MIKROSKADOR PÅ HÄSTENS SKELETT

Mikroskador på hästens skelett utläkta 
med naturliga vävnadssalter. 

Kalfosmin, ett kosttillskott från Homeopathuset, har visat sig effektivt för att läka mikroskador på hästars skelett. En häst som tidigare drabbades av frakturer i både griffelben och skenben har återhämtat sig helt, efter att ha behandlats med vävnadssalter som innehåller kalciumfosfat och kiseldioxid. Detta exempel belyser hur naturliga produkter kan stödja läkningsprocesser och hjälpa djur att återfå sin styrka.

Kundrecension:
Vill berätta om min häst som jag gett tillskott från er på Homeopathuset. Hästen fick en fraktur i ena griffelbenet och en spricka på skenbenet i mitten av juli. Prognosen var mycket oklar från början. Jag fick rådet av en bekant att ge hästen vävnadssalterna kalciumfosfat och kiseldioxid från Homeopathuset och jag gav henne båda. Nu i september är frakturen läkt och man ser ingenting av skadan på röntgen. Hästen är under igångsättning och kommer med största sannolikhet att kunna användas fullt ut i ridningen igen.
Vill bara tacka för dessa produkter, Annelie Bergkvist.

Intressant vad forskningen kommit fram till.
Nanopartikel väcker protein till liv

Helix

Forskare visar att kiseloxid kan bygga upp proteiner.

Det är en grupp bioteknikforskare vi Linköpings Tekniska Högskola som gjort upptäckten. 

- Vi vill försöka designa proteiner som får sin funktion först när de träffar en oorganisk yta, säger Bengt-Harald Jonsson, professor i molekylär bioteknik. vid Institutionen för fysik, kemi och biologi. Han leder forskargruppen som nu presenterar sina resultat i Angewandte Chemie, världens högst rankade kemitidskrift.

Forskargruppen hade sett hur små formlösa proteiner i vattenlösning bildade funktionella strukturer när de kom i kontakt med nanopartiklar av kiseloxid.

Forskarna skapade då ett kort funktionslöst protein, en så kallad peptid, med positiva laddningar som sedan blandades med negativt laddade kiseloxidpartiklar. Resultatet blev att peptiden antog formen av en helix och blev till ett funktionellt protein. När forskarna sedan byggde på aminosyror på peptidkomplexet, fick komplexet egenskaper som en katalysator, inte olikt funktionen hos levande cellers enzymer.

Kileldioxid (silicea) 500 g 

Nu tror linköpingsforskarna att upptäckten kan leda till att lösa gåtan med livets uppkomst.

Kiselhaltiga lerpartiklar på den nyfödda jorden kan ha dragit till sig peptider med vidhängande aminosyror och bildat de första funktionella proteinerna. 

- Vi vet att RNA (som har en viktig roll för informationsöverföringen i cellerna) kan binda till lerpartiklar, vars ytor är negativt laddade. Sannolikheten för att peptider med aminosyror i ett tidigt skede av utvecklingen, ska ha bildat väl definierade strukturer mot leran, är betydligt större eftersom de är mer diversiferade än RNA, säger Bengt-Harald Jonsson.

Gruppen designade en peptid (ett kort protein) med en bestämd fördelning av positiva laddningar. Peptiden blandade i en lösning med klotformiga kiseloxidpartiklar, cirka 9 nanometer (miljarddels meter) stora. När peptiden var fri i lösningen hade den ingen struktur alls, men när den anslöt till den negativt laddade kiseloxidkulan fick den formen av en helix. Resultatet blev ett komplex av en partikel och ett funktionellt protein.

När forskarna byggde på sin peptid med extra aminosyror fick komplexet egenskaper som en katalysator, en funktion som liknar enzymernas i levande celler.

Metoden har flera möjliga användningsområden:
- igenkänning av organiska molekyler
- katalys av kemiska reaktioner med exakt kontroll
- målsökande partiklar för medicinska tillämpningar.

Men LiU-forskarnas lyckade experiment kan också kasta ljus över den eviga frågan om livets uppkomst. Kiselhaltiga lerpartiklar i ”ursoppan” kan ha attraherat ostrukturerade peptider med vidhängande aminosyror och gett upphov till de första funktionella proteinerna.

Artikeln av M. Lundqvist, P. Nygren, B.H. Jonsson och K. Broo: Introduction of structure and function in a designed peptide upon absorption on a silica nanoparticle publiceras i Angewandte Chemie nr 48, 2006.

SLU-forskare släpper konstgjort bentransplantat

Bild Svenska Dagbladet

-Forskare i Lund har lyckats ta fram en ny möjlig metod för att läka benbrott. Genom att kombinera ett konstgjort keramiskt benersättningsmedel med en cocktail av andra läkemedel har de lyckats läka svåra frakturer på råttor.

Nytt konstgjort bentransplantat utlovar att förbättra och förenkla benoperationer på sällskapsdjur och hästar. Det är utvecklat av bland andra forskare på SLU och tillverkar i Uppsala – släpps nu på marknaden.
 
Det konstgjorda bentransplantatet utgörs av en speciell komposition som innehåller bland annat kalciumfosfat i kristallin form*, som är en huvudbeståndsdel i ben som blandats med en reseoberbar polymer så det blir en tjock smet som är lätt att hantera som kan blandas in i benvävnad som skall repareras,
-Vi lägger dit en byggställning gjord av kalcium och fosfat för benbildande celler att flytta in i och använda som byggnadsmaterial säger Odd Höglund professor i kirurgi. Han är forskare på SLU om hur djur kan lagas med materialet.
 
Konceptet togs fram i ett forskningsprojekt som finansierades av innovationsmyndigheten Vinova och var ett projekt mellan Uppsala universitet, SLU och Akademiska sjukhuset.

Konceptet var så lovande att Odd Höglund tillsammans med andra forskare och investerare startade företaget Cavix AB i Uppsala som nu har sin första produkt på marknaden. Produkten kallas Zeyte Nanosyntetetic Bonegrafit och vänder sig främst till området sällskapsdjur och hästar.
Enligt företaget kommer försäljningen av produkten att i huvudsak vända sig till hundar och katter.

Rick Thomas VD vid Cavix AB beräknar man göra en återhållsam uppskattning på en omsättning på cirka runt en halv miljard kronor.
Det finns i dagsläget inga resultat för hästar och resultaten för sällskapsdjur är begränsade i och med att produkten är så ny.
 
*Framställning av syntetiskt kristallint kalciumfosfat i nano storlek. Kristallodling (tillverkning) har blivit en stor teknisk utmaning.
 
Utdrag från Veterinär magasinet nr 6 2024

Homeopathusets kalciumsalter och övriga cellsalter framställs ur naturligt förekommande mineraler.

Kalciumfosfat 500 g

Cellsalter (eller vävnadssalter) är i nanostorlek. De tillverkas genom en process som gör dem extremt finfördelade, vilket underlättar deras absorption och upptag i kroppens celler. Detta gör att cellerna lättare kan ta upp de mineraler och näringsämnen som finns i cellsalterna för att stödja kroppens hälsa och balans.

Kalfosmin – kan vara lösningen på mikroskador hos djur

Kalfosmin 2 kg

Sammansättning: Laktos, Calciumphosfat, Magnesiumfosfat
Tillsatser: Calciumfluor, Ferrumfosfat, Kiseldioxid (Silicea), Zink, Koppar, Bor, Betakaroten,       D-alfa tocoferol, Natriumaskorbat och Boswelia.

 Cellsalter absorberas från munnens slemhinnor, genom vilka de kommer in i blodomloppet och därifrån direkt in i cellerna. De påverkar cellminnet, cellmetabolismen, minerallagringen inom cellerna och reparationen av dess brister.

Nanoteknik är alltså ren natur, med den levande naturens möjligheter

De flesta av våra produkter till djur är framställda med denna teknik och svensktillverkade.

Beställ här

Vi har naturligtvis även cellsalter till människor samt homeopatiska läkemedel.

Homeopatiska medel är ofta framställda i nanostorlek, eftersom de genomgår en process av upprepad utspädning och succussion (kraftig skakning) som bryter ner ämnena till mycket små partiklar. Detta gör de aktiva substanserna mer biotillgängliga, vilket innebär att det lättare kan absorberas av kroppens celler.

Här kan du beställa de homeopatiska medlen.

Fler källhänvisningar
Nya studier från ledande institutioner som Harvard T.H. Chan School of Public Health bekräftar vikten av ett adekvat intag av mikronäringsämnen, även om forskning om effekten av specifik mikrodosering av vitaminer och mineraler fortfarande pågår. Forskning har visat att många människor världen över lider av brist på viktiga näringsämnen som jod, vitamin E, kalcium och järn. Dessa brister kopplas till allvarliga hälsoproblem, vilket antyder att även små mängder tillskott kan bidra till att minska dessa näringsluckor och förbättra hälsan​.

Harvard School of Public Health

Stora kliniska prövningar, som exempelvis VITAL-studien, har också undersökt vitamin Som visade att dödligheten i cancer minskar med vitamin D.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31733345/

Sammanfattningsvis finns det evidens för att även minimala doser av vitaminer och mineraler kan bidra till att rätta till vanliga brister som påverkar miljarder människor globalt​(

WHO
Mikronäringsämnen är vitaminer och mineraler som kroppen behöver i mycket små mängder. Deras påverkan på hälsan är dock avgörande, och brist på något av dem kan orsaka allvarliga och till och med livshotande tillstånd. Mikronäringsämnen utför en rad funktioner, inklusive att möjliggöra för kroppen att producera enzymer, hormoner och andra ämnen som behövs för normal tillväxt och utveckling. Brist på järn, vitamin A och jod är de vanligaste bristerna globalt, särskilt bland barn och gravida kvinnor. Låg- och medelinkomstländer bär den oproportionerliga bördan av mikronäringsbrister.

Mikronäringsbrister kan orsaka synliga och farliga hälsotillstånd, men de kan också leda till mindre kliniskt märkbara minskningar i energinivå, mental klarhet och allmän kapacitet. Detta kan leda till minskade utbildningsresultat, minskad arbetsproduktivitet och ökad risk för andra sjukdomar och hälsotillstånd.

Många av dessa brister kan förebyggas genom näringsutbildning och konsumtion av en hälsosam kost som innehåller olika livsmedel, samt genom berikning av livsmedel och tillskott där det behövs. Dessa program har gjort stora framsteg för att minska mikronäringsbrister under de senaste decennierna, men ytterligare insatser behövs.

Detta är en sammanfattning från WHO:s text om mikronäringsämnen och deras betydelse för hälsan.