Allt om flingor

 Hjärnan – biokemisk bakgrund

Raffinerade kolhydrater, som ger en snabb energikick, har på bara ett par generationer smugit sig in som en viktig beståndsdel i massor av livsmedel. Inte minst s k light-produkter ersätter ofta fettet med socker, risstärkelse eller andra raffinerade kolhydrater som vitt mjöl eller pasta. För många blir effekten raka motsatsen till ”light”.

Ända upp till 75 procent av oss har en medfödd ärftlig känslighet för raffinerat socker, dvs vid intag av sockerhaltig föda svänger blodsockret kraftigt. En fjärdedel av dessa är extremt känsliga.

För oss sockerkänsliga kan socker i alla former, raffinerat vitt mjöl och pasta vara lika beroendeframkallande som kokain eller heroin. Börjar man äta kan man inte sluta, kroppens krav är obevekliga.

Socker påverkar signalsubstanserna

Socker och andra snabba kolhydrater, liksom även alkohol, påverkar kroppens egna signalsubstanser, som gör att vi mår bra och känner oss tillfreds. Är man genetiskt lagd åt det hållet blir lyckoeffekten av sockret extra kraftig, men klingar av snabbare. Då vill man ha mer, och får man inte det drabbas man av abstinens i form av humörsvängningar och rastlöshet. När man då äter mer kolhydrater känner man sig tillfälligt bättre, men blodsockerhalten åker jojo.

Humörsvängningar

Sockerkänsliga kan vara både under-, normal- och överviktiga. De kan vara matmissbrukare men behöver inte vara det. Att vara sockerkänslig innebär att ha ett obönhörligt sug efter fel slags mat, som i sin tur leder till kraftiga humörsvängningar och låga energinivåer. Den sockerkänsliga blir något av en ”Dr Jekyll och Mr Hyde”. Ena stunden kan hon ha depressioner och/eller aggressioner, vara våldsam, oförutsägbar, glömsk och impulsiv. Hon kan ha kort stubin, vara virrig och ofokuserad och prata mycket och fort. Men hon kan också vända på en sekund och visa sig kreativ, klarsynt, charmig, energisk, lekfull och kärleksfull. En sådan person är det jobbigt både att vara och att leva med.

Snabba kolhydrater – hög insulinnivå

Det här med mjöl och pasta kan kräva sin förklaring. De består av snabba kolhydrater, som i magen omvandlas till kroppens eget bränsle glukos – precis som sockret. Två och en halv deciliter pasta ger samma effekt som tio rågade teskedar rent socker.

När kroppen försöker kompensera sig för sockertillförseln producerar den mer insulin. Detta tvingar fram en hög insulinnivå, som i sin tur leder till att insulinmottagarna på kroppens celler gör sig mindre känsliga för insulin, vilket resulterar i lägre fettförbränning. Även om maten innehåller mindre fett än normalt, blir det oftare kvar i bilringarna runt midjan.

Vid stora svängningar i hjärnans näringstillförsel – hjärnan kan inte lagra sitt bränsle, glukos – stiger också halten av stresshormonet cortisol. Detta skapar ännu mer obalans.

Blodsocker- och hormonsvängningar…

Kombinationen av svängande blodsocker, låg halt av betaendorfin – som bland annat styr självkänslan – och låg halt av ”må-bra-hormonet” serotonin får oss att må både fysiskt och psykiskt dåligt.

Att i det läget orka med att hålla diet eller motionera är ofta omöjligt. Hurtfriska kommentarer om att ta sig i kragen och börja motionera är grymt mot en sockerberoende. De visar bara att den som säger det inte begriper hur det här fungerar – vilket i och för sig är förståeligt eftersom hans/hennes egen kropp inte alls reagerar på samma sätt

… kräver en kombination av åtgärder

För att komma ur den här härvan av blodsocker- och hormonsvängningar krävs en kombination av åtgärder. Kunskap om hur min egen kropp fungerar är en viktig del. God mat utan raffinerade kolhydrater är en annan, träning för tanke, känsla och kropp är en tredje del.

Vi ser det också i högsta grad som ett andligt bristtillstånd, där uppgivenhet är det allvarligaste symptomet. Här gäller det att tillföra andlig energi i många olika former.

Många behandlingsmodeller ser bara en eller två delar av det här problemet. Vi har en holistisk syn och hävdar att sjukdomen måste angripas ur alla synvinklar samtidigt.

Hjärnans belöningssystem

Det fysiska beroendet skapas i hjärnans belöningssystem och fungerar på exakt samma sätt vare sig drogen utgörs av socker, nikotin, alkohol, tabletter, eller till och med olika handlingar som shopping, risktagande, spel, arbete mm.

För att förstå vad det egentligen är som händer behöver vi ta en titt på hur hjärnans olika celler talar med varandra. Jämförelsen med ett telefonsamtal kan hjälpa till att förklara det.

Drogerna ger vår hjärna falska order

När vi talar i telefon förvandlas vårt tal till elektriska signaler, som färdas genom tråden – och sedan förvandlas till tal igen i mottagarens telefon. När hjärnans celler talar med varandra, handlar det om elektriska signaler, som förvandlas till kemiska signaler, för att sedan bli elektriska signaler igen i nästa cells nervända. Detta sker i det som kallas axonen,dvs den punkt där två cellers yttersta nervändar möts. Och det är just här drogerna ger sig in och trasslar till signalerna för oss, genom att störa vår kommunikation och ge vår hjärna falska order.

Dopamin – glädjemolekylen

Drogerna påverkar många olika signalsubstanser. Några av de vanligaste är serotonin, betaendorfin och adrenalin. Men det ämne som gör oss beroende – åtminstone tyder de senaste årens forskningsupptäckter på det – är dopamin.

Dopamin är hjärnans glädjemolekyl, det ämne som gör att vi mår bra och livet leker. Om vi äter när vi är hungriga, söker upp värme när vi är frusna, går på toa när vi är nödiga eller uppfyller något annat av vår kropps elementära behov, då belönar vi oss själva med en dos dopamin. Det känns skönt.

När vi löst en svår uppgift på jobbet, köpt något vi behöver till ett bra pris eller lagat något trasigt därhemma känner vi tillfredsställelse. Åter är det hjärnan som sprider ut lite dopamin.

När vi lever i goda relationer med människor runt omkring oss, när kärleken blommar upp, när vi tar hand om våra barn eller när vi upplever ett andligt möte – då är dopaminet också inblandat. Det ger oss glädje och tillfredsställelse.

Genväg till njutningen

Exakt samma känsla kan droger framkalla på kemisk väg. De går direkt in i axonen och höjer dopaminhalten. Hjärnan luras att ge kroppen en belöning som den inte gjort sig förtjänt av.

En del droger stimulerar nervändarna att sända ut extra mycket dopamin. Andra imiterar dopaminet och lurar den mottagande nervändan att tro att den fått en signal, fast ingen sänts ut. Åter andra stör återtransporten av signalsubstansen, så att signaleffekten inte klingar ut som den ska. Effekten blir i vilket fall som helst densamma: en övertydlig signal. Det är som att skrika ett meddelande i örat på någon.

Effekter som gör oss beroende

Detta får tre effekter som samverkar till att göra oss beroende

• Minnet av den sköna upplevelsen får oss att ta drogen igen för att få samma belöning.
• Vi kommer efterhand att glömma bort de ”naturliga” sätten att få belöning, eftersom det är jobbigare och tar längre tid. Det är som att trampa upp en genväg i en skog: ju oftare man går den nya stigen, desto lättare blir den att hitta. Samtidigt växer gamla stigar igen när de inte används längre, och till slut ser man dem inte alls.
• Hjärnan anpassar sig till överstimulansen genom att ”skruva ner mottagningen”, så att det ständigt krävs högre doser för att uppnå samma effekt. Fysiskt sker det genom att det bildas nya dopaminreceptorer för att svara upp mot överdosen. Sedan finns de receptorerna kvar, och när dopamin inte tillförs på nytt i lika hög grad som tidigare, tolkar de det som en brist på dopamin, och detta ger en massa obehagliga symptom.

Dopaminbrist ger abstinens

I svåra fall av abstinens påminner symptomen om de hos en patient med Parkinsons sjukdom, som uppkommer när kroppen har för lite dopamin.

Parkinsons sjukdom innebär att kroppens förmåga att producera dopamin är för liten, medan drogberoende innebär att kroppens efterfrågan på dopamin blivit högre än normalt. Symptomen, till exempel svårighet att kontrollera sina lemmars rörelse, blir därför likartade.

Sett mot den här bakgrunden är det inte så konstigt att ”sockerråttorna” också löper ökad risk att bli alkoholister och narkomaner. Redan från barnsben har deras hjärna reagerat annorlunda på socker, vilket orsakat en ”ombyggnad” av hjärnans belöningsbanor. Genvägen är väl upptrampad. Sötsakerna är det första steget på vägen mot tyngre droger – och de är därmed också ofta den sista och svåraste drogen att göra sig av med.

Länk till artikel

POPPADE FLINGOR ÄR DET BRA DET?

Varning för frukostflingor! Råttors reaktioner på olika typer av frukostflingor har givit skrämmande resultat. Biokemisten och kostupplysaren Paul Stitt har grävt fram gamla undersökningar som aldrig publicerats i facktidskrifter. Kanske dags att rensa i skafferiet bland torrfodret? I alla fall om du är råtta.

Frukostflingor utgör många barnfamiljers favoritstart på dagen. De paketeras ofta i förföriska kartonger som ger sken av att produkterna är hälsosamma. Men gammal forskning från 60- talet som aldrig publicerats i vetenskapliga tidskrifter tyder på att dessa flingor och flarn kanske istället är rena giftet. I denna artikel ska jag kort redogöra för två undersökningar som studerat detta på råttor.

Experiment med poppade vetekorn

Paul Stitt har skrivit om dessa undersökningar i boken Fighting the Food Giants. Den första studien handlar om så kallade vetepops. Försöksdjuren delades in i fyra grupper. Den första gruppen fick äta hela vetekorn, vatten, mineraler och syntetiska vitaminer. Den andra gruppen fick poppade vetekorn, vatten, mineraler och syntetiska vitaminer. Den tredje gruppen fick en kost bestående enbart av vatten och vitt socker och den fjärde gruppen fick vatten, mineraler och syntetiska vitaminer.

I grupp ett som fick hela vetekorn överlevde råttorna mer än ett år. I grupp fyra som fick vatten och kosttillskott var överlevnadstiden bara i två månader. I den tredje gruppen som fick vatten och socker så var överlevnadstiden cirka en månad. Sämst gick det för grupp två, den grupp som fick poppade vetekorn tillsammans med vatten och kosttillskott. De dog inom två veckor, till och med före dem som överhuvudtaget inte fick något foder. Råttorna dog alltså inte av undernäring.

 Resultatet visar på att det var något mycket giftigt i det poppade vetet som fick dem att dö tidigare.

Kartongexperimentet

Det kanske mest överraskande resultatet visade ett annat försök med tre olika grupper av laboratorieråttor. En grupp föddes upp med företrädesvis cornflakes, en annan med papp och kartong som var sönderriven i småbitar och en tredje fick reguljärt råttfoder. Experiment utfördes 1960 på Ann Arbor Universitetet men kom aldrig att publiceras. Totalt omfattade försöket 18 råttor som indelades med sex i varje grupp.

Den första gruppen fick äta cornflakes och vatten. Grupp två fick äta av själva kartongen som rivits sönder i småbitar och vatten och grupp tre tjänade som kontrollgrupp och utfodrades med sedvanligt råttfoder. De råttor som åt vanliga cornflakes dog först, men innan de dog utvecklade de schizofrena drag med plötsliga anfall. De bet varandra och dog slutligen i kramper. Vid obduktionen avslöjades att det hade uppstått funktionsnedsättningar i bukspottkörtel, lever och njurar och en degeneration av nerverna i ryggen – alla symtom på en insulinchock.

De råttor som fått äta av kartongen blev inaktiva och apatiska och dog till slut på grund av näringsbrist.

Råttorna i kontrollgruppen förhöll sig friska under hela försöket. Det som överraskade i detta försök var naturligtvis att det tydligen var mer näring i kartongpappen än i flingorna.

Försöket var från början upplagt som ett skämt men resultatet var inte roligt. Försöket offentliggjordes aldrig i fackpressen och liknande enkla försök har inte upprepats.

Vad gör dessa livsmedel farliga?

Flingor framställs med en metod som kallas extrusion eller utpressning. Flingfabrikanterna köper majsen billigt från lantbrukarna och förvandlar kornen till en blöt massa i en tank. Senare utsätts de för pressning. Under hög temperatur och högt tryck pressas massan ut genom små hål och formas till små kulor, eller som flingor eller blir uppblåst till det som vi kallar vetepops. Varje litet vetepop har blivit utpressat genom ett munstycke och fått ett överdrag av en tunn oljehinna och socker. Det gör att de inte blir uppblötta när de hamnar i frukosttallrikens mjölk utan behåller sin knapriga konsistens.

Den ödesdigra raffineringen

Författaren och biokemisten Paul Stitt har granskat den process – extrusion – som används för att förvandla majs till flingor under högt tryck och hög temperatur. Processen förstör det mesta av näringen i kornet. Den omvandlar fettsyrorna och den förstör också de tillsatta vitaminerna. Under denna process omvandlas aminosyrorna till giftiga varianter. Detta gäller speciellt aminosyran lysin*. Med denna process framställs de flesta av frukostprodukterna till och med de som man kan köpa i hälsokostbutiken. De är framställda på samma sätt och oftast på samma fabrik. Alla torra frukostflingor som kommer i kartonger är vete eller majskorn som genomgått denna process.

De frukostflingor som säljs i hälsokostbutiken kanske är framställda av hela korn. Det socker som är tillsatt kanske är av en bättre kvalitet men de är raffinerade på samma sätt. Efter denna genomgång av tidigare okända råttförsök kan det vara en god idé att rensa skafferiet från denna typ av processat torrfoder. 

....och låta dina barn äta naturliga och oprocessade livsmedel istället.