HÄSTENS ELEKTROLYTBALANS
Hästen består av 60 - 70 % vatten |
Det finns
flera nivåer av uttorkning hos hästen och flera olika indikationer på det. En
grov uppskattning av uttorkning kan man göra genom att klämma ihop en bit av
huden på skuldran eller ögonlocket och notera hur snabbt det återgår till
normalt igen.
Om hästen
inte är uttorkad så är blodflödet normalt i huden och skinnet återgår till
normalt direkt. Om det skinn som man klämt ihop påminner om ett tält och inte
går tillbaka kan det indikera en farlig nivå av uttorkning.
Hästen består
av 60-70 % vatten. Vätskeförluster som överstiger 10 % av kroppsvätskan är
oftast livshotande för hästen. Vid mild uttorkning omkring 2-3 % har det blivit
en förlängd kapilläråterfyllnadstid ned torr mun eller torra slemhinnor. Andra
tecken på uttorkning inkluderar minskad aktivitet i mag- och tarmkanalen och långsam
återhämtning av hjärtrytmen. Men även en mild uttorkning kan påverka hästens
kondition.
Om hästen är
uttorkad med 5 % så ser ögonen insjunkna ut, hudens elasticitet har försvunnit
och hästen verkar svag och slö.
Måttlig
uttorkning med lätt minskning av det cirkulerande blodet orsakas av låga värden
på kroppssalterna natriumklorid och kalium i blodet och då triggas inte
törstimpulsen igång.
Genom att
inte dricka förvärras uttorkningen. Bara
för att hästen inte vill dricka betyder det inte att den inte behöver vätska
utan det kan vara på gränsen till en allvarlig elektrolytobalans och då kan den
vara i behov av omedelbar intravenös vätske- och elektrolytersättning.
En het dag
är det möjligt för en 500 kg tung tävlingshäst att förlora 7 – 15 liter varje
timme under längre tids ansträngning, långdistansritter till exempel. Under
hela ritten kan den förlora stora mängder vätska, upp till mellan 20 – 40 liter,
och överstiger vätskeförlusten 7-10 % av kroppsvätskan kan det leda till uttorkning
och cirkulationskollaps.
En trav-
eller galopphäst kan en het dag förlora upp till 7 - 8 liter vätska på en 1 600
metersbana och en het och fuktig tävlingsdag kan även en måttlig vätskeförlust
sätta ner konditionen.
Hos en
överhettad häst som plötsligt slutar jobba kan det uppstå blodansamlingar i
musklerna, dessa ansamlingar orsakar stopp i det cirkulerande blodet vilket
bidrar till tilltagande uttorkning. Om en utmattad häst vägrar att röra sig så
får man massera de stora muskelgrupperna i samma rytm som hjärtslagen vilket
kan hjälpa det cirkulerande blodet genom musklerna.
FÖRHINDRA UTTORKNING
Katys Jet - Bild Casie Coleman |
Motion
hjälper till att förhindra uttorkning. Ju bättre kondition en häst har desto
mindre kräver ansträngningen av kroppen och desto mindre hetta produceras genom
rörelsen och därför reduceras vätskeförlusten genom svettning.
Låt hästen
dricka vid varje givet tillfälle. En varm häst kan tillåtas att dricka bara man
låter den röra sig efteråt. Annars, låt den sakta svalan av och bjud honom
mindre mängder vatten med jämna mellanrum.
Om hästen
inte vill dricka vatten som kanske smakar annorlunda än det den är van vid så
kan det vara bra att lära den dricka lite vatten med melass i. Det kan vara bra
för att maskera smaken på vattnet som den inte är van vid. Eller så får man ta
med eget vatten som hästen är van att dricka.
FLER SYMPTOM PÅ UTTORKNING
Symptom på
saltbrist kan visa sig som att hästens päls ser ruggig ut. Andra symptom kan vara
att hästen slickar på stenar och andra föremål, äter jord, biter på väggar
eller krubban. Hästen kan börja slicka i sig urin och äta träck. Hos digivande
ston försämras mjölkproduktionen och unghästen kan utveckla tillväxtrubbningar.
FÖR MYCKET SALT
Saltutvinning i Spanien. Senaste ”årsskörden” uppgick till 820.000 ton. Saltet används som vägsalt och för industriändamål. Bara en liten del blir bordssalt. |
Det händer
att hästar som inte jobbar och därmed inte svettas i kopiösa mängder ändå
utfodras med mycket salt som är ”gömt” i alla olika kraftfoder som de matas
med. Största problemet med för stor saltutfodring är att hästen inte har
tillräcklig tillgång till vatten eller har smutsigt och oaptitligt vatten för
då kan det uppstå saltförgiftning. Detta innebär matsmältningsrubbningar och i
värsta fall kan hästen dö i kramper.
För höga
saltkoncentrationer hämmar frisättningen av aldosteron, ett binjurebarkshormon
som ingår i gruppen mineralkortikoider, hormonet understödjer balansen av
elektrolyter i blodet. Hormonet reglerar saltbalansen genom att åstadkomma
återvinning av salt och vatten från njurarna och utsöndring av kalium.
Vid lågt
aldosteron kommer njurarna att utsöndra mycket salt vilket kan leda till
blodtrycksfall, minskad blodvolym och hög puls.
ELEKTROLYTER
Hästen löddrar. Internetbild |
När hästen
svettas förlorar den elektrolyter. Elektrolyter håller vattnet kvar i kroppen
och behövs för att behålla hästens kroppsvikt och blodvolym. Hästen har ett
känsligt system för att reglera vätskebalansen. De elektrolyter som är av
största vikt är natriumklorid (vanligt koksalt) och kalium. Dessa finns i stora
mängder i hästens svett vilket gör att svettningen utgör en utmaning för
hästens vätskebalansreglering. En
trav- eller galopphäst kan förlora 10-15 liter vätska genom svettning under en
dag. En distanshäst kan på ett lopp förlora 20-40 liter. För dessa hästar krävs
mer än en saltsten, de behöver definitivt ha salt i fodret. Distanshästar kan
till och med behöva tillskott av salt under loppets gång eftersom de håller på
så länge.
Svårast blir
det att återställa natriumförlusten eftersom gräs och havre är mycket
natriumfattigt lättast är att ersätta kalium eftersom det finns rikligt i hö.
Det
har visat sig att snabbast återhämtning efter ett svettigt arbete får man om
hästen själv dricker en saltlösning. Denna saltlösning bör innehålla 9 g per
liter vatten och man bör lära hästen att dricka saltvatten men vissa kan vara
svåra att få i och då kan man blanda i lite melass.
När
hästen har en elektrolytbrist har svetten en skummig och tjock konsistens men
ju bättre kondition en häst har desto tunnare är svetten. Det finns flera nivåer av uttorkning hos
hästen och flera olika indikationer på det. En grov uppskattning av uttorkning
kan man göra genom att klämma ihop en bit av huden på skuldran eller ögonlocket
och notera hur snabbt det återgår till normalt igen.
Om hästen
inte är uttorkad så är blodflödet normalt i huden och skinnet återgår till
normalt direkt.
KALIUM OCH NATRIUMKLORID
Avsaknad av
elektrolyter leder till neuromuskulär försvagning vilket betyder att musklerna
svarar sakta eller inte alls på nervsignalerna genom att de arbetande musklerna
frigjort dessa genom svettningen.
Förlust av
natriumklorid i blodet minskar nervernas signaler till musklerna. Inte bara är
natriumklorid viktig för muskelfunktionen utan natriumklorid bidrar ju till att
hästen inte blir uttorkad.
Kortvarig
saltförlust är vanligtvis inte ett problem men när man ökar
uthållighetsträningen och hästen svettas under en längre tidsrymd, kompenserar
njurarna saltförlusten genom att behålla bikarbonat från blodet vilket
resulterar i en måttlig alkalos eller förhöjt pH i blodet.
När
uthålligheten tränas arbetar musklerna aerobiskt (med syre) tills de blir
trötta om man till exempel låter hästen klättra eller spurta. Genom större
ansträngning på de arbetande muskler arbetar de anaerobt (utan syre) och
producerar då mjölksyra. En
långdistanshäst är alltså mer benägna för metabolisk alkalos, än en trav- och
galopphäst, om det inte produceras tillräckligt med mjölksyra för att sänka pH
nivån och motverka bikarbonatet. Det är skadligt att fodra en långdistanshäst
med natriumbikarbonat på grund av detta.
Kaliumklorid 500 g
Kalium är en
viktig elektrolyt som kontrollerar kraften i muskeln sammandragning, både
skelett- och hjärtmuskulaturen. Kalium är också ansvarig för att utvidga de små
artärerna så de kan förse vävnaderna med syre. Om syre- och blodförsörjningen
till musklerna äventyras med kaliumförlust så uppstår muskelkramper (tying-up),
korsförlamning, dålig återhämtning samt utmattningssymptom. Om utmattning,
aptitlöshet eller kramper uppstår i samband med kroppsarbete bör man ge
kaliumtillskott.
Kalcium- och
magnesiumsalter är också elektrolyter som eventuellt bör ersättas.
NJURARNA DELTAR I ELEKTROLYTBALANSEN
Njurarnas
huvudsakliga uppgift är att bilda urin. Genom att reglera urinens volym,
salthalt och surhetsgrad deltar njurarna i regleringen av kroppens
vätskebalans. Vätskebalansen innefattar vatten, elektrolyt- och syra-bas-balans
(pH). Om hästen får saltbrist stimuleras
frisättning av hormonet aldosteron. Hormonet bidrar till att hålla kroppens
kalium- och natriumbalans i normala nivåer. Frisättning av aldosteron
stimuleras även av enzymet renin som bildas i njurarna. Reninet i sin tur
reglerar njurarnas blodtillförsel genom att höja eller sänka blodtrycket.
Renin aktiverar aldosteroninsöndringen så att natrium och kloridjoner och
vatten kvarhålls i organismen och på det sättet ökas blodvolymen och hjärtats
minutvolym hålls så normal som möjligt.
Från
njurarna transporteras urinen via urinledarna till urinblåsan. Urinblåsans
funktion omfattar mycket mer än bara den mekaniska insamlingen och utsöndringen
av urin. Den påverkar njurarnas funktionella processer antingen genom att störa
dem eller att stimulera dem. Blåsan påverkar, via njurarna, vätskebalansen och
svarar därigenom för avlägsnandet av toxiner.
Njurarnas
urinutsöndring är organismens viktigaste metod att befria sig från
ämnesomsättningens vattenlösliga slaggämnen.
SYMPTOM PÅ NJURBELASTNING
Tidiga
tecken på njurbelastning är att hästen är öm i ryggen framför korset, stel över
korset, svettas vitt skum, koordinerar dåligt med vänster bakben, skjuter rygg
och stönar när han kissar, kissar mycket eller lite.
RENEFOR UNDERSTÖDJER NJURFUNKTIONEN
OCH
STIMULERAR TÖRSTIMPULSEN
Renefor 4 kg Beställ här
______________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.