annat. Rapsolja är en industriell olja
och är inte mat för vare sig folk eller fä!
Sojaolja
kommer från soja, majsolja från majs, rapsolja från raps men var kommer canola
oljan från? Jo, canolaoljan är utvecklad från raps, det vill säga genmodifierad. Livsmedelsindustrin påstår att genmanipulationen
innebär att det inte längre är ”raps” utan ”canola”. Även om man då ändrar på
namnet så är den fortfarande en rapsväxt! Så namnet betyder egentligen Kanadaolja. Canola är namnet som getts till en växt genmodifierad från raps.
Canolaoljan
är utvecklad i Kanada, och subventionerad för livsmedelsindustrin av den
kanadensiska regeringen.
Solrosolja, fröna mals och skalen ger mycket färg, lukt och smak. Skalen kan tas bort före pressningen eller så pressar man med skalen och raffinerar bort färgen efteråt. Det senare är det vanliga, eftersom det är billigare att raffinera efteråt än att skala före.
Solrosolja, fröna mals och skalen ger mycket färg, lukt och smak. Skalen kan tas bort före pressningen eller så pressar man med skalen och raffinerar bort färgen efteråt. Det senare är det vanliga, eftersom det är billigare att raffinera efteråt än att skala före.
Kallpressning: Fröpulvret pressas utan värme (under 30°).
Varmpressning: Fröpulvret pressas med värme (80-120°).
Extrahering: Pressresterna extraheras med lösningsmedel, till exempel med hexan.
Raffinering: Alltid, för att få bort vaxrester, färg, lukt och smak. Kan omfatta filtrering, rening med syror och alkalier, blekning med uppsugande pulver, deodorisering med het vattenånga, rensning från vaxrester med kyla.
Varmpressning: Fröpulvret pressas med värme (80-120°).
Extrahering: Pressresterna extraheras med lösningsmedel, till exempel med hexan.
Raffinering: Alltid, för att få bort vaxrester, färg, lukt och smak. Kan omfatta filtrering, rening med syror och alkalier, blekning med uppsugande pulver, deodorisering med het vattenånga, rensning från vaxrester med kyla.
Solrosolja
har väldigt låg
näringstäthet, alltså mycket näringsfattig.
Med
1,865,498 ton är Ryssland den största producenten av solrosolja. Odlingen av
solrosfrön i landet tar upp cirka 6.8 miljoner hektar mark med de viktigaste
odlingsregionerna Krasnodar, Rostov, Belgorod, Saratov och Voronezh.
Bearbetningsanläggningar ligger också i regionerna för att minska kostnaderna
för transport av solrosfrön. Under år 2014 var volymen solrosolja som
producerades i landet nästan 4.8 miljoner ton.
Odlingen av
solrosfrö och bearbetning av solrosolja har enorma ekonomiska fördelar för
nationen. Man drar också nytta av biprodukten, solrosfrö, som de antingen
exporterar eller använder lokalt för att göra djurfoder.
VAD KAN HÄNDA MED MED ÖVERUTFODRING MED OLJA?
JO HÄSTARNA FÅR LEVERBELASTNING!
HH 14, 100 ml, Innehåller Mariatistel och Maskros
Om vi håller
oss till enbart hur olja omhändertas av matsmältningsorganen så skall den
brytas ner av den galla som levern producerar. Om hästen överutfodras med mer
olja i fodret än den hinner bryta ner så påverkas hela matsmältningskanalen
negativt.
För att de fettdropparna
inte skall slå ihop sig till större, krävs ett stabiliserande ämne vilket är
emulgatorer och det tillförs med gallan. Hästen har ingen gallblåsa och kan
således inte ha något förråd av galla, utan den tillförs i den takt den
produceras i levern. Produktionen kan ökas vid behov, men det kommer aldrig så
mycket på en gång, som det kan göra om där suttit en gallblåsa.
Oförbränt
fett passerar tunntarmen och när det kommer till grovtarmen så påverkas tarmens
bakteriepopulation negativt och kan då störa nedbrytning av fibrer. Oljan
försämrar grovtarmsjäsningen på grund av den skadade tarmfloran. Det innebär
att immunförsvaret blir påverkat och de antikroppar som är på vakt mot
föroreningar aktiveras och det uppstår inflammationer i tarmarna.
Levern blir
också belastad av utfodring med olja. En vanlig störning hos många av dagens
hästar är en degenererad lever. Levern blir
kraftigt belastad när fettet i tarmarna orsakar feljäsning och det ekologiska
systemet slås ut.
Levern har
inte några nerver kopplade till sig och är alltså okänslig för smärta. Däremot
kan den ge ett obehagligt tryck under revbensbågen på höger sida och hästen kan
då reagera när jorden dras åt eller blir stelare på höger sida av kroppen.
Försämrad
aptit och avmagring kan man se vid kroniska leverskador och en plötslig
viktminskning kan hos hästar riskera att utlösa leverinflammation.
Långt gången leversjukdom kan yttra sig som vätska runt
buken (acites). Njursvikt
kan ibland ses som en allvarlig komplikation i vissa fall av akut leversjukdom.
Studier har
visat att konsumtion av genmodifierade organismer är kopplade till nedsatt
immunförsvar, allergier, neurotoxicitet samt lever- och njurproblem. En ökning
av cellskador genom oxidation i de områden som är fettrikast, till exempel i
hjärnan visar också studier. Intag av olja förbrukar även vitamin E i kroppen,
om hästen därtill utfodras med ensilage så är mängden vitamin E så gott som
obefintlig i detta fodermedel.
Det är bara
några få symptom jag berör när det gäller sjukdomar hos hästen som en följd av
utfodring med olja.
HUR
FUNGERAR DET MED TILLFÖRSEL AV FETT FRÅN HAVRE
Hel havre
Om man fodrar med fettrikare fodermedel som till exempel högfettshavre kan det visa på fördelar som att djuren inte behöver utnyttja sina glykogendepåer i samma utsträckning som annars. Hästarna kan i större utsträckning utnyttja fettet som substrat i aerobt muskelarbete och därmed kan toppar med mjölksyra i muskler och blod undvikas. Hästens frånvaro av gallblåsa ställer krav på att fettet skall vara väl fördelat i fodret. Med högfettshavre kan fördelningen av fett ökas på ett enkelt sätt och fördelningen mellan fett och stärkelse blir annorlunda.
En studie
där man fodrade med havre som innehöll hög fetthalt gav även lydigare hästar
och genom studien såg man att beteende och temperament påverkades av
näringstillförseln.
Högfettshavren
Matilda provades på galoppörer och man såg att det gick att ge stora mängder av
havren utan att hästarna blev uppskruvade.
”Det
fungerade jättebra även för våra fullblod som inte annars tål havre eftersom de
blir för heta. Nu ger vi dem sex-sju kilo Matildahavre om dagen utan att de
förlorar ridbarheten. Tidigare var vi tvungna att blanda flera olika
kraftfoder, nu räcker det med havre och betfor” säger Piia Pantsu som deltog i
undersökningen tillsammans med Anders Herlin, Alnarp.
Nu är det
främst högpresterande hästar som har svårt att lägga på sig hull och har lätt
för att bli uppskruvade som stora mängder högfettshavre kan vara ett
alternativ. För övrigt anser Anders Herlin att det råder kraftfoderhysteri inom
hästvärlden. Den som har ett bra grovfoder som innehåller 10-11 MJ/kg ts och 70
g/smb råprotein/kg ts behöver inget kraftfoder alls eller väldigt lite. Det är
väldigt vanligt att hästägare ger för stora mängder kraftfoder och dessutom för
mycket på samma gång säger Anders Herlin.
Många ger
sina hästar korn i tron att de skall bli lugnare men det betraktar Anders
Herlin som en myt. Det krossade kornet kan orsaka mag- och tarmproblem hos
hästen eftersom kornets stärkelse är mer svårsmält. Havre är det sädesslag som
har den mest lättsmälta stärkelseformen men den skall ges hel.
Det finns
rätt stora olikheter i fetthalten hos olika havresorter. Matildahavren har den
högsta fetthalten och är energität.
MINESYL
Källor: Ett utdrag
från en studie som gjordes av Anders Herlin lektor vid Sveriges
lantbruksuniversitet Alnarp, Margareta Rundgren, Sveriges lantbruksuniversitet
Uppsala och Mia Lundberg, Flyinge, Hippocampus, Shenet – Oljor, Safesoil. Gunnar
Lindgren, SVA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.