HÄSTENS TARMAR

MATSMÄLTNINGSKANALEN

TOLVFINGERTARM, PANKREAS, LEVER OCH GALLA

Magsäck, tolvfingertarm, pankreas, lever med gallgång (gul) och blodkärl (rött). Levern får blod från två ådror. Leverartären hämtar ca 25 %  av blodet och ca 75 %. Leverartärern hämtar syresatt artieriellt blod. Portalvenen kommer från tarmkanalen och innehåller syrefatting men mycket näringsrikt blod. I portalvenens blod finns bl.a. näring, som upptagits av tarmen, samt dessutom gifter, blodceller och deras nedbrytningsprodukter samt hormoner från bukspottskörteln.  

Duodenum

Innehållet från magsäcken kommer till duodenum (tolvfingertarmen) som hos hästen är ca 1 meter lång. I duodenum mynnar gångarna från galla och bukspottkörteln ut och den, från magen, mycket sura födan neutraliseras. Duodenum är taktgivare (pacemaker) till tunntarmens regelbundna peristaltik. Vid för lite saliv bildas mindre magsyra vilket minskar produktionen av galla och enzymer från bukspottkörteln.

Pankreas

Pankreas (bukspottkörteln) producerar en rad enzymer som spjälkar fodrets alla viktiga näringsämnen. Enzymerna binder sig vid foderpartiklarna med en exakt placering och öppnar dessa så att de separeras till två delar (man kan likna det vid en nyckel och ett lås). Enzymerna förstörs inte utan kan upprepa detta förfarande om och om igen. Den här processen understöds av andra enzymer tills processen är fullständig.

Det bästa sättet att understödja pankreas arbete med att hålla en korrekt enzymnivå är att utfodra hästen med OKOKT foder. Det för hästen naturliga fodret skyddar den från många sjukdomar och medverkar till ett långt och friskt liv. På grund av alltför stor kolhydratutfodring med så kallade snabba kolhydrater (kokt säd är snabba kolhydrater) påverkas blodsockerbalansern negativt vilket lägger grunden till sjukdomar som bl a insulinresistens, diabetes,  fång och andra metaboliska symptom.

Lever

Levern behöver få lite extra utrymme här eftersom den har en så speciell funktion i matsmältningen. Organet är ett av kroppens största och upptar omkring 1,5 % av hästens vikt. Den ligger i bukhålans främre del innanför revbenen och till höger om mittlinjen direkt under diafragman.

Den används i matsmältningen för att utsöndra galla som i sin tur behövs för att finfördela fetterna. Samtidigt är levern en del av utsöndringsapparaten genom att den renar allt blod från tarmen samtidigt som den omvandlar energi från födoämnena. Levern fungerar också som en lagringsplats för näringsämnen. Levern har intimt samarbete med immunförsvaret samt har faktorer som påverkar blodkoagulationen.

Levern har stor kapacitet vilket gör att den fungerar till en viss punkt även när den är belastad. Leverstörning innebär också att många vitaminer och mineraler inte kan absorberas och en vanlig brist är zink.

Det är många som inte vet vilka symptom som kan uppstå vid leverbelastning och här är några

Levern har inte några nerver kopplade till sig och är alltså okänslig för smärta. Däremot kan den ge ett obehagligt tryck under revbensbågen på höger sida och hästen kan då reagera när jorden dras åt eller blir stelare på höger sida av kroppen. Hästen kan också få gallor.

Ett annat vanligt symptom är trötthet. Många tror att deras hästar är lata eller man säger att den inte orkar. En häst med belastad lever blir trött, ouppmärksam och får beteendeförändringar då giftiga nedbrytningsprodukter passerar blod/hjärnbarriären och hamnat i hjärnan – hos människor kallas det ”leverförvirring”.  

Ascites, vätska i buken, förekommer vid kronisk leversjukdom/levercirrhos,och akut leversvikt. Kan ses som svullen buk, vätskefylld hud som hänger under magen, kan låta som ett vattenfall och kan ge andningspåverkan.

Försämrad aptit och avmagring kan man se vid kroniska leverskador och en plötslig viktminskning kan hos hästar riskera att utlösa fettlever

Gul- eller brunfärgning av ögonvitorna kan uppstå när leverfunktionen är nedsatt, det leder till minskad förmågan att återabsorbera gallsyror vilket då följer med det cirkulerande blodet och kan då även orsaka gulsot.

Känslighet för solljus, överkänslighet i huden med olika hudåkommor som följd, ögoninflammation, neuralgi som kan visa sig som balansstörningar och huvudvärk som kan visa sig genom att hästen vill trycka huvudet mot väggen.

Förhöjda leverenzymvärden visar sig vid intag av mykotoxiner (mögel), mask, antibiotika och kortisonbehandling.

Njursvikt kan ibland ses som en allvarlig komplikation i vissa fall av akut leversjukdom.

Eftersom levern har en mycket stor kapacitet så behöver inte fettlever påverka allmäntillståndet nämnvärt till att börja med. Om den störning som gett fettlever inte åtgärdas kommer fettlevern övergå till att bli en skrumplever och leverns funktion försämras då kraftigt. 

Levern har många funktioner, den deltar i matspjälkningen genom att utsöndra galla, den lagrar näringsämnen, den fungerar som en del i immunförsvaret samt är mycket specialiserad som organismens "kemiska fabrik". 

Levern fungerar som en sil, som sitter insatt i ett slutet ”rörsystem” (blodkärlen) och i ”silen” fastnar olika giftiga restprodukter från ämnesomsättningen. Sedan finns det olika system för att utsöndra olika former av toxiner, njurarna som tar de vattenlösliga toxinerna och gallan som bryter ner de fettlösliga toxinerna. Eftersom hästens diet i dag består av många tvivelaktiga sammansättningar fastnar det betydligt mer slaggämnen i ”silen” - levern än vad som är normalt.

 Levern har också blivit ett belastat organ på grund av dålig tarmfunktion.

Galla 

Gallan bildas i levern och dess viktigaste funktion är att finfördela fetter så de kan spjälkas av enzymer från pankreas. Hos hästen utsöndras galla i små mängder hela tiden på grund av att hästen inte har någon gallblåsa. Gallan är inte lika koncentrerad när den utsöndras hela tiden som när den lagras i en gallblåsa. Eftersom inte hästen är född med en gallblåsa får man förmoda att dess naturliga födoämnen inte var feta.  Fett kräver också mest syre för att förbrännas.

Fett och olja tillsätts i hästens foderstat för att minska dammrisken, som bindemedel och som smörjning i stansarna vid pelletstillverkningen, för att förhindra förändringen av ingredienserna i en blandning under tillverkning, som bärare för fettlösliga vitaminer och som hårmedel för att pälsen skall bli blank och mycket mer. Frånsett all den olja hästen får i sig ofrivilligt så utfodrar man också hästen med olja!

Vid nedsatt leverfunktion kan inte gallsyrorna återabsorberas tillfredställande och då cirkulerar det runt med blodet istället. Ett symptom man kan se från detta är att hästens vitögon kan vara bruna eller gulaktiga. Vidare så fraktas även andra toxiska ämnen runt med blodet när det inte har kunnat brytas ner i levern vilket då i stället hamnar i bindväv och muskler.

Symptom på lever och gallstörning

Några av de symptom hästen kan visa när störningen sitter i den här delen av matsmältningen är humörförändringar som t ex ett aggressivt beteende, trötthet, klåda, eksem, blodsockerstörningar, karledssjukdomar, fång, ögon och öronproblem. Ofta ger störningarna högersidiga muskelproblem.

TUNNTARM

Tunntarmen hos en häst som väger 450 kg är ca 21-25 m lång. Den är upphängd i bukhålans vägg med hjälp av tarmkröset och via tarmkröset anländer talrika lymf- och blodkärl som förgrenas dig och bildar fina lymf- och kapillärnät i tarmluddet.

När fodret passerat magen, som har gjort sitt, så portioneras det vidare ut i tunntarmen. Där tas födan omhand av bukspott, galla och tarmsaft. Bukspottets främsta uppgift är att neutralisera de sura födoämnena som kommer från magen eftersom pankreasenzymerna verkar bäst vid ett lätt alkaliskt pH så det tillförs vätska och enzymer vilket höjer pH till strax över 7.  Galla utsöndras från levern till tunntarmen hela tiden, hästen har ingen gallblåsa, för att spjälka fett. Elektrolyter och vatten rör sig hela tiden i stora mängder genom tarmen. Tunntarmen är kroppens största elektrolytreservoar.

I tunntarmen tas stärkelse, socker, protein och fett upp. Stärkelsen bryts ner i tunntarmen medan fibrer jäses till största delen i grovtarmen. Näringsämnena som spjälkats absorberas av tarmluddet på tarmens väggar.

Vad kan då orsaka sjukdomar i tunntarmen? I de flesta fall rör det sig om utfodringsfel!

Idag utfodras många hästar med industriellt tillverkat kraftfoder som innehåller allergiframkallande ämnen. Allergi är en störning som kännetecknas av att reaktionen mellan ett antigen och dess antikropp leder till överkänslighetsreaktioner. Den första kontakten behöver inte orsaka några symptom men genom en ständig tillförsel av ämnet ifråga förorsakas ofta en överkänslighetsreaktion genom att en speciell typ av antikroppar ökar sin närvaro.

Inflammation är organismens reaktion på bl. a allergener och vid en kronisk inflammation som orsakats av allergi finns vissa lymfocyter närvarande.

Att fodret orsakar inflammationer i tarmen, anser jag, beror på att man har ”påbörjat matspjälkningen redan i industrilokalen” med att koka fodret; säd o.d. Med det förfarandet tror man tydligen att ett växtätande djur som skall ha rå föda skall kunna metabolisera bättre. I samband med pelleteringen hettas foderblandningen upp till minst 80 grader – temperaturer som innebär en ”säkerhetsspärr” mot t ex salmonellabakterier. 

I stället framkallar den här typen av foder reaktioner hos immunförsvaret som inte känner igen de kokta ämnen som ofarliga utan drar igång ett ”inbördeskrig” med inflammationer som följd.

Naturligtvis påverkas även grovtarmen av inflammation och störd bakteiepopulation.

Vete är den mest allergiframkallande säden

Ett ämne som är starkt allergiframkallande är vetefodermjöl som används som bindemedel i pelleteringen genom att det fungerar som klister. Vete är framodlat och förädlat för att främst användas som brödsäd.

Från SLU säger man så här: ”Vetefodermjöl är mycket finfördelat vilket kan bidra till störningar i mag- och tarmkanalen”.

Ett forskarlag i Nederländerna har börjat undersöka om även hästar kan reagera på gluten. De spekulerar i om hästar med inflammatorisk tarmsjukdom skulle kunna vara glutenintoleranta då symtomen (viktminskning, återkommande kolik, lös avföring, nedstämdhet, ödem och glanslös hårrem) liknar de hos människor med glutenintolerans. Under senare år har veterinärerna på hästkliniken på Utrechts universitet sett en ökning av inflammation i tarmen hos elithästar och då framför allt dressyrhästar (70 procent av fallen).

Jag skulle kunna skriva en roman om vete men det har många andra gjort så det är bara att Googla.

VACCIN

Det är också ett välkänt faktum att den obligatoriska vaccinationen av tävlingshästar kan vara en orsak till tarminflammationer på grund av att immunförsvaret blir nedsatt. 70 % av kroppens försvar sitter just i tarmarna och lymfkörtelsystemet finns där och vaktar för främmande sjukdomsframkallande ämnen. Det finns vissa åtgärder att göra för att understödja immunsystemet inför och efter vaccinering för att i den mån det är möjligt återställa immunförsvaret.

GROVTARMEN

Grovtarmen (med blindtarmen (jäsningskammaren) som är den grova delen)) med anus längst ut till höger

Blindtarmen är den så kallade jäsningskammaren och eftersom hästens fodersmältning är helt beroende av att mikroorganismerna skall utföra sitt arbete så fodras det en sund fiberrik utfodring. I blindtarmen produceras också den största delen av K- och B-vitaminer. I grovtarmen tas också den största delen av fosfor upp.  

Grovtarmen tar hand om återabsorbtionen av vätska, transport, omformning och utsläpp av fasta avfallsprodukter. Om inte det fasta avfallet släpps ut regelbundet har det en förgiftande inverkan på hela systemet. Både lungorna och grovtarmen påverkar kroppens utsläpp: lungorna via koldioxiden och tarmen via fast avfall. På grund av deras ömsesidiga beroende så följs blodstockning i bröstet och svårighet med andningen ofta av förstoppning eller diarré.

GROVTARMENS BAKTERIEPOPULATION 

Hästens foder växer i naturen - inte i fodersäckar

I grovtarmen finns det tre huvudsakliga cellusosanedbrytande populationen, proteolytiska- och mjölksyraproducerande bakterier.

Störning i hästens bakteriepopulation

Bakteriefloran styrs av det hästen utfodras med och förändringarna är naturligtvis även årstidsbunden. 

Hög utfodring med bl. a. rörsocker, melass, säd (framför allt upphettad), jäst och baljväxter orsakar störningar i populationen och det blir överväxt av förruttnelsebakterier.

Eftersom det blir skador på tarmväggarna så läcker det ut toxiska ämnen från den förruttnelse som pågår vilket kallas LGS (leaking gut syndrom).. Bakterietoxinerna går ut i blodet och orskar infektioner och till slut orkar inte immunsystemet med att hålla det under kontroll. När immunsystemet har försvagats så ökar antalet bakterier i blodet och kroppens övriga vävnader och det uppstår så kallade tysta infektioner i första läget. Det som sedan är vanligt är att det till slut uppstår en hovböld. 

När tarmens naturliga bakterieflora blir utslagen förändras också pH-värdet och det blir ytterligare en grogrund för sjukdomsframkallande mikroorganismer som då kan föröka sig okontrollerat.

I det här läget bildas i stället en hel det toxiner som skadar tarmväggarna och giftet kommer ut i blodomloppet. När till exempel svamparna förökar sig och tar kontroll så utvecklar de långa rötter som tränger igenom tarmväggarna. Det lämnar små hål där osmälta födoämnen också kan tränga ut och en läckande tarm (LGS) blir följden och toxinerna går till levern. en belastad lever kan inte rena blodet utan toxinerna följer med blodet och hamnar i kroppens "soptipp" bindväven.

 Vid kollaps i tarmfloran så orsakas en total förgiftning och ger reaktioner hos immunförsvaret. Det leder till inflammationer i kroppen där hovarna är speciellt utsatta och hästen kan utveckla fång men också hovbölder är vanligt. Även metaboliska sjukdomar som IR och diabetes blir vanligare hos hästen på grund av utfodringsfel som ger en sjuk tarmpopulation.

ALLA HÄSTAR HAR MASK

Ja, så är det, alla hästar har mask. Är det en mindre mängd så påverkas inte hästens hälsa nämnvärt. Vi får göra vad vi kan för att hästarna skall bli så oaptitliga som möjligt för parasiter och där har örterna en stor positiv inverkan. Men man skall ändå, som rutin, varje vår "kolla masken".

I Veterinär Magazinet, nr 2/17, har Eva Osterman Lind, leg. vet. och parasitolog hos SVA interjuvats och jag återger ett utdrag av Maria Lindbergs artikel.

Eva Osterman Lind säger "Sedan den rutinmässiga avmaskning av hästar upphörde tycks förekomsten av stora blodmasken ha ökat. I mitten av 90-talet förekom stora blodmasken i 15-30 % av de svenska hästbesättningarna och idag är det uppåt 50 % som är positiva för stora blodmasken.
Som veterinär bör man råda djurägare att inte bara mäta äggförekomst utan även låta undersöka träckprov för stora blodmasken. Stora blodmasken är den farligaste och mest skadeframkallande parasiten och det är viktigt att avmaska infekterade hästar. Parasiten har en halvårslång livscykel och när man tidigare avmaskade rutinmässigt, vår och höst, så kunde den hållas i chack. Även om inte just stora blodmasken har utvecklat någon resistens mot aktiva substanser i avmaskningsmedel skall man inte avmaska rutinmässigt. Den rutinmässiga avmaskningen har ju visat sig leda till resistens hos lilla blodmasken.

Med bidrag från Stiftelsen hästforskning har man genomfört ett samarbetsprojekt vid SLU, SVA och Veterinärinstitutet i Norge. Bland annat skall man undersöka om förekomsten av parasitskador har ökat sedan man gick ifrån den rutinmässiga avmaskningen i Sverige. I Norge avmaskar man fortfarande rutinmässigt och därför är det intressant att jämföra länderna.
På SVA upplever vi en ökning av antalet samtal som rör springmask och problem med att behandla mot springmask. Springmaskägg ses sällan i träckprov och oftast är det hästägaren som ser masken utanpå träckbollarna.
Samma sak gäller styngflugans larver som inte heller syns i träckproven. Det finns inga siffror på förekomsten av styngflugor men de har dedinitivt ökat sedan man övergick till träckprovsbaserad avmaskning. 

Det finns ingen rekommendation om rutinmässig avmaskning mot styngflugor längre men det går att samköra med avmaskning mot blodmask även på våren när larverna fortfarande finns i magsäcken.

För att förebygga parasitangrepp är det viktigt med betesplanering och beteshygien. Det är också viktigt att ha koll på de enskilda individerna. Hästar är olika mottagliga för parasiter och det finns alltid någon individ i en flock som har återkommande högt antal ägg medans en del alltid har lågt antal.

Provtagning på våren bör vara rutin. Under våren skall man inte provta alltför tidigt eftersom de vuxna maskarna då inte hunnit bli aktiva. Det går bra att skicka för träckprov från slutet av mars och lämpligast är att avmaska någon gång från april till mitten av juni, innan hästarna släpps på bete i en ny hage."

Några symptom på tarmstörning

De vanligaste symptomen på funktionsstörning i grovtarmen är att hästen får en belastning i bogen höger fram som orsakas av en toxinsamling i området med inflammationer i slemsäckarna som har blivit fyllda av toxiner.

Tidiga symptom är att hästen bryter med huvudet åt vänster för att minska belastningen och på så sätt försöker den öka genomblödningen i den högra bogen. Karpallederna belastas oftast på grund av spänningarna och besvären i bogen, också vanligast höger fram.

Belastningen går sedan i höger ryggmuskel, till korset och ner i höger bak och hästen får en koordinationsstörning i höger bak och får ett dåligt driv och stötiga rörelser i baksteget.

Ett annat mycket vanligt symptom är också förändringar i hästens temperament, den blir "hetlevrad" och temperamentet vållar svårigheter.

Andra symptom som kan utvecklas är fång, diabetes och insulinresistens.

FRISKVÅRD

Anpassade beten

Hö, havre, bete och vatten är bra att börja med och för att återställa matsmältningen och tarmens funktion. Naturligtvis måste man utfodra sin häst efter dess naturliga konstitution och behov. En hårt arbetande tävlingshäst behöver kanske en annan sammansättning på sina näringsämnen än en lättfödd islänning eller en lättfödd ponny.

EGENVÅRD

Vi rekommenderar i egenvårdssyfte Minesyl, Gastrofor, Colofor och Equfilier. 
Minesyl innehåller alla näringsämnen och fungerar som en katalysator i näringsupptaget, Gastrofor understödjer matsmältningen från munnen till nedre magmunnen och Colofor därifrån och ut. Om hästen visar symptom på störd tarmflora kan man även under en period ge Equfilier. 

Gastrofor och Colofor finns i hink om 4 kg och burk om 1 kg. Equifilier finns i burk om 1 kg.

WEBBSHOP

Colofor – musklernas funktion

M. rhomboideus, funktion:

Pars cervicalis      - drar scapula (bogblad) framåt och uppåt

                                 - höjer halsen (vid fixerat ben)

Pars thoracis        - drar scapula framåt uppåt

M. deltoideus, funktion:

- böjer och abducerar bogled

M. tensor fasciae latae, funktion:

-  böjer höft

-  sträcker knä

-  sträcker fascia lata på femur

-  drar bakbenet framåt

M. biceps femoris, funktion:

Övre del - sträcker höft- och knäled framåt

- abducerar bakben

Nedre del - böjer knä

                 - abducerar bakben

- sträcker hasled tillsammans med hälsenan

M. popliteus, funktion:

- böjer bakknä och roterar det inåt