LAMINITIS
VIKTEN AV ATT FÖRSTÅ DEN SANNA ORSAKEN
Laminitis, eller
bokstavligt talat inflammation i lamellagret vilket är den stödjande mjuka
vävnad som håller de inre konstruktionerna upphängda inuti den hårda hovkapseln,
har blivit en epidemi med stora konsekvenser för tamhästen.
Det konventionella
sättet att se tenderar till att koncentrera sig på de faktorer som utlöser
inflammationen som vårens första gräs kan orsaka. Senare studier om laminitis
visar att det kanske inte är den akuta sjukdom som man traditionellt har trott.
Forskare från Finland, Australien och Storbritannien har tillsammans rapporterat
att man har observerat sjukliga förändringar i hovarna långt innan hästarna
började lida av de faktiska symptomen. Forskarna börjar närma sig sanningen men
ännu en gång rapporterade man att orsaken till skadorna i hovarna endast
berodde på metaboliska störningar och inget annat.
Man kan då
undra hur de vilda hästarna som hela tiden utsättes för metaboliska utmaningar
aldrig fick så svår laminitis och inte heller dog av det som dagens hästar så
ofta gör. Inom den holistiska läran finns det en viktig förutsättning för att
utveckla laminitis, det är dåligt skötta hovar med felaktiga vinklar som leder
till mekaniska skador på de inre hovstrukturerna.
Vi vet att hovbensrotation
med separation från lamellagret tar lång tid att utveckla. Nu är det inte alltid
det uppstår hovbensrotation med separering av benet från hovväggen. Inflammationen
kan utlösas av en mängd saker, dels kan den vara foderrelaterad, utlösas av
kemikalier eller andra toxiska ämnen, väderförhållanden, hormoner och mekanisk
stress, det är några av de vanligaste utlösande orsakerna.
I en frisk
hov med optimal form och om den utlösande faktorn avlägsnas så behöver inte
inflammationen orsaka nämnvärd skada på den inre vävnaden. Det är just det här
man har observerat hos de vilda hästarna. Andra existerande förutsättningar är
nödvändiga för att orsaka skador inuti hoven.
I en frisk
hov med för hästen normala vinklar ligger hovbenet parallellt med marken eller
väldigt nära marken. I den positionen fördelas tyngden lika på alla delar av hoven
och lamellagren som fäster på hornets insida (G. Ramsey och co., ”Effekten av
hovvinkelvariationer på dorsal laminär belastning i hästens hov”, Equine
Veterinary Journal, sept., 2011).
När hovbenets
läge förändras på grund av för höga trakter kommer tyngden längre framåt än
normalt. Detta orsakar kronisk överbelastning på hovbenet de främre delarna av
lamellagret. Ju högre trakter desto mer tvingas spetsen av hovbenet neråt och
trycket på lamellerna ökar. Det här förloppet leder till en mekanisk skada på
lamellerna. Så småningom separeras lamellagret från hovkapseln i tån antingen
genom det mekaniska trycket av snabbt växande trakter och av det gradvisa trycket
från hovbenet mot sulan.
Hästen kan
ha höga trakter under en tid utan märkbara problem om den används på mjukt
underlag eller är skodd. Ett tag hindrar skon hovbenet från en synlig
separation från hovväggen eftersom valvet inte sjunker ner. Men skor låser
hovens rörelsefrihet och minskar cirkulationen särskilt i tån. Försämrad näringstillförsel till lamellerna orsakar
strukturella förändringar inuti hoven även om den ser frisk ut utanpå så kan
det inte bildas friskt laminärt horn. Även utan effekten av onormal benställning
äventyras sammankopplingen av lamellerna. Lamellernas upphängning blir mer
benägen för överbelastning och har minskad förmåga att bära hästens vikt på
hovarna. Självklart kommer en onormal benställning att påskynda denna process
och lamellernas funktion blir alltmer ostabil. I det här läget kan vilken
inflammatorisk utlösare som helst orsaka inflammation med hovbensrotation och
separation av lamellerna.
På grund av
dåligt skötta hovar kan vilken metabolisk störning som helst utlösa laminitis.
Närvaron av toxiner i de av näringstillförsel skadade lamellerna orsakar svåra
inflammationer. Utsöndringar av sårvätskor blandas med hornproduktionen vilket
resulterar i en hornkvalitet som är för dålig för att bära hästens vikt och
speciellt om hästen har felaktig benställning så separeras lamellerna från hornet.
Som ännu ett
tecken på fång skiljer sig förbindelsen mellan hovbenet och hovväggen (oftast
vanligen endast vid tån) och hovbenet sänker sig ner på sulan där den skarpa
frontkanten trycker på och skadar sulan. Den minst smärtsamma delen av foten
och det område där det vanligtvis fortfarande är en ganska solid förbindelse är
då sido- och hälregionerna. Hästen flyttar sin tyngd tillbaka på trakterna och bakbenen
– och står i den klassiska fångställningen.
FÅNGPAKETET
Cirkulafor 1 kg, Colofor 1 kl och MSM 1,5 kg
Köp här
Text Natalija
Aleksandrova, i samarbete med Academia Liberti
Översättning
Elisabeth Söderström